I first picked it up at issue 8#[...]I was stunned by the imagination, the darkness, the scopeof the thing. Plus, hey, giant ants.I "The day the earth turned slower", åttonde kapitlet av Planetary så berättas om ett amerikanskt koncentrationsläger på 50-talet för amerikanska dissidenter. Som det görs experiment på.
-Joss Whedon i förordet till Planetary The Fourth Man
Resultaten av experimenten är influerade av de amerikanska science fiction-filmerna på 50-talet. Den osynlige mannen är en kommunistisk dramatiker, där finns en 50-foot Woman och en 50 Foot Man, den senare är en vanärad officer. Liksom en Incredible Shrinking Man - som också har ett dussin armar. Runt lägret springer atomvakthundar. Det hela berättas av en skådespelerska som blev avrättad och sen återupplivad.
Det här är mitt favoritnummer av Planetary. Det har allt som gör serien till det den är. Bisarra transformationer, ett vemod och en politisk undertext i den metafiktiva delen av historien. Allt vackert och stämningsfullt illustrerat.
De amerikanska sf-filmerna på 50-talet ses ofta som ett utslag av kalla kriget och femtiotalets antikommunism. De var fulla av monster och invaderande rymdvarelser och då jättelika myror.
En av de mest fascinerande av dessa monsterfilmer är just en med jättemyror: Them!. Filmen var långtifrån först med onaturligt stora insekter.
En annan monsterfilm från samma tid var en lös filmatisering av H. G. Wells Gudarnas föda där diverse djur växer till gigantiska proportioner (romanen är något av en bagatell, men en av Wells bästa noveller, "Myrväldet", handlar om inelligenta myror som hotar att ta över världen - de är dock normalstora). Men det är den mest minnesvärda av den här sortens filmer.
Det är tonen i filmen som gör den annorlunda. Den är regisserad som om den vore en noir-thriller från samma tid. Också hjältarna är av det hårdkokta slaget. I en scen träffar våra hjältar en man inspärrad på ett sinnessjukhus som sitter där för att han har påstått att han sett de jättelika myrorna. Han är överlycklig över att någon äntligen tror på honom och hjälten och hjältinnan tackar honom för hans upplysningar som är de till stor hjälp.
De säjer åt doktorn på sjukhuset att behålla mannen inlåst.
Själva myrorna är kanske inte så bra - de ser aldrig ut att dela duk med de mänskliga skådespelarna vilket lite minskar effekten av filmens slutstrid, där U.S.A.s armé slåss mot en koloni myror. För sin tid var nog effekterna bra. Men Them!s myror ser ändå blott ut som en skugga av John Cassadays myror.
Inlägg
2 kommentarer:
Jag såg en jätte-myr-film på TV för många år sen, kan mycket väl ha varit "Them!". Tror det var något kärnvapenexperiment som gjort dem så stora. Man kom till rätta med problemet genom att lokalisera myrdrottningen.
Men min favorit i den här stilen är en film om mördarbin, förmodligen en 70-talare. Framför allt scenerna i ett kärnkraftverk. Där sitter operatörer vid en stor kontrollpanel, där det naturligtvis finns en massa olikfärgade lampor huller om buller som blinkar oregelbundet. Så kommer det in en svärm mördarbin, någon faller på kontrollbordet - och kärnkraftsverket exploderar. Han/hon måste alltså ha kommit åt självförstörelseknappen, nånstans mitt bland alla andra knappar och reglage. (Med tanke på det allmänna virrvarret med blinkande lampor är det väl snarast ett under att det inte hänt tidigare, under normala förhållanden.)
Det är något med atombomber eller något sånt som gjort myrorna stora i filmen. Ett av problemen med atomvapen.
Så det kan ha varit den.
Men det har gjorts många jätteinsektfilmer även om"Them!" är den stora klassikern i genren.
Normalstora insekter har det också gjorts en hel del filmer om. Och de passade väl bättre in i 70-talets katastroffilmvåg.
Skicka en kommentar