Doc Savage och hans apokalyptiska liv

The Caged Horrors Of Nelia-Sai spat acid and shrieked like stuck babies, but Doc Brass stood fast, dealing hot righteous death with his marvelous turbopistols.

The sickening UnderEngland Junta unleashed its Black Royalty, torching the very sky and driving good men mad, and Doc Brass held his ground, taking the pain and the flame and killing hard.

På 30-talet kunde i U.S.A. prosamagasin med äventyrare sälja i upp till en miljon exemplar. Hjältar som slogs mot skurkar i violett prosa. Berättelsen i berättelsen i J. D. Salingers lysande novell "Den skrattande mannen" är påverkad av denna sorts historier.
En av de pouläraste av de så kallade pulphjältarna ("pulp" betyder pappersmassa och kommer sej av magasinens dåliga papperskvalité) var Doc Savage. Som var skriven av Lester Dent (och några till men Dent var huvudförfattaren).

Savage var både läkare, uppfinnare och äventyrare. Han bodde i en skyskrapa i översta våningen i en skyskrapa i New York och var ofattbart rik.

Jag har inte läst någon av de 181 Doc Savage-historierna. Men jag har läst en bok om dessa historier och deras huvudperson.

Vilket kanske kan tyckas lite underligt. Anledningen till att jag har läst Doc Savage. His apocalyptic life av Philip José Farmer är mer för att jag är intresserad av farmer än av Doc Savage.

Boken är en slags uppföljare till Farmers Tarzan Alive (titeln är fånig men Farmer valde den inte själv) - en fiktiv biografi över Tarzan. Där åter- och omberättas den första Tarzan-romanen på åttio sidor, vilket faktiskt blir en rätt fascinerande läsning.
Resten av boken som går igenom de övriga böckerna i Edgar Rice Burroughs serie är inte lika bra och Doc Savage. His apocalyptic life påminner tyvärr mer om den delen av boken. Även om Farmer även i denna bok låtsas att huvudpersonen funnits på riktigt så är det mer som man skulle kunna vänta sej att en bok om Doc Savage skulle vara - med genomgång av handlingar och teman i böckerna. Det är en inte helt ointressant men rätt trist läsning.

Vad som ändå gör att läsningen inte är helt bortkastad är dels förordet där Farmer skriver om sin egen upplevelse av att läsa dessa äventyrsmagasin och om deras suggestiva kraft.

Och ett appendix där han sketchar upp ett Doc Savages fiktiva släktträd. Där alla pulphjältarna och många andra litterära gestalter säjs vara släkt med varandra. Han låter bland annat Robert Blake, en författare i en av H. P. Lovecrafts noveller, vara en släkting till William Blake. I förordet jämför han Doc Savage-berättelserna med Blakes apokalyptiska visioner. Att Lovecraft också säjs ha samma apokalyptiska energi i sina noveller är kanske mindre långsökt.

Det är detta släktträd som leder oss till "The Good Doctor a planetary novel". Även om Ellis inte låter alla pulphjältarna vara släkt med varandra så ger han dem liksom Farmer en gemensam källa till deras förmågor.
Att Axel Brass bygger på Doc Savage är något som Ellis inte försöker dölja. Planetarys omslag skiljer sej alla något från varandra. Omslaget till detta femte nummer är inspirerat av omslagen till en serie pocketutgåvar av Doc Savage-romanerna från (jag tror) 70-talet.

Kapitlet är ett av Planetarys bästa och ett bra exempel på hur Ellis bygger upp serien. Elijah Snow träffar Brass på sjukhuset. De samtalar. Och insprängt i samtalen är utdrag ur en illustrerad pulphistoria om Doktor Brass. Ellis har uppenbart haft väLdigt roligt när han efterhärmat pulpmagasinens violetta prosa. Men det finns också en vemodig ton i kapitlet.
Och en politisk undertext.

I fragmenten från detta fiktiva äventyrsmagasin så möter Doc Brass möter Planetary-världens motsvarighet till Fu Man Chu, bekämpar kejsarna av Amerika och berättar om sitt ursprung.

Han är resultatet av ett försök att få fram en ny revolutionär människa. Påbörjat av ett hemligt sällskap bildat under den Franska Revolutionen. "'I'm the last of them, the end of the revolutionary line. Ive been bred, born and trained to deal with anything./Except the unspeakable evil of my own parents, warped brother and sister that they were.´"
Här skiljer sej då Doc Brass och Doc Savage åt. Men också Doc Savage är uppfostrad till att bli ett perfekt exemplar av den mänskliga rasen. På fauxpulpprosa visar Ellis detta övermänniskoideals släktskap med upplysningstidens idéer.