Serien är samlad i fyra album eller två Absolute-utgåvor. Absolutalbumen är i lite större format och rejält dyrare. Albumen kom först ut med hårda pärmar men finns nu alla i den häftade varianten. Förutom de fyra huvudalbumen så finns ett extraalbum där gruppen möter Läderlappen, Lagens Väktare (d.v.s. Läderlappen, Stålmannen och Mirakelkvinnan) och The Authority.
Det första albumet heter All over the world and other stories, efter det första numret i serien. Det innehåller de första sex numren samt en förhandsserie på åtta sidor.
Det andra albumet heter The Fourth Man och samlar nummer 7-12.
Dessa två utgör den första Absolute Planetary. Egentligen klarar man sej med denna första hälften av serien.
Leaving the twentieth century heter det tredje albumet, som innehåller Planetary 13-18. Titeln anspelar på att flera asv numrena utspelar sej innan det 1900-tal vars hemliga historia Planetary säjs utforska.
Det fjärde och sista albumets titel Spacetime Archaeology anspelar dels på ett mer sciencefictionigt innehåll, dels på att liknelsen med arkeologi (som jag flera gånger skrivit som arkitektur när jag skrivit om serien) åter kommer i förgrunden. Albumet innehåller numren 19-27. Alltså hela 9 nummer. Det sista är dessutom längre. Vilket gör att även om det är ojämnt så innehåller det nästan ett normallångt album av bra material.
Jag tror att Absolute Planetary 2 också innehåller äventyret med Läderlappen. Det är det enda av de tre som är tecknat av Cassaday.
Det finns i Planetary: Crossing Worlds. Authority-numret har jag tagit upp i planetarykalendern. Lagens Väktare-numret, eller JLA-numret, är en slags Elseworlds. Elseworlds var serier där Läderlappen mötte Dracula eller levde under samma tid som Jack the Ripper. Eller serier där Stålmannen växte upp i Sovjet och blev statens ärorike ledare (Red Son av Mark Millar - faktiskt fullt läsvärd). I detta Elseworldsäventyr så är Planetary de onda. Intressant är att Ellis alluderar på numret i epilogen. Och det finns en tvetydighet i hur Planetary slutar - hur vet vi egentligen att de är de goda?
Efter Planetary så är den serie serier av Ellis som ligger närmast denna hans Apparat-serier. Den första vågen, samlade i Apparat The Singles Collection var en kvartett fiktiva förstanummer. Som mainstreamserierna hade kunnat se ut om inte superhjältegenren tagit över. En detektivserie, en sf-serie, en pulpserie och en flygarhjälteserie. De fyra numrena hade olika tecknare.
Den andra vågen av Apparat-böckerna övergav den här förstanummer-premissen och var istället lite längre serier (Ellis kallade de "graphic novella") i olika genrer. Den historiska tecknade serien Crecy samt Sherlock Holmes goes cyberpunk-albumet Aetheric Mechanics har varit de två bästa hittills.
Cassaday har gjort mycket omslag, nu till exempel till Superman. Vilket kanske är en delförklaring till att hans bilder blivit lite stelare. Denna stelhet märks i den omgång New X-Men som han tecknade.
Den skrevs av Joss Whedon (Buffy och vampyrerna) och kom faktiskt i lösnummerformat ut på svenska. Whedon tog en del karaktärer från Grant Morrisons sejour på serien. Karaktärer designade av Frank Quitely. Så även om serien i sej inte är så mycket att ha (jag köpte ett nummer, kassörskan såg mycket misstänksamt på mej) så kan man åtminstone få se Cassaday tolka Quitely.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar