Lyrikvännen fyller 60 år

Mina föräldrar hade en massa gamla Lyrikvännen i bokhyllan. Inte riktigt alla årgångarna tillbaka till 1954 när tidskriften startade men väl tillbaka till 60-talet. Jag bläddrade ofta i dessa gamla lyrikvänner när jag var tonåring.
Jag minns särskilt ett nummer med traditionell muntlig poesi av olika ursprungsfolk. Där fanns en indianmyt (eller möjligen inuitmyt) om att Gud från början hade tänkt placera könsorganen i pannan på djuren och människorna. Men bävern får reda på detta. Hur bävern hindrar könsorganen från att hamna i pannan framgick aldrig av berättelsen då inte hela hade bevarats. Ett av problemen med den muntliga berättartraditionen.

Lyrikvännen gavs från början ut av FIB:s Lyrikklubb. Den var då en del av en stor mängd folkrörelsetidningar. I början gick den ut i femsiffriga upplagor. Den har lyckats överleva när de flesta folkrörelsetidningar gått under. Att den ibland hade svårt att klara sej märktes på att den under perioder var mycket tunn.
Numera ges den inte längre ut av FIB:s Lyrikklubb utan av Ellerströms. Som började ge ut den år 2007. (Det märks en viss överrepresentation av poeter utgivna av Ellerströms).

Det senaste numret är ett jubileumsnummer. Fast det verkar inte riktigt ha bestämt sej för om det är ett jubileumsnummer eller ej. Här finns en lista på alla Lyrikvännens redaktörer genom åren och ett samtal om tidskriftsutgivning mellan Jonas Ellerström och Mikael Nydahl (dock inte så mycket om Lyrikvännen). Och det är en del mer kända poetnamn som Pasolini och Derek Walcott och Margaret Atwood med.
Det är ett rätt bra nummer. Intressantast är en artikel av Elisabeth Friis om hur man ser på svensk poesi i Danmark. Mer danskt finns i den också läsvärda återkommande krönikan Lingebrandt läser. Där Ann Lingebrandt skriver om Theis Örntoft (det ska vara danskt ö men det är för kvavt för att jag ska orka kopiera in det).

Till det här numret fick man också Jonas Ellerströms Under tidens yta som jag skrev om nyligen. Och senaste boken i Ellerströms Lilla serien: Trollmarknad och andra dikter av Christina Rossetti. Den senare var väl som en speciell jubileumsutgåva. Men böckerna i Lilla serien får man alltid som prenumerant. (På FIB:s lyrikklubbs tid fick medlemmar deras årsbok. Dessa årsböcker var ofta mycket trevliga.)
Jag har prenumererat på Lyrikvännen i ungefär ett år. Förr brukade jag läsa den när jag besökte föräldrarna. Egentligen har den vart ganska ojämn. Med en beklaglig brist på myter om könsorgans placering. Men det har också varit en hel del bra poesi i den. Ett par nya poeter har jag upptäckt. Som Rose Ausländer. Och det är trevligt att den fortfarande finns.