Krig och tystnad av Robert Bly

"Poesins uppgift i dess nya skede är att gå längre in i det okända landet. För att kunna tränga in i det landet måste poesin lära sig sova annorlunda, vakna annorlunda, lyssna efter nya ljud, gå annorlunda."
ur "Korsväg", Robert Blys förord till Krig och tystnad (det står ingen översättare, men översättaren är troligtvis Tomas Tranströmer)

Krig och tystnad kom ut 1969 i lyrikserien Röster som redigerades av Lars Gustafsson. I den tunna volymen finns dikter av Robert Bly tolkade av Gustafsson, Göran Sonnevi, Lasse Söderberg och Tranströmer.
Det var den första boken av den amerikanske poeten Bly på svenska. Men flera av hans dikter hade tidigare publicerats i bland annat Dagens nyheter, Clarté ("den rödaste tidskriften i Sverige" enligt ett brev från Tranströmer till Bly i Airmail) och BLM.

Ett par av Tranströmers tolkningar diskuterar han med Bly i deras i Airmail utgivna brevsamling. Där Bly skriver att han bläddrar i boken med förtjusning.
Något som också diskuteras där är Blys förord till boken. Tranströmer är inte nöjd med en metafor med nedgrävda plåtburkar som Bly har i detta. Bly gör en annan version utan plåtburkar. Men plåtburkarna är ändå kvar i boken (svårförstörbara).

Blys förord handlar om att skriva politisk poesi. Bly var med och bildade gruppen American Writers Against the Vietnam War och flera av dikterna handlar om och tar ställning mot Vietnamkriget. Som "Räkna kroppar med små skelett": "Om vi bara kunde göra kropparna mindre,/kanske vi kunde få/ett helt års döda framför oss på ett skrivbord!" (övers. Sonnevi).
Att flera av dikterna är kopplade till motståndet mot Vietnamkriget på ett tidstypiskt sätt hindrar inte att de överlevt tidens tand. Det är en stark tunn volym.

Låt oss avsluta med en strof ur "Snöfall om kvällen" ("Jag är mycket förvånad över hur naturligt raderna låter på svenska, åtminstone Er svenska" (övers. Lars-Håkan Svensson) skriver Bly i ett av de tidigaste breven till Tranströmer om Tranströmers tolkning av denna dikt):

II
Om jag sträckte ner mina händer, ner mot jorden,
kunde jag få händerna fulla av mörker!
Det fanns alltid ett mörker där, som vi aldrig märkte.
Robert Bly, övers. Tomas Tranströmer