Timeless stories for today and tomorrow, en antologi redigerad av Ray Bradbury

"Only occasionally, as years pass, do the sunsets, the awes, wonders, and beauties break through our shells. So, now and then, we must remind ourselves of the wondrous and delightful. Some of us sit down and write fantasies. Others, like yourself, read them."
ur förordet av Ray Bradbury

Ray Bradbury redigerade 1951Timeless stories for today and tomorrow. Det är en antologi med fantasy. På sätt och vis. Bradbury skriver i förordet till den här samlingen från 1951 att han har valt noveller av författare som sällan skriver fantasy. Shirley Jackson, John Steinbeck och Christopher Isherwood är några av namnen. Ett annat är Franz Kafka som är representerad med "I straffkolonin".
Det är en trevlig volym. Men det får mej att fundera på huruvida man kan kalla "I straffkolonin" för fantasy.

På ett plan är frågan rätt enkel. Kafka skrev i en annan tradition än fantasyns. Han må ha påverkat författare i genren men har själv inte påverkats av den. Och alltså är detta inte fantasy. 

Men just "I straffkolonin" står ut mindre i en fantasyantologi (eller en antologi med nästan-fantasy) än många andra Kafkanoveller.

Om man tar "Förvandlingen" som visserligen inte är realistisk går det där rätt lätt att peka ut hur den skiljer sej från genren. Att det inte finns någon förklaring till Samsas omvandling gör inte att det inte är fantasy. Men i fantasy när något liknande sker så är det för att i den värld som finns sådant brukar ske.

Men i "I straffkolonin" målas en värld, ett rike upp där sådant som användandet av den onödigt tillkrånglade avrättningsapparat i novellen händer. Visserligen ser vi bara en liten del av den världen.
Man skulle kunna invända att språket, den sakliga tonen skiljer sej från den som brukar användas i fantasyn. Men en del av till exempel Ursula K. LeGuins senare noveller har lite samma slags distanserade ton.

Å andra sidan kan man fråga sej huruvida detta spelar särskilt stor roll. Inlivandet av en kafkanovell i en genreantologi (jag har sett honom också i skräckantologier, jag tror samma novell) spelar väl mest samma syfte som när bibliotekarier ställer Brott och Straff bland deckarna och nöjt noterar att utlåningen av verket går upp. Och därmed lurar på intet ont anande läsare denna tråkiga bok som till skillnad från många andra tråkiga böcker inte är en deckare.

Men just Kafkas stora inflytande på genren gör ändå att jag tycker skillnaderna och likheterna de imellan är intressanta. Och också de övriga novellerna i antologin får en ofta att fundera över gränserna mellan genrelitteratur och mainstream. 

Bradbury gav ut en till sån här antologi med mer litterär fantasy: The Circus of Doctor Lao and other improbable storis. Titelberättelsen är en kortroman av Charles Finney som har vissa likheter med Bradburys roman Oktoberfolket (Something wicked this way comes) som vi kommer att ta upp senare denna Ray Bradbury-vecka.

(Annan version publicerad 15:e maj 2009. Då under titeln "Kafka som fantasy". Inledningen och avslutningen har ändrats.)

10 bra tjeckiska böcker

Det är tjeckiens nationaldag. Detta firas med en lista.

Berättelser ur båda fickorna
En antologi med tjeckisk humor. Titeln är inspirerad av två novellsamlinger av Karel Capek. Som tillsammans med Jaroslav Hasek dominerar urvalet.

Karel Capek - Salamanderkriget
En ny djurart upptäcks i denna satir från 1936. Djuren är en slags intelligent amfibisk ödleart. De förökar sej snabbt och de blir väldigt populära.

Jaroslav Hasek - Den tappra soldaten tar kommandot
Hasek är mest känd för Svejk. Den festligaste skildringen av första världskriget. Den här skrevs tidigare. Det är en humoristisk beskrivning av Haseks roll i den ryska revolutionen, eller snarare det inbördeskrig som följde. Den svenska utgåvan av boken försöker få den att se ut som Svejks äventyr under ryska revolutionen. Vilket det inte riktigt är även om det finns likheter med det senare verket.

Václav Havel - Audiens. Vernissage. Protest
Tre enaktare som kretsar kring författaren Vanek. Som har vissa likheter med författaren Havel. Beska och roliga. När Havel dog citerade jag ett stycke ur Vernissage.

Bohumil Hrabal - Annons om huset där jag inte längre vill bo

Gustav Janouch - Samtal med Kafka
Gustav Janouch var 17 år när han träffade Franz Kafka . En massa år senare ger han ut en bok med sina samtal med Kafka. Det finns en del som tyder på att de är mer eller mindre påhittade. Men den fiktive Kafka som här framträder är en rätt underhållande figur.

Franz Kafka - Processen
En rafflande thriller. Du kommer aldrig att kunna gissa vem som baktalat Josef K.

Libuse Moníková - Fasaden
Roman från 1987 om några konstnärer som restaurerar en slottsfasad. Mycket hyllad när det begav sej. Men verkar tyvärr lite ha glömts bort.

Josef Nesvadba - Hur Kapten Nemo dog
Novellsamling med satirisk science fiction. De bästa novellerna kan påminna om Stanislaw Lem. Som "Trusten för förintandet av världshistorien".

Ota Pavel - De vackra rådjurens död
Ota Pavel skall mest ha skrivit historier om sport. Men det här är en berättelse om Pavels familj. Rolig och lite vemodig. Den är dedicerad: "Till mamma som var gift med min pappa."

Den här listan bygger på två tidigare listor här med fem tjeckiska böcker vardera.
Andra tjeckiska listor:
 5 bra tjeckiska filmer

5 bra tjeckiska böcker (b)

Det är Tjeckiens nationaldag. Jag har redan haft en lista med 5 tjeckiska böcker. Men här kommer fem till (ett par av författarna finns med på bägge listorna).

Berättelser ur båda fickorna
Antologi med tjeckisk humor. Titeln är inspirerad av två novellsamlingar av Karel Capek. Han och Jaroslav Hasek dominerar urvalet.

Jaroslav Hasek - Den tappra soldaten tar kommandot
Hasek är mest känd för Svejk. Den här berättelsesamlingen skrevs innan den romanen. Det är en humoristisk beskrivning av Haseks roll under ryska revolutionen, eller snarare det inbördeskrig som följde. Den svenska utgåvan får det mer att se ut som en Svejk under ryska revolutionen än boken är - men det finns likheter i tonen med det senare verket.

Bohumil Hrabal - Annons om huset där jag inte längre vill bo

Franz Kafka - En läkare från landet
Novellsamling med några av Kafkas greatest hits - som "Ryttaren på kolhinken": given på alla topplistor över tresidiga noveller.

Ota Pavel - De vackra rådjurens död
Pavel skrev en massa sporthistorier. Men det här en självbiografisk berättelse. Rolig och lite vemodig roman om Pavelsfamilj. Den är dedicerad "Till mamma som var gift med min pappa".

Marguerite Duras - The Bootleg Series

Anteckningar från kriget innehåller fyra manuskript med tidiga utkast och berättelser av Marguerite Duras. Duras skickade själv in anteckningsböckerna till ett institut nåt år innan hon dog. Men det är väl inte troligt att hon hade tänkt att de skulle ges ut. Så vitt jag förstår har Duras inte godkänt de för tryck.
Flera av texterna är ett slags utkast till senare romaner.

I förordet till en liknande utgåva med texter av Franz Kafka (Fragment ur anteckningsböcker och lösa blad) så jämför Hans Blomqvist att läsa dem med att lyssna på alternativtagningar med Muddy Waters.

Nu var min första skiva med Muddy Waters en samling med alternativa versioner. En lite tveksam inkörsport.

Jag hade förståss hört Waters innan. Och jag har läst lite Duras. En av hennes böcker som jag har läst är Älskaren. Den första och längsta texten i Anteckningar... anknyter till den 40 år senare utgivna romanen. Det är i stora plan samma handling. Men en helt annan ton.
I börjabn av Älskaren finns ett långt avsnitt om att hjältinnan har en herrhatt. Denna herrhatt blir som ett nästan mytiskt tecken. I berättelsen här nämns den kort, som en lite lustig anekdot.

Den här inledande texten framstår som en nästan färdig berättelse. Och en del av den senare delen av boken kan läsas som noveller. Och ett par av dessa är väldigt bra. Som en beskrivning av hur en angivare torteras eller en historia om en portvakterska.
Men också medan jag läser de bästa texterna i boken, eller framförallt med de bästa texterna, så sitter jag och undrar hur det hade blivit om Duras hade skrivit klart dem. Eller om det finns färdigarbetade versioner.

Andra avsnitt är mer som fragment. Ett av de säjs utgöra "slutet på det som senare blev den centrala texten i Smärtan". Det hoppar jag över, då jag tänkt mej att en vacker dag läsa Smärtan.

Anteckningar... har getts ut i pocket av Modernista. Som ska ge ut flera av sina Duras i pocket. Bland annat Smärtan.

Kafka som fantasy

Jag läser Kafka på stranden av Haruki Murakami. Vid ett tillfälle tillfrågas huvudpersonen om han känner till sin namne och de börjar prata om "I straffkolonin". Vilket får mej att ta en paus i boken för att gå och läsa om novellen. Men jag upptäcker att jag inte har just den boken. (De flesta av mina Kafka har jag i W&W-serien. De gav ut två novellsamlingar med Franz Kafka. Jag har En läkare på landet men inte I straffkolonin.) Då kommer jag på att jag har novellen. På engelska. I den av Ray Bradbury redigerade volymen Timeless stories for today and tomorrow. Det känns lite dumt att läsa "In the penal colony" på engelska så jag bläddrar i volymen i stället.

Antologin är en samling fantasy. På sätt och vis. Bradbury skriver i förordet till den här samlingen från 1951 att novellerna är valda av författare som sällan skriver fantasy. Shirley Jackson, John Steinbeck och Christopher Isherwood är några av författarna. Det är en trevlig volym (och det omslag mitt ex har är snyggare än det på bilden). Men det får mej att fundera på huruvida man kan kalla "I straffkolonin" för fantasy.

På ett plan är frågan rätt enkel. Kafka skrev i en annan tradition än fantasyns. Han må ha påverkat författare i genren men har själv inte påverkats av den. Och alltså är detta inte fantasy.

Men just "I straffkolonin" skulle stå ut mindre i en fantasyantologi (Bradburys antologi är snarare en slipstream-antologi, även om det blir anakronistiskt att kalla den för det då termen slipstream uppfanns på 1990-talet) än många andra Kafkanoveller. Kvalitativt skulle den säkert stå ut men det är en annan sak.

Om man tar "Förvandlingen" som visserligen inte är realistisk går det där rätt lätt att peka ut hur den skiljer sej från genren. Att det inte finns någon förklaring till Samsas omvandling gör inte att det inte är fantasy. Men i fantasy när något liknande sker så är det för att i den värld som finns sådant brukar ske.

Men i "I straffkolonin" målas en värld, ett rike upp där sådant som användandet av denna onödigt tillkrånglade avrättningsapparat händer. Visserligen ser vi bara en liten del av den världen.
Man skulle kunna invända att språket, den sakliga tonen skiljer sej från den som brukar användas i fantasyn. Men en del av till exempel Ursula K. LeGuins senare noveller har lite samma slags distanserade ton.

Å andra sidan kan man fråga sej huruvida detta spelar särskilt stor roll. Inlivandet av en kafkanovell i en genreantologi (jag har sett honom också i skräckantologier, jag tror samma novell) spelar väl mest samma syfte som när bibliotekarier ställer Brott och Straff bland deckarna och nöjt noterar att utlåningen av verket går upp. Och därmed lurar på intet ont anande läsare denna den tråkigaste av tråkiga böcker.

Men just Kafkas stora inflytande på genren gör ändå att jag tycker skillnaderna och likheterna de imellan är intressanta. Och också de övriga novellerna i antologin får en ofta att fundera över gränserna mellan genrelitteratur och mainstream.

(Först publicerad 15:e maj 2009.
Jag återvände till Murakamis Kafka på stranden, läste ut den och skrev om den. Med inledningen: "I en av böckerna i Simone de Beauvoirs memoarsvit så sitter hon med Sartre och de läser en artikel där Proust, Joyce och Kafka kallas för de tre största författarna. Detta är typ tidigt 40-tal. De skrattar gott åt detta påstående. Om nu den där Kafka verkligen var så bra så skulle de väl redan känt till honom.

Något liknande kan jag känna inför hypade författarskap. Om nu den här Haruki Marakumi verkligen vore så bra så skulle jag väl redan ha läst honom. Detta är möjligen ett inte helt logiskt resonemang.")

Min drömantologi

En rätt vanlig uppgift i amerikanska high school-or och college-ar lär vara att låta eleverna sätta ihop sina egna drömantologier. Ofta lite mer specifierat. En författare från din region, en dikt och så vidare. Mitt urval här enbart noveller. Volymen skulle väl bli en 300 sidor.

Amerika finns inte av Peter Bichsel

Ytterfil av Jayne Anne Phillips

Boys av Carol Emschwiller

The Assassination Weapon av J. G. Ballard

The Snowball Effect av Katherine MacLean

Ryttaren på kolhinken av Franz Kafka

En hörsägen av Lao She

Morbror Sven och kulturrevolutionen av Lars Gustafsson

Tlön, Uqbar, Orbis tertius av Jorge Luis Borges

Immanuel av Slawomir Mrozek

Två O:n av Stig Larsson

Ka av Velimir Chlebnikov

Lotteriet av Shirley Jackson

Egnaro av M. John Harrison

Den feta människan i historien av Peter Carey

Love is the plan the plan is death av James Tiptree jr.

Ve förtryckaren av Kalilah (i Eric Hermelins tolkning)

Kung Salomo och drottningen av Saba av Ivar Lo-Johansson

Nicodemus Dodge och skelettet av Mark Twain

Värstvart Hallå av Samuel Beckett

Bill gets hep to God av John Sladek

Järnvägskatedralen stod på ett stort flak av skiffergrå sten av Michael Ende

Antecknat av Jan Myrdal

Fast egentligen vorde det här en för min del inte helt perfekt antologi då det inte finns några för mej nya noveller i den.

5 bra tjeckiska böcker

Sorry Tjeckien - det blir bara fem böcker på din lista.

Karel Capek - Salamanderkriget
Satir från 1936 om en ny djurart som upptäcks och i början leder till en ekonomisk boom. De förökar sej snabbt.

Jaroslav Hasek - Svejk
Den roligaste skildringen av det första världskriget.

Václav Havel - Audiens.Vernissage.Protest
Tre enaktare som alla kretsar kring författaren Vanek. Roliga och beska.

Franz Kafka - Processen
Alla Kafka är bra. Denna thriller är en av hans mest populära. En rafflande läsning ända till det överraskande slutet. Du kommer aldrig att gissa vem som baktalat Josef K.

Josef Nesvadba - Hur Kapten Nemo dog
Novellsamling med satirisk sf. En av de bästa novellerna heter "Trusten för förintandet av världshistorien".

Åtta länkar en lördag

La Ricotta av Pier Paolo Pasolini
Från episodfilmen Ro.Go.Pa.G. På italienska och utan text men det är en huvudsakligen visuell film. Även om man (om man då inte kan italienska) missar den slutreplik som får denna av domstol förklarad blasfemiska kortfilm och Pasolinis av katolska kyrkan hyllade adaption av Matteusevangeliet att framstå som genomsyrade av samma moral.

Il nuovo mondo av Jean Luc Godard
Medan Godards bidrag till samma episodfilm kommer med spanska undertitlar. Vilket kanske inte är så stor hjälp. En av Godards bästa kortfilmer. En efter katastrofen-historia.

Trailern till Lies Inc.
Scenen där det framtida Oslo (Amber City) blir 2004 års Oslo finns med för några sekunder en och en halv minut in i trailern. Som är gjord som en snabbspolning genom hela filmen. Visar både på filmens ambitioner och hur dessa misslyckas.

A little fable av Vincent Stall
Serieadaption av en kort Kafka.

Lazy om Liftarens Guide-uppföljaren
Det har kommit en offiiell uppföljare till Douglas Adams Liftarens guide till galaxen-böcker. Inte skriven av den avlidne Adams utan nån som Eoin Colfer, vilket ju är ett roligt namn, men det verkar inte vara en särskilt rolig bok.

Rikard om ett nytt album med Francois Bourgeons Resande med vinden
Rikard från nu nerlagda bloggen WeltklasseSerier skriver numera på gruppbloggen Shazam. Där fortsätter han att skriva om sånt som japanska tecknade serier för vuxna och franska serier, som den ovan, och av någon anledning om Fantomen (som uppenbarligen fortfarande kommer ut, who knew?).

Recension av The Great Enigma: New Collected Poems by Tomas Tranströmer
Bill Coyle om Tranströmer i Contemporary Poetry Review.

LOST SONNET av John Ashbery
Ny dikt i The New Yorker.

Kafkaesk

I filmen The Squid and the whale läser huvudpersonens flickvän Kafkas Förvandlingen på hans rekommendation. Själv läser han egentligen inte böcker. Utan repeterar bara vad hans far, som är författare, säjer om böcker.

Flickvännen säjer hon gillar Förvandlingen. Hur sakligt boken beskriver det bisarra. Huvudpersonen nickar och säjer att den är väldigt kafkaesk. Flickvänner svara förbryllat att den ju är skriven av Kafka så det måste den väl vara.

Vilket den ju inte måste.

"Kafkaesque" är ordet han använder. Den svenske översättaren väljer "väldigt mycket Kafka", medan både den norska och den danska använder "Kafka-aktig" (på den finska textremsan står "Kafkamaista"). Kafkaartad är en annan vanlig översättning. Kafkaesque är en normalare sorts ordkonstruktion på engelska än det svenska kafkaesk. Tyskan har också kafkaesk.

Kafkaesque lär först ha använts av poeten Cecil-Day Lewis. Lewis refererade till en kvalité hos Kafkas verk. Men senare har ofta ermen kommit att användas om andra än Kafka. Ibland lätt nedlåtande. Kafkaesk blir något texter av kafkaepigoner är. Berättelser med en drömlik, labyrintisk atmosfär. Där världen konspirerar likgiltigt emot en (eller nåt). Det kafkaeska är något populärkulturen ofta har anammat.

Vissa av Kafkas texter är väl mer kafkaeska än andra. Slottet tio på kafkaesk-skalan, Förvandlingen: 6. Processen: 8. Men det finns berättelser av honom som kommer in rätt lågt på skalan.

I utdraget ur Delany-intervjun här så översatte jag till Beckettsk fabel där Delany använder sej av "Beckettesque fable", och anknytningen till kafkaesque försvann. Ordet "fable" efteråt hittar man oftare när något menar kafkaeskt negativt.

Åtta länkar en lördag

Strange Tales Max
Om en kommande antologi från Marvel där indieserietecknare gör Marvelkaraktärer. Jason gör Spindelmannen. Peter Bagge Hulken. Tony Millionaire gör, passande nog, Iron Man. Kochalka med flera är med och omslaget ovan är gjort av Paul Pope.

Tom Spurgeon recenserar Gilbert Hernandez Luba
Den stora 600 sidor tjocka inbundna samlingen av Love And Rockets vol2-historierna (plus lite annat). Vill ha.

Ännu en Grant Morrison-intervju om Batman and Robin
Där han namedroppar Momus.

The 5Lights Projekt
"The 5Lights Projekt tells stories. One story a week, told five different ways in five different mediums, by five different artists"

Alien Nation av Cheng Ying-shu
På Bokberget, en blogg om kinesisk litteratur, kan man läsa den här korta parafrasen på Kafkas Förvandlingen. En taiwanesisk novell, så vitt jag förstår för första gången på svenska.

Om De bestialiska, Georges Franju
Andedräkt av koppar skriver om sublima scener i skräckfilmer. Och om prettoskräckisen Les Yeux sans visage. Med filmklipp.

Cinebeats
För den som gillar filmer som Franjus ovan och andra på snedstrecket mellan trash- och högkultur är Cinebeats en omistlig blogg.

Pretty Polly
Animerad kortfilm till tonerna av Dock Boggs "Pretty Polly". Av Jonas Tarestad.

Kafka på stranden

I en av böckerna i Simone de Beauvoirs memoarsvit så sitter hon med Sartre och de läser en artikel där Proust, Joyce och Kafka kallas för de tre största författarna. Detta är typ tidigt 40-tal. De skrattar gott åt detta påstående. Om nu den där Kafka verkligen var så bra så skulle de väl redan känt till honom.

Något liknande kan jag känna inför hypade författarskap. Om nu den här Haruki Marakumi verkligen vore så bra så skulle jag väl redan ha läst honom. Detta är möjligen ett inte helt logiskt resonemang. Nu har jag i alla fall läst Kafka på stranden av Murakami. Och den var väl rätt okej.

Romanen har inte så mycket med Kafka att göra även om huvudperson, en femtonåring på rymmen, har tagit sitt namn efter honom. En novell av Kafka diskuteras liksom flera andra böcker. Och filmer, som scenen med mjölkflaskan i Truffauts De 400 slagen.

Boken följer, i början, tre olika berättarstråk. Dels den 15-årige Kafkas, dels ett om en äldre man med svagt förstånd och en alltför ljus skugga. Och en berättelse om en skolklass som oförklarligt somnar. Den sistnämnda delen, berättad i en faux-dokumentär stil, försvinner efter ett tag då den visar sej vara förhistoria till en av de andra två berättelserna. De tar en längre stund inom de närmar sej varandra.

De tre stråken berättas i något olika stilar. Även om huvudhistoriens i stort realistiska stil efter ett tag får drag av samma drömska atmosfär som den i mannen med den ljusa skuggan.

I stort sett är det en rätt bra och medryckande bok. Det finns ett parti med försök till en konservativ politisk satir med korkade feminister som är pinsamt dåligt skriven. En historia med märkligt mordiska studentradikaler är också involverad. Men det kan inte vara lätt att vara konservativ när det kommer till att skriva satir (även om Evelyn Waugh har visat att det går.) Det finns en vis löshet i strukturen här och där. Men svagheterna är rätt jämnt utspridda så de påverkar inte så mycket.

En av de böcker Kafka sitter och läser och som det talas om i boken är av den japanske sent 1800-talsförfattaren Natsumi Soseki, mest känd för romanen Kokoro (som också har en tredelad struktur) men Kafka läser en annan av hans böcker. Kafka på stranden är mer japansk i stuket än jag hade förväntat mej. Kanske mer Oe än Abe. Särskilt hur historierna flätar in sej i varandra påminner om Oes berättande. Men Murakami är också tydligt påverkad av senare mer modern, jag vill säja engelskspråkig men det måste finnas japanska exempel på typen, sorts prosa a la Easton Ellis och de. Fast med böcker och filmer istället för varumärken. Skurken har också något väldigt stephenkingskt över sej. Det är kanske den här kombinationen som har gjort honom så populär.

Jag vet inte om Kafka på stranden är en av Murakamis bättre eller en av hans sämre böcker. Eller om den är särskilt typisk. Jag känner inget starkt behov av att läsa mer.

Nya Testamentet 2 och fyra andra förslag på uppföljare

Förr var det inte alls ovanligt att man skrev uppföljare till andras böcker. Redan året efter att H. G. Wells Världarnas krig hade utkommit så kom det en bok där människorna åkte till Mars och visade vem som bestämde. Lewis Carrol samlade på Alice-uppföljare.

På senare tid har man återupptagit denna gamla fina tradition. Det ska komma en officiell fortsättning på Dracula, det finns en Night of the Triffids J. D. Salingers Räddaren i nöden II är på väg. Tillbaka med ännu mer svordomar (förhoppningsvis). En film med titeln Hamlet 2 kom för ett tag sen. I Wind Whales of Ishmael lät P. J Farmer föra KallamejIshmael-Ishmael till den fjärran framtid. Och så vidare.

Men vilka är då de böcker som borde få uppföljare här näst. Jag har ett par förslag:

James Joyce: Odysseus. Jag tänker mej en prequel. Vad hände egentligen allas våra favoritdublinbor den 16:e juni 1903?

Franz Kafka: Förvandlingarna. Sjukdomen som går under namnet Samsa-influensan drabbar allt fler människor. Varje morgon finner oskyldiga medborgare sej förvandlade till stora insekter. Endast den mystiska organisationen Kodnamn Slottet kan rädda mänskligheten.

Dostrojevskij: Brott och straffare: Raskolnikov är tillbaka. Och hans yxa är vässad.

Dante: Den Gudomliga Komedin: Vår hjälte besöker efterlivet hos andra religioner. Kan bli en hel serie.

Bibeln: Visst Säsong 2, eller Nya Säsongen som den kallas bland fansen, var betydligt svagare än första. Men slutet lämnade så många frågor. Fanfavoriten Jesus återvände men försvann sen igen. Frågorna hopar sej. Vart tog Messias vägen? Är han Messias. Vilken var egentligen Pilatius roll. Iscensatte Ben Judas självmord? Kommer Paulus att accepteras som den nye gruppens ledare?
Dessutom lär copyrighten ha utgått. Så detta är en no-brainer.

Franz Kafkas Livet är underbart

I Peter Capaldis kortfilm "Franz Kafka's It' a Wonderful Life"(som du kan se HÄR, del 2 ,del 3 sitter författaren Franz Kafka och kan inte riktigt få till en viss förstamening. Han försöker med: När Gregor Samsa en morgon vaknade ur sina oroliga drömmar fann han sig förvandlad till en stor...banan.
Men han är inte nöjd. Han försöker igen: - När Gregor Samsa bla bla bla förvandlad till en stor...
Han blir avbruten, hela tiden genom filmen störs han i sitt skapande. Fast det slutar lyckligt i en variant på avslutningsscenen i Frank Capra's Livet är underbart som måste ses.

Capaldi säjer sej ha fått idéen till filmen när hans hustru råkade säja fel och istället för Capra sa Kafka. Det är inte enda gången de två skaparna kopplats samman. I novellen "Receding Horizons" av Jonathan Lethem och Carter Scholz blir Kafka, nu i Hollywood, hyrd till att skriva manus till just
It's a Wonderful Life. Berättelsen finns i samlingen Kafka Americana som innehåller åtta noveller runt Kafka skrivna av de två författarna. I Lethems egenskrivna "The Notebooks of Bob K." är det Kafka som skapade Läderlappen.
Medan i novellen "The Jackdaw's last case" av Paul Di Fillipio så är den maskerade brottsbekämparen Kafka själv. På dagen en plågad författaren på kvällen skurkarnas terror: Kajan! (Jackdaw betyder Kaja. Kafka är tjeckiska för kaja.)

I straffkolonin och Kafka som fantasy

Jag läser Kafka på stranden av Haruki Murakami. Vid ett tillfälle tillfrågas huvudpersonen om han känner till sin namne och de börjar prata om "I straffkolonin". Vilket får mej att ta en paus i boken för att gå och läsa om novellen. Men jag upptäcker att jag inte har just den boken. (De flesta av mina Kafka har jag i W&W-serien. De gav ut två novellsamlingar med Franz Kafka. Jag har En läkare på landet men inte I straffkolonin. Då kommer jag på att jag har novellen. På engelska. I den av Ray Bradbury redigerade volymen Timeless stories for today and tomorrow. Det känns lite dumt att läsa "In the penal colony" på engelska så jag bläddrar i volymen i stället.

Antologin är en samling fantasy. Eller på sätt och vis. Bradbury skriver i förordet till den här samlingen från 1951 att novellerna är valda av författare som sällan skriver fantasy. Shirley Jackson, John Steinbeck och Christopher Isherwood är några av författarna. Det är en trevlig volym (och det omslag mitt ex har är snyggare än det på bilden). Men det får mej att fundera på huruvida man kan kalla novellen för fantasy.

På ett plan är frågan rätt enkel. Kafka skrev i en annan tradition än fantasyns. Han må ha påverkat författare i genren men har själv inte påverkats av den. Och alltså är detta inte fantasy.

Men just "I straffkolonin" skulle stå ut mindre i en fantasyantologi (Bradburys antologi är snarare en slipstream-antologi, även om det blir anakronistiskt att kalla den för det) än många andra Kafkanoveller. Kvalitativt skulle den säkert stå ut men det är en annan sak.

Om man tar "Förvandlingen" som visserligen uppenbart inte är realistisk går det där ändå rätt lätt att peka ut hur den skiljer sej från genren. Att det inte finns någon förklaring till Samsas omvandling gör inte att det inte är fantasy. Men i fantasy när något liknande sker så är det för att i den värld som finns sådant sker.

Men i "I straffkolonin" målas en värld, ett rike upp där sådant som användandet av denna onödigt tillkrånglade avrättningsapparat sker. Visserligen ser vi bara en liten del av den.
Man skulle kunna invända mot att språket, den sakliga tonen skiljer sej från den som brukar användas i fantasyn. Men en del av Ursula K. LeGuins senare noveller har lite samma slags distanserade ton.

Å andra sidan kan man fråga sej huruvida detta spelar särskilt stor roll. Inlivandet av en kafkanovell i en genreantologi (jag har sett honom också i skräckantologier, jag tror samma novell) spelar väl mest samma syfte som när bibliotekarier ställer Brott och Straff bland deckarna och nöjt noterar att utlåningen av verket går upp. Och därmed lurar på intet ont anande läsare denna den tråkigaste av tråkiga böcker.

Men just Kafkas stora inflytande på genren gör ändå att jag tycker skillnaderna och likheterna de imellan är intressanta.

...en morgon vaknade ur sina oroliga drömmar

I veckan har jag läst två noveller som bägge alluderar på Franz Kafkas Förvandlingen.

Michael Bishops Rogue Tomato som börjar:

"The Metamorphosis of Philip K.

WHEN Philip K. awoke, he found that overnight he had grown from a reasonably well shaped, bilaterrally symmetrical human being into...a rotund and limbless planetary body circling a gigantic gauzy-red star. In fact"..."Philip K. concluded that he was a tomato.",

samt "Franz Kafka" by Jorge Luis Borges av Alvin Greenberg.

Alvin Greenberg utgår snarare från Borges Tlön, Uqbar och vad den nu heter, men en av ledtrådarna för berättaren att världen håller på att förändras är att hans studenter är övertygade om att Gregor Samsa är en gräshoppa.

Det här är kanske inte något särskilt stort sammanträffande. Många författare har spelat på Förvandlingen. Särskilt den kända första meningen har travesterats många gånger. Mrozek gjorde en där en insekt vaknar upp och finner sej förvandlad till en människa. Och jag har för mej att just den varianten är populär. Hos Brian Aldiss förvandlas insekten till Franz Kafka om jag minns rätt. Med drömmer fjärilen mej eller jag fjärilen motiv.

Det finns nog många fler.

Även andra Kafkaberättelser har fått sin tribut. Jonathan Lethem ska ha anspelat på ett par. Han har en novell där det är Kafka som skapat Läderlappen. Vilket ju är en skoj idé men lite påminner om Philip José Farmers novell där han skriver Tarzan som om Tarzan gjordes av William S. Burroughs snarare än Edgar Rice Burroughs. En premiss som inte trots utan pågrund av att den är så bra gör själva läsandet av texten halvt överfödigt.

Och Farmer är bättre.