Genom Alice i underlandet så försöker Alice recitera ramsor. Dessa kommer ut fel. Ofta som lätt morbida versioner av originalen. Flera av de barnkammarverser som parodieras är i dag bortglömda. Andra verser som finns kvar, som den om Humpty Dumpty, är nu svår att inte förknippa med Lewis Carolls figur.
Förutom verser för barn så parodieras även mer seriös poesi. William Empson nämner Wordsworth bland de som parodieras. Och i "Jabberwocky" (i uppföljaren Bakom spegeln) drivs det bland annat med riddarversromanen som åter blivit populär (och som vägen genom William Morris kommer att bli vad vi idag kallar fantasy).
Alice-böckerna är uppbyggda av parodier och förvridna lekar. Själva de sociala normerna vänds ut och in. Men även om det bland de saker som får sin burleska motsvarighet finns det brittiska rättssystemet så är det inte en direkt samhällskritisk bok. I den allmänt erkänt usla Sylvia och Bruno drev Lewis Caroll med absolutister och detta verkar vara så långt hans politiska intresse sträckte sej.
Den ständiga förvanskningen av dikter och roller och den ständiga förvandlingen av Alice ger dock verket den lätt karnevaliska känsla som gör att det än i dag lever.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar