No Enemy But Time

"That was when I heard an otherwordly singing reverberating over the steppe,[...]A wordless canticle of untrained habiline voices greeting the dawn. An aubade, call it. It was heartbreakingly fervid, not sweet or pristine, but rough-edged and full of raw conviction. An anthem.
  The habilines - humanity's ancestors - were singing."

Jag har bara läst en roman av Michael Bishop. No Enemy But Time. Den läste jag rätt nyligen. Den handlar om en man som åker tillbaka i tiden och lever tillsammans med en grupp hominider. 

Hur han åker tillbaka i tiden är lite svårförklarat. På nåt sätt besöker han vårt kollektiva drömminne av vårt förflutna. 

Varannat kapitel av romanen skildrar vår hjältes liv bland hominiderna. Den delen blir till en kärlekshistoria. Varannat kapitel om huvudpersonens liv fram tills han reser tillbaka i tiden. 
Avsnitten med hominiderna är bäst. 

Romanen kom ut 1982. Jag har den i Gollancz serie SF Collectors' edition  (ej att förväxla med deras serie SF Masterworks). En trevlig bokserie med mindre sf-klassiker. Men lite svårbläddrad.

(Detta inlägg ingår i en serie inlägg där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)