Det är outhärdligt sent att leva i december

Planlöst kringvandrande i ett landskap

som snabbt mörknar och förändras

December månads gräs är sprött som glas

och faller villigt sönder under foten.

Det är outhärdligt sent att leva i december:

mörker, infallna lador, rostande redskap

fruktträd som äts av mossa, detta tålmodiga förfall

vi självklart förknippar med landsbygd

och som ger en plötslig smärta i mellangärdet 

i det ögonblick du upptäcker att vad du ser

är en bild av framtiden, av de oföddas liv

lika mycket som av det förflutna och de dödas.

Allt smalare blir strimman som skiljer dem åt.

Allt lättare att se att också vi är meningslösa.

De stora vita vinterhararna flyr över fälten.

Allt snabbare utplånas människans bild.

Det är tid att gâ hem.

Men vi är redan hemma.

Lars Gustafsson 

(Dikten "Planlöst kringvandrande i ett landskap som snabbt mörknar och förändras" av Lars Gustafsson finns i samlingen Bröderna Wright uppsöker Kitty Hawk och andra dikter (1968))