Citerat från veckans läsning

"Jag observerade honom första gången på ett arbetarmöte, då han yttrade sig i rösträttsfrågan och bemötte den liberale rösträttskandidatens oförsiktiga fråga till ytterlighetspartiet, bestående huvudsakligen av grovarbetare, >>om herrarna ansåge att idioter även skulle ha rösträtt?>> med att plötsligt skjuta upp ur åhörarkretsen kring talarstolen, sträcka ut sin magra hals och klippa med ögonlocken, i det han replikerade:
  - Ja, den ena idioten såväl som den andra, herr redaktör! Och med hänsyn till det beståendes trygghet vill jag bara säga, var inte rädd för konsekvenserna, ty idioter skall rösta på idioter!
  Därpå satte han sig plötsligt igen.[...]publiken applåderade ursinnigt"
ur "Jönsson" (1889) av Axel Danielsson, i Hädisk munk

"Enligt den korta text som beledsagade teckningen var smaragden en aphanipteridisk parasit på kaledonisk vintergröna, en växt från de skotska högländerna; nattetid kunde den ibland framkalla ett blinkande fosforescerande ljus i form av ett slags grön halo som svävade parallellt över insektskroppen. Insekten var vit i sitt naturliga tillstånd, men så länge ljusfenomenet varade blev den genom reflexerna från ljusringen kraftigt smaragdgrön, vilket förklarade namnet."
ur Locus solus (1914) av Raymond Roussel, övers. Torsten Ekbom

Segla i ett såll

En av de första riktiga böcker som jag köpte själv för egna pengar i bokhandeln var antologin Segla i ett såll. En patafysisk antologi sammanställd av Claes Hylinger. Den kom 1987.
Patafysikerna var en grupp författare som hade tagit sitt namn från en roman av Alfred Jarry. Och i den romanen, Dåd och idéer av doktor Faustroll (antingen i Alfred Jarry i urval eller Far Ubus läsebok), seglar huvudpersonerna på havet i ett såll.

Antologin är en utökad utgåva av en bok kallad Patafysisk antologi. Denna hade innehållit texter av Jarry och hans efterföljare. Den stora skillnaden mellan de två böckerna är att Segla i ett såll har med fler äldre författare som påminner om de senare patafysikerna. Flera av dessa fanns med på en lista över Doktor Faustrolls bibliotek i Jarrys roman.
Leonardo da Vinci, Lewis Carroll och Raymond Roussel är tre av dem som finns med i avsnittet "Patanjärerna". Carroll har med texter kring ett matematiskt problem medan da Vincis bidrag är en undergångsvision och ett antal gåtor. Som "Lyckliga skall de vara som lyssnar uppmärksamt på de dödas ord." Svaret står under i upp-och-nedvänd text.

Flera av de böcker som finns i utdrag här har jag senare läst i sin helhet. Bland de författare jag hittade här finns Stefan Themerson, Christian Dietrich Grabbe och då Roussel. Flera författare som jag väl ändå hade hittat läste jag här första gången: Boris Vian, Jorge Luis Borges och Cyrano de Bergerac.

Det är, förutom avsnittet om det Patafysiska kollegiet (som verkar lika trist som alla såna dära litterära hemslöjdföreningar vare sej det är ett av de två varandra hårt motarbetande Ola Hansson-sällskapen eller de Svenska, Franska, Rumänska Akademierna) en väldigt rolig bok med många besynnerliga prosastycken.

Det fanns en bibliofil utgåva av boken som jag inte köpte, då jag inte är bibliofil och den var dyrare. Men det är den som är på bilden.
Den ser likadan ut som den ickebokälskande varianten.

10 bra franska romaner

Så Stackars Marat i sitt sittbadkar presenterar tio bra franska romaner (till):

Bönderna av Honore de Balzac
Tyvärr får Balzac ofta stå som ett skolexempel på realism. Man bockar av de bitar i Papa Goriot som passar in. Men hans stora verk är inte så prydliga. Bönderna må börja med en sexti sidor lång beskrivning av naturen i trakten men den är värd att ta sej igenom. (Se upp för tidiga svenska utgåvor. Som ofta har den efter Balzacs död avslutade versionen.)

Mandarinerna av Simone de Beauvoir
Det är kanske inte egentligen romanerna som är Beauvoirs främsta arbeten. Men den här skildringen av franska intellektuella är skoj.

Jakob Fatalisten av Denis Diderot
Jakob berättar en historia för sin husbonde. Men avviker från ämnet gång efter gång.

Dagen före morgondagen av Gerard Klein
Att fransmännen är pretto med sina Gitanes och konstiga filmer innebär inte att den franska litteraturen inte har plats för romaner om galaktiska imperier med tidsförändrande elitstyrkor. En av de bästa tidsreseromanerna.

Farliga förbindelser av de Laclos
Den enda brevroman jag läst där jag förstår vitsen med formen.

W eller minnet av barndomen av Georges Perec
Inte lika gargantuansk som många andra Perec. Två historier varvas. En om Perecs barndom. En annan, efter ett tag rätt obehaglig, om en liten ö vars samhällsskick helt kretsar kring idrott.

Locus Solus av Raymond Roussel
En av Perecs föregångare. En uppfinnare tar en grupp på tur över sina ägor och visar de allehanda märkliga ting.

Kärlek utan motstånd av Gilles Rozier
Det lär skrivas böcker i Frankrike ännu i vår tid. Vilket kanske inte direkt märks på den här listan. Men Kärlek utan motståndhar bara ett par år på nacken. Handlar om en lärarinna i tyska i en fransk småstad under andra världskriget. Hon inleder ett förhållande med en polsk jude som hon gömmer undan tyskarna. Och om Heine på jiddisch.

Kartusianerklostren i Parma av Stendhal
Jag uttalar alltid Stendhal som om det vore ett svenskt namn. Men det är nog fel.

Monsieur av Jean-Philippe Toussaint
"Livet; en barnlek för Monsieur."