Arbetet och döden

"Åter lät Valter boken sjunka, och han mindes svärmorsans ord vid svärfarsan Torstens begravning.
  - Om han kunnat nöja sig. Men det var världen han ville åt."
ur "En läsande arbetares död"

På 70-talet kom en ny våg arbetarlitteratur i Sverige. Författarna var ofta knutna till något av de kommunistpartierna till vänster om VPK. Lars Åke Augustsson var medlem i det maoistiska SKP. Han har senare, tillsammans med Stig Hansén, i boken Maoisterna skildrat partiet. Förutom arbetarskildringar har han skrivit en reportagebok om Albanien och en roman om FNL-rörelsen.

Novellsamlingen Arbetet och döden kom ut 1980. Den innehåller fyra berättelser som utspelar sej på ett svenskt pappersbruk. Augustssons far hade arbetat på en sulfitfabrik. Och fler av hans böcker har motiv från pappersindustrin.
Arbetet och döden är den bästa av de av Augustssons böcker som jag har läst.

Jag har boken i En bok för alla. Där säjs ett tema i berättelserna vara "vägen bort från dogmatisk socialism". Och i en av novellerna ondgör sej en arbetare över en annan arbetare som han kallar Revolutionären. Augustsson bör dock fortfarande ha varit medlem av SKP när boken skrevs.

Berättelsen "En läsande arbetares död" påminner mej en del om Karl Rune Nordkvist. En författare Augustsson väl kände till (Augustsson anknöt till flera äldre arbetarförfattare.)
I mitt antikvariskt inköpta ex av Nordqvists Kattens död  låg en utklippt recension av romanen skriven av Augustsson samma år som Arbetet och döden kom ut. Augustsson skriver: "Finns det någon svenskare författare än Karl Rune Nordqvist? Så trogen som han mot sina höstdagrar, mot sina förlorare antingen de finns i Spanien eller i Norrland?"

Jag har läst en av Augustssons arbetarromaner efter att han lämnade SKP. Förutom att en av romanfigurerna håller en något opåkallad antikommunistisk monolog så bar det inte någon drastisk skillnad i ton mellan böckerna.