Jim Steranko

"Magic & Loss", det tionde kapitlet av Warren Ellis' och John Cassadays Planetary (och numret bakom vår förra planetarykalenderlucka), är utsökt strukturerat och lyckas på några få sidor att fånga kärnan i de karaktärer som alluderas på. Men man kan fråga sej hur numret skulle fungera för den som inte kände till Stålmannen, Gröna Lyktan och Wonder Woman.

Att det spelar roll huruvida man känner igen de populärkulturella allusionerna i serien är något som jag märkt med det elfte kapitelet av serien: "Cold World".

I början av det finns en återblick till 1969 med en hemlig agent vid namn John Stone. När jag första gången läste det andra Planetary-albumet så tänkte jag James Bond och såg det som ett av de mindre intressanta numrena, även om sekvensen är snygg, då James Bond tråkar ut mej.

När jag senare läst serien har jag istället kännt igen Nick Fury såsom Steranko tecknade honom. Och med det framstår numret såsom mer intressant.

Jim Steranko är en serietecknare som på slutet av 60-talet gjorde en hel del bildmässigt intressanta saker i mainstream-serier som Nick Fury - Agent of SHIELD. Även den som inte läser serier har säkert sett en del av hans arbeten då Roy Lichtenstein snodde paneler från Sterankos serier till några av sina mest kända tavlor.

Steranko och Nick Fury har på senare år inspirerat bland andra Matt Fractions och Gabriel Bás Casanova och Grant Morrisons och Gary Erskines The Filth (som i första utkastet var tänkt som en Agent of SHIELD-serie.)

Steranko har influerat många tecknare. Cassaday är egentligen inte särskilt nära den sterankoska skolan. Men Laura DePuys färger gör mycket för att ändå ge sekvensen en sterankosk känsla.

Egentligen är jag inte så väldigt inläst på Steranko. Han är en rätt ny bekantskap för min del. Men jag planerar att läsa mer.
(Bilden är från det första numret av Nick Fury. Agent of SHIELD. Innan detta hade Steranko skrivit och tecknat figuren i tidningen Strange Tales