En bok om att läsa och berätta av Peter Bichsel

"Vad hade hänt om: vad hade hänt om lille Oskar varken ville växa eller bli vuxen, vad hade hänt om domaren själv slog sönder krukan, vad hade hänt om någon samlade på samlad tystnad.
  Som konjunktiv kan litteraturen verkligen bli en möjlighet, ett hopp om ett alternativ"
ur "Historier om litteratur", övers. Susanne Widén-Swartz

Det är rätt många år sen nu så jag minns inte säkert. Men jag tror jag upptäckte Peter Bichsel i Skeptisk antologi och sen hittade Barnsliga historier på ett antikvariat.
Egentligen skulle fru Blum vilja lära känna mjölkutköraren och Barnsliga historier är Bichsels enda internationella hits. Och det finns inte så mycket Bichsel på svenska. En novell finns i antologin Schweiz berättar och så finns då denna samling med fem föreläsningar.

Föreläsningar är bäst i bokform. Så man slipper sitta på obekväma stolar och lyssna på dem.
En bok om att läsa och berätta handlar då om att läsa och om att berätta. Och vad det innebär. 

På ett saktmodigt humoristiskt sätt skriver (eller talar) Bichsel om hur fruktansvärt långtråkig han tyckte den första boken han läste var, han funderar kring varför det finns så få läsare och han beskriver hur han besöker James Joyces grav (("I dag, den 2 februari 1982, skulle James Joyce ha fyllt hundra år. Jag har svårt att tro att han skulle ha velat bli så gammal[...]Som oförstådd författare, som någon man aldrig blir färdig med, är han alltjämt bland oss är. Skamsna konstaterar vi, också jag, att vi, jag, inte har läst hela Odysseus, något mindre skamsna att vi inte förstår Finnegans Wake".

Det finns mycket i föreläsningarna som får en att tänka på Bichsels egna berättelser. Som till exempel citatet överst om litteraturen som konjunktiv. Och när han berättar om en ökenstam där man aldrig talar med varandra utan bara berättar historier.

Han slutar volymen, den sista föreläsningen, med att tacka sin publik för att de låtit honom berätta sina historier: "Världen skulle se bättre ut om vi lät vår pojkvän och vår flickvän, vår hustru och vår man och våra barn, och också vår sjuke granne, berätta sina historier."

(Detta inlägg publicerades först i februari 2011. Här reviderat.)