Lyrans tematrio är idag en repris. Om hembygder. Så mitt bidrag är också en repris.
Även om jag har bott i Malmö längre än på någon annan plats känns staden inte riktigt heimatsk för min del
I
Stuv, Malmö kom! av Fredrik Ekelund har huvudpersonen och en skolkamrat gjort ett arbete där de kommer fram till att böcker som utspelar sej i Malmö utspelar sej här därför att någonstans måste de ta plats.
Det är en rätt bra bok som Ekelund aldrig senare har kommit att leva upp till.
En bok som när jag flyttat till Malmö gjorde mej lite entausiastisk över att jag faktiskt kände igen ställena där den utspelades var
Korta och långa kapitel av Sigrid Combüchen. Den utspelar sej egentligen i Lund. Men som student var Lund nästan lika mycket hem som Malmö.
Som liten när man nyss börjat skolan läste man mycket om den lokala historien. Det tyckte jag var rätt kul när jag bodde i Växjö. Men när jag sen flyttade till Kristianstad så var det ett nerköp rent hembygdeshistoriemässigt sett.
Kristianstad har nämligen en väldigt händelsefattig historia. Vä brann ner åtta gånger (alla som har varit i Vä måste förvånas över den beundransvärda återhållsamhet dess omgivning visat när de bara brännt ner platsen dessa få gånger). Det var ungefär vad vi lärde oss. Sen satt ju Viwallius i en låda på lilla torg. Men det tog de inte upp i skolan av någon anledning.
En bokserie som dock skildrar Kristianstads historia på ett rätt underhållande sätt är den som inleds med
Innan dagen gryr av Bunny Ragnerstam. Kallad dokumentärroman blandar den den historiska arbetarromanen med en god dos John Dos Passos.
8 kommentarer:
Det är märkligt hur ens läsning påverkas av lokalkännedomen, igen kännandet. För mig har det, uppväxt i södra Småland, varit mycket Vilhelm Moberg. Aris Fioretes Den siste greken utspelar sig också delvis i trakter jag känner igen, vid Råbelövssjön och i Tollarp. De är att rekommendera. E
Det finns/fanns en märklig författare som heter/hette Gerturd Lilja i Långasjö. E
Hej Petter! Såg din kommentar hos Lyran. Även jag var student i Lund och följer med Sigrid C där.
Hur länkar du i en kommentar?! Jag har aldrig lyckats! JanB
Birgitta Trotzig: Dykungens dotter, apropå Krstd. E
JanB: De flesta kommentarfält stöder HTML-taggar. Som då de blir osynliga är lite knepiga att beskriva. Men om du tänker bort kommatecknen så skriver du en länk så här:
<,a href,=,"länk",>text<,/,a,>
Lena undervisade om Viwallius. E
Igenkännande ska inte underskattas, gillar verkligen mina värmlänningar. Stormunnens bön har jag dock aldrig hört talas om, jag gillar t ex Ökenbrevet och Prästungen av Tunström.
Värmland har lite fler att välja från än Kristianstad.
Stormunnens bön är inte en särskilt känd Tunström.
Skicka en kommentar