I det första numret (eller kapitlet) av Warren Ellis (text) och John Cassadays (bild) serie Planetary så undersöker gruppen ett ihåligt berg. Där hittar de Doktor Axel Brass, en äventyrare med märkliga förmågor som försvann för mer än 50 år sedan. Han berättar en historia om hur han själv och sex andra beryktade män bildade ett hemligt sällskap för att få slut på det Andra Världskriget.
Detta genom en kvantdator som skapar hela världar och universa medan den försöker räkna ut ekvationen för den bästa av världar (då denna kalender framförallt kommer att ta upp tematiken i serien så kommer ibland Cassadays insats att få oförtjänt lite utrymme, sättet han tecknar den här snöflingemaskinen och de många världarna i den är makalöst). Men genom att sätta i gång den här räknemaskinen så har de gjort ett stort misstag.
De världar de andra dimensioner som blir till genom maskinen (här påminner den om en liknande apparat i Michael Moorcocks A Cure for Cancer - en roman Ellis brukar nämna bland sina favoriter) har invånare. En annan grupp i ett annat universum som är på sitt slut. Brass berättar att den andra gruppen skulle ha dödat alla på jorden för att få rum med sin egen befolkning om inte han och hans allierade lyckades stoppa dem.
Det här är underhållande i sej. Men karaktärerna i Brass' berättelse, liksom den gode doktorn själv går att känna igen. De är 20- och 30-talets hjältar från de följetongshäften och billighetsromaner som då var populära. I detta kapitel har de klassiska så kallade pulphjältarna gått samman och bildat en grupp. Doktor Brass själv är Doc Savage. Andra igenkännbara hjältar med andra namn är Tarzan, Fu Man Chu och Tom Swift (som var en ung uppfinnare och hjälte som enbart hade namnet gemensamt med Mark Twains pojkhjälte). Och ytterligare tre. Flera av dessa kommer att återkomma i serien och jag kommer att titta närmare på dem och deras förebilder då.
Också gruppen som kommer genom maskinen har förebilder - de påminner om Lagens Väktare, det vill säja Stålmannen och Läderlappen och deras kompisar.
Dessa superhjältar kom att ersätta de gamla pulphjältarna. Samtidigt som de tog drag av dem.
I tre rutor (och här går också berättartekniken över till att kort påminna om superhjälteseriernas så kallade splash pages) slåss de två grupperna mot de som de mest påminner, Brass mot Stålmannen-analogen, Fu Man Chu mot Martian Manhunter (utlänning mot utomjording), Tarzan mot Wonder Woman. Gröna lyktan mot en flygplansflygande hjälte.
Så kapitlet (och mycket av resten av serien) blir en berättelse om påverkan och om styrkeförhållanden inom populärfiktionen.
Men det är en berättelse med lite fler bottnar än att bara vara en populärkulturens historieskrivning.
På slutet lyckas inte superhjältarna att besegra sina föregångare. Brass blir ensam överlevande.
Kärnan av pulpberättelserna överlever i Planetarys värld.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar