Fu Manchu i The Authority och Planetary

"Yes. The Yellow Peril characters: Fu Manchu, Wu Fang, etc. - were disgusting. Part of the extended joke that was THE AUTHORITY was in seeing people really not react to Fu Manchu sending out thousands of his inscrutable Oriental menaces to divebomb major white world cities. (For those who need the cheat sheet, THE AUTHORITY was a twelve-episode superhero fiction series where the eponymous team fight Fu Manchu, Ming the Merciless and God (dressed up as Cthulhu).)

PLANETARY's intent was different. As the last half of the serial goes into publication, you'll see some examination of the underpinnings of these characters. In fact, you've already seen some questioning of the Oriental Genius type. I don't want to 'exonerate' these characters from their pasts, or even exonerate those who created them. It's easy to say, well, it was a different time back then, of course they were racist. Or that, yeah, these archetypes exist in every culture. But while Tarzan is the 'feral child' legend writ large, Fu Manchu is not the 'evil genius'. He is specifically the Evil Chinee. And that's something to be explored from many angles." - Warren Ellis i intervju (exonerate=rentvå, befria)

Fu Manchu var huvudpersonen i en svit spänningsromaner skrivna av Sax Rohmer. Den första kom i början av 1910-talet. Huvudpersonen var en mästerskurk. En ovanligt lång kines som hade utbildat sej i U.S.A. men vänt tillbaka till österlandet för att bilda ett ont asiatiskt kriminellt imperium. Rohmer påstod att Fu Manchu var inspirerad av kinesiska kriminella som han kommit i kontakt med under sin tid som journalist. Men även om Fu Manchu ibland kunde vara en slags anti-hjälte i böckerna så är det svårt att se honom som något annat än en rasistisk karikatyr. Dock en populär sådan. Det gjordes flera filmer om Fu Manchu. Ofta var det vita skådespelare sminkade för att se asiatiska ut som spelade huvudrollen.
Det går att se Fu Manchus skugga över hur Kina och andra asiatiska länder beskrivs än i dag.

I The Authority är en av skurkarna en Kaisen Gamorra (se bild). Han hade tidigare förekommit i en av Warren Ellis' Stormwatch-serier och var en karaktär som fanns i serien innan Ellis tog över den.

Redan i det första numret av Planetary förekommer en annan karaktär inspirerad av Fu Manchu - Hark. Denne är emellertid en hjälte. I det femte numret, det om Doc Brass och med utdragen ur pulpromanen, berättas hur Brass övertygar Hark att samarbeta med honom. På pulpfauxprosa beskrivs hur Brass övertygar Hark om att Amerika inte är hans fiende "It just doesn't understand you! We're on the same side!".

I samma nummer nämns också Anna Hark - Harks dotter som visar sej leda företaget Hark Corporation "She would hide herself in the warp and weft of America, grow rich, and wait". (i Rohmers böcker har Fu Manchu en dotter). Det görs antydningar om att Anna Hark är Planetarys hemlige fjärde medlem.

I det sextonde kapitlet möter vi Anna Hark. Tyvärr är det ett rätt svagt kapitel. Man får känslan av att Ellis på ett stadium hade tänkt ge Anna Hark en större roll - i ett nummer mot slutet av serien när Elijah Snow går igenom alla trådar hittills i historien så utelämnas Anna Hark. Och Den Onde Kinesen blir inte undersökt ur riktigt så många vinklar som man skulle önska.