tisdag 14 december 2010

Folk och Rackares fem bästa


Om då Stjärnhästen, känd från Veckans Sång, är Folk och Racares sämsta skiva - vilka är i så fall de bästa?
Dessa:

5
Folk & Rackare - Rackbag
Deras sista skiva från 1985 lider lite (eller kanske inte så lite) av att de försöker modernisera sitt sound med percussions och sånt. Skivans omslag är också horribelt fult - som om någon blandat ett Clannad-omslag med ett Clash-omslag. Men skivan innehåller ett par riktigt bra spår. Tre av dessa är de som inleder skivan. Vilket gör att så länge man bara spelar första sidan och inte tittar på omslaget så är det ändå en riktigt bra skiva. Richard Thompson spelar på ett spår.
Bästa spår: "Flickan går på golvet"

4
Folk och Rackare - Anno 1979
Då Folk och Rackare gärna hade med folkmusik från olika perioder så kan skivorna ibland ge ett lite splittrat intryck. Det gäller framförallt den här. Där sjömansvisor och långdanser och barnvisor inte riktigt går ihop.
Bästa spår "Silibrand"

3
Carin Kjellman & Ulf Gruvberg - Med rötter i medeltiden
Min mellanstadiefröken brukade spela den här. Alla hästflickorna ville höra "Ridom Ridom" - som de verkade anse handla om att rida snarare än om monster som är redo att slita en i stycken. Från 1974 så är det den första av Kjellman och Gruvbergs skivor (även om de ska ha börjat spela tillsammans redan 1970). Med ett klart historiskt anslag. Svenskt Visarkiv och Musikhistoriska Museet tackas. Omslaget har tidsenliga träsnitt. Trots detta traditionalistiska yttre kan man redan här höra påverkan från den brittiska folkmusikvågen med dess lite friare förhållande till melodierna och sångsätten. Vilket bland annat visar sej i "Visa från Rättvik" - där de tar en traditionell melodi men med en ny text av Elisabeth Hermodsson som i sin tur bygger på Bengt af Klintbergs samling av svenska ramsor från medeltiden.
Bästa spår "Herr Peders sjöresa"

2
Folk och Rackare
Första skivan med gruppnamnet Folk och Rackare. Från 1976. Trots nya gruppmedlemmar är Gruvberg och Kjellman de enda med bild och namn på omslaget. Den här och den följande är skivorna som gör bandet till svensk folkmusiks bästa. En del lite tradiga sånger som den inledande "Herr Olof och havsfrun" gör att den förlorar förstaplatsen. Men bara knappt.
Bästa spår: "Ack hör du lille Erik"

1
Folk och Rackare - Rackarspel
Det norska inflytandet från de två nya norska musikerna i bandet börjar märkas alltmer på den här skivan. Bland annat med den norska sången "Haugebonden". Men också med en ljub´dbild som påminner mer om den mer Steeleye Span-inspirerade gruppen Folque, som de två norrmännen kom från. Att Folk och Rackare trots dessa starka folkrockinfluenser fortsatte att vara ett akustiskt band gav de en egen stil som är en av orsakerna till att de fortfarande idag står ut i 70-talets folkmusikvåg. Från 1978.
Bästa spår: "Vänner och Fränder"

9 kommentarer:

Spiring sa...

Jag har väl inte så mycket att invända, "Anno 1979" och "Rackarspel" skulle dela min förstaplats med "Folk och Rackare" strax efter. Men alla tre är ojämna. Jag brände en CD-samling för nåt tiotal år sen (naturligtvis bra mycket bättre än den officiella) men den har försvunnit nånstans. Tror "Stjärnhästen" och "Med rötter i medeltiden" representerades med ett eller två spår var, så de borde kanske hamna sist på min lista. Men som jag nämnt tidigare tycker jag "Stjärnhästen" är riktigt bra som julskiva betraktad.

"Stjärnhästen" finns (eller fanns) förresten utgiven på CD, tror det är den enda av originalskivorna som är det.

Om jag minns rätt, vilket jag inte alltid gör, så var artisterna på andra skivan fortfarande "Carin Kjellman & Ulf Gruvberg"; när de sen bildade ett mer fast band tog de namnet från skivans titel. Vilket i så fall förklarar varför Carin och Ulf är de enda med namn och bild på omslaget.

Anonym sa...

Bra lista, enbart nyanser skiljer mästerverken åt tycker jag
/Johannes

Spiring sa...

Vid närmare eftertanke håller jag "Anno 1979" som den bästa. Visserligen har "Rackarspel" två höjdare i "Vänner & fränder" och "Haugebonden", men allt däremellan är inte lysande. "Anno 1979" har minst fem höjdare och jag tycker i övrigt att lägstanivån är högre än på "Rackarspel". En mer utvecklad version av den LPn, kanske. Men de är lika på många sätt.

Anonym sa...

Förmånen att ha fått uppleva dem live i Kronobergs slottsruin är ett stort och varaktigt minne. E

Petter sa...

Spiring: Stjärnhästen har jag själv i CD-versionen.
Den har en hedrande sjätteplats.

Huruvida skivan "Folk och Rackare" är med Folk och Rackare eller Carin Kjellman och Ulf Gruvberg är en lite komplicerad fråga. På "Rackarspel" står alla bandets medlemmar under Folk och Rackare på omslaget på samma sätt som Kjellman och Gruvbergs namn på den föregående.
Men det kan ha varit ett sätt att retroaktivt få skivan innan att se ut som om den var gjord under gruppnamnet Folk och Rackare.

Rackarspel har fler toppar. Lussi Lilla, Bältet, Segla mej ut, Halling etter Knut Dale. Och deras bästa julvisa: Staffan och Herodes.

E: Det är synd inte mer finns av de live på skiva. Det enda jag känner till är "Tjänarens lott" på en av Tonkraft-samlingarna.

Anonym sa...

Du var faktiskt med men du satt i vagn och upplevde kanske inte så mycket. Vi hade fest efter på Vintervägen med en jättekastrull fisksoppa. E

Spiring sa...

Jag gillar låtar som "Lussi lilla" och "Bältet" på "Rackarspel" men anledningen till att jag inte räknar dem till höjdarna är att de lite ambitiösare arrangemangen med trumset inte riktigt hänger ihop i mina öron. De nådde inte riktigt ända fram 1978. Och en anledning till att jag sätter "Anno 1979" högre är att de där lyckats integrera alla instrument bättre. Men det är som sagt ingen stor skillnad mellan albumen. (Och jag tror båda de nämnda låtarna fick vara med på min CDR-samling.)

Petter Malmberg sa...

Jag tycker "Anno 1979" egentligen låter rätt annorlunda mot de två föregående. Och det inte egentligen på ett negativt sätt, trots placeringen här. Den har ett eget lite mjukare sound.

Trummorna var ett för folkmusikband på den tiden ovanligt inslag. Då Ewan MacColl, lite arbiträrt, hade bestämt att riktig folkmusik var utan trummor.

Konungen sa...

ja fan, det minns jag ju, en lila klänning hade hon, petter var kanske ett år eller två