Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

"Hur var det egentligen i Auschwitz?
  Vilken fråga. Hur skulle man kunna svara på den? Det flimrade till framför Miriams blick. Modd. Lera. Inte ett grässtrå. Trädlöst land. En evighet av baracker. Utmärglade kroppar. Utstående tänder. Insjunkna ögon. Hundskall. Mengele. Ukrainska lägervakter. Hängningar. Appell i gryningen. Noma."

Förra tisdagen var jag på bokcirkel och diskuterade Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. Vi satt på Fregatten, en polsk pub i Malmö. Det är den andra av Axelssons böcker vi läst i den bokcirkeln. Den förra Aprilhäxan var jag inte så förtjust i.
Men jag, liksom de andra, tyckte Jag heter inte Miriam, var bra.

Den handlar om en romsk kvinna som suttit i nazisternas läger. En händelsekedja leder till att hon ger sej ut för att vara judinna. En dag berättar hon detta för sin sondotter. Det är en lättläst skildring. Det finns gott om passager som är svåra att läsa för att de är obehagliga. Men de är liksom jämnt fördelade så man ska stå ut.

Min morfarsfar var polsk jude. Han kom till Sverige innan nazisterna ens fanns till. Men resten av min polsk-judiska släkt dog troligen i nazisternas läger. Jag har läst rätt mycket böcker som handlar om nazisternas massmord på judarna. Romaner, noveller, pjäser. Jag har inte alls läst lika mycket om massmordet på romerna. Boken tog också upp de så kallade tattarkravallerna

Mycket av lägerskildringarna påminner ändå om skildringarna av lägren hos Primo Levi (som finns med i bokens litteraturförteckning i slutet) eller Peter Weiss. Men som sagt mer lättläst. Vilket det kan finnas en poäng med.

Vi hade valt Jag heter inte Miriam genom att en av bokcirkelmedlemmarna rog med sej fyra böcker och vi röstade. Den här vann över nån bok om neandertalare.