Skuggtåg

Skuggtåg (Shadow Train) av John Ashbery kom ut 1981. Den svenska utgåvan kom ut 1993. Den var tolkad av Tommy Olofsson och Vasilis Papageorgiou. De två har sen översätt fler diktsamlingar av Ashbery.

En bunt av dikterna finns med i Göran Printz Påhlssons urval som jag skrev om i går så den som är road av sånt (och vem är inte det?) kan jämföra översättningarna.

Dikterna i Skuggtåg är raduppdelade så att de först ser ut som sonetter. Men det är det ju inte. Det är en av Ashberys bästa diktsamlingar. 

I boken finns också kommentarer till dikterna. Ibland citeras Ashbery själv när han gett svarat på något översättarna undrat över ("De roligaste inslagen i kommentarerna" enligt översättarparet).

Där får man till exempel veta att Ashbery funderade att namnge diktsamlingen efter nedanstående dikt men avstod då titeln skulle blivit för tung:

Paradoxer och oxymoroner

Denna dikt tar upp språket på ett mycket enkelt plan.
Se hur den talar till dig! Du ser ut genom ett fönster
eller låtsas skruva på dig. Du har den, men du har den inte.
Du missar den, den missar dig. Ni missar varandra.

Dikten är ledsen för den vill bli din och kan inte.
Vad är ett enkelt plan? Det är detta och annat,
att av det sätta ett system i spel. Spel?
Ja, faktiskt, men jag anser spel vara

en djupare yttre företeelse, ett drömt rollmönster
som i fördelningen av nåd dessa långa augustidagar
utan bevis. Utan gränser. Och innan du vet ordet av
går det förlorat i ångan och knattret från skrivmaskinerna.

Det har spelats en gång till. Jag tror att du finns till bara för att
tjata på mig tills jag gör det, på ditt plan, och sedan är du inte där
eller också uppför du dig på ett helt annat sätt. Och dikten
har mjukt satt mig ner bredvid dig. Dikten är du.