Böcker lästa i juli

Jag läste rätt många böcker den här månaden. Men flera var rätt tunna.

Västerlandets imperialism i Kina under 400 år av Rewi Alley och Hans Miller

Den här läste jag som en sidequest i min Jan Myrdal-läsning. Då Jan Myrdal inte bara har skrivit förordet utan också (om jag förstått rätt) sett till att boken blivit utgiven. Det är en sammanställning av historiska citat om Kina mestadels från kolonisatörernas synvinkel. Som en berättelse om kolonialismen fungerade den också utmärkt som bredvidläsning till Babel av R. F. Kuang nedan.

Om uträkningen av omfång 2 av Solvej Balle

Vår hjältinna är fortfarande fast i samma novemberdag Groundhog Day-style. Man skulle kunna tro att detta är ett tema som är svårt att variera i mer än en bok. Men än så länge funkar det (om det gör det alla sju romanerna återstår att se).

Spent av Alison Bechdel 

Seriealbum som bygger vidare både på Alison Bechdels Fun home (som förklädd till "Death & taxidermy" blivit en framgångsrik TV-serie i boken)  och Dykes to watch out for. Det är en rolig och charmig bok. Födelsedagspresent. 

De närmaste av Henrik Bromander 

Henrik Bromanders senaste roman där vi får följa fyra familjemedlemmar som är sinsemellan mycket olika förutom att de alla är typiska Henrik Bromander-figurer. Jag tyckte mycket om boken.

Hundarna sover i mitt hjärta men jag är vaken av Eva-Stina Byggmästar 

"så jag gav hunden och mig själv / samma namn och om någon / mot förmodan ropar / så kommer vi båda // men det hade vi gjort / i alla fall"

Den onödiga samtiden av Lars Gustafsson och Jan Myrdal

Den här läste jag om när jag läste genom Lars Gustafssons författarskap I kronologisk ordning och läste nu om den igen när jag läser genom Jan Myrdals författarskap på samma sätt. Nu kan jag se hur Jan Myrdal anknyter till diskussionen i breven i texter från samma tid. (Visste du förresten att den ursprungliga planen för boken var en brevväxling mellan Jan Myrdal, Lars Gustafsson och Per Olov Enquist?)

Solidaritet med Tjeckoslovakiens folk av Lars Gustafsson och Jan Myrdal 

Mer en pamflett än en bok. Lars Gustafsson skriver konsekvent Tjeckoslovakiet. En protest mot Sovjetunionens fortsatta ockupation av Tjeckoslovakien.

[...] av Fady Joudah

"För många ungar kom i vägen / för precist oprecisa / ett ton tunga bomber / som släpptes tusen och en gång / över barnens nätter. / De kommer inte att förlåta barnen denna synd."

övers. Johannes Anyuru & Athena Farrokhzad

Ondskan tar form av Gun Kessle (bild) och Jan Myrdal (text)

En bok med fotografier av franska och norska medeltidskyrkor. En bok att bläddra i, som det heter i förordet. Det kom en omarbetad utgåva 1992 i större format som är ännu trevligare att bläddra i och först hade jag tänkt läsa enbart den versionen men utgåvorna skiljer sej tillräckligt för att det ska vara en vits att läsa bägge.

Babel: eller om våldets nödvändighet av R. F. Kuang 

En mycket underhållande lingvistisk alternate fantasy med antikolonialt tema. Den gjorde mej också sugen på att läsa om författarens roman Yellowface. 

Nuckans hjärtespalt av Malin Lindroth

Uppföljare till Nuckan från förra månadens läsning.

Inget land för intellektuella: 68-rörelsen och svenska vänsterintellektuella av Jens Ljunggren

Läste denna mest för genomgången av hur Den onödiga samtiden bemöttes när den kom ut.

Lag utan ordning av Jan Myrdal

Inlägg från 1973 till 1975 om IB-affären och det då nya grundlagsförslaget. (I efterhand inordnad i Skriftställnings-serien som nummer 6.) Med charmiga illustrationer av P. O. Ultvedt. Inlägget på länken handlar mest om Ultvedts illustrationer. Omläsning.

Skriftställning 5 av Jan Myrdal 

(Ja Lag utan ordning alltså Skriftställning 6 verkar ha kommit ut innan Skriftställning 5). I huvudsak artiklar från 1973 och 1974. Mer om den på länken. Omläsning.

Kinesiska frågor från Liu Lin av Jan Myrdal 

Den kortaste av Liu Lin-böckerna. 

Karriär av Jan Myrdal 

Jan Myrdals enda roman under 1970-talet. En märklig bok om några politiker. Som en spionthriller skriven i form av en brevroman där intrigen pågår i utkanten av berättelsen. 

Trots att boken på sätt och vis är mycket tidsbunden – en stor del av berättelsen tas upp av en östtysk politikers funderingar (detta avsnitt är lite för långt men det tyckte kritiken när det begav sej med så det är inte tiden som gjort detta) – så höll den bra för omläsning. 

Tyska frågor av Jan Myrdal 

Texter från 1975 och 1976 när Jan Myrdal bodde i Väst-Berlin och engagerade sej i motståndet mot de tyska yrkesförbuden. (Senare inordnad i Skriftställnings-serien som nummer 7.)

Kina efter Mao Tsetung av Jan Myrdal (och Gun Kessle)

Också en kort bok. Runt hundra sidor. Om Maos död och uppgörelsen med de fyras gäng. 

Det finns ett rätt bra stycke I boken om hur det skulle gå om Jan Myrdal fick makt att förverkliga sina åsikter. Som "generalissimus Myrdal" eller "statschef

Myrdal" eller "miljardär Myrdal" och Jan Myrdal säjer att resultatet antingen skulle blivit meningslösa gester eller i sämsta fall terror eftersom det skulle innebära att få makt över folket. Vilket han då menar är vad de fyras gäng gjort.

Problemet med detta är samma som problemet med Jan Myrdals syn på Kina (och Albanien) allmänt. Att resonemanget utgår från att det var folket som hade makten i Folkrepubliken Kina innan de fyras gäng.

I mottagandet av boken och diskussioner efteråt kan man se en spricka mellan Jan Myrdal och svenska sinologer som börjar med Lars Ellströms recension i DN där Jan Myrdal säjs gått från "rapportör" (med Rapport från kinesisk by som Lars Ellström fortfarande framhåller som föredömlig) till "propagandist" med den här boken.

(Gun Kessles namn står inte på omslaget men boken innehåller en "bildberättelse" med foton av Gun Kessle.)

Jag som är kvar av Lotta Olsson 

Lotta Olsson skriver om livet efter att hennes man dött.

Vi bara lyder av Roland Paulsen 

Roland Paulsens bok om Arbetsförmedlingen. 

Hårt uppror av George Pelecanos 

Historisk kriminalroman om Förenta staterna i mitten av 60-talet. En prequel (vilket jag inte visste när jag började läsa boken) till en bokserie om en afroamerikansk detektiv.

Tystnadens republik & Sartre om Sartre av Jean-Paul Sartre 

Gavs först ut som två böcker i mitten av 70-talet. Urval ur Situations av Jean-Paul Sartre. Urvalet var gjort av Jan Myrdal (vilket inte framgår i förstautgåvorna). Höjdpunkten är kanske titeltexten till Tystnadens republik men här finns flera mycket starka texter.

For Colored Girls who have Considered Suicide/When The Rainbow is Enuf av Ntozake Shange 

Choreopoem kallar författaren dessa dikter omvandlade till pjäs.

10 bra böcker av Stig Larsson med anledning av hans 70-årsdag

(Foto av Björn Tilly)

I dag fyller den svenska författaren och filmregissören Stig Larsson 70 år. Jag har läst Stig Larsson länge och på gymnasiet gjorde jag mitt specialarbete om Stig Larsson. (Ett av kapitlen hade rubriken "Klasskamp genom språket", ett annat "Holland kul namn". Det handlade om brytningen mellan realism och modernism.)

Nedan följer tio av mina Stig Larsson-favoriter.

Nyår

Roman. Det här var den första Stig Larsson jag läste och jag tror att det är den första för många. En obehaglig och spännande läsning. 

Introduktion 

Min personliga favorit bland Stig Larsson-romanerna. Tyvärr lite förbisedd.

Pjäser

Samlar tre pjäser av Stig Larsson. Den bästa är VD  (jag skrev en uppsats om den när jag läste Drama Teater Film). En annan bra pjäs av Stig Larsson som tyvärr inte finns med i volymen är radiopjäsen Getsemane som jag skrivit om HÄR.

Om en död

"En annan sång – den kanske mest populära här, och den första som jag kom att lära mig texten till - handlade om rösten som invaderade den som den talade till. En gång buren av en pojke på ett solbelyst fält; han blev den rösten som ljus blir dag. För var och en som sedan hörde sången, kom den in – upprepad likt evigheten i en spegelsal. Från mun till mun for den, som den friaste fågel. Och alla blev de samma barn därefter."

ur "Två o:n"

Novellsamling. 

Ordningen

När jag tidigare uppmärksammat att Stig Larsson fyllt jämnt så har jag skrivit om hans dikter (Stig Larssons tio bästa dikter). Det här är en samlingsvolym med dikter från 1985-1992. Dikterna är i många fall omarbetade. En omistlig volym i poesihyllan.

Wokas lax?

"Det kan det väl ändå inte vara? En hel landsända som skulle ha varit gjord av tomat?"

Stig Larssons senare dikter befinner sej ofta i gränsen mellan essän och dikten. Som i den här märkliga samlingen.

Avklädda på ett fält 

Medan Wokas lax? nog fortfarande måste säjas vara en (prosa)diktsamling så befinner sej Avklädda på ett fält närmare essän. Det den mest påminner mej om är En blå bok av August Strindber.

Artiklar 1975–2004

Jag hade gärna sett en uppföljare till den här samlingsvolymen (som jag skriver mer om på länken).

När det känns att det håller på att ta slut

"Plötsligt kom jag på att jag var inbjuden till Dagens Nyheters middag på van der Nootska palatset. Kim var ju som man säger på rymmen för rånmord. Men jag lyckades övertala honom att det absolut sista stället polisen skulle söka efter honom på var just DN:s kulturfest. Så vi tog en taxi dit. Eftersom middagen var avslutad var det bara öl och vin som fortfarande var gratis. Vi satte oss med var sin öl vid Sara Lidman och kulturministern Bengt Göransson. Som alltid när jag och Sara träffades kom samtalet att handla om hur, exakt på vilket sätt, de olika sjöarna i norra Västerbotten var sammanbundna."

Stig Larssons självbiografi är ojämn men innehåller en del pärlor som citatet ovan. Om du läser den här borde du också läsa dikten "Klick-klick från dörrklockan" i Natta de minna.

Högt och lågt

Stig Larssons senaste böcker lever upp till titeln också i att den är ojämn men jag tyckte om den. Höjdpunkten är en text om Jan Myrdals författarskap. 

Om en struken rad i en skriftställning av Jan Myrdal

Jag är mitt inne i min kronologiska genomläsning av Jan Myrdals författarskap. Jag har just blivit klar med år 1975. Detta års höjdpunkt är helt klart den fascinerande romanen Karriär. En av 1970-talets bästa svenska romaner.

Men på 1970-talet ägnade sej Jan Myrdal också åt annat än att skriva böcker. Bland annat var han initiativtagare till tidskriften Folket i Bild/Kulturfront som 1975 är inne på sitt fjärde år. Tidningen hade stora ambitioner och tog också en stor plats i svensk debatt med IB-avslöjandet. 

Jan Myrdal själv var emellertid nu när det gått ett par år inte helt nöjd med tidskriften. I Fibbaren (en interntidning för medlemmar av FiB/Kulturfront) nr 1 1975/1976 skrev han att tidskriften var tråkig "som en korsning av Femina och Vietnambulletinen."

Jag tycker Jan Myrdal är lite orättvis. Jag har de tio första årgångarna av FiB/Kulturfront inbundna (jag fick de i 50-årspresent av min sambo). Och visst kan tidningen ibland vara lite torr. Men att bläddra i den är mycket underhållande. För det här projektet med att läsa igenom Jan Myrdal ger det mycket att ha de här årgångarna.

I nästan varje nummer ingick en krönika eller skriftställning av Jan Myrdal. Flera av år 1975 års skriftställningar i FiB/Kulturfront har heller inte tryckts om i bokform. Och dessutom innehåller årgången flera kortare texter av Jan Myrdal som inte heller finns omtryckta: presentationer av de som gjort omslagen och bokrecensioner. Bland annat en mycket charmig recension av Solstaten av Tommaso Campanella (en utopi från 1600-talet) "ta med den på semestern och ägna ett par eftermiddagar åt samtal med vår äldre kamrat Tommaso Campanella!".

Även i de fall där skriftställningarna har tryckts om i bokform så har jag läst dem i tidskriften då det är trevligt att bläddra genom den. När jag jämfört texterna med dem i böckerna så finns det ibland vissa mindre skillnader.

Som med "Dumheten och dess politik" i FiB/Kulturfront 3/1975, omtryckt i Skriftställning 5. Det är en kritik av Christopher Jolins bok Sverige nästa?. "En dum bok för dumma läsare" enligt Jan Myrdal. Det är en bok om hur kommunismen enligt dess författare urholkar det svenska samhället. Det verkar också vara ren reaktionär smörja. 

Senare skulle Christopher Jolin gå ännu ett snäpp högerut och ställa upp i en debatt för den högerextremistiska organisationen BSS (Bevara Sverige Svenskt, en av de grupperingar ur vilka Sverigedemokraterna föddes).

En anledning till varför han anser att boken måste lyftas fram i ljuset, skriver Jan Myrdal, är att dess författare åker runt i landet och föreläser samt att "Svenska Dagbladet har skrivit att han är 'förtjänt av hela nationens tacksamhet' och Sven Stolpe menar att 'Sverige har fått en ny, skärpt politisk skribent'."

Det är den senare meningen som är struken i Skriftställning 5.

Genom att läsa FiB/Kulturfront kan vi också få ett hum om varför meningen ströks.

Förutom skriftställningen, omslagspresentationer och bokrecensioner finns också inlägg där Jan Myrdal tar upp reaktioner på skriftställningarna.

Ett sådant är "Inte ens Sagittarius älskar Jolin" i FiB Kulturfront 7 1975.

Där framgår att Jan Myrdal fått kritik i Svenska Dagbladet för att han framställt Sagittarius (pseudonym för den konservativa SvD-skribenten Gunnar Unger) som mer positiv till Christopher Jolins bok än han egentligen var. Jan Myrdal går delvis med på kritiken (även om han fortfarande menar att Sagittarius är för högaktningsfull gentemot Christopher Jolin): "Rätt skall vara rätt också när man skjuter på Svenska Dagbladet." 

Och stryker som sagt helt enkelt  meningen om Sagittarius när texten trycks om i bokform.

(Ser man till den allmänna synen på Jan Myrdal skulle man kanske tro att det var en engångsföreteelse att han medgav att han hade fel. Men i ett svar på läsarreaktioner till "Berlinerluft" (också i FiB Kulturfront 7 1975) skriver han "Det var fel av mig att inte från början ha gett en användbar hänvisning.")

Med eller utan denna strukna mening så är "Dumheten och dess politik" inte någon av Jan Myrdals viktigaste texter. Men temat med ondskefull enfald är aktuellt i dag med högerpopulism på frammarsch. Jan Myrdal avslutar med ett Erich Kästner-citat: "när dumheten blir ondskefull leder den mot fördärvet."