Ginger Snaps

I got this ache, and I thought it was for sex, but it's to tear everything to fucking pieces.

(De 10 bästa varulvsfilmerna. Plats 3.)

Ginger Snaps (2000) är lite som om David Cronenberg hade gjort en remake på Teen Wolf. Fast med några kryddmått Heavenly Creatures. Den kanadensiska skräckfilmen var regisserad av John Fawcett och skriven av Karen Walton. Flera recensenter har menat att Walton står för styrkan i filmen och Fawcett för dess svagheter. Hur man ska kunna veta det är svårt att säja.

I vilket fall handlar denna varulvsfilm om den kvinnliga puberteten. (Liksom Company of Wolves och den tjeckiska vampyrfilmen Valerie and her week of wonders.) Ibland lite väl övertydligt; på filmens affischer stod "There's a reason they call it a curse". Curse då både som i menstruation och varulvsödet.

Filmen handlar om två systrar, spelade av Emily Perkins och Katharine Isabelle. I början av filmen tar de foton på varandra i fejkade självmordssituationer. Bilderna är till ett skolprojekt och visas fram under förtexterna. Dessa bilder återkommer mot slutet. De två systrarna är outsiders på sin skola och umgås mest med varandra. Deras relation har dock något av en ojämn maktbalans.

Sen händer som så ofta sker att den äldre systern blir biten av en varulv. Varulvsfilmer är ofta som bäst den första akten när huvudpersonen så sakta inser förändringen. I Ginger Snaps är den förvandlingen utdragen till att utgöra huvuddelen av filmen.

Som många skräckfilmer har filmen ibland fått reaktionen att den skulle varit bättre utan det övernaturliga momentet. Men liksom systrarnas samspel ger en tyngd åt varulvshistorien så grundar varulvsmetaforen deras historia.

Filmen har dock en stor svaghet. Den sista akten fungerar inte riktigt.

(Först publicerad . Som tredje platsen på de tio bästa varulvsfilmerna. Här finns hela listan - Ginger Snaps 2 kom på plats sex, Company of Wolves på plats sju. Lite oväntat så gick förstaplatsen till en smal italiensk film av bröderna Taviani. Jag tror att jag idag hade bytt ut Romasanta mot Dog soldiers medan Red riding hood, den senaste varulvsfilmen jag sett, inte hade kommit med trots musik av hon från The Knife.)

10 bra spanska filmer

Tre dagar försenad kommer så denna lista för att fira den spanska nationaldagen (+ 3 dagar):

Begärets dunkla mål
Det här är den där Luis Bunuel-filmen där två olika skådespelerskor spelar samma roll. Detta märkte jag inte förrän en bra bit in i filmen. Det var något skumt med filmen men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var. De två skådespelerskorna är inte särskilt lika varandra till utseendet.

Crazy Summer
Något underlig svensk titel på denna film om två tonåringar. Den spanska titeln är Krámpack. Vilket lär vara ett fult ord. Filmen har fått flera priser. Bland annat ett par från festivaler med filmer med homosexuellt tema. Säkert gjordes det på dessa ett och annat skämt om regissörens namn - Cesc Gay.

Dracula
När Tod Browning i början av 30-talet spelade in filmen Dracula så använde man på kvällen samma rekvisita för att spela in en spansk version. Denna har mer liv än den engelskspråkiga. Finns som extramaterial på en del DVD-utgåvor av Browning-filmen.

El secdleto de la tlompeta
Underbar kortfilm av Javier Fesser.
Mitt liv utan mig
Den här filmen utspelar sej i Kanada med kanadensiskt folk som gör kanadensiska saker. Den spanska regissören Isabel Coixet gör filmer i flera olika länder. Den här handlar om en kvinna som får reda på att hon är döende och gör en lista med saker hon ska ha gjort innan hon dör. Sorglig men ändå upplyftande. Bygger på Nanci Kincaids novell "Pretending the Bed is a Raft". En bättre titel kan man tycka. Med Sarah Polley. Som vi gillar.

Rec 2
Här tänjer vi kanske på innebörden i ordet bra. Men denna Dawn of the Dead möter Exorcisten borde vinna någon slags high concept-pris. Om du när du såg Exorcisten tyckte att den filmen skulle ha blivit bättre med ett eller två dussin extra besatta flickor så är detta filmen för dej. Plus att den katolska kyrkan (som så ofta i spanska skräckfilmer) är de ansvariga snarare än de som räddar dagen.

Snuff-Movie
Alejandro Amenábars thriller från 1996 om en ung filmvetare som får höra ett rykte om filmer med riktiga mord. Det har gjorts flera filmer på samma tema. De är oftast rätt dåliga. Men den här är riktigt spännande.

Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Tidig rätt så underbar Pedro Almodovar.

Werewolf shadow
En av flera spanska varulvsfilmer skrivna av Paul Naschy som också spelade huvudrollen. Roligare än de Wolf Man-filmer som inspirerade dem. Naschy använde uppföljarformatet till att se på flera sidor av varulvskonceptet. Hans hjälte Waldemar Daninsky hade levt sen romartiden och karaktären hade också lite inspirerats av historien on den vandrande juden. Denna Daninsky-film har vampyrkvinnor och ett par smått surrealistiska sekvenser.

Ät mig!
Det här ska vara en av J.J. Bigas Lunas minst konstiga. Men den är nu ändå rätt så underlig.

Åtta länkar en lördag

Matt Seneca om fem sidor av Batman 700
I det här jubileumsnumret med Läderlappen så tecknades serien av olika tecknare som gjort serien tillsammans med Grant Morrison under hans period på boken. Frank Quitely tecknade bara fem sidor. Dessa går Seneca igenom, panel för panel.

Intervju med Matt Fraction om Casanova
Apropå att serietidningen ska börja komma ut igen. Bland annat om den nya färgläggningen.

Samtal med Bryan Lee O'Malley
Joe McCulloch samtalar med O'Malley om hans serietecknarkarriär. Från en serietidningsmässa 2008.

Sex & the city-manga
Japansk tecknad serie med figurerna från TV-serien gjord för att göra reklam för filmen.

Bokberget om en Lu Xun-manhua och andra Lu-relaterade saker
Och anar en Lu Hsün-hype.

Simon söjer om Varulvar i Montpellier av Jason
"att Jasons figurer har så små skillnader sinsemellan har ytterligare en fördel i den här serien. Jasons har alltid drag av absurd teater, men den här gången blir det mer så än vanligt när skillnaden mellan hur en varulv ser ut och en vanlig 'människa' är såpass minimal som här. Det är utan tvivel första gången jag sett någonting varulvsrelaterat där jag bara har de andra karaktärernas reaktion att utgå ifrån för att förstå att det är en varulv jag ser."

Naked like the wolf - Sean T. Collins om senaste Twilight-filmen
"When you're seeing this movie in the sort of audience where Jacob's potentially fatal wounding and subsequent reversion from wolf to human form is greeted primarily with a collective moan of realization that holy shit he's naked, you're sort of borrowing eyes that look right past all the problems".

Final Girls filmklubb: It's alive av Larry Cohen
Flera bloggare skriver om samma film. Länkar till andra inlägg längst ner. It's alive är fortfarande den bästa monsterbabyfilmen.

De tio bästa skräcksångerna

Som de sista stelnade godisbitarna i livets påse - ännu en skräcktemad lista:

The Birthday Party - Jennifer's veil
"Your Jennifer she just ain't the same"

Bright Eyes - Devil Town
"And all my friends were vampires/I didn't know they were vampires"
Ursprungligen en Daniel Johnston.

Kate Bush - Hammer Horror

Nick Cave & The Bad Seeds - The Curse of Millhaven
Gruppen Bad Seeds tribut till filmen The Bad Seed

Roky Erickson - It's a cold night for alligators
Om människor som förvandlas till alligatorer. Ett annars sorgligt outforskat ämne inom rockmusiken.

Michael Hurley - Werewolf

Daniel Johnston - Frankenstein vs The World
"It's going to happen, it's going to happen/Frankenstein conquers the world"

Snakefinger - Sawney Bean

Margareta Söderberg - Varulven

Tom Waits - Black Wings

7 filmer som borde remejkas

Senaste nytt på remake-fronter är att det säjs att David Cronenberg kanske ska regissera den nya Flugan. Han gör alltså i så fall som de tre H-na (Haneke, Herzog, Hitchcock) och remejkar sej själv.

Vilket får mej att fundera på andra filmer som skulle kunna bli bra i nya versioner:

God Told me to Larry Cohens bisarra ufo/jesus-film.

Gudfadern

Logan's Run De lär hålla på att göra en nyversion av den här. Och det är en typisk film som skulle kunna funka bra som remake. Delar av originalet är bra medan delar är fåniga. Sen kommer den säkert att bli dålig, men det är en annan sak.

Plan 9 från yttre rymden Zombiesar och rymdvarelser är två smaker som går bra tillsammans. Med förbättrade effekter kan filmen få den gravitas den förtjänar.

Sjunde inseglet

Stjärnornas krig Jag skulle göra en film av de tre.

Werewolf of London Wolfman-remaken är ju på väg. Men om vi ska få i gång en rejäl varulvsvåg så borde man göra om den riktiga varulvsklassikern.

Varulvsfilmer - en rekapitulering

Samlade då på en behändig lista, med länkar till inläggen om filmerna: De tio bästa varulvsfilmerna, nedräknade:

10. Romasanta (2004) Regi Francisco Plaza

9. Ravenous (1999) Regi Antonia Bird

8. Werewolf Shadow (1971) Regi Leon Klimovsky Manus Paul Naschy

7. Company of Wolves (1984) Regi Neil Jordan Manus Neil Jordan och Angela Carter

6. Ginger Snaps Unleashed (2004) Regi Brett Sullivan

5. Wolfen (1981) Regi Wadleigh

4. En amerikansk varulv i London (1981) Regi John Landis

3. Ginger Snaps (2000) Regi John Fawcett Manus Karen Walton

2. Werewolf of London (1935) Regi Stuart Walker

1. "Mal di Luna" i Kaos (1984) Regi Paolo och Vittorio Taviani

Har jag missat någon, eller är ordningen helt mångalen?

Urvalet är av de varulvsfilmer jag sett. Men jag har sett en stor mängd varulvsfilmer. Bland de en dansk varulvsfilm. Den var inte särskilt bra. Och alla avsnitt av Wolf Lake. Bland de jag inte sett finns en b-film där hela världen gått och blivit varulvar . I filmen ska enbart en av karaktärerna inte vara varulv. Han envisas dock med att hävda att han visst det är varulv. Den skulle jag väldigt gärna vilja se. Trots att chansen att den är bra är lika med ett negativt tal.

Varför jag envisas med att se dessa varulvsfilmer kan man ju fundera på. Men man kan inte leva på Fassbinder allena.

I år ska komma en remake av Wolf Man. Den verkar inte heller bli bra (och om den bidde bra så vore det att gå emot originalets anda). Men bilderna på Benicio Del Toro i vargmannamakeup är snygga. En blandning av originalets affischer (den bästa delen av den filmen) och Oliver Reeds version i Curse of the Werewolf.

Den bästa varulvsfilmen - Mal di Luna av bröderna Taviani

Nedräkningen är över. Nummer ett på den lista över de tio bästa varulvsfilmerna som sattes i gång i början av 2007 kan nu avslöjas. Den bästa varulvsfilmen är, kanske något förvånande, en italiensk kortfilm från 1984.
"Mal di luna" ("Månsjuka") är andra segmentet i bröderna Tavianis Kaos. Filmen utgörs av fem fristående berättelser som alla bygger på noveller av Luigi Pirandello (han med Sex roller söker en författare).

"Månsjuka" handlar om ett nygift, fattigt men till synes lyckligt, par där maken ett par veckor in i äktenskapet börjar uppföra sej underligt. Han ylar mot månen. Och säjer åt hustrun att gå in i deras hus och stänga alla fönster och dörrar.

Den unga hustrun flyttar in till sin mor men maken kommer och ber henne komma tillbaka. Han berättar att han sen barnsben stått under månens inflytande.
Hustrun går med på att komma tillbaka. Men nästa fullmåne bjuder hon in sin manlige kusin, som hon alltid haft ett gott öga till.

Filmen är vacker rolig och i slutet rätt rörande.

Carl Johan De Geer och Werewolf of London

Det går en fiktiv (får man anta) historia om en hemlig släktsjukdom genom Carl Johan De Geers dokumentär om Carl Johan De Geer - Med kameran som tröst del 2 (del 1 är en bok). Sjukdomen ger en vargliknande egenskaper. Att denna vargmanssjukdom står för De Geers känslor inför sitt adliga ursprung är väl rätt lätt att sluta sej till. Varulvstemat finns på flera ställen i De Geers konstnärs- och författarskap. På andra håll har han skrivit om upplevelsen att se I was a teenage werewolf som ung.

Här är det främst en annan varulvsfilm som påverkat historien. I en scen kryper han uppför en kulle för att hitta ett botemedel mot sjukdommen. Denna scen åkallar början av Werewolf of London från 1935. Denna Universal Pictures-film regisserad av Stuart Walker har sin del i att varulven aldrig blivit något särskilt populärt monster.
Inte pågrund av den utan trots den.

På vår lista över de tio bästa varulvsfilmerna kommer denna tvåa.

Werewolf of London, löst byggd på Guy Endores roman Werewolf of Paris var inte den första varulvsfilmen men den första stora satsningen från ett större filmbolag på varulvsmonstret.

Censuren kom dock att ingripa mot förvandlingsscenerna. De ansågs påminna om de farliga darwinistiska teorierna och transformationerna till varulv fick ske utanför bild. En varulvsfilm utan scener av folk som förvandlas till varulvar är naturligtvis dömd att misslyckas. (I dagens utgåvor av filmen finns transformationsscenerna med.)

I stället blev de senare och sämre Wolf Man-filmerna bestämmande för varulvsgenren. Som om vampyrfilmerna enbart haft Brownings Dracula och inte Nosferatu. (Dracula är inte lika dålig som Wolfman och Werewolf of London inte lika bra som Nosferatu. Så analogen haltar lite.)

Walkers film är influerad av Jekyll and Mr. Hyde. Så tar varulven på sej en rock och hatt innan han går ut i natten. Det finns också influenser från andra populärlitterära strömningar under 30-talet. Så växer den blomma som ger ett, tillfälligt, skydd mot varulveriet i Tibet.

Hos De Geer har Tibet ersatts av Vesuvius. Vilket ju passar in i temat med släkten som gått under. Vulkanutbrott och varulvar. Han drömmer om att hans kropp hittas bevarad som de som begravdes i askan från Vesuvius. Och att denna Vargmanskropp hålls hemlig av vetenskapsmännen.

Ginger Snaps

I got this ache, and I thought it was for sex, but it's to tear everything to fucking pieces.

(De 10 bästa varulvsfilmerna. Plats 3.)

Ginger Snaps (2000) är lite som om David Cronenberg hade gjort en remake på Teen Wolf. Fast med några kryddmått Heavenly Creatures. Den kanadensiska skräckfilmen var regisserad av John Fawcett och skriven av Karen Walton. Flera recensenter har menat att Walton står för styrkan i filmen och Fawcett för dess svagheter. Hur man ska kunna veta det är svårt att säja.

I vilket fall handlar denna varulvsfilm om den kvinnliga puberteten. (Liksom Company of Wolves och den tjeckiska vampyrfilmen Valerie and her week of wonders.) Ibland lite väl övertydligt; på filmens affischer stod "There's a reason they call it a curse". Curse då både som i menstruation och varulvsödet.

Filmen handlar om två systrar, spelade av Emily Perkins och Katharine Isabelle. I början av filmen tar de foton på varandra i fejkade självmordssituationer. Bilderna är till ett skolprojekt och visas fram under förtexterna. Dessa bilder återkommer mot slutet. De två systrarna är outsiders på sin skola och umgås mest med varandra. Deras relation har dock något av en ojämn maktbalans.

Sen händer som så ofta sker att den äldre systern blir biten av en varulv. Varulvsfilmer är ofta som bäst den första akten när huvudpersonen så sakta inser förändringen. I Ginger Snaps är den förvandlingen utdragen till att utgöra huvuddelen av filmen.

Som många skräckfilmer har filmen ibland fått reaktionen att den skulle varit bättre utan det övernaturliga momentet. Men liksom systrarnas samspel ger en tyngd åt varulvshistorien så grundar varulvsmetaforen deras historia.

Filmen har dock en stor svaghet. Den sista akten fungerar inte riktigt.

De bästa varulvsfilmerna del 5 - 1981

Efter den sista Wolf Man-filmen så dröjde det flera år innan det kom några större filmer med varulvar. Till 1981. Då det kom fyra.

Bland dessa Howling som inte är med på vår lista (Howling III den australiensiska produktionen med pungdjursvarulvar och en på en gång bedårande och motbjudande nyfödd varulvsunge höll dock nästan på att komma med) och

5.Wolfen

Wadleighs film bygger på Whitley Striebers roman (på svenska som Varulvarna. I denna historia om ett släkte intelligenta vargar är anknytningen till varulvar ytterligare nedtonad gentemot romanen - extraherad till en bihistoria. Filmen där Albert Finney spelar samma karaktär som han alltid spelar gör sitt bästa för att vara en vanlig film med terrorister och tidsanda. Det finns scener ur vargarnas perspektiv som gifter sej förvånansvärt väl med resten av berättelsen.

4.En amerikansk varulv i London

Har i stort sett ersatt Wolf Man som huvudtext i varulvstraditionen. Liksom den filmen spelar John Landis med är han/är han inte utan att till fullo förmå utnyttja temat.

Så varför kom det plötsligt så många varulvsfilmer i början av åttitalet? Förbättrade effekter, minskad censur eller zeitgeist? Det går nog att argumentera för alla tre (enskilt eller i kombination). Men justutläggningar om vad det betyder att en viss sorts skräckfilm blir populär kan lätt bli lite osammanhängande.

Garth Ennis skriver, och använder en av de ovanstående filmerna som exempel, att "There's a right load of toss being talked about horror these days, isn't there"..."When you watch Alien are you thinking, 'Blimey! What a brilliant examination of the secret terror we have of our own bodies and the inherently sexual nature of death!'? No. You're thinking 'Hey look! It came right out of his chest! Cool!' When you watch An American Werewolf in London, you're thinking 'Neat werewolf. Hahaha, that copper's head came clean off! Oh look, Jenny Agutter's naked, how unusual!' (Ett avsnitt av Coupling hade Agutter som själva symbolen för avklädda skådespelerskor.) Detta 1993 inför en Hellblazer-special där djävulen biktar sej.

Ginger Snaps Två

Monstret kommer alltid tillbaka.
Inom skräckfilmen är uppföljaren norm. Det finns franchiser där tvåan är där serien egentligen börjar. Som Fredagen den trettonde - vars nyligen gjorde remake snarare är en remake på del 2.

De tio bästa varulvsfilmerna. 6. Ginger Snaps 2

På vår varulvslista är detta den enda direkta uppföljaren (Naschys filmer ingår i och för sej alla i en serie).

Ginger Snaps: Unleashed är inte som den första filmen en variant på High Schoolfilmen med dess troper, utan utgår från en slags ungdomsfilm där huvudpersonen är på någon slags sjukhus eller liknande institution (en bra film i genren är Park Chan Wooks I'm a Cyborg but that's OK).

I denna aspekrt av filmen är höjdpunkten den obehagligaste massmasturbationsscenen i kanadensisk filmhistoria.

Annars bygger filmen på en omvändning av snövit-troperna. Varg, flicka och jägare. Deras roller är här inte längre självklara.

Angela Carter - om de bästa varulvsfilmerna del 3

I den folksaga som kom att bli rödluvan hade flickan ingen luva. Ingen jägare kom till hennes undsättning. Och den sexuella subtext man ibland brukar tala om apropå sagor som dessa var inte särskilt sub alls.

Flickan blir bjuden på vin av farmoderns blod och pajer av hennes kött. Sen säjer vargen åt henne att ta av sej plagg för plagg.

Denna originalhistoria är grunden till Angela Carters novell "The Company of Wolves" i samlingen The Bloody Chamber. En omarbetning av ett par sagor och sägner. Detta görs ofta nuförtiden men var något nyare när samlingen kom 1979.

Tillsammans med ytterligare två noveller i samlingen bildade historien bas för filmen The Company of Wolves regisserad av Neil Jordan. (Nummer sju i vår varulvslista). En episodfilm med varulvstema som Angela Carter var med och skrev manus till.

Filmen undersöker varulvstemat på olika sätt men har åldrats betydligt sämre än Carters noveller (som också åldrats, utsatta för alltför många efterföljare).
Danielle Dax spelar förvildad vargflicka. Så det är alltid nåt.

Spansk varulv/vilda västern-varulvar (de bästa varulvsfilmerna del 2)

9. Ravenous
Antonia Birds film är egentigen om wendigomyten. Den har tidigare behandlats på film som om den vore nära på identisk med varulvsmyten. Det är den inte. Och så görs inte heller här.
Flera av nyckelscenerna fungerar dock på ett paralellt plan till sina motsvarande varulvstroper.
Filmen är också en västernfilm.
På senare tid i serietidningsvärlden har både bröderna Wachowski med Doc Frankenstein och Grant Morrison med Seven Soldiers placerat varulvar i western-sammanhang. Den enda andra filmen jag kan komma på är Ginger Snaps Back, den 3e Ginger Snaps-filmen

8 Werewolf Shadow
En av flera spanska varulvsfilmer skrivna av Paul Naschy som också spelade huvudrollen.
Roligare och mer mångfacetterad än de Wolf Man-filmer de kopierade utnyttjade Naschys filmer uppföljarformatet till att se på flera sidor av varulvskonceptet.
För att få filmerna igenom den spanska 70tals-censuren utspelade sej filmerna utanför spanien- till exempel kom Naschys karaktär Waldemar Daninskys karaktär från Polen (eller ingenstans). De ofta förekommande religiösa temat var något märkligt också ett sätt att kunna krydda filmerna med mer våld.
Jag kan inte säja säkert att Werewolf Shadow är den bästa Waldemar-filmen(jag har inte sett alla). Filmen blandar varulvar och vampyrer vilket brukar vara ett dåligt tecken men här ökar det B-filmskänslan- i detta fall något positivt.
Flera av vampyrscenerna har en drömlik karaktär- mer kitsch än surrealism men ger ändå filmen en bisarr bismak.

De bästa varulvsfilmerna del 1

Eftersom brunstig varulvsdag snart är över oss så verkar det passande att diskutera varulvsfilmer.
10. Romasanta
Detta är en spansk varulvsfilm av regissören Francisco Plaza. Det finns en spansk varulvsfilmstradition. Vi kommer till det senare.
Till skillnad från de flesta varulvsfilmer men i likhet med de flesta varulvshistorier utspelar sej filmen för länge sen det vill säja på 1800-talet, då tron på varulvar höll på att försvinna.
Filmen påstår sej bygga på en sann historia vilket på sätt och vis är lite problematiskt.
En gång i tiden blev tusentals människor avrättade för brottet att vara varulv.
De flesta varulvsfilmer är (till skillnad från till exempel onda-häx-filmer) långt borta från denna historiska verklighet.
Men en film där den onde är varulv i den kontext som är massmordet på så kallade varulvar är lite som om Sions Vise skulle visa sej vara de onda i en James Bond-film(vilket är fullt möjligt att de brukar vara- jag har aldrig orkat se klart en James Bond-film).
Trots scener med varulvstransformationer är det dock rätt uttalat att filmen att skurken inte är varulv.
Det gör kanske att filmen inte riktigt hör hemma på den här listan men kopplingen till de gamla och sällan filmade medeltida berättelserna gör att den ändå intressant för den varulvsintresserade.