USA USA USA

Lyrans tematrio den här veckan handlar om författare från USA. Då jag skrev om tio romaner på fjärde juli så tänkte jag istället göra som medden danska trion och skriva om tre dikter. Tre lite längre dikter:

Flickor på flykt av John Ashbery
Den här långdikten från 1999 är inspirerad av nån surrealistisk bildroman av en konstnär som heter Henry Darger. Men det är inte så viktigt. Den 60 sidor långa dikten snirklar sej genom vackra beskrivningar som när de nästan tycks betyda något viker av, försvinner iväg: "Jag vill inte lämna er utan att berätta en historia för er. Jag vore dum,/nej försumlig, om jag inte talar om vart de andra har tagit vägen./Finns det inte någon plats att stanna på,/ett ställe som vi alla känner igen när vi kommer dit?/Jo, det finns det, sa hon, men då måste vi allihop först gå tillbaka/in i mörkret och agna våra krokar med jordnötssmör./Och så gjorde de det/och gick hemifrån den dagen." (övers. Tommy Olofsson och Vasilis Papageorgiou)

The Dictatorship of the Proletariat av Amiri Baraka
Kritiker brukar avfärda Amiri Barakas (tidigare LeRoi Jones) politiska dikter som propaganda snarare än poesi. Och den här dikten från samlingen Hard facts (1975) är kanske inte vid första blicken ett lämpligt argument emot dem. Men även om den politiska analysen i denna hyllning till begreppet proletariatets diktatur inte är särskilt komplex så tycker jag ändå rytmen i dikten höjer den:
"daily star ledger news courier times bulletin tells/you dic/tatorship is bad. All but the dictatorship bein run now, the/dictatorship of the minority which is currently bein run, at this/moment crushing yr whole self down, the one mashin on you/right now, is, frankly well listen to buckley, sammy davis,/steinem, woody allen, hip, newspeak for the old freak, the/present 'legitimate' blood bath incarceration of labor, truth and/beauty...'the dictatorship of money is good, the/dictatorship/of the bourgeoisie, this is good, the dictatorship of poverty and/terro, this is good.' Thats the lies the rulers' mouthpieces spout."

Hugh Selwyn Mauberley av Ezra Pound
De fascistiska dikterna av Ezra Pound brukar kritiker inte ha samma problem med. Vilket kanske är typiskt (fast det brukade vara ganska mycket diskussion kring hans åsikter). Hugh Selwyn Mauberley och dess dikter kan man se fröet till den sidan hos Pound. Men då får man se efter. Mest känd från denna självbiografiska diktsamlingen är raden "Så dog en del, pro patria, non "dulce" non "et decor"..." (ur "E. P. Ode pour L'élection de son sépulchre", övers. Bengt Höglund). Samma lite sorgsna vackra ton löper genom samlingen. Skulle nog fungera bra som ens första ezrapound.