Idag är Sydafrikas nationaldag. Den firas för att minnas de första demokratiska valen i mitten av 90-talet. I Nadine Gordimers framtidsskildring från 1981,
Julys folk går apartheidregimens undergång inte lika fredligt till. Den skildrar ett inbördeskrig och en vit familj som göms av sina före detta tjänare.
I många framtidsromaner så låter man de svarta i Sydafrika förfölja och avrätta vita. Som till exempel i
På andra sidan drömmen (1971) av Ursula K. LeGuin. Dessa böcker skrevs i allmänhet av liberaler som knappast sympatiserade med aparthheidsystemet. Men att de förtryckta blir föertryckarna var väl en svåremotståndlig kliché.
Det är nu inte riktigt Gordimers poäng. Och till skillnad från hos LeGuin är det framtida Sydafrika inte en krydda av flera i den dystopiska soppan utan tar upp hela handlingen. Romanen beskriver förhållandet mellan raserna när den skrevs och framtidsscenariot blir främst ett sätt att föra upp det till ytan.
Julys folk nämns sällan och tillhör nog heller inte Gordimers främsta verk. Men det är en bra välskriven roman. Och den bästa sydafrikanska framtidsroman som jag har läst.
Den kom på svenska 1991. Då var redan framtidsscenariot här osannolikt.
2 kommentarer:
Coetzee?
Ja, lite utförligare: I väntan på barbarerna var en gestaltning av undanskyllningarna. E
Skicka en kommentar