Ur Tiden är en tjuv

"Hon tycker om ordet aldrig. Det är som en kyrkklocka som ringer sakta och tungt i ett snöigt landskap. Det är ett vackert ord."

Ur Tiden är en tjuv av Heidi von Born

Citerat från veckans läsning

"Gud var lång och reslig och allvarlig med tung knytnäve som han dunkade på världen med när han blev arg. Han bodde i ett hus i himlen. Han hade ett arbetsrum med ett dokumentskåp där han satt och läste sent på kvällarna, prickade för och delade in i klasser; han slickade på fingret när han vände blad."
ur Vid alfabetets gräns av Janet Frame, övers. Marita Zonabend

"Men hon blir munter av det starka kaffet, café très noir, hon har en liten solhatt bredvid sig och karta över de närmaste kvarteren."
ur Det japanska skriket av Heidi von Born

Heidi von Borns romaner om Ella

"En stadsdel är som ett födelsemärke. Man föds med det, det går inte att operera bort utan djupa förändringar i huden. Gatan går in i kroppen, styr blodets rytm.[...]Inte kliver man ur den kedjan, fällan som kniper tänder av metall runt vristen! Där man är född, där finns ens avtryck. Det är också dit man strävar, det är där man slutar."

För ett tag sen så läste jag Gun-Britt Sundströms debutroman Student -64 (som jag gillade). När jag läst den tog jag fram fjärde delen av Nordisk kvinnolitteraturhistoria: På jorden 1960-1990 för att se vad som stod om Sundström där. Och upptäckte då att min mor hade skrivit den artikeln. Hennes artikel går att läsa HÄR.

Nu minns jag när hon skrev artikeln även om jag inte mindes att hon också skrev om Sundström. Troligtvis för att jag då inte hade läst Sundström. Men artikeln är en samlingsartikel om flera författare. Förutom om Sundström så handlar den bland andra också om Heidi von Born. Morsan hade egentligen velat ägna en egen artikel åt von Born men detta gick inte igenom med redaktörerna. Många författare skulle ju också in i boken.

Vi pratade en hel del om von Born när mor läste om hennes böcker inför artikeln. Von Born hade jag läst. Framförallt gillar jag romansviten om stadsdelen Atlas i Stockholm, romanerna om Ella. Som också hörde till min mors favoriter. Det är fem böcker utgivna 1981-1991: Hungerbarnen, Kungariket Atlas, Den vita öknen, Tiden är en tjuv och Ropa stenarna till (den sista boken har jag inte).

Citatet över är citerat från min mors text om von Born. Jag hittar inte citatet när jag bläddrar i böckerna (det skulle kunna finnas i boken jag inte har). Men när jag bläddrar i böckerna så påminns jag om hur bra de är. Och fastnar här och där och läser om bitar.

Böckerna fick god kritik när de kom och sålde hyfsat men har väl lite börjat glömmas bort. Det är synd. Läs dem.

(Det här inlägget ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)

Citerat från veckans läsning

"Sju år gammal blev jag refuserad första gången, av en förläggare, som var gammal och vis. Han var mycket allvarlig och behandlade mig som en vuxen. Han vädjade till mitt förstånd. Det var ont om papper nu under kriget. Vi måste vänta tills kriget var slut, då fick vi mycket papper. Då lovade han att trycka min berättelse om fjorton barn, som rymde åt olika håll."
ur "Intill ögat" av Heidi von Born, i Tryckpunkter. 23 svenska författare i egen sak

Citerat från veckans läsning

"Det var ögonen som var fel. Det var inte hans ögon. Dom var visserligen fortfarande blå. Men ändå. Dom hade ett annat uttryck. Han stod och stirrade sig själv i ögonen. Det var någonting annats ögon han stirrade in i."
ur "372 möter kärleken" av Pär Rådström

"'Egentligen har man ju upplevt allting' sa författarinnan Heidi von Born en gång, eftertänksamt, när jag frågade hur i herrans namn hon kunde veta så exakt, och förmedla exempelvis hur det känns att röra sig i en dimma av tablettberusning där yttervärlden vid minsta kontakt visar sig fientlig[...]
  'Egentligen har man ju upplevt allting. Har du aldrig försökt gå uppe med 39 graders feber?'"
ur "Om att förstå", förord i Med andras ögon av Madeleine Gustafsson

"Mutation. Religion as a mutation. Sweet Jesus."
ur Hybrids av Robert J. Sawyer

Tre korta klassiker av Lars Gustafsson

Modernista har gett ut en volym med tre romaner av Lars Gustafsson kallad Tre korta klassiker. Som innehåller romanerna Tennisspelarna (1977), En biodlares död (1978) och En kakelsättares eftermiddag (1991). 
Man skulle kunna ifrågasätta titeln. Den första och den sista romanen i volymen är rätt korta. Men En biodlares död är en normallång roman. Och är inte En kakelsättares eftermiddag lite för ny för att utnämnas till klassiker om inget annat?

Men om man nu ska ta tre böcker av Gustafsson och ge ut tillsammans så hade man kunnat göra sämre val.
En biodlares död är sista delen i romansviten Sprickorna i muren. Idén till romanen har Gustafsson skrivit att han fick sittandes på campus på universitetet i Texas. Tennisspelarna utspelar sej på universitetet i Texas där Gustafsson undervisar. En kakelsättares eftermiddag har tematiska likheter med En biodlares död.

För att ta de var för sej:
"Och var det verkligen förenligt med den allra modernaste psykoterapins metoder att rehabilitera folk genom att ge dem tillgång till maskiner som styrde skarpladdade nukleära stridsspetsar i jättelika raketer gömda fyrtio meter under jorden i betongbunkrar?"
Tennisspelarna handlar om Lars Gustafsson som undervisar på ett amerikanskt universitet (några år tidigare hade Sven Delblanc skrivit Åsnebrygga, det lär även finnas en roman av Heidi von Born där hon undervisar på ett kanadensiskt universitet, så romaner om svenska författare som undervisar på nordamerikanska universitet är en svensk undergenre). Den korta romanen tillhör Gustafssons allra populäraste. Det är en humoristisk berättelse som innehåller en alternativ förklaring till Strindbergs Inferno-kris, studentdemonstrationer för Wagner och datasimulerade krigsspel. Och tennis.
Det är en roande roman. Påminner en del om Sprickorna i muren-serien. Fast lite lättsammare (och kanske också lite lättviktigare)  

"Paradiset måste bestå i att en smärta upphör."
En biodlares död är en av Gustafssons allra bästa romaner. Den ingår som sagt i den fem romaner långa sviten Sprickorna i muren. Men de fem böckerna är rätt fristående. Och även andra böcker i serien har ryckts ut ur sviten och publicerats för sej (liksom man gjort utomlands En biodlares död var den första av Gustafssons romaner som gávs ut i Förenta staterna). Som Yllet. Och senare i år ger Atlantis ut Sigismund på nytt.
Den fyrtioettårige före detta folkskolläraren numera biodlaren Lars Lennart Westin har troligtvis cancer. Men när brevet med svar kommer från sjukhuset låter han bli att öppna det. Boken består av hans kvarglömda anteckningar från denna tid. Där finns också berättelser. Som den om när Gud plötsligt börjar lägga märke till våra böner.. Det är en bok om de stunder när smärtorna upphör. Boken håller fortfarande.

"Livet var som det var och blev som det blev. Och inte kunde man gå tillbaka och reparera i det heller. Livseländet."
En kakelsättares eftermiddag är en sävligare lite trögare bok än de andra två. Den handlar om den svartjobbande kakelsättaren Torsten Bergman som börjar bygga om ett badrum medan han klagar på skatterna och minns delar sitt liv (bokens baksida får det här att han minns sitt liv, ett ytterst vanligt berättargrepp, att framstå som något banbrytande). Efter hand börjar han undra om det inte är nåt skumt med huset han är och arbetar i. Varför har inte ägaren dykt upp?
Det är inte en dålig berättelse. Men den förlorar lite på att läsas efter den betydligt bättre En biodlares död.

Allt som allt ger Tre korta klassiker ett rätt bra prov på Gustafssons författarskap. (
Romanerna ges också ut var och en för sej. Nyskrivna förord finns till romanerna.)

ABC.Juni, bokstaven B - Heidi von Born

Hon går och pickar som en hungrig fågel i bokhyllorna på biblioteket. Fortfarande blir hon arg för att man får veta så lite om böckerna. De gånger baksidestexten inte försvunnit genom biblioteksinbindningen läser hon mycket noga. Det händer att hon lånar boken och läser den men det är som om baksidan handlar om en annan bok än den hon läser.

Jag tar fram och bläddrar i fyra av de fem böckerna i Atlas-serien (jag saknar den sista delen), Heidi von Borns romansvit om Ella Ahrenfri-Bussoli.
Jag läser ett stycke här och ett stycke där. Born har här ett klart och friskt språk och det är en njutning att läsa även om berättelsen egentligen är rätt förskräcklig. Det handlar om ett syskonpar - en bror och en syster.
I den första boken Hungerbarnen går de ständigt hungriga. Denna hunger finns kvar hos Ella genom alla böckerna även efter det att hon kan äta sej mätt. Vilket kanske kan låta lite banalt. Men Born skildrar Ella på ett så självklart sätt att det aldrig blir det.

Böckerna i sviten, Hungerbarnen (1981), Kungariket Atlas (1984), Den vita öknen (1986), Tiden är en tjuv 1989, Ropa stenarna tillbaka (1991). Fick god kritik och läsare och priser och sånt när de kom. Men har inte riktigt fått den framskjutna plats i svensk litteratur som de förtjänar.

 Atlas är en stadsdel i Stockholm. Och Born kallas ofta för Stockholmsskildrare. Ett år var en av hennes böcker utvald till "Stockholm stad läser". En i en släktkrönika (återigen denna genre som Guillou anser sej vara den ende svensk som skriver) om en överklassfamilj (jag har inte läst den). Och hon har gett ut en antologi med berättelser om Stockholm.
Och visst skildrar hon Stockholm. Men hennes böcker har en betydligt vidare giltighet än det epitetet antyder.

Nån gång har jag sett henne jämförd med Margaret Atwood. Vilket nog mest beror på att hon översatt Atwood. Men om det är en engelskspråkig författare som hon påminner mej om så är det snarare Jayne Anne Phillips.
Språket mest då.

Born debuterade redan som tjugoåring 1956. Den tidigaste av hennes böcker jag läst är deckaren Spårhunden (1968). Hon har skrivit en stor mängd böcker. I tryck finns förutom släktkrönikan första delen av Ella-sviten eller Atlas-sviten (dumt nog verkar det inte finnas något etablerat namn för bokserien) Hungerbarnen och en annan bra 80-talsroman - Hummerkriget.

11 bra Första delen av...

Idag är det den elfte i elfte år 2011. Vilket vi firar med en lista över 1:or. Eller inledanda böcker i romansviter.

Samuel Beckett - Molloy
Refuserad 55 gånger. Litteraturens Ace of base. Utgiven med de två följande böckerna som Trilogin.

Thomas Bernhard - Orsaken
Jag håller på och läser om Bernhards fem böcker långa jag-svit. Men jag har inte den här första boken. Så den hoppade jag över. Hela sviten har getts ut i en volym som Självbiografierna

Heidi von Born - Hungerbarnen
Handlar om ett syskonpar, bror och syster i 50-talets Stockholm som jämt är hungriga. Jag är inte helt säker på vad de fem böckerna om Ella Ahrenfri-Bussoli kallas. Men de följande heter Kungariket Atlas, Den vita öknen, Tiden är en tjuv och Ropa stenarna tillbaka.

James Branch Cabell - Berättelsen om Manuel
Branch Cabells böcker om Manuel och hans släkt är (beroende på hur man räknar) 23 delar lång. Jag har bara läst de tre som finns på svenska. Som en Sagan om ringen om den byggt på skämtsagan och inte på böcker som The Green Knight å såna.

Sven Delblanc - Åminne
"Detta är den skickelsedigra dag, då Fjärsman föresatt sig att inmana Handlarn i fängsligt förvar."

Karl Olov Knausgård - Min kamp 1
Knausgård förhåller sej till Jan Myrdal som Quentin Tarrantino till Jean-Luc Godard.

Ursula K. LeGuin - Trollkarlen från övärlden
Fantasy är en genre som är olyckligt fäst vid romansviten. Men den här är bra. Den bästa magikerskoleboken.

Doris Lessing - Martha
Första delen av Våldets barn. Första boken utspelar sej i Sydafrika på 30-talet, medan den sista gargantuanska volymen äger rum delvis in the FUTURE. Vilket kanske inte var Lessings bästa idé.

Sara Lidman - Din tjänare hör
Norrländsk vilda västern när den är som bäst. Inleder Jernbaneeposet.

Jan Myrdal - Barndom
"Men redan den våren började jag undra om jag inte drunknat. Om inte det hela var så tydligt och klart för att det var det sista jag mindes.[...]
Man kan säga att det inte kunde vara så då det ju hände så mycket efteråt och jag levde vidare. Men hur kan man säga det? Först är det nu och sedan plötsligt är det ett annat nu och det är som om man blinkar och egentligen kan jag ju inte bevisa att det jag kallar minne och sådant jag varit med om verkligen funnits. Fram och tillbaka tänkte jag på detta att jag kanske drunknat och redan var i dödsögonblicket då tiden sträcktes ut och att detta jag tyckte vara ett nu bara var ett plötsligt uppdykande flak i detta försvinnande."

Francois Rabelais - Den store Gargantuas förskräckliga leverne
Redan på 1500-talet så gillade de uppföljare. Det här är den andra boken Rabelais skrev om de matglada jättarna. En av de första prequelarna.

10 bra finlandssvenska böcker

I lördags var det Svenska dagen i Finland. Något av finlandssvenskarnas nationaldag. Och därmed något som borde ha uppmärksammats med en lista här. Nu hade jag annat för mej i lördags så lite för sent kommer här nu denna lista:

Gunnar Björling - Det stora enklas dag
Urval av Björlings poesi och lite prosa. "Poesins vägar går genom sprängningar av vackertheter."

Heidi von Born - Hungerbarnen
Handlar om en bror och syster i 50-talets Stockholm. De är alltid hungriga. Första boken i den fem romaner långa sviten om Ella Ahrenfri-Bussoli. Jag är inte helt säker på att Heidi von Born räknas som finlandssvensk då hon bor och verkar i Sverige. Vad jag vet är att denna romansvit där vi får följa Ella från det hon är barn tills att hon är vuxen är väldigt bra. De fem böckerna är Hungerbarnen, Kungariket Atlas, Den vita öknen, Tiden är en tjuv och Ropa stenarna tillbaka.

Elmer Diktonius - Stark men mörk
Diktsamling från 1938 som påminner en om att modernism en gång i tiden kunde vara riktigt rolig och underhållande.

Monika Fagerholm - Underbara kvinnor vid vatten
En 50-talsskildring som är mycket olik von Borns i början av listan. Men lika bra.

Tua Forsström - Marianergraven
Diktsamling (eller oratorium) från 1990. "Var inte rädd./Jag kommer inte/för att straffa dig./Vem ser vilddjurets/märke på den/älskades kläder?/Det regnar på vatten/löv och bark/Det regnar på kråkors/och änglars fjädrar/Inför din svaghet/är du stark."

Tove Jansson - Nationalmusei utställningskatalog nummer 438

Willy Kyrklund - Mästaren Ma
Boken består av en samling visdomsord av den fiktive vagt österländske mästaren Ma. Samt kommentarer till dessa av en Yao. Och kommentarer till dessa kommentarer av Li. Yao och Li går oftast direkt emot varandra. Ibland blir kommentarerna till långa utvikningar. Funny, funny shit.

Lars Sund - Colorado Avenue
Finlandssvensk vilda västern när den är som bäst. Den här var väldigt populär bland kritiker såväl som publik när den kom i början av 90-talet. Numera hör man sällan talas om den. Men den är fortfarande underhållande.

Edith Södergran - Samlade dikter
De flesta håller nog med mej om att raderna om att söka en kvinna och att (befogat) besviken finna en själ är bland det fånigaste som skrivits. Men man ska inte låta den dikten stå i vägen för de många bra Södergran-dikterna.

Mirjam Tuominen - Flickan som blev en växt
"I varje handling finns i själva verket inbegripet någonting oemotståndligt löjligt." Undertiteln är "Prosa 1938-1949". Boken innehåller noveller och essäer. Jag har bara läst det här urvalet men Tuominen verkar vara en märklig författare.

Åtta länkar en lördag

Manifestation av Gabrielle Bell (del 1), (del 2), (del 3), (del 4 och avslutande)
Serie av Gabrielle Bell på hennes blogg.

Muck-Encrusted Mockery of a Roundtable
Hooded Utilitarian har tema kring Alan Moores Swamp Thing. Intressantast hittills är Jog om The Saga of the Swamp Thing 20. Det första numret av serien som Alan Moore skrev. Före "Anatomy Lesson" som senare kom att räknas som hans första nummer.

Jan Myrdal 80 år
Vänboken med den Stig Larsson-text jag skrev om igår finns att ladda ner på Jan Myrdal-sällskapets hemsida. Innehåller flera andra kortare texter. Som Cecilia Ceverin om humorn hos Myrdal. Och bidrag av bland andra Heidi von Born, Hans Isaksson och Lars Gustafsson.

Ett meningsfullt liv av Lars Gustafsson
Lång text från Gustafssond blogg om meningen med livet. Tar upp Shakespeare, Strindbergs Inferno och Carl von Linnés Nemesis Divina.

3 svenska kvinnliga

Lyrans tematrio denna vecka handlar om svenska kvinliga författare som skriver om kvinnor.

Heidi von Born - Atlassviten
Jag är inte helt säker på att de fem böckerna om Ella Ahrenfri-Bussoli brukar kallas för Atlas-serien. Men de utspelar sej kring området Atlas i Vasastan i Stockholm. Vad jag vet är att denna romansvit där vi får följa Ella från det hon är barn tills att hon är vuxen är väldigt bra. De fem böckerna är Hungerbarnen, Kungariket Atlas, Den vita öknen, Tiden är en tjuv och Ropa stenarna tillbaka

Maja Ekelöf - Rapport från en skurhink

"2/4-68
Hur f-n ska man stå ut---Jag begriper det inte---Så länge jag har nån bok på gång tycker jag det går bra, men sedan...sedan...Jag har nyss läst ut 'Mina universitet' av Gorki. Nu har jag ingen bok i dag---Det enda uthärdliga i detta liv är att veta det funnits människor som tänkt samma tankar och upplevt det samma som man gör själv[...]Medan rasupproren (makten om pengar) rasar i Amerika håller vi på att rösta fram den bästa schlagern i Europa... Spanien vann med en la-la-la-låt. Jag har städat efter reparationsgubbarna på socialvårdsbyrån. Är dödstrött---"

Ekelöfs dagboksroman vann i en romanpristävlan 1970. I dag hade kanske en sammanställning av dagboksanteckningar haft svårt att vinna en liknande tävling. Men formen var inte ovanlig på den tiden.
Den skildrar hennes liv från 1965, när hon var 47, till 1969. Med ett par kortare inledande stycken med minnen från början av 50-talet. Bland annat en scen från första gången hon får hjälp från socialvårdsbyrån. Hur hon och de andra som väntar på hjälp "pratade och skrattade. Det låg ett lyckoskimmer över framtiden. Ingen skulle behöva vara utan mat eller kläder i framtiden." Detta följs av en anteckning i "nutid" om den kväljande känsla hon har dagen före ett socialbesök.
Anteckningarna handlar om hennes arbete och hennes läsande. Hon går en akademisk historiekurs på sin fritid och undertecknar en dikt med Fil. Städare. Romanen skildrar också omvärlden och hur Ekelöfs syn på den radikaliseras. Boken slutar med ett citat av Eldridge Cleaver.
Det är en fängslande samtidsskildring och ett starkt självporträtt.

Lena Sommestad - Från mejerska till mejerist
Med undertiteln "en studie av mejeriyrkets maskuliniseringsprocess". Vilket kanske inte låter så spännande. Men det är det. Sommestad beskriver hur mejeristyrket omkodas från att ha vara ett kvinnligt arbete till ett manligt. Intervjuer med före detta mejerskor gör denna bok mer läsvänlig än de flesta avhandlingar.

Barndom X 3

Temat för Lyrans trio är i dag barndomskildringar.

Hungerbarnen av Heidi von Born
Första i en svit böcker. Handlar om ett syskonpar, bror och syster i 50-talets Stockholm. Ständigt hungriga. von Born är bra och detta är en av hennes bästa.

Barnhemmet av Giménez
Seriealbum. Skildrar barnen i ett barnhem under Francotiden. Bland det hemskaste man kan läsa. Rekommenderas.

Barndom av Jan Myrdal
Jan Myrdals persona och att föräldrarna är Gunnar och Alva Myrdal kan skymma hur pass bra Barndom och de två följande jagböckerna faktiskt är.

10 bra svenska romaner

Den efterfrågade listan på tio bra svenska romaner denna den Röda Flaggans dag är äntligen här.
Även om jag läst betydligt fler svenska böcker så är detta inte en lista med de tio bästa romanerna utan liksom den norska och danska bara tio bra romaner.
Från B till Ö:

Kungariket Atlas av Heidi von Born
Andra delen i den fem böcker långa romansvit som inleds med Hungerbarnen. von Born är nästan alltid bra och de här böckerna är hennes bästa.

Calvinols resa genom världen av P. C. Jersild
En roman i den burleska traditionen där Calvinol intar en ny skepnad i varje nytt kapitel.

Om godheten av Willy Kyrklund
Om jag säjer att något är en roman så är det en roman. Jag tror det är den här där Gud visar sej för författaren i form av en krokodil. Om det inte är den är den bra i vilket fall.

Introduktion av Stig Larsson
Om Stig Larsson kunde sluta ta kokain och ha märkliga teorier om att vi alla egentligen är överens om allting och istället skriva fler böcker som den här så vore det ju bra. Stig Larssons bästa.

Esther Williams av Jane Magnusson
Denna imaginära biografi över Esther Williams är tryckt med blå bokstäver. Och uppmanar en att läsa fotnoterna, "eftersom det kommer att vara i fotnoterna som Esther visar sina bröst."

Karriär av Jan Myrdal
Denna brevroman är nog den svåraste av Myrdals romaner. Och då handlingen kretsar kring att Sovjetunionen tar över i Västeuropa så kan den väl säjas vara lite inaktuell. Men det är en fascinerande roman om makten och maktens språk.

Hösten lång av Karl Rune Nordkvist
Mest känd för att vara arbetarförfattaren som faktiskt arbetade. Fick ett andra genombrott i mitten av 70-talet med en svit lysande samtidsromaner. Hösten lång är en av dessa. Vann priser på priser och nu är den närmast bortglömd. Så kan det gå. Men den är fortfarande bra.

Ljugarstriden av Arne Sand
Arne Sand är snyggast och bäst och mitt ex av boken är signerat.

Den feta nöden av Bertil Schütt
Mycket bättre än sin gnällige lillebror. Schütt var den svenska absurdismens hopp. Denna handlar om att svenska staten utlyser ett sexlotteri.

Handelsmän och Partisaner av Klas Östergren
Känns kanske lite överflödigt att rekommendera Östergren. Men det här är hans bästa.

Getsemane - Stig Larsson och Kristus återuppstånden

Jag borde ringa till Reagan. Han är ju ändå kristen. Jag skulle vara mycket artig, presentera mig så ödmjukt jag kan. Det är ju lite svårt. Svårt att förklara det hela på ett ödmjukt sätt. "Det är så här att jag är Kristus". Jag hinner aldrig få tillfälle att tala med honom. Sekreteraren katalogiserar mitt samtal som Mental Diseas Call. Det kanske är bättre att köra med hela konkarongen. Våldsamt utfall. Som ett åsknedslag. En röst som skrämmer henne och gör att hon tjugo år senare i en villa vid havet vaknar av att hon hör den igen. Och den ska alltid följa dig, det säger jag dig, stackars sekreterare. Sekreterare till Reagan...

ur Getsemane

Radiopjäsen hör kanske inte till den sortens dramatik som får mest uppmärksamhet. Formatet har sina fördelar. Många av de problem som finns med att uppsätta en pjäs som låt oss säja Peer Gynt försvinner om man bestämmer sej för att do it on the radio. Också mindre kammarspel lämpar sej ofta bra som radio. Men genren har också uppenbara begränsningar.

Dessa begränsningar är ibland anledningen till att en del författare dras till radiopjäsen. Beckett var en för vilken formatets restriktioner blev en styrka. Även om nu hans hörspel ibland har betraktats som bland hans svagare verk. Som ett steg tillbaka. (Vilket är fel.)

Pjäser som författare skriver direkt till radion hör ofta till de mindre kända i dennes produktion. Men Sveriges Radio har genom åren beställt mycket dramatik. Det finns också samlingar med radiopjäser. Stig Larssons Getsemane finns i Svenska Radiopjäser 1984. En volym som också innehåller bra pjäser av Anne-Marie Berglund, Heidi von Born och Sven Christer Swahn med flera.

Pjäsen är skriven i (mestadel) monologform. En vanlig variant. Han som pratar är Kristus. Den nye Kristus som kommit tillbaka och samlar anhängare i Stockholm. Den han talar till är Gud. Under tretton sekunders tystnad pratar han med Gud tyst. (En effekt som lite försvinner när man läser pjäsen) Han beskriver sina svårigheter att nå ut. "Jag har undrat så mycket över den förre Kristus. Han var så stark."..."Jag är solstickebarnet. När jag blir arg ler jag samtidigt. Och jag ville så gärna att Du hade utrustat mig på ett bättre sätt, att jag kunde ha höjt svärdet ( i TV-utsändning, inför miljoner tittare, i blåaktig belysning)". Och berättar om hur han raggar upp en flicka på ett diskotek. Efter samlag får kvinnan andningssvårigheter. Andningssvårigheterna visar sej ha en betydelse senare. Han pratar om Gun Club. Och om hur han sparkar en man i ansiktet.

Det är på många sätt en typisk Stig Larsson-monolog med utvikningar. Om man bortser från det större fantastiska inslaget finns det mindre avvikelser på slutet som påminner om hur det icke-realistiska bryter in i en text som Stig Larssons roman Introduktion från 1986. Pjäsen bör ha skrivits mellan Nyår och Introduktion. Och jag anser nog att den är lika bra som dessa texter.

Det finns ett religiöst tema i pjäsen, men det är på sätt och vis gömt bakom den bokstavliga religiösa aspekten. Kristus drömmer om en värld där alla är lugna därför att alla tar droger. Handlingsförlamningen verkar vara den nye messias förkunnande. Är han som talar Kristus? På ett ytligt plan kan man hävda att texten säjer nej till detta. Men om man läser slutet med de allusioner som finns där till nya testamentet i åtanke så öppnar pjäsen för bägge läsningarna.

Nu är det kanske inte den viktigaste delen. Pjäsen är rolig och underhållande samtidigt som den är lite obehaglig och förvånansvärt lyrisk. En typisk, men inte genomsnittlig, Stig Larsson-text.