hå

Bostaven H är avklarad i mitt vinylprojekt. Kort om några av skivorna jag lyssnat på:

Alf Hambe är rätt bra om man kan komma förbi att han låter högtidligt trubaduraktig eller alfhambesk, som det också heter.

Headless body in a topless bar är den enda av mina Die Haut-skivor jag spelar ofta. Och då bara halva. Den halvan jag inte brukar spela är instrumental. Men bra. Andra halvan har Nick Cave, Mick Harvey, Kid Congo Powers och Anita Lane. Mick Harveys "Sad dark eyes" är bäst.
Burnin' the ice med Nick Cave & Die Haut gavs för nåt år sen ut på CD. Då sas det i pressreleasen att skivan försvunnit i Nick Cave-samlardjungeln.Men jag tycker den är ätt lätt att hitta i hyllan. Inga andra Haut är särskilt bra.

Hedningarnas första råkade jag spela på 45 varv. Det tog flera spår innan jag märkte detta. Den var mycket bättre på rätt hastighet.

Mina Billie Holiday låter inte så lika varandra som jag trodde.

Lars Hollmer spelar jag ofta. Alla efter varandra lyssnade jag senast igenom efter Hollmers död i slutet av förra året. Han var en av de stora.

När man spelar alla Hoola Bandoola-skivorna så slår det en att varje album hade en distinkt egen ljudbild. Bästa låten är ändå från första "Vävare-Lasse" - en djärv uppgörelse med feodalismen.

Nikki Sudden & Rowland S. Howard - Kiss you kidnapped charabang är en bra skiva som man spelar sällan då det är dålig bakgrundsmusik.