Hyresgästerna – en pjäs av Lars Gustafsson

"John Ett lik i våra dagar kan knappast vara det problem det måste ha varit under medeltiden."

ur Hyresgästerna av Lars Gustafsson 

Personbeskrivningarna i scenanvisningarna till pjäsen Hyresgästerna eller tebjudningen som inte ville ta slut låter mer som förolämpningar än beskrivningar. "Isabella, en litet fetlagd, blond, yngre skådespelerska"; John, en korpulent, kortvuxen, yngre intellektuell"; "Bertilsson, storvuxen ful herre med framåtböjd gång, som om han ansträngde sej för att kasta en skugga" och så vidare.

Lars Gustafssons pjäs från 1970 skrevs för Västeråsensemblen. Den är en komedi. "Den är inte realistisk och måste spelas snabbt, ironiskt och fladdrande så att dess drömlika tonläge inte går förlorat."

Hyresgästerna är en absurd komedi med en för genren rätt typisk premiss. Tre personer möts i en lägenhet och anser alla vara den rättmätige inneboende. Efter ett tal om världens galenskap av Jan så beslutar de att alla bo i lägenheten. De börjar se på sin situation som grunden till ett bättre samhälle. Allt går bra tills den dag en fjärde, något äldre, person dyker upp och hävdar att det är hans lägenhet.

Det är ett litet udda verk i Gustafssons författarskap då det är en ren komedi. Det närmaste han annars kommit ett humoristiskt verk är väl Sigismund även om det finns satiriska inslag i många av hans böcker. Den är rätt rolig.

Pjäsen finns utgiven i volymen Två maktspel tillsammans med den kanske för Lars Gustafsson mer typiska Den nattliga hyllningen (pjäsen utgår från en anteckning av Böttiger). Den spelades i TV-teatern med Ernst Hugo Järegård som finns på omslaget till boken. Tyvärr finns inte pjäsen på SVT Play. 

Det är synd eftersom jag tror den skulle tjäna på att ses. Den nattliga hyllningen är en något snårigare pjäs. Men för den som är intresserad av Lars Gustafsson är den rätt intressant.

Den skrevs mellan Förberedelser till flykt och Utopier vilket märks.

Den är intressant i det att det är en historisk pjäs "något av åren efter 1848" heter det i anvisningarna. 1848 var året som beskrevs som brytpunkt i Den onödiga samtiden. Som kom 6 år senare. Men årtalet är ju inte taget ur luften.

Om man är intresserad av Gustafssons makt- och frihetsteman så rekommenderas den. 

Det finns en tredje pjäs av Lars Gustafsson. Som också handlar om makt. Pjäsen Huset i Oneida från samma tid. (Torsten Ekbom skriver också om Oneida i "Besök i Utopia" i Molnbyggen.) Jan Myrdal kallar i Den onödiga samtiden pjäsen för Lars Gustafssons "avsked från utopismen". Jag har bara läst ett utdrag ur den i Böckernas värld nr 6 1971.

Dessa tre pjäser av Lars Gustafsson vrider sej alla kring liknande frågor.

Det är intressant och fundera på hur Lars Gustafsson hade utvecklats som pjäsförfattare om han fortsatt med dramatiken.

(Utvidgad version av ett inlägg från 4 september 2009)