Wild seed av Octavia E. Butler

"She reveled in the strength and speed of her new body, and in its keen hearing. In her human shape, she kept her hearing abnormally keen—kept all her senses keen. But dolphin hearing was superior to anything she had ever created in herself. As a dolphin, she could close her eyes and perceive an only slightly diminished world around her with her ears. She could make sounds and they would come back to her as echoes bearing with them the story of all that lay before her."

Wild seed är en så kallad prequel. Den ingår i en serie romaner av Octavia E. Butler som som oftast kallas för Patternmaster-serien efter den först utkomna boken i sviten. Men jag har inte läst de andra böckerna.

Wild seed börjar i Afrika, hos igbo-folken (Butler inspirerades av Chinua Achebes roman Allt går sönder som utspelar sej i en igbo-by). Huvudpersonerna är en kvinna, Anyanwu, som kan byta skepnad till andra kvinnor och män och, som i citatet ovan, andra djur. Och en man, Doro, som kan ta över kroppar. Mannen samlar människor med förmågor. Det är lite som X-men. Fast för ett par hundra år sen i Afrika.

Butler är en afroamerikansk science fiction-författare som ofta som här skriver om genus och ras. Det här är den enda av hennes romaner jag läst. Men jag har också läst ett par noveller. Som "Talljud" som utspelar sej i en framtid där alla förlorat talförmågan utom den kvinnliga huvudpersonen som emellertid tvingas dölja att hon har kvar talförmågan.
Detta kan så klart läsas symboliskt. På liknande sätt kan man se Anyanwus och Doros förmågor.

(Detta inlägg ingår i en serie inlägg där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)

10 bra afro-amerikanska böcker

Februari är Black History Month i USA.

Det finns mycket bra afrikansk-amerikansk litteratur.

Amiri Baraka - The LeRoi Jones/Amiri Baraka Reader
Det här urvalet ur den radikale författarens verk (om vilket du kan läsa mer på länken) har han själv varit med och sammanställt. En bra introduktion till ett av USAs viktigaste författarskap.

Paul Beatty - Svart Harakiri
Humoristisk roman om en svart pojke som växer upp i en vit omgivning och blir poet.

Octavia Butler - Bloodchild
Samling med science fiction-noveller. Butlers noveller har ofta ras och genus som tema. Flera av novellerna i den här samlingen finns på svenska i bland annat Nova SF. Som novellen "Talljud" om en framtid där mänskligheten förlorat talförmågan. Novellen berättare är en kvinna som har sin förmåga att tala kvar men som måste dölja detta.

Eldridge Cleaver - Fråga inte ditt land
Soul on ice i original. Cleaver var en av Black Panther Partys ledare. Denna skildring av ett svart amerika och Cleavers fängelsetid och ideologiska uppvaknande är inte bara ett tidsdokument. Hans prosa gör att han fortfarande tål att läsas.
Som denna harang från en annan fängelsekund från Watts efter upploppen där: "They walking in fours and kicking in doors; dropping Reds and busting heads; drinking wine and committing crime, shooting and looting; high-siding and low-riding, setting fires and slashing tires; turning over cars and burning down bars; making Parker mad and making me glad; putting an end to that 'go slow' crap and putting sweet Watts on the map - my black ass is in Folsom this morning but my black heart is in Watts!"
Dessa ord möts med ett "renande, revolutionärt skratt".

Samuel R. Delany - Förvandlingarnas värld
Cleavers bok är till en stor del självbiografisk och självbiografin har en stark roll i den svarta amerikanska litteraturen. En författare som skrvit flera hyllade jagböcker är Samuel R. Delany. Tyvärr finns inga av dessa på svenska. Men denna SF-roman har också utdrag ur Delanys brev och dagböcker som kapitelmotton. Och står därmed med ena foten, eller åtminstone tån, inne bland Delanys självbiografiska verk.
En lyrisk roman om den avlägsna framtiden. Huvudpersonen är en blandning av Orfeus och Billy the Kid. Heter The Einstein Intersection i original (den svenska utgåvan ser gräslig ut).

Mörk Sång - red. Thorsten Jonsson
Den här antologin har undertiteln "Negerlyrik i översättning av Thorsten Jonsson". Vilket vi kanske rynkar pannan åt nuförtiden men ords konnotationer förändras. Det är en bra antologi afro-amerikansk poesi.

Toni Morrison - Solomons sång
Oprahs favoritförfattare.

George S. Schuyler - Black No More: Being an Account of the Strange and Wonderful Workings of Science in the Land of the Free A.D. 1933-1940
Satirisk roman från 1931 där en svart forskare upptäckt ett medel att göra svarta vithyade. Realistiska obehagliga skildringar av förtryck och lynchningar bryter av mot den komiskt-burleska handlingen.

Dark Matter. A century of speculative fiction from the african diaspora - red. Sheree R. Thomas
Ett kapitel ur Schuylers Black no more finns med i denna antologi från år 2000 med svart amerikansk fantastisk prosa. Essäer och noveller. Från Amiri Baraka till Octavia Butler.

Richard Wright Son av sitt land
"Den kanske djärvaste och effektivaste sociala roman i modern tid." skriver Erik Lindegren på baksidan av Delfinpocketutgåvan. Det har kanske ändrat sej. Vad som är modern tid åtminstone. Wrights klassiska roman kan i partier kännas lite träig idag. Men den är när man kommit förbi det tidstypiska en engagerande och upprörande skildring.

(Repris från 1 februari 2010
Andra blackhistorymonthlistor:
5 bra afro-amerikanska filmer
10 bra afro-amerikanska skivor)

Women of wonder - två sf-antologier av och om kvinnor

Nyligen läste jag två antologier med science fiction av och om kvinnor.

Dels Pamela Sargents Women of wonder Sf Stories by Women about Women från 1974. Och en från 2001. A Woman's liberation. A choice of futures by and about women redigerad av Connie Willis och Sheila Williams.

Sargentsamlingen är klassikern i sammanhanget. Det är därför inte helt förvånande att Willis/Williams-volymen har flera, eller för att vara exakt fyra, författare gemensamt med den äldre antologin. En novell, Vonda N McIntyres (rätt tråkiga) "Of Mist, and Grass, and Sand" återfinns i bägge. Medan Anne McCaffrey representeras med två olika noveller men ur samma svit.

Såna här antologier ifrågasätts ibland. Var finns Sf Stories by Men about Men? Men svaret är ju att de är allestädesnärvarande.

Science fiction var till sin början en genre som gärna tog andra sorters populärlitteratur och omvandlade den till sf genom att låta den utspela sej i rymden och liknande. Dessa var mestadels pojkäventyr. Det vilda västra Saturnus, de fyra robotmusketörerna. Också historiernas vetenskapliga grund, som - hur felaktig den än oftast var - alltid betonades av genrens förkämpar, var nästan uteslutande manligt kodad.

En del kvinnliga författare började utgå från mer kvinnliga genrer och mindre manliga vetenskaper. En av de författare som finns representerad i bägge böckerna är Katherine MacLean. Hennes novell "Snowball" från 50-talet som nämns i Connie Willis förord även om en annan mycket senare novell finns med i boken var en av de första att bygga uttalat på sociologi som sin vetenskapliga grund.

En annan vanlig vetenskaplig disciplin att utgå från bland författarna i dessa samlingar är antropologi. Ursula K. LeGuin, också hon representerad i bägge böckerna, hade en antropolog till förälder och hennes berättelser har ofta drag av antropologi.
Det har också "Contagion", MacLean-novellen i Sargents samling. Det är knappast en slump att hon låter en av sina karaktärer heta Mead (Margaret Mead var en pionjär inom antropologin som bland annat skrev den fortfarande underhållande studien Kvinnligt, manligt, mänskligt (1935)).

Ursula K. LeGuin tar, inte förvånande, störst plats i böckerna. Förutom en novell citeras en diskussion mellan henne och Stanislaw Lem utförligt i förordet till Sargent-samlingen. Och långnovellen "A Woman's Liberation" har gett namn åt Willis/Williams-antologin. LeGuins långnovell om en slavinnas historia före, under och efter revolutionen som avslutar boken är egentligen ett litet udda inslag i denna den nyare av samlingarna. Förutom Octavia Butlers "Speech Sounds" ("Talljud", på svenska i Första stora Science Fiction-Boken, red. John-Henri Holmberg.) så saknar de övriga historierna i samlingen den ilska som finns bakom det lågmälda berättandet här hos LeGuin.

Flera av novellerna är bra. Som Pat Murphys "Rachel in love" från 1987 om en gorilla med en ung mänsklig kvinnas medvetande. Också Connie Willis egen "Even the Queen" om en framtid där man avskaffat menstruation är rätt rolig. Men udden i den riktas snarast mot radikalfeminister. Och i förordet skriver Willis att genren alltid varit bra på att skildra kvinnor.
Något som står i skarp kontrast till skildringen av genrens hållning till genus i den äldre antologin.

Man ska kanske ändå inte dra för stora slutsatser av att den nyare på detta sätt har en mer defensiv, icke-kritisk hållning. Om Sargent är en klassiker så var valet av Willis/Williams lite slumpmässigt (ett bokreainköp). Det kommer ut feministiska sf-antologier med jämna mellanrum. Och på senare år har James Tiptree jr-priset lett till tre intressanta antologier med noveller, essäer och romanutdrag om genus.

James Tiptree jr. nämns i Willis förord (men finns inte med i boken - Willis/Williams-antologin tar sitt urval från två specifika sf-tidskrifter, vilket förklarar en del författares frånvaro där, dessa namedroppas istället i förordet). Tiptree finns inte med i Sargents urval. Vilket nog har att göra med att Tiptree jr. fortfarande troddes vara man. Annars finns de stora namnen representerade i antologin. Kit Reed, Carol Emshwiller och Joanna Russ med flera. Också en del tråkigare traditionella novellister finns med. Sargent försöker vara heltäckande. Mest synd känns det att MacLean aldrig kom ur genrens traditionella stil.

Den tidigare nämnda "Contagion" är annars en av samlingens bästa noveller. Bäst är, inte oväntat, Joanna Russ-novellen. Hennes "Nobody´s home" skildrar ett kreativt utopia och hur en medelbegåvad kvinna har svårt att finna sin plats i den. Novellen ställer frågor om hur en av oss skulle klara sej i en fri värld. Men i slutändan ställer sej Russ solidarisk med framtidens människa.

(Det här är en repris. Så nyligen var lite innan den 1:a april 2009 när inlägget först publicerades. Jag har flyttat en parantes och lagt till en annan parentes (om Mead))

Åtta länkar en lördag

Blindpassasjer
Den norska sf-serien Fripassageraren kan man se på norsk TVs hemsida.

Kultserie fra 1978
Och man kan läsa mer om serien, med fler länkar, ovan.

SF-bokhandeln i Malmö rekommenderar Anno Dracula av Kim Newman
Som äntligen ska komma/har kommit i tryck igen.

Coppola's Dracula av Kim Newman
Newmans roman utspelar sej i en värld där Dracula lyckas med det uppsåt han har i Bram Stokers roman och gifter sej med den engelska drottningen. Det finns flera berättelser i samma värld, romaner och noveller (det ska snart komma ännu en roman). Den bästa är den här långnovellen där Francis Ford Coppola ska filmatisera Stokers roman. Filmen i novellen har stora likheter med Apocalypse Now.

Parningsritualen och det tredje könet i Lilith's Brood
Snöflingor bland regndropparna skriver om Octavia Butlers roman Lilith's Brood.

De bästa dinosaurierna i seriernas värld
Från den rosafärgade Devil Dinosaur till Tyrannosauros Reich, en tysktalande skräcködla i nazistuniform.

Norskt överlagt översättarmord på Thomas Pynchon?
Oversetterblogg om en ovanligt negativ recension av en norsk översättning av Thomas Pynchons Against the day (Mot dagen) på norsk). Översättaren svarar och antyder i sin tur att Anmelderen har plagierat sin recension.
Den här striden skulle nog roa Pynchon.

Wild Seed av Octavia E. Butler

I sin essä "Racism and science fiction" (i Dark Matter - A century of speculative fiction from the african diaspora) så skriver Samuel R. Delany om att han alltid blir inbjuden till samma paneler som Octavia Butler. Detta trots att de två är rätt olika författare (även om Delany har haft henne som elev i Clarions sf-skrivarkurs). Medan han nästan aldrig blir inbjuden till paneler med cyberpunkförfattare, även fast att han är en erkänd förebild för många i den undergenren.

Delany ser detta som ett exempel på hur (en i detta fall välvillig) rasism genomsyrar sf-världen.

Att jag tar upp en bok av Butler, den (fram till sin död) ledande kvinnliga svarta sf-författaren i U.S.A., direkt efter Delanys bok i vår black literature history week är alltså ett förfaringssätt som man kan diskutera.

Men, i alla fall:

Wild Seed skrevs 1980. Det är en så kallad prequel till en av Butlers bokserier. Hade jag vetat att det var en prequel hade jag nog inte läst den. Ett problem som Butler delar med flera andra genreförfattare är denna ovana att skriva trilogier och kvartetter och sånt. Och det är en anledning till att detta är den enda av Butlers romaner som jag har läst (jag har läst flera noveller).

Det är i det här fallet lätt att ignorera prequel-stigmat. I romanen kommer en ny slags människa, en man vid namn Doro som har förmågan att besätta människor, till en afrikansk by på 1600-talet. Han hittar där Anyanwu som kan byta skepnad och bota folk med sin beröring och som verkar vara odödlig.

Doro försöker att avla fram en ras av nya människor. Han övertalar Anyanwu att lämna byn och följa med honom.

Romanen blir närmast en allegori över makt och slaveri. Handlingen kan när man försöker att referera den lätt låta lite B-filmsaktig eller seriealbumsliknande. Och omslaget (se bild) hjälper inte heller.
Men det är en roman med en tyngd i undertexten, levande personskildringar och ett vackert språk med flera starka passager. Bland annat en där Anyanwu förvandlar sej till en delfin.

Butler tillhör de genreförfattare som nått läsare utanför genregrindarna. Omslaget må få romanen att se ut som en billig sf-roman men det pryds också av recensionscitat från dagstidningar och mainstreamlitterära magasin snarare än genrepublikationer.

Åtta länkar en lördag

Hey! Little Child, live med Alex Chilton
Från Live in London

Pills, thrills och bellyaches räknar upp sina favoriter bland Alex Chilton-låtarna
Bland annat "Hey! Little Child".

Sonic om Alex Chilton

Critical Methods: Speculative Fiction av Samuel R. Delany
I ett inlägg om antologin Quark 1 lägger Claire L. Evans på Space Cannon ut en PDF-fil med en essä av Delany om SF från boken.
Space Cannon är en ofta intressant blogg om science fiction. Med inlägg som detta om Parable of the Sower av Octavia Butler.

Henry Frankenstein och doktor Pretorius
Scen ur Bride of Frankenstein. Med homonculi. To a new world of Gods and monsters.

Enligt bloggen Björnbrum så ska Jan Myrdals nya bok heta Röd sol över Indien. Jordens fördömda reser sig
En titel som blandar Edgar Snow och Frantz Fanon.
Myrdals förra bok om Indien, Indien väntar från 1980, är en av hans bättre. Men uppföljare är uppföljare. Jag hälsar nyheten om denna Indien väntar 2 med ett försiktigt lal salam.

Return of the natives - Zizek om Avatar
I den här essän om James Camerons Avatar så använder Zizek den naxalitiska gerillan som exempel.

10 bra afro-amerikanska böcker

Februari är Black History Month i USA.

Det finns mycket bra afrikansk-amerikansk litteratur.

Amiri Baraka - The LeRoi Jones/Amiri Baraka Reader
Det här urvalet ur den radikale författarens verk (om vilket du kan läsa mer på länken) har han själv varit med och sammanställt. En bra introduktion till ett av USAs viktigaste författarskap.

Paul Beatty - Svart Harakiri
Jag skrev för ett tag sen att det inte längre kom ut humorantologier. Men Beatty har faktiskt redigerat en antologi med afro-amerikansk humor. Yngste författaren i listan. Boken handlar om en svart pojke som växer upp i en vit omgivning och blir poet.

Octavia Butler - Bloodchild
Novellsamling. Butler var en av de främsta sf-författarna. Hennes noveller har ofta ras och gender som tema. Flera av novellerna i den här samlingen finns på svenska i bland annat Nova SF. Som novellen "Talljud" om en framtid där mänskligheten förlorat talförmågan. Novellen berättas ur perspektivet av en kvinna som fortfarande har sin förmåga att tala kvar men som måste dölja den.

Eldridge Cleaver - Fråga inte ditt land
Soul on ice i original. Cleaver var en av Black Panther Partys ledare. Men denna skildring av ett svart amerika och Cleavers fängelsetid och ideologiska uppvaknande är inte bara ett tidsdokument. Hans prosa gör att han fortfarande tål att läsas. Som i denna harang från en annan fängelsekund från Watts efter upploppen där: "They walking in fours and kicking in doors; dropping Reds and busting heads; drinking wine and committing crime, shooting and looting; high-siding and low-riding, setting fires and slashing tires; turning over cars and burning down bars; making Parker mad and making me glad; putting an end to that "go slow" crap and putting sweet Watts on the map - my black ass is in Folsom this morning but my black heart is in Watts!" Dessa ord möts med ett "renande, revolutionärt skratt".

Samuel R. Delany - Förvandlingarnas värld
Cleavers bok är till en stor del självbiografisk och självbiografin har en stark roll i den svarta amerikanska litteraturen. En författare som skrvit flera hyllade jagböcker är Samuel R. Delany. Tyvärr finns inga av dessa på svenska. Men denna SF-roman har också utdrag ur Delanys brev och dagböcker som kapitelmotton. Och står därmed med ena foten, eller åtminstone tån, inne bland Delanys självbiografiska verk. Men han citerar där också Emily Dickinson och Finnegan's Wake.

Mörk Sång - red. Thorsten Jonsson
Den här antologin har undertiten "Negerlyrik i översättning av Thorsten Jonsson". Vilket vi kanske rynkar pannan åt nuförtiden men ords konnottioner förändras. Det är en rätt bra antologi med afro-amerikansk poesi.

Toni Morrison - Solomons sång
Oprahs favoritförfattare.

George S. Schuyler - Black No More: Being an Account of the Strange and Wonderful Workings of Science in the Land of the Free A.D. 1933-1940
Satirisk roman från 1931 där en svart forskare upptäckt ett medel att göra svarta vithyade. Realistiska obehagliga skildringar av förtryck och lynchningar bryter av mot den komiskt-burleska handlingen.

Dark Matter. A century of speculative fiction from the african diaspora - red. Sheree R. Thomas
Ett kapitel ur Schuylers Black no more finns med i denna antologi från år 2000 med svart amerikansk fantastisk prosa. Essäer och noveller. Från Amiri Baraka till Octavia Butler.

Richard Wright Son av sitt land
"Den kanske djärvaste och effektivaste sociala roman i modern tid." skriver Erik Lindegren på baksidan av Delfinpocketutgåvan. Det har kanske ändrat sej. Vad som är modern tid åtminstone. Wrights klassiska roman kan i partier kännas lite träig idag. Men den är när man kommit förbi det tidstypiska en engagerande och upprörande skildring.

Tre outlästa

Lyrans tematrio handlar idag outlästa böcker. Hon uppmanar en att skriva om tre böcker man inte läst klart och varför.

Mason & Dixon av Thomas Pynchon
Jag har läst alla de andra Pynchonarna. Men av nån anledning lyckas jag aldrig komma in i den här. Ändå ser man ofta att folk har just den här Pynchon som sin favorit.
Jag har påbörjat den flera gånger. Och jag kommer att försöka igen.
Att boken är närmast oanständigt lång är naturligtvis en delförklaring till att jag inte läst hela.

Texte zu Methode und Praxis 1 Jugendschriften 1835-1841 av Karl Marx
Till min stora förvåning räckte inte min tyska för att läsa den unge Marx avhandling om atomens idéhistoria (min 2a i tyska skulle kanske ha varit en ledtråd.)
Boken har lite kortare texter också som jag har läst. Bland annat hans ungdomspoesi. De är inte så bra. Avhandlingen är på sitt sätt intressant (jag har läst om den hos andra författare).
Fler böcker än man kanske vill erkänna lyckas man inte komma igen för att de är för svåra för en.

Wild Seed av Octavia Butler
Medan jag inte läste klart den här av samma anledning som de flesta böcker jag inte läser ut. Trots att jag tyckte det jag hade läst var bra kom den att läggas åt sidan så pass lång tid att jag skulle behövt börja om från början samtidigt som jag hade kommit rätt så långt in i den.
Butlers berättelse handlar om en slags övermänniskor, inte helt olika mutanterna i X-men, och följer en ung afrikansk kvinna som sluter sej till dem. Jag har för mej den var rätt bra. Kanske har det gått tillräckligt lång tid för att ge den en chans till.

Women of wonder - två sf-antologier med kvinnor och om kvinnor

Nyligen läste jag två antologier med science fiction av och om kvinnor.

Dels Pamela Sargents Women of wonder Sf Stories by Women about Women från 1974. Och en från 2001. A Woman's liberation. A choice of futures by and about women redigerad av Connie Willis och Sheila Williams.

Sargentsamlingen är klassikern i sammanhanget. Det är inte helt förvånande att Willis/Williams-volymen har flera, eller exaktare fyra, författare gemensamt med den äldre antologin. En novell, Vonda N McIntyres (rätt tråkiga) "Of Mist, and Grass, and Sand" återfinns i bägge. Medan Anne McCaffrey är representeras med två olika noveller men ur samma svit.

Såna här antologier ifrågasätts ibland. Var finns Sf Stories by Men about Men? Men svaret är ju att de är allestädesnärvarande.

Science fiction var också till sin början en genre som gärna tog andra sorters populärlitteratur och omvandlade den till sf genom att låta den utspela sej i rymden och liknande. Dessa var mestadels pojkäventyr. Det vilda västra saturnus, de fyra robotmusketörerna. Också historiernas vetenskapliga grund, som - hur felaktig den än var - alltid betonades av genrens förkämpar, var nästan uteslutande manligt kodad.

En del kvinnliga författare började utgå från mer kvinnliga genrer och mindre manliga vetenskaper. En av de författare som finns representerad i bägge böckerna är Katherine MacLean. Hennes "Snowball" som nämns i Connie Willis förord även om en annan mycket senare novell finns med i boken (Willis/Williams-antologin tar sitt urval från två specifika sf-tidskrifter, vilket förklarar en del författares frånvaro där, dessa namedroppas istället i förordet.) Den femtiotalsnovellen var en av de första att bygga uttalat på sociologi som sin vetenskapliga grund. En annan vanlig vetenskap att utgå från bland författarna i dessa samlingar är antropologi. Ursula K. LeGuin, också hon representerad i bägge böckerna, hade en antropolog till förälder och hennes berättelser har ofta drag av antropologi. Liksom "Contagion", Mac>Lean-novellen i Sargents samling. Det är knappast en slump att hon låter en av sina karaktärer heta Mead.

Ursula K. LeGuin tar, inte förvånande, störst plats i böckerna. Förutom en novell citeras en diskussion mellan henne och Stanislaw Lem utförligt i förordet till Sargent-samlingen. Och långnovellen "A Woman's Liberation" har gett namn åt Willis/Williams-antologin. LeGuins långnovell om en slavinnas historia före, under och efter revolutionen som avslutar boken är egentligen ett litet udda inslag i denna den nyare av samlingarna. Förutom Octavia Butlers, förvisso bra men så många gånger antologiserade att åtminstone jag hoppade över den, "Speech Sounds" ("Talljud", på svenska i Första stora Science Fiction-Boken, red. John-Henri Holmberg.) så saknar de övriga historierna i samlingen den ilska som finns bakom det lågmälda berättandet hos Ursula K. Leguin.

Flera av novellerna är bra. Som Pat Murphys "Rachel in love" från 1987 om en gorilla med en ung mänsklig kvinnas medvetande. Också Connie Willis egen "Even the Queen" om en framtid där man avskaffat menstruation är rätt rolig. Men udden i den riktas snarast mot radikalfeminister. Och i förordet skriver Willis att genren alltid varit bra på att skildra kvinnor.

Något som står i skarp kontrast till skildringen av genrens hållning till genus i den äldre antologin. Man ska kanske ändå inte dra för stora slutsatser av att den nyare på detta sätt har en mer defensiv, icke-kritisk hållning. Om Sargent är en klassiker så var valet av Willis/Williams lite slumpmässigt (ett reaköp). Det kommer ut feministiska sf-antologier med jämna mellanrum. Och på senare år har James Tiptree jr-priset lett till tre intressanta antologier med noveller, essäer och romanutdrag om genus.

James Tiptree jr. nämns i Willis förord. Men finns inte med i Sargents urval. Vilketnog har att göra med att Tiptree jr. fortfarande troddes vara man. Annars finns de stora namnen representerade i antologin. Kit Reed, Carol Emshwiller och Joanna Russ med flera. Också en del tråkigare traditionella novellister finns med. Sargent försöker vara heltäckande. Mest synd känns det att MacLean aldrig kom ur genrens traditionella stil.

Den tidigare nämnda "Contagion" är annars en av samlingens bästa noveller. Bäst är, inte oväntat, Joanna Russ-novellen. Hennes "Nobody´s home" skildrar ett kreativt utopia och hur en medelbegåvad kvinna har svårt att finna sin plats i den. Novellen ställer frågor om hur en av oss skulle klara sej i en fri värld. Men i slutändan ställer sej Russ solidarisk med framtidens människa.