Fem länkar en påskafton

Aslans död och uppståndelse
Scen från den tecknade filmatiseringen av Häxan och lejonet (1979).

Phil Ochs - Crucifixion
Live i Stockholm 1969.

La Ricotta av Pasolini
Från episodfilmen Ro.Go.Pa.G. På italienska och utan text men det är en huvudsakligen visuell film. Om ett filmteam som spelar in en film om jesu korsfästelse.


Tidigare på Butter tar ordet:

Getsemane - Stig Larsson och Kristus återuppstånden

Lenny Bruce - om att döda en Jesus

50 Phil Ochs fans kan inte ha fel

I gårdagkvällens Wermelin (Det bästa hittills i säsongen. Det går att höraHÄR. Stooges och Residents m. m.) kunde man höra Phil Ochs "No More Songs". Den sista låten på Ochs sista studioskiva Greatest Hits. Trots titeln ingen samling.

De första Phil Ochs sångerna jag hörde var två på Newport Broadside en samling protestsånger eller "topical song" från Newport Folk Festival 1963. (Skivan är annars mest känd för två Dylanduetter.) Ett tag hade jag svårt för den senare Phil Ochs då han inte alls lät likadan.

Att artister ska låta som de ska låta är en attityd som jag förhoppningsvis växt ifrån. Men den var mycket publikens inställning till Ochs verk under den period som "No More Songs" kom till. Den med den guldlamerade kostymen.

"om det finns hopp för Amerika ligger det i en revolution, och om det finns något hopp om revolution ligger det i att Elvis Presley blir till Che Guevara" var Phil Ochs idé med den guldlamerade kostymen. Presleys kostym byggde ju i sin tur på Kapten Marvels, han med Shazam. Som en revolutionens superhjälte sjöng Ochs sina vackraste sånger inför en oförstående publik.