Förstautgåvor

När jag bläddrade i böcker för att hitta fem rumäner till gårdagens nationaldagslista så upptäckte jag att den utgåva av Kyra Kyralina av Istrati som jag hade var en förstautgåva. Jag hade trott att det var en omtryckt billighetsvolym. Boken är i Bonniers Gula serie - som gav ut utländsk samtida litteratur. Jag har förutom Istratin E. M. Forsters En färd till Indien och , i en betydligt senare volym i serien, Virginia Woolfs Mot fyren. Forsteren och Istratin är från mitten av 20-talet och Gula serie-böckerna från den period ser lite ut som billiga omtryck.

Såna här gamla bokserier är rätt roliga och det finns ett visst historiskt värde i utgåvorna. Men att jag mentalt utbrast i ett yay! när jag kom på att det var en förstautgåva stör mej ändå lite.

För ett tag sen så gick på en del kultursidor och i det lite dammiga kulturkonservativa hörnet av bloggosfären en diskussion om konsumism och litteratur. Att boken kan ses som en accessoar sågs som något negativt. Outtalat undantaget från detta materialistiska ytliga beteende bland bokkonsumenterna verkade detta att samla på förstautgåvor vara.
Kanske för att förstautgåvor är en finare slags accessoar.

Men egentligen förändras knappast Kyra Kyralina nu när jag vet att det är en förstautgåva. Det är fortfarande en snygg men dåligt översatt bok.

Gör detta att jag har Harry Martinsons två första diktsamlingar i original att jag uppskattar dikterna i dem mer än om jag hade haft böckerna i andra format.
Ja.

Men det är inte helt rationellt av mej.