10 bra böcker av Per Olov Enquist

I dag så skulle den svenska författaren Per Olov Enquist ha fyllt 90 år. För ett par år sen så läste jag genom hela P. O. Enquists författarskap i kronologisk ordning. Det var mycket givande. 

Här nedan är tio av mina favoriter av hans böcker. 

Hess
"Inled med en kort precisering: 'hon lämnade honom i september, utan ett ord.'"

Jag har skrivit mer om denna märkliga bok på länken.

Legionärerna

Detta är en så kallad dokumentärroman. En genre som blandar fakta och fiktion som var populär på 60- och 70-talet. En del av den tidens dokumentärromaner kan i dag vara rätt så tråkiga att ta sej igenom. Men P. O. Enquists bok om baltutlämningen är fortfarande en underhållande läsning. Ibland ses Legionärerna som P. O. Enquists litterära genombrott.

Sekonden

"Tanken att pappa skulle välja litteraturen före släggan var ju nästan blasfemisk, i varje fall direkt stötande"

Skildrar en svensk släggkastare som åker fast när han manipulerar en slägga. Han manipulerar dessutom hela det svenska landslagets släggor utan deras vetskap. Som en slags akt av solidaritet. Genom hans liv skildras det svenska samhället från Västerviks hungerkravaller och framåt.

Skulle jag välja en favoritbok om idrott så skulle jag välja den här.

Musikanternas uttåg

"Mer vet jag inte, utom färdvägen. Det är alltid så med historien. Vi får fylla ut. Annars blir allting fullständigt obegripligt."

På sjuttiotalet sökte många svenska författare sej så att säja tillbaka till den realistiska epiken. Men ofta på lite nya sätt. Musikanternas uttåg är en av de intressantare böckerna av det här slaget – en underhållande och stor läsupplevelse.

Mannen på trottoaren

"Den grupp[...]vi tillhörde kom ju alla/från Vietnamrörelsen/där vi kämpat hårt hela våren under parollen/Krossa Vietnamrörelsen"

Pjäs som skrevs tillsammans med Anders Ehnmark. Om vänstern och terrorismen. Den handlar om samtiden men utspelar sej i Tsarryssland. Finns förutom i egen volym också i Ehnmark/Enquist-volymen Protagoras sats. På spaning efter det politiska förnuftet och i P. O. Enquists volym med pjäser Dramatik II.

Nedstörtad ängel

När jag var liten brukade jag ofta läsa böcker om mystiska fenomen – om spontana förbränningar och kristalldödskallar och yeti och sånt. I dessa böcker fanns en fascinerande historia om en man som hade ett kvinnohuvud ovan sitt eget. Uppenbarligen tyckte också Enquist att den historien var intressant eftersom han byggde en roman (rätt fritt) på den. 

Senast jag läste om boken funderade jag mycket kring hur den skildrar funktionshinder.

I lodjurets timma

Den första Enquist-pjäs jag såg. På TV då. Det är en skrämmande pjäs. Den har senare filmats men jag har inte sett filmen. Jag har pjäsen i en pocketvolym som heter Dramatik men senast gavs den ut i Dramatik I.

Kartritarna

En samling essäer. P. O. Enquist skrev en massa artiklar och recensioner i tidningar och tidskrifter som tyvärr inte finns utgivna I bokform. Men om han (som sina kollegor Lars Gustafsson, Sara Lidman och Jan Myrdal) hade gett ut dessa texter i flera volymer så hade kanske inte den här samlingen haft lika gott rykte utan drunknat bland dessa textvolymer.

Det borde emellertid ges ut ett bra urval av hans artiklar då han som man kan se i den här boken var en bra essäist.

Ett annat liv

I den självbiografiska boken Ett annat liv så berättar författaren bland annat om sin katt August. Han skaffar katten i Danmark. Den följer med honom till Frankrike. Katten hatar Frankrike. "Katten ligger på hans skrivbord. Också katten hatar Frankrike."

Här skriver P. O. Enquist också om sin alkoholism.

Den tredje grottans hemlighet

"Marcus hade, fast han bara var nio år,

sett en film som hette The Shining,

stenhårt barnförbjuden, och visste att

strålning fanns.

  Filmen var läskig. Pappan i filmen var

en författare som inte kunde skriva

och därför blev nervös och hackade

hål på dörren med en yxa och stack in

huvet och sa att nu var pappa hemma!

Morfar sa att alla författare som inte

kunde skriva hade det så där, och ofta

blev nervösa och tog till yxan."

Barnbok. 

(Jag har tidigare publicerat en något annorlunda P. O. Enquist-lista här på bloggen.)

Tio bra böcker av Tove Jansson

I dag så är det 110 år sen den finlandssvenska konstnären och författaren och serietecknaren Tove Jansson föddes. Det uppmärksammar vi med denna lista med tio av hennes bästa böcker (eller åtta böcker, ett seriealbum och ett häfte).

Kometen kommer

Kometen kommer (också utgiven som Kometjakten och Mumintrollet på kometjakt) var den andra boken om mumintrollen men den första som gavs ut i Sverige och den första jag läste, eller snarare fick läst för mej.

Det är en vacker och finstämd berättelse. Och det är roligt när Bisamråttan sätter sej på tårtan.

Trollvinter

Mumintroll går som alla vet i ide på vintern. Men en vinter vaknar Mumintrollet och kan inte somna om. Första boken där Too-ticki är med. Too-ticki byggde på Tove Janssons flickvän Tuulikki Pietilä. Boken innehåller en av världslitteraturens bästa fotnoter: "* Om läsaren börjar gråta, se hastigt å sid. 133."

Mumin. Tove Janssons samlade serier, del 1

På 50-talet gjorde Tove Jansson en dagsstrippserie med muminfamiljen. Hon skrev den på engelska då den främst gick i amerikanska tidningar. Med tiden tröttnade Tove Jansson på att göra serien och var glad när hennes bror Lars Jansson kunde ta över serien. Men serien är mycket charmig.

Den här utgåvan är i fem band. De tre första med serierna Tove Jansson gjorde själv, de två följande med de hon gjorde tillsammans med Lars Jansson. I Förenta staterna och i Kanada har utgivningen fortsatt med Lars Janssons serier.

Vem ska trösta Knyttet?

Den här bilderboken på vers om Knyttet är väldigt fin. Utanför muminböckerna även om den har en del gemensamt med dem tematiskt (och några figurer från muminböckerna cameoar). Jag läste nyligen om den (fast på engelska) med min sambo.

"Men vem ska trösts knyttet och att förklara att en sång/är bättre än en kappsäck ifall vägen är för lång."

Bildhuggarens dotter

En självbiografisk berättelse. Mer om den på länken.

Sent i november

När vi läste den här i vår bokcirkel för ett par år sen så beklagade sej en av deltagarna att han var tvungen att gå till barnboksavdelningen när han skulle låna boken (han fick ta av sej skorna). Men även om den här ingår i muminböckerna så är det inte egentligen en barnbok. I den här sista muminboken så har familjen lämnat Mumindalen och vi får följa ett par figurer som söker dem. En underbar melankolisk berättelse.

Lyssnerskan

Tove Janssons första novellsamling för vuxna. Hon kom att ge ut flera novellsamlingar (alla novellerna gavs ut i en volym häromåret) men av dem jag har läst så är det här min favorit. Särskilt titelnovellen och den avslutande "Ekorren" hör till höjdpunkterna i hennes författarskap.

Sommarboken

Sommarboken är en roman om en flicka och hennes farmor. Flickan är baserad på Tove Janssons brorsdotter och farmodern är alltså Tove Janssons mor, konstnären Signe Hammarsten Jansson (eller bara Ham) som också var förebild för Muminmamman. Det är en vacker somrig bok.

Mumin – Nationalmusei utställningskatalog 438 

"När alla andra liknande små häften för länge sedan förskingrats (ett om en svensk man som byggde en egen noaks ark har jag sökt förgäves efter) så har Nationalmusei utställningskatalog nummer 438 blivit kvar i min ägo ända sedan den dagen jag gick på utställningen. Vilket var i något av 80-talets första år.

Utställningen var en med muminfigurer. Små dockor och modeller av platser ur muminböckerna och muminserierna gjorda av Tuulikki Pietilä"

Mer om häftet på länken.

Brev från Tove Jansson

"Ser du, jag älskar dig samtidigt förtrollad och med ett stort lugn och jag är inte rädd för någonting som finns i beredskap för oss."

Tove Jansson i brev till Tuulikki Pietilä 26.6.1956.

Det här är en samling brev skrivna av Tove Jansson som jag nyligen läst. Den är sammanställd av Boel Westin och Helen Svensson. Brev från 1932 till 1988. Till familjen, till vänner, till redaktörer. Och till älskare och älskarinnor (eller mymlor som Tove Jansson kallar dem).

(Reviderad version av en lista från 2019 när Tove Jansson fyllde 105.)

10 bra böcker av Sara Lidman

(Fotografi: Lutfi Özkök)

I dag skulle Sara Lidman ha fyllt 100 år. Vi uppmärksammar detta med denna lista.

Jag har läst många men inte riktigt alla av Sara Lidmans böcker. Jag funderar på att ändra på detta. 

Listan är kronologiskt ordnad.

Tjärdalen

Sara Lidmans första roman Tjärdalen från 1953 var en succédebut som både hyllades av kritiker och fick många läsare. Hon följde upp den med fler norrlandsromaner som tillsammans har en viktig plats i den svenska litteraturen.

Regnspiran

"Linda tjatade ständigt på modern att de skulle få gå och se på de där gårdarna, 'så att dem blir', som hon sa. — Nog är dem fastän du inte kan se dem, sa Hanna. — Men om jag glömmer bort dem, då är dem borta riktigt, sa Linda. — Ånej, Gud kommer ihåg dem. Och han kan se alla på en gång." 

Sara Lidmans tredje norrlandsroman.

Samtal i Hanoi

"Förr älskade vi månskenet här i Vietnam. Man arbetade på fälten i månljus och kunde slippa den tunga dagshettan. Men under kriget mot fransmännen blev månljuset gerillans fiende. De våra kunde då inte ta sig fram osedda hur som helst.[...]

  Och de sjunger gamla månvisor."

Sara Lidman spelade en viktig roll för den svenska Vietnam-rörelsen. Den här boken innehåller reportage från en resa till Vietnam 1965. Som titeln antyder handlar det mycket om samtal med vietnameser.

Gruva (med Odd Uhrbom)

"Snön var blå och himlen grön och så nära att det inte fanns nån rymd för månen att sväva i. Den lutade sig mot vilken driva som helst, förkommen och hemma överallt. Genomskinlig, tyst, röd. Om månen i Svappavaara skulle man kunna sjunga blues om man kunde."

Gruva var en intervju- och bilderbok av Sara Lidman och fotografen Odd Uhrbom. Odd Uhrboms del av boken glöms tyvärr ibland bort när man pratar om den i dag. Sara Lidman intervjuade gruvarbetare på LKAB året innan gruvstrejken. En del gav boken skulden/förtjänsten att ha startat strejken. Gunnar Sträng fördömde boken. Det är en stark bok. En av de rapportböcker som hållit sej bäst.

Vänner och u-vänner 

Sara Lidmans första artikelsamling.

Fåglarna i Nam Dinh

"Det är fåglarna som ger ifrån sig den ohämmade panik som mänskorna undertrycker. De flaxar springande. De har läten som mera liknar gråt än fågelskrik.[...]

  Så skamlöst de klagat dessa fåglar."

Artikelsamling om Vietnam utgiven av De Förenade FNL-grupperna och Ordfront. Flera av artiklarna slutar med uppmaningen "Stöd FNL!" och ett postgironummer till De Förenade FNL-grupperna.

Din tjänare hör

Den senare delen av Lidmans författarskap domineras av den sju romaner långa Jernbanesviten som börjar med Din tjänare hör från 1977. Sviten kom ut i år i storpocket som Jernbanan 1 och Jernbanan 2.

Det är förbannat bra böcker (fast man borde väl svära på norrländska istället, böckerna innehåller flera norrländska svordomar och andra glosor och kommer med ordlistor).

Vredens barn

"Det vet väl alla att det bara finns en enda ärlig Burträskare – och han har stulit en get.

  Någon som tydligen var från Burträsk svarade att han sålde den där geten åt en karl från Lorsjö och har inte fått betalt än.

  En Lorsjö-karl svarade med att smäda Piteå.

  Har du hört bästa sättet att dräpa en Pit'bo?

  Naa?

  Du ska trilla en pite-palt ut på svagisen.

  Varje socken och by pikades av varje annan; anfall och replik skulle vina kring öronen; man skulle se pitebon springa ut till havs efter en grå, rykande läcker palt, han skulle springa utan att märka det hur isen brast - och en flock västerbottens-karlar skulle skratta så de skrattade åt pitekarlens dödliga glupskhet - medan deras egna magar tjöt av hunger efter nykokad palt, fylld med fårtalg och stekt njure, eller fläsk."

Bok två i Jernbanesviten. 

Varje löv är ett öga

"I en roman finns ursinnet, vreden som inte behöver höja rösten. Där finns också i bästa fall en kärlek så djup att den 'inte

behöver' glittra på ytan. Romanen stammar sina svar på en livslång utmaning.

  Artikeln däremot är stubbe och stubin. Man skriver den när en massmediabild av ett skeende dämt upp ett sådant raseri inom en att man inte får andrum till romanarbetet förrän man inlämnat en protest."

ur förordet till denna artikelsamling från 1980.

Levtrådar 

Undertiteln till Levtrådar är "Ett och hundra år med Sara Lidman". Hundra år eftersom det i år är 100 år sen Sara Lidman föddes och boken gavs ut i år för att fira detta. Ett år eftersom boken innehåller 366 texter av Sara Lidman av varierande längd. En från varje datum i almanackan. Tal, brev, dagboksanteckningar, artiklar, intervjuer från varje dag. De flesta har tidigare inte publicerats i bokform. Texterna är inte publicerade kronologiskt utan ett tal från 1969 kan följas av ett brev från 40-talet. Det här kan ibland göra läsningen lite rörig. Men att kunna hitta en text för varje datum har också sin charm. 

Det är en snygg bok som ger bra smakprov på olika delar av Sara Lidmans stora författarskap. 

(Utökad och förändrad version av en lista som las upp här till Sara Lidmans 90-årsdag.)

10 bra böcker av Kurt Vonnegut

I dag skulle Kurt Vonnegut ha fyllt 100 år. 

Sirenerna på titan
Kurt Vonneguts andra roman (utgiven 1959) är både utmärkt science fiction och en satir på genren. Kurt Vonneguts relation till science fiction var komplicerad. Men en stor del av hans böcker hörde till eller låg nära genren.

Vaggan
Så även Vaggan (Cat's cradle). Skämtsam skildring av världens undergång. En av Vonneguts mest vonnegutska.

Gud bevare mr. Rosewater
"En penningsumma har en huvudroll i denna berättelse om människor, på samma sätt som en honungssamling med rätta skulle kunna sägas ha en huvudroll i en berättelse om bin." Första boken med Kilgore Trout – en fiktiv sf-författare vars romaner refereras i flera av Vonneguts romaner.

Välkommen till aphuset
Novellsamling. Formatet passar egentligen inte riktigt Vonnegut. En del av referaten av Kilgore Trout-böckerna var från början noveller. De blev bättre som Trout-referat. Men här finns ändå en del bra berättelser.
Titelnovellen är dock ett exempel på att Kurt Vonneguts kvinnosyn åldrats dåligt.

Slakthus 5
"Hör på:
Billy Pilgrim har lösgjorts från tiden." (övers. O. Jonason)
Kurt Vonneguts bästa. Den här måste du helt enkelt läsa.

Morgonmål för mästare
Det här är en märklig bok med något ofärdigt över sej. Det kantiga är romanens styrka. Det kantiga och det barnsliga. "För att ge er en uppfattning om hur pass mogna mina bilder är, låt mig visa min teckning av ett rövhål:" (övers.O. Jonason)

Berättelsen har trots detta en sorgsen ton. Det är den kontrasten som gör att jag tycker om den.

Slapstick

Kurt Vonnegut hade lite svårt att följa upp succén med Slakthus 5. Den här romanen fick dåliga recensioner. Kurt Vonnegut själv ogillade den. Delar av den är nästan som en självparodi. Det återkommande "hå hå" är en slö variant på "så kan det gå" ("So it goes") från Slakthus 5. Handlingen är som en klumpig blandning av Vaggan och Sirenerna på Titan.

Jag är själv rätt så förtjust i boken.

Hå hå.

Burfågel

En roman om socialismen. En tematisk följeslagare till den tidigare Gud bevare mr. Rosewater.

Palmsöndag

Palmsöndag har undertiteln "ett självbiografiskt collage". I förordet föreslår Kurt Vonnegut även att den kan kallas för blivvit. En blivvit får vi veta var ett uttryck som användes under Kurt Vonneguts barndom och betydde "ett kilo skit i en halvkilospåse".

Boken samlar olika kortare texter – tal, recensioner, förord. (Mer om boken på länken.)

Deadeye Dick

Den bästa bland Kurt Vonneguts sena romaner. Omslaget ovan är gjort av Leif Zetterling. Hans charmiga omslag pryder flera av de svenska Kurt Vonnegut-utgåvorna.

(Först publicerad 12 november 2012. Det vill säja dagen efter att Kurt Vonnegut skulle ha fyllt 90. Jag har ändrat lite i texten.)

Fem bra böcker av Sara Stridsberg

I dag fyller den svenska författaren Sara Stridsberg 50 år. Nedan följer fem av  inatt favoriter av hennes böcker i kronologisk ordning. 

Happy Sally

"Snart åker vi hem va? säger han och sveper med handen bort mot bergen.

  Jag blir varm av orden och armen som sveper härifrån, fast jag har hört dem förut, men inte leendet samtidigt, att äntligen sluta vara på den här evighetsresan.

  Allting lyser av Viktors ord, havet långt därnere, servitörernas ansikten, de blanka fiskskinnen."

Sara Stridsbergs debutroman. En av de bästa svenska debutromanerna. En vacker bok.

Drömfakulteten 

"BERÄTTAREN: Berätta om manifestet, berätta om SCUM.

VALERIE: En världsomspännande antivåldsorganisation. En utopi, en massrörelse, en skrattande blobb som långsamt breder ut sig över världen."

En roman om Valerie Solanas. I ett K Special om Sara Stridsberg så säjer Sara Stridsberg att boken började bli till när hon tänkte "Jag ska inte skriva en roman om Valerie Solanas, Jag ska inte skriva en roman om Valerie". 

Sara Stridsbergs genombrott. 

Nelly Sachs kommer aldrig fram till havet: Tre pjäser

"MODERN: Jaha. Förr stod det om roliga saker i tidningen. Fester och celebriteter och Pearl Harbor och Atombomber."

ur Konsten att falla

Sara Stridsberg är också dramatiker. Jag har tyvärr bara läst hennes pjäser, aldrig sett de uppsatta. Det finns två volymer med hennes pjäser. Den här och Medealand och andra pjäser. 

Volymen titelpjäs handlar liksom romanen Beckomberga – ode till min familj om mentalsjukhuset Beckomberga. Jag tror jag föredrar pjäsen framför romanen.

Konsten att falla handlar om en mor och en dotter som lever i ett förfallet hus i Förenta staterna och det är en fantastisk pjäs.

Kärlekens Antarktis 

"Jag aktar mig för att titta för mycket på det onda. Jag har redan sett det onda."

En slags spökhistoria. Berättad av ett mordoffer. En stark, mörk och obehaglig roman.

Hunter i Huskvarna

"Och så Gud förstås, han hade helt klart kvar sin dragningskraft här. Det fanns ställen där han var mindre populär, i Stockholm till exempel där vi hade bott förut, där hade han ersatts av popstjärnor och börskrascher och romantisk kärlek, men här var han fortfarande någon."

ur titelnovellen i Hunter i Huskvarna 

Den här novellsamlingen är Sara Stridsbergs senaste bok och var en av mina favoritböcker från förra året.

Alla de här böckerna är lätta att få tag i. Flera finns som pocket och e-böcker. Och så finns det så klart bibliotek. 

20 bra böcker av Jan Myrdal

I dag så skulle den svenske författaren Jan Myrdal ha fyllt 95 år. Jan Myrdal är den författare som jag själv har flest böcker av.

Urvalet på den här listan har gjorts för att visa på olika slags böcker i Myrdals bibliografi. Men det är tjugo mycket bra böcker.

Länkarna går till inlägg om böckerna på bloggen.

Jubelvår

Jubelvår kom ut 1955 och är Jan Myrdals andra roman. En grotesk om en liten stad som firar jubileum. Vanvördigt rolig.

(Finns utgiven tillsammans med en annan humoristisk femtitalsroman kallad Badrumskranen i volymen Två folkhemsromaner.)

Att bli och vara
"Man skulle kunna sjunga. Bara stå mitt på torget och sjunga så helvetes bra att alla människor blev som dom verkligen är. Gjorde det dom verkligen ville. Sjunga ända in i deras hem. Sjunga om dom till sig själva. Fast det kan man inte. Och om någon sjöng så bra så skulle man bara bli rädd själv."
Roman om en ung man som slåss och blir kär och lyssnar på Sixteen tons och funderar på tillvaron.

Resa i Afghanistan (tillsammans med Gun Kessle)
Jan Myrdals första reseskildring från 1960 som först hette Kulturers korsväg men fick byta namn då alla skrev "Kulturens korsväg". En viktig bok i Jan Myrdals författarskap som kan säjas ha bytt spår med denna. Det är också fortfarande en av hans mest lästa böcker som kommit i flera upplagor.

Rescontra
Den är "verkligen en anklagelse" säjer huvudpersonen i Gun-Britt Sundströms debutroman Student —64 till sej själv när hon sitter och läser Rescontra.
Korta personliga och politiska texter. Den kortaste är typisk för Myrdals författarskap:
"Jag pratar med en trevlig engelsk planter i Ceylons tedistrikt.
  – Hur många bor här i distriktet? frågar jag.
  – Vi är bara fyra familjer, säger han.
  – Det är inte mycket, säger jag.
  – Och så tjugofemtusen tamiler förstås, säger han."

Rapport från kinesisk by (tillsammans med Gun Kessle) 
Jan Myrdals internationella genombrott. En samling intervjuer med innevånare i den kinesiska byn Liu Lin. Boken kom att få många efterhärmare. En av de som påverkades av den var Studs Terkel.
På senare år har boken kritiserats för att ge en bild av Kina som passade den kinesiska regeringen. Och man bör vara försiktig med att läsa boken som källa. Men berättelserna i den bjuder fortfarande på en stor läsupplevelse.

Söndagsmorgon
En samling krönikor i Stockholms-Tidningen.
"När jag sätter mig och än en gång läser om Myrdals texter i antologin Söndagsmorgon [...] framstår de som så fruktansvärt moderna, så nödvändiga." - Andres Lokko

En illojal europés bekännelser

Jan Myrdal arbetade om delar av Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell till en ny roman som han skrev direkt på engelska. Den hamnade på en lista över tio böcker att lägga märka till i New York Times 1968. Om man föredrar den här eller Samtida... är kanske mest en smaksak. Den gavs ut på svenska först på 80-talet då översatt av Jan Stolpe.

Skriftställning

Första boken i en serie böcker som nu är 21 till antalet.

Garderingar

Pjäs. (På länken skriver jag både om den och Moraliteter. De har getts ut tillsammans i en volym.

Den onödiga samtiden (tillsammans med Lars Gustafsson)

En brevväxling mellan Lars Gustafsson och Jan Myrdal.

Karriär

Jan Myrdals enda roman under 70-talet. Den är en av flera svenska romaner om politiker och byråkrater från den här tiden. En fascinerande roman full av fiktiva politiska resonemang. "[E]n analys i romanens form av de statens skuggor i öst och väst som förenar sig till en slagskugga" som Anders Ehnmark/P. O. Enquist skriver i efterordet till Doktor Mabuses nya testamente.

Tematiskt en slags fortsättning på Jan Myrdals och Rune Hassners spelfilm Myglaren.

Indien väntar (tillsammans med Gun Kessle)

"Indien väntar är en bok som i olika former Myrdal hade försökt skriva under arton år." (ur inlägget på länken)

Barndom

När Jan Myrdal skulle fylla 90 så frågade jag på twitter vilken som var folks favoritbok av Jan honom. Den självbiografiska romanen (eller jagboken som Myrdal kallar den) Barndom fick inte oväntat flest röster.

Man kan ägna en lång tid åt att räkna upp bra barndomsskildringar men gör man det så hör denna den första av Myrdals tre Barndoms-böcker självklart dit. En fängslande berättelse som är "hänsynslöst solidarisk med barnet" som Klas Östergren skrev i en recension av en av de senare böckerna i trilogin.

Ord & Avsikt

Essäsamling. "Och när jag börjar låta alltför abstrakt bör läsaren komma ihåg att orden skrivits av en snart sextioårig fetlagd man med fotsvamp; en som skrivit ett femtiotal volymer men fortfarande blir generad och inte vet hur han skall svara när en läsare kommer fram och säger att den ena boken eller den andra var bra och riktig."

Brev från en turist (tillsammans med Gun Kessle)

Samling med kortare texter kring resandet. Dels en artikelserie från 1970 om Indien och dels texter från tidiga resor från slutet av 50-talet från olika länder. Illustrerade med Gun Kessles charmiga teckningar (omslaget ovan är tecknat av Gun Kessle).

En annan ordning

Den femtonde boken i Skriftställnings-serien. Med undertiteln Litterärt & Personligt.

5 år av frihet

En av de största böckerna jag har rent storleksmässigt. Innehåller politiska skämtteckningar av Honoré Daumier och J. J. Grandville och andra i två franska 1800-talstidningar. Teckningarna är återgivna i originalstorlek (i de flesta fallen). Det är som Jan Myrdal skriver "rasande fina bilder". En spännande bok om några år på 1830-talet i Frankrike när censuren avskaffades.

När Västerlandet trädde fram (tillsammans med Gun Kessle)

"Tillsammans med Gun Kessle" står det bredvid flera av titlarna ovan. Och Jan Myrdal samarbetade ofta med sin hustru Gun Kessle som var fotograf och konstnär (hon dog 2007). De flesta av Myrdals reseskildringar är illustrade antingen med Kessles teckningar eller fotografier.

På några av deras samarbeten så står Kessles namn först och där har Kessles fotografier huvudrollen. Som den här boken med fotografier av franska och norska medeltidskyrkor. Det är en vacker bok. En bok att bläddra i, som det heter i förordet. Det finns en tidigare version av boken med titeln Ondskan tar form från 1976. Denna utökade utgåva kom 1992.

(Jag läste Bortom bergen för första gången förra året – en annan av Gun Kessle/Jan Myrdal-böckerna där Gun Kessle står först – och det var roligt att upptäcka att trots jag läst så många böcker av dem så fanns det fortfarande kvar en så pass bra bok av dem att upptäcka.)

Inför nedräkningen

Inför nedräkningen är en jagbok som (passande nog för dagens födelsedagslista) börjar med att Jan Myrdal skriver ett tackbrev till dem som uppvaktat honom på hans 65-årsdag. När brevet blir längre inser Myrdal att det förvandlats från ett långt brev till en liten bok. Och la tilk en del andra texter. Om livet och döden.

Stig Larsson har skrivit om boken att "Den liksom utandas fågelsång. En sån där mitt-i-pricken-beskrivning av hur underbart det är att skriva."

Maj. En kärlek

Romanfiguren Ester ger den här romanen i present till romanfiguren Hugo i Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande och säjer då att Myrdal "har en ursinnig effektivitet i språket, en klarsynthet inför människohjärtats frågor utan att bli kladdig eller lös.[...]Hos Myrdal känner man vad de upplever som om man upplevde det själv."

Det är en självbiografisk roman, eller en så kallad jagbok. Den kom i en nyutgåva med nya för- och efterord för ett par år sen.

 (Först publicerad 19 juli 2017, när Jan Myrdal fyllde 90 år. Texten är något reviderad. Sen den versionen av listan gjordes så har Jan Myrdal dött. Jag skrev en text om hans skriftställarskap när han dog: Jan Myrdal 1927 – 2020.)

10 bra sånger av och med Bob Dylan

I dag fyller Bob Dylan 80 år. Nedan är tio av mina favoriter av hans sånger ordnade kronologiskt. 

Lay down your weary tune, lay down

"Lay down your weary tune, lay down/Lay down the song you strum/And rest yourself 'neath the strength of strings/No voice can hope to hum" 

Sång som inte kom med på albumet "The Times They Are a-Changin' (gruppen The Byrds spelade in den). En vacker närmast sakral sång. 

Love Minus Zero/No Limit från Bringing It All Back Home (men min LP heter Subterranean Homesick Blues) 

"My love she speaks like silence,/Without ideals or violence,/She doesn't have to say she's faithful,/Yet she's true, like ice, like fire." 

Från Bob Dylans första elektriska album. Men den här kärlekssången hade inte känts främmande på de tidigare. 

Tombstone Blues från Highway 61 Revisited

"I wish I could write you a melody so plain/That could hold you, dear lady, from going insane/That could ease you and cool you and cease the pain/Of your useless and pointless knowledge"

Den här hade å andra sidan varit svår att tänka sej på de tidigare. Eller på någon annan skiva än Highway 61 som har ett alldeles eget sound.

 

Sad Eyed Lady of the Lowlands från Blonde on Blonde

"Oh, the farmers and the businessmen, they all did decide/To show you where the dead angels are that they used to hide/But why did they pick you to sympathize with their side?/How could they ever mistake you?" 

På dubbel-lp:n Blonde on Blonde (bilden som pryder detta inlägg är från albumets omslag, foto Jerry Schatzberg) upptar denna mer än elva minuter långa sång en hel skivsida. 

As I Went Out One Morning från John Wesley Harding

"As I went out one morning/To breathe the air around Tom Paine's/I spied the fairest damsel/That ever did walk in chains/I offered her my hand/She took me by the arm/I knew that very instant/She meant to do me harm" 

John Wesley H är fylld av vackra sånger (och en baksidestext) som antyder märkliga berättelser. Men ingen är vackrare än den här. 

Wedding Song från Planet Waves

"The tune that is yours and mine to play upon this earth,/We'll play it out the best we know, whatever it is worth," 

En väldigt vacker kärlekssång. 

Tangled up in blue från Blood on the tracks

"Then she opened up a book of poems/And handed it to me/Written by an Italian poet/From the thirteenth century/And every one of them words rang true/And glowed like burnin’ coal/Pourin’ off of every page/Like it was written in my soul from me to you/Tangled up in blue"

Ska man försvara att Bob Dylan har fått litterära priser så är den här texten ett bra argument. Det finns ett par olika textversioner. Aidan Day går igenom dem i sin bok Jokerman: Reading the Lyrics of Bob Dylan. En bok jag kan rekommendera. 

I and I från Infidels

"The world could come to an end tonight, but that's all right/She should still be there sleepin' when I get back" 

Aidan Day diskuterar även den här i Jokerman. 

Enligt en anekdot som Leonard Cohen brukade berätta så mötte han Bob Dylan efter en spelning då Dylan sa att han gillade Cohens sång "Hallelujah" och frågade Cohen hur lång tid den hade tagit honom att skriva. Ett par år, säjer Cohen och säjer i sin tur att "I and I" är en bra sång och frågar hur lång tid den tog att skriva? Kanske en kvart, svarar Dylan.

Dark Eyes från Empire Burlesque

"Oh, time is short and the days are sweet and passion rules the arrow that flies," 

En smärtsamt vacker ballad (på en annars rätt svag skiva). 

Make You Feel My Love från Time Out of Mind

"When the evening shadows and the stars appear/And there is no one there to dry your tears/I could hold you for a million years/To make you feel my love" 

Den här har jag personliga skäl till att jag tycker om. Men jag minns också när Time out of mind kom ut 1997 och hur en artist man lite såg som en som hade sin bästa tid bakom sej visade att han fortfarande kunde göra fantastisk musik. 

Du kan höra sångerna på den här spellistan med en extra version av Tangled up in blue. (Jag har också en lista med Dylan-covers.) 

Andra texter här på Butter tar ordet om Bob Dylan:

Bob Dylan och nobelpriset

"Jag blev förvånad när Bob Dylan fick nobelpriset i litteratur. Men jag blev mer förvånad av kritiken mot priset. Ser man till en del av reaktionerna så skulle man kunna tro att det hade gått till Justin Bieber." 

Om de underliga reaktionerna som kom när Bob Dylan fick nobelpriset. 

Tarantula – Bob Dylans roman

" Dylans låttexter har flera influenser. Från protestmusik till modernistisk poesi till amerikansk folkmusik. Hans prosa är emellertid tydligt influerad främst av beatpoeterna – Alan Ginsberg, Lawrence Ferlinghetti och de där.

Det gör att boken inte blir lika stark som hans texter."

Bob Dylans baksidestexter

Bland annat om baksidestexten till John Wesley Harding som jag nämner ovan. 

Om Bob Dylan och Nick Cave

Efter att jag skrev det här inlägget så har Nick Cave i Sick Bag Song skrivit en dikt om när han träffar Bob Dylan. "And all the world ground to a halt/To accommodate this thought. It's him."

20 bra böcker av Lars Gustafsson

I dag skulle författaren Lars Gustafsson ha fyllt 85 år. I stället så dog han tyvärr i början av april för fem år sedan ("I början av april dör nästan alla människor" som det heter i Lars Gustafssons dikt "Händelser år 1939" i Kärleksförklaring till en sefardisk dam.)
När Lars Gustafsson skulle ha fyllt 80 så gjorde jag en lista med hans tio bästa böcker. Här är en utökad lista. Länkarna går till inlägg om böckerna som jag skrivit tidigare här på bloggen. Böckerna på listan är ordnade kronologiskt.

(Bilden ovan – omslaget till Herr Gustafsson själv – är gjord av Ulla Wiggen. Jag skriver om den bilden HÄR (och påstår felaktigt att den bara finns på pocketutgåvan))

Poeten Brumbergs sista dagar och död
Den äldsta boken jag läst av Lars Gustafsson. Från 1959. Lars Gustafsson debuterade med Vägvila 1957 men såg Poeten Brumbergs... som sin egentliga debut. Om det är rättvist mot Vägvila eller ej vet jag inte. Det händer att författare är överdrivet kritiska mot sina tidigaste böcker. 

Hur som helst så är den här riktigt bra. Jag är framförallt förtjust i romanen-i-romanen om en furste.

Förberedelser till flykt

Denna novellsamling har liksom delarna om Fursten i Poeten Brumbergs... en fantastisk karaktär. Berättelserna kan säjas ha en Borges-k känsla. Min favorit är "En ö i trakten av Menagora". Jag skrev en uppsats om "Homonculus" när jag läste litteraturvetenskap. Det var roligt. 

Har getts ut tillsammans med Det sällsamma djuret från norr som Fantastiska berättelser.

Kärleksförklaring till en sefardisk dam

Diktsamling. En slags pendang till Herr Gustafsson själv. "vi brukade se trädens grenar röra sig//nej inte grenarna men deras skuggor,/emot tapeten någon sådan junikväll" 

Jag har den i samlingsvolymen Ur bild i bild som innehåller dikter från 1950 till 1980. Hela den volymen rekommenderas. 

Herr Gustafsson själv 

Första boken i Sprickorna i muren – en svit på fem romaner (de har getts ut i en volym) . Böckerna är sinsemellan fristående. Men en Lars född 17 maj 1936 är med i alla böckerna. Och omkvädet "Vi börjar om igen. Vi ger oss inte."

Den här romansviten var det första jag lästa av Gustafsson. Egentligen är Herr Gustafsson själv den som står minst på egna ben av böckerna i sviten. Men du borde ändå läsa alla. 

Kommentarer

Artikelsamling utgiven på vänsterförlaget Gidlunds. Den heter Kommentarer därför att ledaren i BLM kallades för Kommentarer och flera av texterna är såna ledare.

Yllet

Bok två i Sprickorna i muren. Den mest populära av böckerna i sviten (och den enda av Lars Gustafssons böcker som filmats, filmen heter Sprickorna i muren och kom först på 2000-talet). På flera sätt en tidstypisk 70-talsroman med ylletröjor och FNL-märken. Men den håller än. "Skönheten är det enda som består." 

Den onödiga samtiden (med Jan Myrdal) 

Brevväxling. 

Familjefesten

Bok tre i Sprickorna i muren. En av de bästa av de så kallade byråkratromanerna (genrens första mästerverk Grisjakten av P. C. Jersild hyllade Lars Gustafsson i Kommentarer). 

Strandhugg i svensk poesi av Lars Gustafsson
Kort volym med diktanalyser av svenska dikter från olika tider. Mycket insiktsfulla diktläsningar. Som detta om en dikt av Ola Hansson: "Man lämnar ett rum. Man ger sig ut på en promenad. När man kommer tillbaka är det på något sätt ett annat rum.

  Ola Hansson visste oerhört mycket om dessa saker."

(I den engelska översättningen av boken finns dikterna som analyseras både på svenska och engelska). 

Sigismund 

Bok fyra i Sprickorna i muren. Anknyter till första boken. 

En av trådarna i denna märkliga roman handlar om en kvinnlig konstnär som säljer sin själ till djävulen efter en diskussion med författaren om huruvida man borde bilda ett vänskapsförbund med Helvetet. En mycket rolig bok. 

Tennisspelarna 

Jag frågade i dag på twitter om vilken som var folks favoritbok av Lars Gustafsson. Tennisspelarna fick överlägset flest röster. 

En biodlares död 

Skulle jag själv tvingas välja en favorit så hade jag kanske valt den här. 

Femte och sista boken i Sprickorna i muren. 

Filosofier 

En av anledningarna till att Lars Gustafssons essäsamling Filosofier (som kom ut 1978) är intressant är att essäerna i den är skrivna i en brytningspunkt i Gustafssons skriftställarskap. Mellan 70-talets Lars Gustafsson som var öppen för marxismen och de nya radikala strömningarna (utan att vara marxist) och 80-talets Lars Gustafsson som blev högerns favoritförfattare. 

Men både essä- och artikelsamlingarna innan och efter den här är läsvärda även om man som jag tenderar hålla med texterna mer i de tidiga böckerna. 

Afrikanskt försök 

Reseskildringarna hör till den mindre kända delen av LarsGustafssons författarskap. Men han skrev några reseböcker och resandet är ett tema i många av Gustafssons romaner och noveller.

Berättelser om lyckliga människor

"I en viss, icke närmare bestämbar mening, bestod han bara av citat. Hur fruktansvärt stark detta gjorde honom, anade han bara."

ur "Vad som inte dödar oss, tenderar att göra oss starkare" 

Bland annat är resandet ett tema i flera av novellerna i den här samlingen. Som till exempel min favorit "Morbror Sven och kulturrevolutionen".

Världens tystnad före Bach 

"Det måste ha funnits en värld före/Triosonatan i D, en värld före a-mollpartitan,/men hur var den världen?/Ett Europa av stora tomma rum utan genklang/överallt ovetande instrument,/där Musikalisches Opfer och Wohltemperiertes Klavier/aldrig hade gått över en klaviatur."  

Diktsamling från 1982. Med skridskotystnaden före Bach, ett rymdimperium och en gammal ål i en brunn i Skåne. 

Jag har den i samlingsvolymen Där alfabetet har tvåhundra bokstäver. Med dikter från 1981 till 1991. Hela den volymen rekommenderas. 

Det sällsamma djuret från norr

Science fiction-noveller. Har getts ut tillsammans med Förberedelser till flykt som Fantastiska berättelser.

Variationer över ett tema av Silfverstolpe
"Hur sällsamt, då, att tro,/att tid kan delas in i timmar!/Hur ser svalans timmar ut?/Och sorkens, snokens, vråkens?/Vad skulle det betyda,/att säga 'Denna dag i Venus omloppsbana'?"
Kom ut 1996. En vacker och vemodig diktsamling om tidens gång.

Bränder: Tolkade dikter från Vergilius till Heaney

Lars Gustafsson var förutom att själv vara en stor poet också en god tolkare av andra poeter. Denna samling innehåller ett urval av hans översättningar med bland annat dikter av Francesco Petrarca, Rainer Maria Rilke, Jorge Luis Borges, Eugène Guillevic, Robert Bly och många fler.

Dr Weiss sista uppdrag

Postumt utgiven sf-roman som anknyter till Förberedelser till flykt och Det sällsamma djuret från norr. Liksom en mycket larsgustafssonsk bok. En värdig avslutning på ett stort författarskap. 

Tio bra dikter av Tomas Tranströmer

(Bilden är gjord av Lütfi Özkök och finns i BLM 6/1963.)

I dag så skulle den svenska poeten Tomas Tranströmer ha fyllt 90 år. Listan nedan är samma som jag gjorde när Tomas Tranströmer fyllde 80 år. (Fast då kallade jag den för Tranströmers "tio bästa dikter". Tio bra känns som en rimligare titel. "Låt oss glömma alla rankinglistor" som Tomas Tranströmer skrev till Robert Bly. ) Det är det mest lästa inlägget på Butter tar ordet med mer än 75 000 sidvisningar. 

Jag hade nog lika gärna kunnat välja tio helt andra dikter. Men dikterna jag valde för tio år sen får stå kvar. 

Air Mail
"Sanningen finns på marken/men ingen vågar ta den./Sanningen ligger på gatan./Ingen gör den till sin."
ur För levande och döda från 1989 (eller "För levade och döda" som den, lite komiskt, kallas på två ställen i MånPocket-utgåvan av Tranströmers dikter - å andra sidan skrev jag nu först "Från levande och döda").

April och tystnad
"Det enda jag vill säga/glimmar utom räckhåll/som silvret/hos pantlånaren." Från Sorgegondolen från 1996 (det är mest de raderna i dikten jag gillar, som helhet sett finns det bättre dikter i samlingen, men den är passande för årstiden).

Det blå huset
Prosadikt från Det vilda torget från 1983. "Vi vet det egentligen inte, men anar det: det finns ett systerfartyg till vårt liv, som går en helt annan trad."

Elegi
"Jag öppnar dörr nummer två./Vänner! Ni drack mörkret/och blev synliga."
Avslutningsdikten i Stigar (för mer om den samlingen se länk under inlägget). Jag tror att utropstecken är rätt ovanliga i Tranströmers poesi ändå finns det utropstecken i tre av dikterna här. Så det är lite underligt valt av mej.

Epigram
"Kapitalets byggnader, mördarbinas kupor, honung för de få.
Där tjänade han. Men i en mörk tunnel vecklade han ut sina vingar och flög när ingen såg. Han måste leva om sitt liv."
(Citerad i sin helhet. Också från För levande och döda - det var den första Tranströmer-samling som jag läste)

Med älven
"Deras cyklar/begravda i grönskan - bara hornen/stack upp." Ur Mörkerseende från 1970)

Nocturne
"Jag ligger och ska somna, jag ser okända bilder/och tecken klottrande sig själva bakom ögonlocken/på mörkrets vägg. I springan mellan vakenhet och dröm/försöker ett stort brev tränga sig in förgäves." ur Den halvfärdiga himlen från 1962.

Preludium
Första dikten i den första diktsamlingen - "I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen/som handen griper en solvarm sten." Ur 17 dikter (1954)

Sommarslätt
"Verkligheten har tärt så mycket på en,/men här är sommaren till sist:" 

ur Klanger och spår (1966)

Östersjöar
Långdikt utgiven i egen volym 1974.
"Det händer att man vaknar om natten
och kastar ner några ord snabbt
på närmaste papper, på kanten av en tidning
(orden strålar av mening!)
men på morgonen: samma ord säger ingenting längre, klotter, felsägningar.
Eller fragment av den stora nattliga stilen som drog förbi?

[...]
Jag såg mot himlen och mot marken och rakt fram
och skriver sen dess ett långt brev till de döda
på en maskin som inte har färgband bara en horisontstrimma
så orden bultar förgäves och ingenting fastnar."
ur Östersjöar (1974) av Tomas Tranströmer

Detta diktutdrag från Östersjöar citerade jag här på bloggen när Tomas Tranströmer dog.

Annat om Tranströmer här som kan vara av intresse:

Stigar av Tomas Tranströmer och två poeter till

Om en diktsamling som också innehåller tolkningar av Tranströmer.

Air Mail. Brev 1964-1990 mellan Tomas Tranströmer och Robert Bly

The Half-Finished Heaven: Tomas Tranströmer tolkad av Robert Bly

10 bra böcker av Ivar Lo-Johansson

I dag är det 120 år sedan den svenska författaren Ivar Lo-Johansson föddes. Han skrev många bra böcker av olika slag. Som dessa tio:

Analfabeten
Första delen i den första av Lo-Johanssons två självbiografiska romansviter. Analfabeten i titeln är Ivar-Los far. Att han inte kan läsa blir en stor börda för honom.

Asfalt
Lo-Johansson skrev två självbiografiska bokserier. Som till stor del täckte samma perioder. En som kom ut på 50-talet och en som började ges ut i slutet av 70-talet. Den här den andra delen (av fyra) kom 1979. 

Bara en mor
Ivar Lo-Johanssons roman om Rya-Rya är ett av de främsta verken i den så kallade statarlitteraturen där också Ivar Los statarnoveller ingår. 

Dagbok från 20-talet

"Det finns inte mer än två slags resande i Paris, det är de rika och de fattiga." 

Det är första meningen i Ivar-Lo Johanssons första bok, reseskildringen Vagabondliv i Frankrike som kom ut 1927. Denna och ytterligare tre reseböcker från 20-talet har kommit ut tillsammans under titeln Dagbok från 20-talet (det här är alltså fyra böcker, om man ska vara noga). Ivar Lo-Johansson arbetar som diskare, byggnadsarbetare och går på luffen i England och Frankrike. Han beskriver sitt arbete och människor han möter. Gruvor och slummar och djurutställningar.

Furstarna
Förutom sviterna med passionsnoveller och statarnoveller skrev Lo-Johansson flera andra novellsamlingar. Furstarna är en novellvolym om Svea Rikes kungar. "Det är demokratiskt att räkna också kungarna till mänskligheten" står det på bokens baksida. 

  På bokens flik står ett citat av Bertil Palmqvist: "Det här... spekulerats om ett svenskt Nobelpris snart igen. Det är naturligtvis Ivar Lo som ska ha det". Men så blev det inte. 

Jordproletärerna
"– Konstigt med en klocka... Den där är äldre än Larsgumma själv. Jag kommer ihåg hur hon nämnde om, att den varit hennes föräldrars. Den har slagit på ett särskilt sätt när den har varit halv fyra på mornarna, när hon skulle upp till mjölkningen. Att det inte syns ett särskilt märke just på det stället? Man tycker det skulle synas något på den fläcken."
De 111 statarnovellerna blir till ett mäktigt epos om statarna. Det här är den tredje ocd sista volymen. 

Lastbara berättelser 

" Läs Ivar Lo-Johanssons novell 'Industrins födelse' i samlingen 'Lastbara berättelser' som just kommit ut. Skulle denna novell vara reportage eller essay eller fiktion eller undersökning? Är en sådan fråga ens av intresse? Det som är intressant är att världen blivit tydligare runt oss när vi läst novellen. Men ett sådant skrivande kommer inte av sig självt. Och det är det som är konsten och den är inte lätt."

Jan Myrdal 

Passionsnoveller

Med start 1968 så skrev Ivar Lo-Johansson sju novellsamlingar där alla hade olika teman. De brukar kallas för passionsnovellerna efter den första samlingen Passionerna. Sven Delblanc redigerade ett urval av dessa i Passionsnoveller. I förordet skriver Delblanc att "Ivar Lo – till allt annat – också är vår störste humorist." Och även om inte alla passionsnovellerna är humoristiska så finns det många som är mycket roliga. 

Lyckan

"CHOCKBOK om erotik av Ivar Lo" stod det på Expressens löpsedel när den här karleksromanen kom ut. Numera är den knappast lika chockerande men den är väl värd att läsa ändå. 

Statarskolan i litteraturen
En samling artiklar om litteratur och sånt. Från 30-talet fram till 70-talet. När Lo-Johansson håller på och skriver tjocka romaner kräver han romaners rätt att vara tjocka. När han skriver noveller hyllar han istället novellen. Och i en av de första artiklarna skriver den framtide författaren till två långa självbiografiska romansviter att svenskarna skriver för mycket om sej själva. Nu kan man tycka att Lo-Johansson därmed inte riktigt skriver som han lär. Men som det också står: "Konsten skakar av sig alla förbud, gör det förbjudna, talar om det som inte får talas om, den lyder inga kloka råd."

10 bra böcker och serier av Neil Gaiman

I dag fyller författaren Neil Gaiman 60 år. Han har skrivit flera bra romaner, noveller och tecknade serier. Ett par av hans mest uppskattade böcker som American Gods och The Ocean at The End of the Lane har jag inte läst om du undrar varför de inte finns med på listan nedan.

The Books of Magic

Miniserie på fyra nummer med fyra olika tecknare. Det är Charles Vess (som Gaiman ofta samarbetat med) som tecknat bilden ovan. En tolvårig pojke som spåtts bli världens största magiker visas genom olika delar av magins värld. Ett nummer utspelar sej i en fantasyvärld, en annan i "vår" värld (fast med magi), ett i framtiden.

Coraline

Suggestiv barnbok där en flicka hittar en annan värld med ennan mamma bakom en vägg. 

Death: The High Cost of Living, bild av Chris Bachalo

Spin-off från Sandman med Sandmans lillasyster Döden. En av två ministerier med henne i huvudrollen.

Fragile Things: Short Fictions and Wonders

Personligen gillar jag Gaiman mer som novellförfattare än som romanförfattare. Detta är hans andra novellsamling som innehåller flera bra noveller. Jag har tidigare skrivit om novellen The Problem of Susan. Det inlägget handlar också om Sandman.

Goda omen, med Terry Pratchett

"'Tänka sig att jag håller Antikrist i mina armar', sa syster Mary. 'Och badar Antikrist. Och räknar hans små tossingar ...'" 

övers. Peter Lindforss

Mycket rolig roman om världens undergång skriven tillsammans med Terry Pratchett. En av de första böcker Gaiman skrev handlade om Douglas Adams och här är hans inflytande tydligt.

Miracleman: The Golden Age, bild av Mark Buckingham

"She was writing a book, and wanted to know what the happiest ending I could think of was.

Ballooons I told her. A big party with balloons." (ur Miracleman 22). 

Neil Gaiman tog över Miracleman efter seriens skapare Alan Moore. Alan Moore har haft ett stort inflytande på Neil Gaimans serier. Men man ser samtidigt skillnaden mellan de två serietidningsförfattarna här. Gaimans Miracleman är stillsammare, utspelar sej i utkanterna av Moores universum.

Ett av de bästa avsnitten handlar om ett antal kloner av Andy Warhol, något som nämns i förbifarten i Moores serie.

Neverwhere

Fantasy-roman som bygger på en TV-serie som Neil Gaiman skrev manus till. Jag har inte sett TV-serien men romanen säjs vara bättre.

Sandman

Neil Gaimans genombrottsserie. Tio seriealbum om Dream, som styr drömmarnas värld. Jag läste om hela serien för ett par år sen och trots ojämna teckningar så håller den än.

The Sandman: Ouverture, bild av J. H. Williams III

Både fortsättning och prequel till Sandman. Sandman in space. Mycket vackert tecknad av J. H. Williams III.

Trigger Warning: Short Fictions and Disturbances

Neil Gaimans senaste novellsamling. Fånig titel men annars är den riktigt bra. En av de bästa berättelserna är en Doktor Who-novell.En annan är en kalender med tolv korta historier – en för varje månad – som Gaiman lät sina twitterföljare inspirera honom till.

Stig Larssons tio bästa dikter

I dag så fyller den svenska författaren, dramatikern och poeten Stig Larsson 65 år. Vilket vi firar med denna lista med hans tio bästa dikter (eller åtminstone tio riktigt bra dikter) i alfabetisk ordning.

Barnsligt mycket sanning
"(smaken av sockervadd, när den över en timme senare återkommer/i en kort omärkbar rap/just då/när hon ser ner mot grusvägen mellan granskog/i denna sommarkvälls allt tystare fågelfras. . .")
i diktsamlingen Likar

Choklad
"Man ska inte bläddra! –/Mina diktsamlingar är tänkta att läsas från pärm till pärm. – Så mycket/slarv, rent sjabbel, från läsarens håll!"
En dikt om att vilja skriva en dålig dikt. (Det är Tomas Tranströmer som diktjaget föreställer sej bläddrar i hans diktsamling.) I Natta de mina

Det är inte så många i den här stan
I en kulturdebatt nyligen (det vill säja för fem år sen) så fördes Monika Fagerholms roman Diva fram som ett alternativ till Larssons och Karl Ove Knausgårds romaner. Som motto till romanen har Fagerholm sista raden ur den här dikten: "Vet att jag ska slåss i solsken." (Jag håller på att läsa om Diva nu.)
I Deras ordning

Ett bra tillfälle
"Kramfors, någonstans i Ångermanland. Ja, Ångermanland, det är ett landskap som ligger i norra Sverige.
  Texten ska förmodligen översättas, ingen utanför Sverige vet vad Ångermanland är. Alltså måste jag poängtera att det ligger i 'norra Sverige".
  Jag vill att alla ska förstå vad jag menar."
I Larssons senare samlingar är ibland gränsen lite flytande mellan essän och prosadikten. Men det här borde man kunna räkna som prosadikt. Om ungdomar som diskuterar Kafka i Kramfors 2088.
Inleder Wokas lax?

Gul sol
"Fastän elden/brinner i den öppna spisen/och man ser katten i plötsligt dess sken. Eller/mitt på dagen –/n ä r  d e t  s k a  g ö r a  o n t/a t t  u p p f å n g a  s o l e n  t o t a l t  –/då den ändå i gasset/är ett mjukt,/nästan skirt väsen..."
Författare kan delas upp i kattmänniskor och hundmänniskor. Stig Larsson är en kattmänniska.
I Uttal (jag minns tydligt när Uttal kom, jag fick den av min far trots att det varken var jul eller min födelsedag).

Ķațarī
"Ķațarī:  Det finns också en annan berättelse. Den har aldrig berättats."
Diktsvit om en muslimsk poet och militär från 600-talet (om man tycker sviten är för lång för den här listan så kan man räkna enbart den avslutande dialogen). Det finns ett andligt, mystiskt drag i flera av Larssons dikter.
I Samtidigt på olika platser (eller jag tror i alla fall det, jag har dikten i Ordningen en av två böcker med Larsson samlade dikter(den andra heter En andra resa, ibland omarbetade.)

Klick-klick från dörrklockan
Självbiografisk dikt. Överlägsen Larssons memoarbok När det känns att det håller på ta slut. "Det är något som får mig att – om det är på det han säger/eller sättet att vända bort huvudet,/blåsa ner rök mot några stora blommor, dahlior tror jag –/förstå/att Kim måste ha tänkt den tanken: hur han ska döda mig."
I Natta de mina

Kvinnan i huset
I Deras ordning

Ljuset vakande ut oss
"Denna dag, denna onsdag, lilla lilla vännen,/den är liten och pipande, misstyck inte dess känslor, gråtande,/fast barn har lycklig gråt,"
I Händ!

Upplysning
"Så jag ger mig: låter solen komma emot mig."
Sol och ljus är ett vanligt tema i Larssons dikter. I Ändras.


Jag har läst Stig Larsson i många år. På gymnasiet skrev jag mitt specialarbete om honom.Jag har också skrivit en del om honom tidigare här på Butter tar ordet. Ett urval inlägg nedan:
Stig Larsson om Fåglarna och Antichrist
Om en passage i När det känns att det håller på ta slut

Getsemane - om en återuppstånden Jesus
Om en radiopjäs.

Om den omfattande olagliga nedladdningen av Horace Engdahl

Stig Larsson, Artiklar 1975 - 2004 och Jan Myrdal, Medvetandet gör oss ansvariga

Stig Larsson och Jan Myrdal
Om att Larsson är ett Myrdal-fan. Jan Myrdal är med i en av dikterna på vår lista.

(Inlägget är en repris från 2015 när Stig Larsson fyllde 60.)

10 bra böcker av P. O. Enquist

Den svenske författaren Per Olov Enquist har dött. Jag är inte hemma utan bor för tillfället hos min flickvän. Vilket gör att jag inte har tillgång till mina P. O. Enquist-böcker. Hade jag haft det så hade jag bläddrat i dem nu. Och kanske citerat något passande ur dem. Men när P. O. Enquist fyllde 80 år så gjorde jag en lista med några av mina Enquist-favoriter. Den återger jag nedan, något omarbetad.

Hess
"Inled med en kort precisering: 'hon lämnade honom i september, utan ett ord.'"

Legionärerna
Detta är en så kallad dokumentärroman. En genre som var populär på 60- och 70-talet som blandade fakta och fiktion. En del av den tidend dokumentärromaner kan i dag vara rätt så tråkiga att ta sej igenom. Men Enquists bok om baltutlämningen är fortfarande en underhållande läsning.

Sekonden

"Tanken att pappa skulle välja litteraturen före släggan var ju nästan blasfemisk, i varje fall direkt stötande"
Skildrar en svensk släggkastare som åker fast när han manipulerar en slägga. Han manipulerar dessutom hela det svenska landslagets släggor utan deras vetskap. Som en slags akt av solidaritet. Genom hans liv skildras det svenska samhället från Västerviks hungerkravaller och framåt.

Berättelser från de inställda upprorens tid

En rätt kort novellsamling. Enquist hade bott på stipendium i Västtyskland (samma stipendium gick sen till Lars Gustafsson och Jan Myrdal) och det är en hel del tyskt i novellerna. Delar av novellen "Ur nyckelpigornas liv", som skildrar kvinnofrågan, har kanske inte hållit så bra för tidens tand. Men annars är det en bra samling berättelser. 

Novellen "Öknens alla blommor" gavs för ett par år sen ut i egen volym av Novellix. Men novellerna tjänar på att de läses tillsammans.

Musikanternas uttåg
På sjuttiotalet sökte många svenska författare sej så att säja tillbaka till den realistiska epiken. Men ofta på lite nya sätt. Musikanternas uttåg är en av de intressantare böckerna av det här slaget – en underhållande och stor läsupplevelse.

Mannen på trottoaren
"Den grupp[...]vi tillhörde kom ju alla/från Vietnamrörelsen/där vi kämpat hårt hela våren under parollen/Krossa Vietnamrörelsen"

Pjäs som skrevs tillsammans med Anders Ehnmark. Om vänstern och terrorismen. Den handlar om samtiden men utspelar sej i Tsarryssland. Finns förutom i egen volym också i Ehnmark/Enquist-volymen Protagoras sats. På spaning efter det politiska förnuftet och i P. O. Enquists volym med pjäser Dramatik II.

Nedstörtad ängel
När jag var liten brukade jag ofta läsa böcker om mystiska fenomen – om spontana förbränningar och kristalldödskallar och yeti och sånt. I dessa böcker fanns en fascinerande historia om en man som hade ett kvinnohuvud ovan sitt eget. Uppenbarligen tyckte också Enquist att den historien var intressant eftersom han byggde en roman (rätt fritt) på den. Det är en vacker roman.

I lodjurets timma
Den första Enquist-pjäs jag såg. På TV då. Det är en skrämmande pjäs. Den har senare filmats men jag har inte sett filmen. Jag har pjäsen i en pocketvolym som heter Dramatik men senast gavs den ut i Dramatik I.

Kapten Nemos bibliotek

En barndomsberättelse. Jag är väldigt förtjust i den.

Lewis resa
För min del är jag inte lika glad i böckerna som kommer efter Kapten Nemos bibliotek. Men den här boken om Lewi Petri tyckte jag om. Och det känns som om den anknyter till tidiga delar av författarskapet.

Foto överst av Rickard L. Eriksson.

Andra inlägg om P. O. Enquist här på Butter tar ordet:

Glaskuporna av P. O. Enquist
Som del av min julkalender Svenska framtider från förr så skrev jag om denna sciencefiction-novell av Enquist.

Pastor Peter Husberg - tre författare för priset för en
I en text om sitt författarskap från 1966 så skriver Enquist om hur befriande han tyckte arbetet med Bröderna Casey var. "Det tog tre dagar att klippa och skriva samman 'Bröderna Casey'; efter det gick min roman lättare." (i antologin Tryckpunkter. 23 svenska författare i egen sak).

Protagoras sats
Samling med texter Enquist gjort i samarbete med Anders Ehnmark. Bland annat den ovan nämnda Mannen på trottoaren. 

Doktor Mabuses nya testament
Denna satiriska framtidsdeckare av Enquist och Ehnmark skrev jag om bakom en lucka i Svenska framtider från förr.

Sextiotalskritik
Om den klassiska kritikerantologin redigerad av Enquist.

Tio av P. C. Jersilds bästa böcker

I dag fyller den svenska författaren P. C. Jersild 85. Nedan är tio av mina favoriter av hans böcker, kronologiskt ordnade. Länkarna går till inlägg om böckerna här på bloggen. Men det är ofta rätt korta inlägg.

Calvinols resa genom världen
Jersilds genombrottsroman. En roman där vi följer Calvinol genom världshistorien i olika skepnader. Bokens motto är "Vår världsbild är en skepparhistoria." Jersild tillskriver citatet Rabelais men han har hittat på det själv. Enligt en senare bok sökte en svensk litteraturvetare förgäves efter citatet i Rabelais verk. Det är en mycket rolig bok.

Grisjakten
En byråkrat får till uppdrag att avliva alla grisar på Gotland. En roman som gav upphov till subgenren den svenska byråkratromanen. Och är fortfarande den bästa av dessa.

Drömpojken
En av Jersilds märkligaste böcker. En thriller berättad med drömlogik.

Stumpen
Roman om en alkoholiserad uteliggare. Gick som följetong i FiB/Kulturfront. (Jag läste en gång en text där en fibbare var arg över att han inte gav dem den betydligt populärare Barnens ö i stället.)

Barnens ö
"Bra, säkrast att behålla de här tankarna hemliga så länge. För om det nu var så att andra människor verkligen fanns och det blev uppenbarat att Reine gått omkring och trott att det inte var så, utan att han skulle vara ensam i hela universum, då skulle en massa ha anledning att bli förbannade. Inte bara Gud utan också klasskompisarna. Vilken jävla stil, skulle de säja när de jagade honom; gå omkring och påstå att inte vi finns!"

En levande själ
Huvudpersonen i romanen är en hjärna som flyter i en tank. Romanen (eller snarare första delen av romanen) blev till en kortfilm för några år sen. En hyfsad filmatisering. (Inlägget på länken handlar egentligen mer om Erik Beckman och om vad som ska räknas som science fiction än om Jersilds roman).

Professionella bekännelser
Jersild skriver om sina böcker. Mycket underhållande bok. Förra året gav Jersild ut en bok om att skriva (Skriv först. Fråga sen) som kan ses som en tematisk fortsättning på den här.

Efter floden

"Men jag har mycket svårt att föreställa mig flera hundra personer tillsammans. Hur är det möjligt att skilja dem åt?"

Svensk efter-katastrofen-roman när den är som bäst.

Geniernas återkomst
Berättelser om mänsklighetens historia, från våra anfäder homoniderna till kloner i framtiden.

Sena sagor
En handfull människor blir plötsligt färgblinda. Vi får följa läkaren som utreder fallet. Sena sagor kom år 1998 vilket är ett tag sen. Jersild har hunnit skriva en hel del sen dess.

(Det här inlägget är en repris från när P. C. Jersild fyllde 80 år. Men texten är utökad.)

20 bra böcker av Jan Myrdal

Jan Myrdal är den författare som jag själv har flest böcker av.
När Myrdal fyllde 85 så gjorde jag en lista med hans tio bästa böcker. När han fyllde 90 så utökade jag den till tjugo böcker. I stället för att vara noga med att det är just de bästa så varierade jag listan lite. För att visa på olika slags böcker i Myrdals bibliografi. Men det är tjugo mycket bra böcker.
Länkarna går till inlägg om böckerna på bloggen.

Jubelvår
Jubelvår kom ut 1955 och är Jan Myrdals andra roman. En grotesk om en liten stad som firar jubileum. Vanvördigt rolig.
(Finns utgiven tillsammans med en annan humoristisk femtitalsroman kallad Badrumskranen i volymen Två folkhemsromaner.)

Att bli och vara
"Man skulle kunna sjunga. Bara stå mitt på torget och sjunga så helvetes bra att alla människor blev som dom verkligen är. Gjorde det dom verkligen ville. Sjunga ända in i deras hem. Sjunga om dom till sig själva. Fast det kan man inte. Och om någon sjöng så bra så skulle man bara bli rädd själv."
Roman om en ung man som slåss och blir kär och lyssnar på Sixteen tons och funderar på tillvaron.

Resa i Afghanistan (tillsammans med Gun Kessle)
Jan Myrdals första reseskildring från 1960 som först hette Kulturers korsväg men fick byta namn då alla skrev "Kulturens korsväg". En viktig bok i Jan Myrdals författarskap som kan säjas ha bytt spår med denna. Det är också fortfarande en av hans mest lästa böcker som kommit i flera upplagor.

Rescontra
Den är "verkligen en anklagelse" säjer huvudpersonen i Gun-Britt Sundströms debutroman Student —64 till sej själv när hon sitter och läser Rescontra.
Korta personliga och politiska texter. Den kortaste är typisk för Myrdals författarskap:
"Jag pratar med en trevlig engelsk planter i Ceylons tedistrikt.
  – Hur många bor här i distriktet? frågar jag.
  – Vi är bara fyra familjer, säger han.
  – Det är inte mycket, säger jag.
  – Och så tjugofemtusen tamiler förstås, säger han."

Rapport från kinesisk by (tillsammans med Gun Kessle) 
Jan Myrdals internationella genombrott. En samling intervjuer med innevånare i den kinesiska byn Liu Lin. Boken kom att få många efterhärmare. En av de som påverkades av den var Studs Terkel.
På senare år har boken kritiserats för att ge en bild av Kina som passade den kinesiska regeringen. Och man bör vara försiktig med att läsa boken som källa. Men berättelserna i den bjuder fortfarande på en stor läsupplevelse.

Söndagsmorgon
En samling krönikor i Stockholms-Tidningen.
"När jag sätter mig och än en gång läser om Myrdals texter i antologin Söndagsmorgon [...] framstår de som så fruktansvärt moderna, så nödvändiga." - Andres Lokko

En illojal europés bekännelser
Jan Myrdal arbetade om delar av Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell till en ny roman som han skrev direkt på engelska. Den hamnade på en lista över tio böcker att lägga märka till i New York Times 1968. Om man föredrar den här eller Samtida... är kanske mest en smaksak. Den gavs ut på svenska först på 80-talet då översatt av Jan Stolpe.

Skriftställning
Första boken i en serie böcker som nu är 21 till antalet.

Garderingar
Pjäs. (På länken skriver jag både om den och Moraliteter. De har getts ut tillsammans i en volym.

Den onödiga samtiden (tillsammans med Lars Gustafsson)
En brevväxling mellan Lars Gustafsson och Jan Myrdal.

Karriär
Jan Myrdals enda roman under 70-talet. Den är en av flera svenska romaner om politiker och byråkrater från den här tiden. En fascinerande roman full av fiktiva politiska resonemang. "[E]n analys i romanens form av de statens skuggor i öst och väst som förenar sig till en slagskugga" som Anders Ehnmark/P. O. Enquist skriver i efterordet till Doktor Mabuses nya testamente.
Tematiskt en slags fortsättning på Jan Myrdals och Rune Hassners spelfilm Myglaren.

Indien väntar (tillsammans med Gun Kessle)
"Indien väntar är en bok som i olika former Myrdal hade försökt skriva under arton år." (ur inlägget på länken)

Barndom
Jag frågade på twitter dagen innan jag sammanställde den här listan vilken som var folks favoritbok av Jan Myrdal. Den självbiografiska romanen (eller jagboken som Myrdal kallar den) Barndom fick inte oväntat flest röster.
Man kan ägna en lång tid åt att räkna upp bra barndomsskildringar men gör man det så hör denna den första av Myrdals tre Barndoms-böcker självklart dit. En fängslande berättelse som är "hänsynslöst solidarisk med barnet" som Klas Östergren skrev i en recension av en av de senare böckerna i trilogin.
Det ska komma en nyutgåva av Barndom på Modernista i början av nästa år.

Ord & Avsikt
Essäsamling. "Och när jag börjar låta alltför abstrakt bör läsaren komma ihåg att orden skrivits av en snart sextioårig fetlagd man med fotsvamp; en som skrivit ett femtiotal volymer men fortfarande blir generad och inte vet hur han skall svara när en läsare kommer fram och säger att den ena boken eller den andra var bra och riktig."

Brev från en turist (tillsammans med Gun Kessle)
Samling med kortare texter kring resandet. Dels en artikelserie från 1970 om Indien och dels texter från tidiga resor från slutet av 50-talet från olika länder. Illustrerade med Gun Kessles charmiga teckningar (omslaget ovan är tecknat av Gun Kessle).

En annan ordning
Den femtonde boken i Skriftställnings-serien. Med undertiteln Litterärt & Personligt.

5 år av frihet
En av de största böckerna jag har rent storleksmässigt. Innehåller politiska skämtteckningar av Honoré Daumier och J. J. Grandville och andra i två franska 1800-talstidningar. Teckningarna är återgivna i originalstorlek (i de flesta fallen). Det är som Jan Myrdal skriver "rasande fina bilder". En spännande bok om några år på 1830-talet i Frankrike när censuren avskaffades.

När Västerlandet trädde fram (tillsammans med Gun Kessle)
"Tillsammans med Gun Kessle" står det bredvid flera av titlarna ovan. Och Jan Myrdal samarbetade ofta med sin hustru Gun Kessle som var fotograf och konstnär (hon dog 2007). De flesta av Myrdals reseskildringar är illustrade antingen med Kessles teckningar och fotografier.
På några av deras samarbeten så står Kessles namn först där Kessles fotografier har huvudrollen. Som den här boken med fotografier av franska och norska medeltidskyrkor. Det är en vacker bok. En bok att bläddra i, som det heter i förordet. Det finns en tidigare version av boken med titeln Ondskan tar form från 1976. Denna utökade utgåva kom 1992.

Inför nedräkningen
Inför nedräkningen är en jagbok som (passande nog för dagens födelsedagslista) börjar med att Jan Myrdal skriver ett tackbrev till dem som uppvaktat honom på hans 65-årsdag. När brevet blir längre inser Myrdal att det förvandlats från ett långt brev till en liten bok. Och la tilk en del andra texter. Om livet och döden.
Stig Larsson har skrivit om boken att "Den liksom utandas fågelsång. En sån där mitt-i-pricken-beskrivning av hur underbart det är att skriva."

Maj. En kärlek
Romanfiguren Ester ger den här romanen i present till romanfiguren Hugo i Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande och säjer då att Myrdal "har en ursinnig effektivitet i språket, en klarsynthet inför människohjärtats frågor utan att bli kladdig eller lös.[...]Hos Myrdal känner man vad de upplever som om man upplevde det själv."
Det är en självbiografisk roman, eller en så kallad jagbok.

(Först publicerad 19 juli 2017, när Jan Myrdal fyllde 90 år. Myrdal kom ut med en jagbok i år, Ett andra anstånd (som jag skrev om här). Det var hans första bok på Norstedts sen Maj. En kärlek och den fick också flera rätt goda recensioner. Jag tycker den är rätt bra. Men den hade inte platsar på listan. I senaste numret av FiB/Kulturfront så skrev Myrdal att han ska sluta skriva sin skriftställning i tidskriften.)