Neil Gaiman och Mike Allred ska göra Metamorpho

För ett par år sedan startade DC Comics en serietidning som under ett år kom ut varje vecka. Den hette 52 och skrevs av en kvartett serieförfattare, Grant Morrison, Mark Waid, Greg Rucka och Geoff Johns. Serien skildrade genom en räcka bihistorier DCs värld (seriefigurerna som ges ut i DC Comics tidningar som Stålmannen och Blixten delar ett gemenmsamt fiktivt universum). Jag har bara läst ett av numren, förutom Morrison intresserar mej inte de fyra författarna. Men jag följde vad J. G. Jones skrev om att göra omslag till serien. De omslagen har getts ut i en egen volym.

Även om serien inte verkar ha blivit direkt bra så visade ändå själva formen på en vilja till experiment från serieförlaget. Och den blev en relativ framgång försäljningsmässigt. Vilket har lett till två mindre intressanta uppföljare.

Med nästa års satsning Wednesday Comic återkommer det experimentella momentet. Serien sa likna de gamla söndagsbilagorna med serier som tidningar i USA hade förr. Både till formatet och att det blir flera fortsättningsserier i ett nummer. Bland annat ska Kyle Baker göra Hökmannen.

Nu kan man se en sida från Neil Gaimans och Mike Allreds Metamorpho
HÄR. (Fast det är samma som bilden ovan.)

Mike Allred är en serietecknare med en lätt igenkännbar stil. Den borde passa till Metamorpho, en bizarr superhjälte något påminnande om Plastmannen som kan omvandla sin kropp. Neil Gaiman har alltid haft en viss dragenhet till de mindre och lite konstiga seriekaraktärerna. Ett av de bästa Sandman-numrena handlade om en seriefigur från 70-talet: Prez, som var en tonårig president. Gaiman skrev om honom till en messiasfigur. Mer direkt kopplat till Metamorpho var nummer 20 av Sandman där Döden möter en sidekick till Metamorpho.

Utdraget ur den kommande serien ser lite pastischaktigt ut. Vilket också Ryan Sooks och Dave Gibbons Kamandi, som det finns en sida av på samma länk, gör. Även om det snarare ser ut som en hommage till Hogarths Tarzan än till Jack Kirbys serie. Och det finns väl en risk med projektets novelty-karaktär att det kan bli lätt lättviktigt.

Men som sagt så har Gaiman ibland lyckats väl med det obskyra och sidan ser åtminstone snygg ut.