Ingenstans är man tryggare än på Hilton.
Han putsar sin fjäderskrud och skriver en liten vers.
Död och liv, kärlek och en hemlighet,
fruktens kärnor, alltsammans står där.
Den blir uppläst i radio och på TV
snart läser kommendanten
den blir utmejslad i monumentet
han blir offentligt guldfärgad.
Cees Nooteboom
övers. Lasse Söderberg
i volymen En staty av frågor, ett Nooteboom-urval sammanställt av Lasse Söderberg. (Det finns fyra "Skriftställare"-dikter i boken.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Off topic (forts från Lyrans Np-gissningar)
Jag läser ju din blogg! Men jag tar inte anteckningar, nej.
Och du vet hur minnet fungerar, man behöver nåt att hänga upp det på. Som i Iliaden. Ett epitet. Eller att man känner till nåt som relaterar. Men väldigt mycket av det du skriver om rör sig i utkanten av vad jag känner till sen förut och jag kommer aldrig att komma ihåg varenda namn du skriver om. (Det gör jag inte med nån annan bokbloggare heller.)
Förresten så tror jag att du tycker att det är lite kul att komma med de udda och obskyra namnen. :-)
Det var menat i en skämtsam ton. Det är inte alltid sånt kommer fram rätt.
Ashbery och Kirsch (bägge omöjliga att stava rätt) har jag nog dessutom nämnt mest i förbigående.
Udda och obskyrt är roligare än jämnt och vanligt.
Bra!
Jag trodde nästan det, men var inte säker. Det har hänt mig många gånger att folk blivit arga och ledsna på riktigt när jag trott att vi talat i en skämtsam ton, så nu kryddar jag med smileysar...
Nu hade det suttit fint med en sökfunktion här...
Fan. jag tar tillbaka. Kasta gärna mina sista två idiotiska kommentarer.
Bloggers sökfunktioner är undermåliga. Men de finns som etiketter.
Smileys gör mej alltid lite nervös. Jag tror de är ironiskt menade.
Skicka en kommentar