Det verkar på omröstningen till höger som om nobelpriset i litteratur får vara kvar. Så Lyrans noblesser slipper byta namn. Hon har kommit till T i sitt nobelalfapet.
T. S. Eliot
När Eliots Öde landet, Hollow Men och de där kom så ansågs det av många inte vara riktig poesi. Det var för konstigt.
Medan Eliots dikter idag väl närmast är hur vi tänker oss att riktig poesi ska vara. Från avantgarde till mainstream. Vilket får en att tänka på hans bästa rader:
This is the way the world ends
This is the way the world ends
This is the way the world ends
Not with a bang but a whimper.
(Också bra i försmurfad form)
Jean-Philippe Toussaint
Jag tycker egentligen bara dee innan TV är riktigt bra. Men i ett alternativt litterärt universum där Toussaint fortsatt skriva böcker lika bra som Monsieur så hade han varit bland de bästa författarna (hans senare böcker verkar dock egentligen vara mer litteraturprisfäiga).
Motivering för denna alteernativa Toussaint:
För att han visar hur underlig världen och dess regler är utan att bli kafkaesk, absurd, camuusk eller något annat tråkigt som vi läst tusentals gånger förut.
Inlägg
8 kommentarer:
Dags att googla igen :-)
T S Eliot är populär - vi är några stycken som har med honom! Din fransman har jag inte läst. Tack för tips.
Han är ju den enda som heter T.
(Här hade det passat med ett I pity the fool - skämt men jag kommer inte på nåt)
Om man googlar Toussaint så ser man att han är belgare.
Något jag visst missade den 14 juli.
... Då får du hoppas att han inte läser din blogg. Min erfarenhet av belgare (som sträcker sig längre än Poirot) är att de allihop är känsliga för att bli kallade för fransmän ;-)
Själv måste jag om inte googla, så åtminstone fundera över om han är läsvärd. Om man är så där lite lagom förtjust i Camus och Kafka, och stundvis vältrar sig i absurdism – gillar man honom ändå?
Eliot kunde jag inte heller motstå, men jag kan utan tvekan bekänna (här, inte på min egen blogg) att jag inte läst hela Waste land. Men jag ha lyssnat på Eldkvarns sång, gills det?
Hela Det öde landet skulle nog Eliot själv i sina flesta åldrar avråda från. Medan alla andra avråder från Eldkvarn.
Fransmän, belgare, tyskar - det är väl samma sak.
"Om man är så där lite lagom förtjust i Camus och Kafka, och stundvis vältrar sig i absurdism – gillar man honom ändå?"
Ja.
(Monsieur är dessutom bara 60 sidor lång.)
Jag har dåliga erfarenheter av korta romaner, så 60 sidor vet jag inte om jag tycker är den mest ultimata motiveringen för att få mig att läsa en bok. Något annat företräde?
Toussaints Monsieur är en av de få 60-sidiga romaner som känns som en fulländad roman.
Jag tycker mest boken är rolig.
Tänk dej Främlingen om han inte sköt nån arab utan allt istället gick utmärkt.
HÄR finns ett kort utdrag. Det är rätt representativt.
Jag ska läsa utdraget, men jag blir lite full i skratt med tanke på att läsa ett utdrag ur något som bara är 60 sidor. ;-)
Skicka en kommentar