O ha i sin bokgeografi kommit till the land down under.
En australiensisk bok:
Nick Cave - And the ass saw the angel
Nick Caves första roman. Skiljer sej en hel del från Bunny Munros död, Caves andra roman som kom förra året. Tjugo år efter den första. Nu har ju Cave gjort annat därimellan. Och man kan känna igen språket från hans låttexter på skivor som The Firstborn is Dead.
Det är en vacker prosa även om den med sina många alliterationer och arkaiska uttryck är lite knepig. Men som jag skriver på länken ovan: "Det finns, när man vant sej vid språket, flera bra mer nedtonade berättelser här som ger mer än den barocka huvudhistorien. Som den där den stumme huvudpersonen fångar en spindel, Atra Virago, känd för att ha ett visst läte men som förblir tyst under sin fångenskap."
En australiensisk författare:
Peter Carey
Peter Carey började sitt författarskap med två novellsamlingar som låg nära science fiction-genren. På svenska finns Den feta människan i historien med noveller ur bägge dessa samlingar. Lyriska och groteska berättelser från ett samtida och framtida Australien. Titelnovellen handlar om en framtida där de överviktiga förtrycks. Och om en motståndsrörelse bland de feta människorna. Det är som flera av de tidiga novellerna en fabel om makt.
Den feta människan i historien var en bok jag lånade på biblioteket och sen länge letade efter ett eget exemplar av. När jag väl hittade det så höll boken.
De senare Carey jag läste var jag lite besviken på. Jag ville ha fler feta människor i historien. Men de andra böckerna är rätt annorlunda. Numera kan jag se att de också ofta är bra.
Min favorit av den sene Carey är True History of the Kelly Gang - en australiensisk vilda västern berättad av Ned Kelly. En fascinerande roman med starkt språk. Även den är något av en berättelse om makt. Så det finns beröringspunkter mellan den yngre och den äldre Carey.
Gerald Murnane - Sammetsvatten
Jag tyckte bra om Slätterna. Som är den enda Gerald Murnane jag har läst. Den handlar om en ung man som åker ut till ett samhälle ägnat åt att skildra en slätt. Flera författare och konstnärer bor redan hos traktens jordägare. De har bott där i decennier. En underlig roman. Sammetsvatten är en novellsamling. Novellsamlingar brukar vara ett bra sätt att provsmaka en författare.
Inlägg
5 kommentarer:
Är nyfiken på både Carey och Cave. De låter rätt absurda båda två.
Han White, nobelpristagaren, är inte heller så dum. E
O: "Den feta människan i historien" är ofta absurd.
True Story of the Kelly Gang är märklig på sitt sätt men kanske inte just absurd.
Nick Caves roman är kanske mer underlig än absurd.
E: Jag har inte läst Patrick White.
Den feta... låter mycket intressant, kanske lite i linje med Juli Zehs Corpus Delicti, alltså själva hälsodiktaturdelen? Eller finns det nån annan grund för att just feta ska förtryckas?
Jag har inte läst Julia Zeh - men den är väl mer av en allvarlig varnande framtidsskildring.
Careys är en burlesk satir. De har planer på att äta upp ett revolutionsmonument eller en ledande revolutionär.
I novellen börjar hatet mot de överviktiga när det är ont om mat. Men det är först när det åter finns god tillgång på föda det tar fart på riktigt. De feta blir en symbol för den förrevolutionära tiden.
Så det är nog andra paraleller som Carey gör till sin egen tid än de som Zeh gör i sin roman.
Skicka en kommentar