"Det är väl uppenbart att ett (telefon)samtal inte kan avslutas helt enkelt genom att man slutar tala. Det måste snarare bringas till avslutning. Att bara plötsligt framtvinga en avslutning går inte för sig, utan avslutningen bör istället utformas som en frivillig, naturlig och ömsesidig överenskommelse om att nu har man talat färdigt.
Att åstadkomma detta är ingalunda oproblematiskt."
Det sociala livets elementära former är en bok från 1987 av socialpsykologen Johan Asplund. Det är en bra titel. Det är en bra bok. Den handlar också om livets elementära former. Och begreppet social responsivitet. Detta i essäliknande kapitel om ämnen som Foucault, Den lille prinsen och reglerna för hur man avslutat ett telefonsamtal.
Det är en rolig och lättläst bok. Jag var väldigt inne på den nör jag först läste den i tonåren. Den var främsta anledningen till att jag läste en termin socialpsykologi en gång i tiden. Och när vi skulle skriva uppsats om en novell i litteraturvetenskap och använda oss av en teori så valde jag Asplunds sociala responsivitet som teori. Novellen var "Homunculus" av Lars Gustafsson (jag fick högsta betyg).
Ett avsnitt i boken om utbrändhet har åldrats en del. Utbrändhet beskeivs som ett nytt mystiskt fenomen. Men resten av boken har hållit bra.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar