Kristallvärlden

"De fåtaliga husen mellan träden glittrade som bröllopstårtor, med de vita taken och skorstenarna förvandlade till exotiska minareter och barockkupoler. På en gräsmatta av grönt glas glittrade ett barns trehjuling likt en Fabergé-juvel, med hjulen stjärnbeströdda som strålande kronor av jaspis."
övers. Peter Stewart

J. G. Ballard var en engelsk sf-författare. Hans tidiga romaner ingår i den brittiska undergångstraditionen med H. G. Wells och John Wyndham.
Efter dessa så skulle Ballard komma att bli en mer experimentell författare. Främst genom vad han skrev i den av Michael Moorcock redigerade sf-tidskriften New worlds.
Kristallvärlden (1966) är en slags brygga mellan dessa perioder i Ballards författarskap. Den började gå som följetong i det första Moorcock-redigerade numret av New worlds. Men var också sist i en svit av undergångsromaner.

Denna undergång är den underligaste, mest lyriska av dessa undergångar. Här har den västafrikanska djungeln börjat att kristalliseras. Växter och djur förvandlas till något som liknar ädelstenar.

Det borde gå att göra en postkolonial läsning av romanen. De klassiska brittiska undergångsromanerna var ju också på olika sätt intrasslade i kolonialismen.
Men framförallt är det en suggestiv bok med dess beskrivningar av en kristalliserad djungel.