På den mexikanska bokkartan

Stora Os bokgeografi har kommit till Mexiko:

en mexikansk bok
Juan Rulfo - Pedro Páramo
En man kommer till byn Comalo och letar efter sin far som han aldrig träffat. Det är något underligt m,ed den lilla byn.
"Jag är något sådant som inte stör friden för någon. Och du ser att inte ens nere i jorden har jag tagit någon plats. De lade mig i din grav, och jag fick mycket väl rum i din armhåla. Här i hörnet där du finner mig. Jag kommer just nu att tänka på att egentligen borde det vara jag som höll dig i mina armar. Hör du? Där ute regnar det. Hör du inte hur regnet piskar?" (övers. Karin Alin). Rulfo skrev bara en roman. Eftersom det var tillräckligt. Från 1955. Romanen säjs ha haft ett stort inflytande på den latinamerikanska berättarkonsten.

en mexikansk författare
Carlos Fuentes
Förr hördes man ofta talas om Fuentes. Som skrivit böcker av många slag. Från realistiska romaner till magiskt realistiskt underliga men läsvänliga tegelstenar. Och essäer. Och så en thriller (visserligen en rätt dålig sådan). När jag tidigare skrivit om Fuentes har jag påstått att min favoritfuentes är Terra Nostra ena gången, och Cristoffer Ofödd andra gången. Dessa tillhör då den tjocka konstiga (fast inte så konstiga) delen av hans bibliografi.

en mexikansk bok jag inte läst
Sor Juana Inéz de La Cruz - Poems, Protest, and a Dream: Selected Writings
Octavio Paz, som nämns i Os inlägg, har skrivit en bok om Sor Juana (den finns på svenska). Hon var en mexikansk nunna på 1600-talet. I den utmärkta boken finns utdrag ur hennes dikter. Men lite mer av hennes produktion som innefattar sonetter, kärleksdikter och protofeministiska skrifter borde man läsa. Detta urval utgivet på Penguin verkar som en bra början.

5 bra mexikanska böcker

Idag är Mexikos nationaldag. Min mexikanska litteraturfu är egentligen rätt svag och jag har bara läst en handfull mexikanska författare. Så på denna lista fuskar jag på två sätt: en författare får två böcker, visserligen av olika slag. Och en annan är om man ska vara noga inte alls mexikan:

Carlos Fuentes - Terra Nostra
Fuentes har skrivit flera såna här tjocka romaner med flera handlingar och de flyter ärligt talat lite ihop i mitt minne. Men som jag minns det är Terra Nostra den mest underhållande. En bok som när du läst den gör det möjligt för dej att se lite lätt nedlåtande på valfri magisktrealistisk/modärnistisk tegelsten och sucka och säja att någon Terra Nostra är den ändå inte.

Gilbert Hernandez - Den skrattande solen
Gilbert Hernandez' far var mexikan, hans mor spansktalande (US)amerikan. Detta är första seriealbumet om den mexikanska byn Palomar. Palomar-serierna tillhör det bästa inom de tecknade serierna. Den skrattande solen är en fascinerande berättelse om en stor mängd intressanta karaktärer mästerligt utförd. Albumet efter det är ytterligare lite bättre.

Octavio Paz - Rappaccinis dotter
Pjäsen bygger på en novell av Nathaniel Hawthorne om en kvinna som blivit uppväxt bland giftblommor. Hawthornes novell är egentligen en rätt trist historia. Paz följer novellen men förser berättelsen med kraft och konstiga monologer.

Octavio Paz - Vid världens strand
"Dina tånaglar är gjorda av sommarens kristall." (rad ur "Betraktad kropp", övers. A. Lundkvist & M. Torres). Utgiven i Röster en lyrikserie redigerad av Lars Gustafsson. Det finns ett par urval av Paz' poesi på svenska (dikten "Betraktad kropp" finns till exempel, i en annan översättning med en annan titel, också i Varje dags eld). Detta är ett bra sådant. Paz är en bra poet (hade han annars fått två böcker på listan?).

Juan Rulfo - Pedro Páramo
Äldst av böckerna här men den som senast blev översatt till svenska.
En man kommer till byn Comalo och letar efter sin far som han aldrig träffat. Det är något underligt m,ed den lilla byn.
"Jag är något sådant som inte stör friden för någon. Och du ser att inte ens nere i jorden har jag tagit någon plats. De lade mig i din grav, och jag fick mycket väl rum i din armhåla. Här i hörnet där du finner mig. Jag kommer just nu att tänka på att egentligen borde det vara jag som höll dig i mina armar. Hör du? Där ute regnar det. Hör du inte hur regnet piskar?" (övers. Karin Alin). Rulfo skrev bara en roman. Eftersom det var tillräckligt

10 bra latinamerikanska böcker

I dag är det Columbias nationaldag. På nationaldagar har jag ofta förslag på bra böcker att läsa från länderna i fråga. Vissa länder har jag emellertid inte läst så många författare från.
En av Colombias mest kända författare är Gabriel García Márquez. Han är kallas oftare för latinamerikansk författare än för colombiansk sådan. Samma gäller flera andra latinamerikanska författare. Detta förfarande kan man diskutera. Men det gör att denna dag känns som en passande dag för vår andra kontinentboklista.

Machado de Assis - Vansinnesläkaren
Kort brasiliansk roman från slutet av 1800-talet om en läkare som låter bygga en anstalt för sinnessjuka i en liten stad. Allt fler av stadens invånare blir intagna. En rolig burlesk historia.

Miguel Angel Asturias - Presidenten
Asturias dog samma dag som jag föddes. Men det är inte den enda anledningen till att man ska läsa honom. Han skrev en stor mängd bra episka romaner. Presidenten är en klassiker inom genren diktatorsromanen. Som de flesta latinamerikanska författare av rang har provat på (den äldsta boken i denna undergenre som jag har läst och som ska ha påverkat flera av de senare - Tyrannen Banderas av Ramón del Valle-Inclán - är dock spansk).

Rómulo Gallegos - Den onda anden
Venezuelansk roman från 30-talet om en man som beger sej in i ett urskogsområde. Som i flera av sina romaner så lånar Gallegos här från äventyrsberättelsen. Utgavs i FIBs Världsbiblioteks sydamerikanska serie. "Folket i Bilds förlag har tryckt denna bok i 22000 exemplar".

Bernard Goorden (red.) - Det nödvändigaste. En antologi med latinamerikansk science fiction
Ett problem med att läsa genrelitteratur som sf är att man oftast läser (US)amerikanska och engelska författare. Men det skrivs genrelitteratur i de flesta länder. Latinamerikansk genrelitteratur såsom kriminallitteratur och sf lär, även om den lånar från den (US)amerikanska, ofta ha en egen karaktär. På engelska finns ett par antologier med latinamerikansk sf. På svenska denna från 1978 (men det finns flera romaner av latinamerikanska sf-författare utgivna på svenska). Här finns flera bra noveller. Min favorit är den märkliga "Trettionde kapitlet" av Mario Levrero - en författare från Uruguay.

Mario Vargas Llosa - Kriget vid världens ände
Detta den peruanske Llosas mästerverk utspelar sej i Brasilien på 1800-talet. En sån där bred episk berättelse som folk brukar påstå att de vill läsa.

Gabriel García Márquez - Den otroliga och sorgliga historien om den troskyldiga Eréndira och hennes hjärtlösa farmor. Sju berättelser
Jag tycker Márquez är bäst i novellformatet. Och denna tunna samling med sju noveller (den får ibland heta Sju berättelser, ibland Den otroliga och sorgliga...) är bästa exemplet på hans novellkonst.

Pablo Neruda - Canto General
Canto General, är ett versepos över Latinamerikas historia. På en 500 sidor. Från 1400-talet och framåt. Det borde inte gå utan att bli för bombastiskt. Men Neruda lyckas med det, trots att en avdelning heter "Den förrådda sanden" med undertitlar som "Exploatörerna" och "United Fruit Company". Ett av de stora verken inom 1900-talets poesi.

Octavio Paz - Sor Juana
Om den mexikanska 1600-talspoeten och nunnan Sor Juana Inés de la Cruz.

Augusto Roa Bastos - Människoson
Berättar Paraguays historia i nio avsnitt.

Elvira Vigna - Saker som män inte förstår

They put the O i Nobel

Jag har lite kluvet förhållande till nobelpriset. Historiskt sett har det använts kallakrigiskt. Men det får ju säjas vara överspelat. Jag är inte särskilt road av vare sej den nuvarande eller den förre ständige sekreterarens verk (och jag måste erkänna att jag aldrig läst Sture Allén - om han nu skrivit något).

Många svenska författare har skrivit om att författare de träffat i andra länder börjar behandla de annorlunda när de får reda på att de är svenskar. Män och kvinnor de tidigare beundrat förvandlas till inställsamma patetiska varelser i hopp om att de har någon koppling till akademin. Men det är ju inget som direkt borde bekymra mej själv.

Det brukar också säja att författare aldrig skriver några stora verk efter att de fått priset. Men de är i allmänhet rätt gamla, de stackars pristagarna.

Och egentligen är pristagarna mer varierade än många andra litterära pris. Som tenderar gå till böcker som liknar varandra. Och en hel del bra författare har fått det.

I alla fall så har Lyran en utmaning där man ska berätta om en författare som fått nobelpriset och en man anserr borde få priset efter bokstav. Första bokstaven är o.

Octavio Paz

(Förnamn räknas uppenbarligen). Paz har skrivit dikter, essäer och tjocka biografier över diktande medeltidsnunnor. Allt jag läst av honom har varit bra. Men min favorit är kanske ändå hans omarbetning av en Hawthorne novell (i sej en variant av en indisk myt som Hawthorne läst om hos Thomas Browne): pjäsen Rappacinis dotter. Skräckromantik och högstämd lyrik i ett.
(Han har också haft med en av sina dikter BRON som veckans dikt här på Butter tar ordet. Något som många nog skulle räkna som en större ära än nobelpriset.)


Yasar Kemal - Och de brände tistlarna

(Liksom romantitlar) En turk fick ju priset för några år sen. Men då den turken inte var Yasar Kemal så måste det ha blivit ett fel. Och de brände tistlarna är fortsättningen på Kemals Låt tistlarna brinna om Magre Mehmed. Minst lika bra som den första. En spännande skildring.

Kemal har fortsatt skriva. Och anses fortfarande skriva bra böcker. Men väldigt lite av hans senare produktion har getts ut på svenska. Så min motivering till att Kemal ska få priset är: 1. Han är Yasar Kemal. 2. Om han får priset kanske det äntligen kommer ut lite fler av hans böcker (och så skildrar han människors villkor, förnyare och förvaltare av en realistisk tradition, stor berättare, bla, bla, bla).

BRON

Mellan nu och nu,
mellan jag är och du är,
ordet bro.

Du går in i dig själv
när du går in i ordet:
världen sluter sig
som en ring.

Från strand till strand
sträcker sig alltid en kropp,
en regnbåge.

Jag skall sjunga på dess branter,
jag skall sova under deras valv.

Octavio Paz
ur Salamander 1958-61
på svenska i VARJE DAGS ELD och andra dikter
tolkning Lasse Söderberg