tisdag 27 oktober 2009
Turkmenistan
I dag är Turkmenistans nationaldag. Som i går med österrike så har jag ibland på diverse nationaldagar, börjande med de nordiska haft en lista på 10 bra romaner, eller ibland böcker från landet i fråga. Många länder är svårt att uppmärksamma på detta sätt. Så vitt jag vet har jag har inte läst en enda turkmenisk författare. Turkmenistan har säkert en rik litteratur. Länder brukar ha det. Men dessa många länders litteraturer når sällan särskilt många utanför ländernas gränser. Så kan det gå.
En bok om Turkmenistan har jag. 1966 års Turkmenistan av Jan Myrdal. Första kapitlet är från en resa 1960 medan de övriga är från 1965.
Myrdals reportageböcker var skrivna mot den tradition av exotiserande reseskildringar som varit vanliga tidigare som till exempel Artur Lundkvists reseböcker (Negerland med flera). Ett sätt på vilket han försökte bryta mot den traditionen var att anknyta till andra böcker. Som till exempel Dagbok från 20-tlet av Ivar-Lo Johansson. Det inflytandet märks här där Myrdal blandar beskrivningar av Turkmenistans tillgångar och historia med samtal med Turkmener.
När det skrivs om den här tidens reseböcker, både från vänster och mitten och höger, så brukar frågan om böckerna är bra hamna lite i skymundan. Turkmenistan är i vilket fall en mycket läsvärd volym. Den blandar diskussioner om Sovjet och det nationella med anekdoter och samtal på en ledig prosa.
Inte för att man bör se bort från det politiska när man läser boken. Och den delen medverkar till att göra boken till något originellt i genren. Många reseskildringar, från André Gides Resa i Sovjet till Joe Saccos Palestina handlar om hur dess författare byter åsikt. Myrdal ställer sällan sej själv i centrum på det sättet. Men boken handlar om hur han förändrar synen på Sovjetunionen. Den gör det på ett litet annorlunda sätt.
Turkmenistan blev självständigt från Sovjet 1991 men 1960 liksom 65 var det en delrepublik i Sovjetunionen. Mellan det första kapitlet 1960 och resten av boken 1965 hade Myrdal gjort flera resor som han skrivit om. Hans syn på Sovjet var förändrad. Det första kapitlet är skriven med en sovjetvänlig blick. Medan de övriga med en sovjetkritisk. Det första kapitlet är lika bra som de följande, med en av bokens bästa scener där de kastar meloner. Men tagna tillsammans får de den tunna volymen Turkmenistan att stå ut i genren
Etiketter:
jan myrdal
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar