I den engelska skräckfilmen Wicker Man från 1973 så anländer den djupt kristne polisen Howie till ön Summerisle där de gått tillbaka till att dyrka de gamla hedniska gudarna.
Skräckfilmsepitetet ifrågasätts ibland när det gäller denna film av Robin Hardy. Då det inte förekommer varken monster ellermer än ett dödsfall. Men den spelar emot skräcktroper. Som den mystiska byn och dess underliga seder. En scen med en fiskmask kan få en att tänka på H. P. Lovecrafts "The Shadow over Innsmouth".
Egentligen är dessa seder inte direkt mystiska. De förkristna ritualer och firande som finns i filmen bygger på faktiska seder. Visserligen förekom nog inte människoffer (troligtvis romersk propaganda som övertagits av de kristna historieskrivarna) men traditionen är i filmen inte kontinuerlig utan återuppväckt, återskapad.
Det finns en komisk tradition beskriven i Michail Bachtins Rabelais och skrattets historia där liknande symboler för mat, sex och död som i denna film spelar en stor roll. En John Barleycorn-figur finns till exempel i filmen (dock inte sången. Den märkliga musiken är nykomponerad endast påverkad av de traditionella brittiska balladerna.)
I början av filmen blir Howie serverad konserverade missfärgade bönor av värdshusvärdens dotter, spelad av Britt Ekland. Då han klagar på maten säjer hon att det finns annat i livet än mat. Och i nästa scen när Howie går därifrån går han förbi flera par som har köttsligt umgänge.
Denna motsättning mat/sex finns inte i den karnevaliska traditionen och skulle kunna säjas minska kopplingen till denna. Men andra symboler för mat och överflöd förekommer rikligt i filmen och de lila bönorna är mest att se som en ledtråd.
Filmen avslutas med ett förstamajfirande. Bachtin skriver om ett förstamajdrama skrivet av Adam de la Halle. Genom att avhandla festen och festens dårskap får (den kristne) de la Halle rätt att avhandla icke-officiella teman. "Oaktat fantastikens element möter vi en mer materialistisk och kroppslig, mänskligare och gladare värld. Det rör sig här om en festens aspekt av världen som i sig är legal. På förstamajnatten är det tillåtet att se världen utan fruktan och andäktighet."(Bachtins kursiveringar). Världen framställs i sin muntra och fria aspekt.
Bachtin beskriver också flera skildringar av prygel och lustiska sönderslitanden av kroppar. Dessa drabbar i den karnevaliska traditionen agelasterna, icke-skrattarna.
Det antyds i filmen att lord Summerisle, spelad av Christopher Lee, inte nödvändigtvis själv tror på den nya gamla religion som hans farfar infört. Men i slutets offerscen står han där sjungande skrattande med resten av öns befolkning. Ett offer gjort så som på skämt.
Samtidigt så håller filmen det öppet för oss att inta inspektör Howies perspektiv. Wicker Man befinner sej i flux mellan komedi och skräck. Men den fungerar bättre som komedi.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar