"En enorm glasstrut i skimrande färger fyller upp teverutan, sedan uppenbarar sig en knubbig unge som glupskt slickar i sig en jätteglass. Ett sus av avundsjuka ersätter struntsnacket. 'Mmm! Ååå! Vad gott!' säger barnen i mun på varandra. De har bara sett glass på bild. För dem är glass en virtuell föda som enbart konsumeras där borta, på andra sidan Atlanten, i paradiset där den lilla tjockisen i reklamen var smart nog att födas. Ändå är glassen viktig, de håller reda på när reklamen för den sänds."
ur Atlantens mage av Fatou Diome, övers. Lotta Riad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar