Fanny Hill

Som för att fira de kristnas viktigaste högtid visar Sveriges Television på Påaskdags- och Annandagspåskkvällen en TV-version av Fanny Hill.

Romanen har omarbetats av Andrew Davies som har gjort om flera gamla klassiska böcker till TV-manus. Dessa har fått blandad kritik men om hans Fanny Hill är alla överens. Den ska vara usel och jag tänker i alla fall inte se den.

Fanny Hill skrevs (möjligen) av John Cleland. Den kom ut första gången 1748-1749. Boken, som handlar om hur den 15-åriga Fanny Hill säljs som glädjeflicka till en bordell tillhör de pornografiska romaner som ibland har fått rätt god kritik. Min utgåva av boken, översatt av Roland Adlerberth (men det finns flera översättningar) inleds med ett hyllande förord av Erica Jong som avslutar med meningen "Fanny Hill är en stråle klart solsken i lustans dystra värld."

Eberhard och Phyllis Kronhausen ser i deras bok Pornografi romen som något av ett särexempel. De väljer att skilja mellan skildringar som är erotisk realism och de som är tvättäkta pornografi. (Uppdelningen är starkt präglad av det att pornografiska och påstått pornografiska romaner fortfarande kunde bli förbjudna år 1959 när boken först kom ut.) Men anser att Fanny Hill med enligt dem dess realistiska sekvenser hör till en tredje kategori: kvalitets-erotikan.

Trots detta är Clelands roman en rätt tråkig läsning. Den försöker också vara en slags moralitet. Vilket har framhållits som positivt men mest blir underligt. Det som blir riktigt tröttande i läsningen är de ständigt allt för mång förekommande eufemismerna.

I Alan Moores och Kevin O'Neills The league of Extraordinary Gentlemen Black Dossier är en av sektionerna en fiktiv fortsättning på romanen kallad The New Adventures of Fanny Hill där Fanny Hill redogör för sina äventyr med gruppen. Här är berättelsen fylld av liknande eufemismer men de används här komiskt och sektionen, ur vilken bilden ovan kommer, är en av de bättre i albumet.