"1975 proklamerades av FN som internationella kvinnoåret. Förstamajboken det året hette Kvinnobilder och gavs ut av Grupp 8, Svenska Kvinnors Vänsterförbund och Ordfront. Den såldes vid förstamajdemonstrationer runt om i Sverige och innehöll bl a en berättelse om Jonas Mellgrens Enka, född 1842, årsbarn med folkskolan. Hennes barnbarn frågar sig varför hon, som drog upp en stor barnaskara, nämns enbart som Odalstorparen Jonas Mellgrens Enka både i kyrkböcker och skattelängder. Aldrig fick hon heta Stina Marta Mattsdotter. En strävan som kvinnoförfattarna på 1970-talet hade var att ge röst åt kvinnorna – både åt det egna jaget i bekännelsens form och åt de ännu tysta kvinnorna i utvecklingsromanens form. Man ville visa upp starka förebilder och skapa en modern beredskapslitteratur vars resultat skulle avspegla sig ute i samhället. Åtminstone nutidens Stina Marta Mattsdotter skulle äntligen få höras i eget namn."
ur "Att skriva sig fri" av Lena Malmberg, i Nordisk kvinnolitteraturhistoria 4
Ovan är avslutningen av en artikel min mor skrev om 70-talets bekännelselitteratur. Du kan läsa hela artikeln på nätet liksom resten av Nordisk kvinnolitteraturhistoria.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar