J. G. Ballard och New Worlds

1964 tog Michael Moorcock över redaktörskapet för den brittiska sf-tidskriften New Worlds. Tillsammans med bland andra J. G. Ballard, som tillsammans med Moorcock stod för det mesta av det redaktionella materialet i magasinets första år, gjorde han om den till en publikation för nyskapande prosa. Tidningen sålde trots klagomål på de nya obegripliga historierna väl och var under ett decennium något så udda som en tidskrift för experimentell litteratur som också var en försäljningsframgång.

J. G. Ballard var redan en etablerad författare och hade sålt sina noveller och romaner såväl till den amerikanska marknaden som till den tidigare mer traditionella New Worlds under Ted Carnells regi. Hans tidiga prosa var påverkad av den brittiska undergångstraditionen med Wells och Wyndham och en av hans katastrofromaner The Drowned World hade redan gått som följetong i en annan engels sf-tidning. Och novellen "Terminal Beach", också den med gott om undergångsstämning hade tryckts i Carnells magasin. I det första Moorcocknumret började den bästa av hans svit med katastrofromaner The Crystal World (på svenska som Kristallvärlden att gå som följetong.

Moorcock skriver i förordet till den retrospektiva antologin New Worlds att gruppen kring tidskriften hade ett gemensamt intresse för det nya och experimentella i allmänhet men inte nödvändigtvis för samma konstnärer och författare. Ingen annan i gruppen delade Moorcocks intresse för Brecht medan Moorcock inte delade Ballards gillande av Salvador Dali.
Av de äldre sf-författarna uppskattade Moorcock endast Alfred Bester och Ballard enbart Bradbury. Denna förkärlek för den mer finstämde närmasr sentimentala Bradbury är lätt att förstå när man läser den tidige Ballard som i allt undergångsfrossande har en lyrisk melankolisk ton som jag menar finns kvar också när hans författarskap tar en mer experimentell vändning.

Ballards kondenserade romaner såsom "The Assassination Weapon" (ur vilken jag citerade ett stycke häromdagen vid nyheten om Ballards död) var viktiga för SF-litteraturens utvecklande och mycket imiterade. Dessa Ballards experimentella texter hade sina föregångare. I det första New Moorcock Worlds hade Ballard skrivit en text om William S. Burroughs. Och redan i tidigare Ballardnoveller och -romaner kan man se fröna till dessa mer avantgardistiska texter.

New Worlds gav Ballard, liksom fler författare (Thomas M. Disch, Barrington J. Bailey) en möjlighet att fritt utveckla sin stil. Och även om det väl finns en period under det sena 70-talet då hans texter fullt upptagits av sf-mainstream och han kunde tyckas stå och stampa på ett ställe kom han att fortsätta utveckla sej. Och i England ses han idag mindre som genreförfattare utan snarare blott och bart författare trots att en stor del av hans böcker fortsatt att vara off-sf. Hans självbiografi låg på många årstopplistor förra året. Och nyheten om hans död har i hemlandet fått stort utrymme.

Vill man läsa och se förändringen men också det trots allt i det stora hela enhetliga i J. G. Ballards författarskap görs det, om inte enklast, så bäst genom volymen The Complete Short Stories en mer än tusensidig volym som också kommit i storpocketutgåva i två volymer (boken ska sakna ett par noveller enbart publicerade i tidskrifter).

I Sverige kom en del av Ballards tidiga romaner ut på 70-talet men det skulle dröja tills för några år sedan för den banbrytande The Atrocity Exhibition att komma på svenska som Skändlighetsutställningen. Sven Christer Swahn tar upp just detta att Atrocity Exhibition inte kom ut i Sverige men väl i Danmark som en viktig skillnad i förhållandet till den nya sf i de två skandinaviska länderna i sin 7 x framtiden.

Därför är det kanske inte så förvånande om nyheten om Ballards död har fått rätt kortfattade notiser i svensk press. Och mest nämner atttvå av hans böcker filmats.
DN skriver bland annat om "den omtyckta dystopiska romanen 'Crash'" vilket åtminstone jag skrattade till åt.
Svenska Dagbladet nämner visserligen också främst filmerna men har också på under-stecket-bloggen flera länkar till tidigare artiklar om Ballard. Det verkar vara bra översiktliga artiklar.
I den svenska bloggosfären har det ägnats ett lite större och bredare intresse för Ballard efter dödsnyheten Jessica Björkäng skriver om Ballard som en relativt nyfunnen favorit. Och länkar till fler inlägg bland annat till Johan J. på Ampersand. Också han tar upp The Complete Short Stories. (Som av och till varit ut ur tryck, men om den finns att få tag i nu kommer den nog att tryckas upp i nya upplagor nu.)