Four Black Revolutionary Plays av LeRoi Jones

"We know the myths, Jacoub. We know the realities. We know what is evil and what is perfection. We know we are black and beautiful speeding through the universe at thousands of miles an hour."
ur A Black Mass

Ja detta är ett av inläggen där jag skriver om böckerna i min boksamling. En efter en, i alfabetisk ordning. Men nej jag har inte redan nått fram till J. Jag har böcker av LeRoi Jones på B då han senare bytte namn till Amiri Baraka. Eller först (1967) bytte han namn till Ameer Baraka vilket han kallar sej i förordet till Four Black Revolutionary Plays.

Namnbytet var en del av att Jones/Baraka hade blivit radikalare. I förordet säjs det att "Unless you killing white people, killing the shit they've built, don't read this shit, you wont like it, and it sure wont like you."
I The LeRoi Jones/Amiri Baraka Reader (som jag tidigare skrivit om HÄR) så kallas perioden då Jones skrev och satte upp pjäserna häri för "The Black Nationalist Period".

Jones hade slagit igenom med pjäsen I tunnelbanan (Dutchman) 1964. Det var en enaktare. Så är de fyra pjäserna i Four Black... I The LeRoi Jones/Amiri Baraka Reader finns Great Goodness of Life med och det är den bästa av pjäserna. Sämst är Madheart. Experimental Death Unit #1 handlar om ett framtida krig mellan svarta och vita. Ett motiv Jobes använt sej av tidigare.

Intressantast i volymen är A Black Mass trots att den nog förlorar på att läsas istället för att ses. Uppsättningen hade originalmusik av Sun Ra och dansinslag.
Som bekant så brukar de svarta muslimerna säjas tro att de vita uppfanns av en galen vetenskapsman. Jones tar den här berättelsen och berättar den som en myt. Pjäsen ger inte intrycket att Jones skulle tro på denna myt mera än han skulle tro på myten om Ikaros om han gjorde en pjäs av den. Och hos Jones påminner Jacoub ,skaparen av pjäsens vita Beast ("Me!...White!...White! Me!...White! (A sudden burst of horrible laughter."), en hel del om Daedalos.

Citerat från veckans läsning

"Now a group of long-haired bearded Negro youths marches out with drums and marching cadence, though they look weary and full of combat. At the front of the group one boy marches with a pike on the top of which is a white man's head still dripping blood."
ur Experimental Death Unit #1 i Four Black Revolutionary Plays av LeRoi Jones

"Visarna på alla klockor var nervösa."
ur Dagbok från Schweiz av Eyvind Johnson 

Amiri Baraka (LeRoi Jones) 1934 - 2014

I förordet till Dikt for viderekomne, ett urval av Amiri Barakas dikter tolkade till norska, så skriver Baraka att han "vil skrive poesi som kan bli lest og forstått når vi endelig har en 'fri verden'".

Baraka hette från början Everett LeRoi Jones. Och som LeRoi Jones (minus Everett) debuterade han med diktsamlingen Preface to a Twenty Volume Suicide Note 1961. Dikterna i den var mycket påverkade av beat-poesin. Bartakas/Jones genombrott blev musiessäsamlingen Blues People som finns på svenska. Och musik hade ett stort inflytande på Barakas poesi.

Som dramatiker slog han genom med pjäsen The Dutchman. Som finns översatt som I tunnelbanan i volymen I en akt. Det var med den boken jag upptäckte Baraka.

Jones bytte 1967 namn till Imamu Amear Baraka, som han senare ändrade till Amiri Baraka. Detta efter att han blivit anhängare av svart nationalism. Han skulle senare komma att överge den svarta nationalismen för en tredjevärldismvariant av marxismen.
Så har Baraka alltid varit en förändringens poet. Men det finns också en röd linje mella de olika perioderna. Bilder som återkommer. En av Barakas bästa pjäser har den underbara titeln What Was The Relationship of the Lone Ranger to the Means of Production? (1979) och the Lone Ranger återfinns redan i dikten "Look for You Yesterday, Here You Come Today" i debutsamlingen.

Barakas tidiga poesi och pjäser hyllades av kritikerna. Men de blev mindre glada ju radikalare Baraka blev. Och framförallt vita recensenter brukar avfärda dikterna från Hard facts (1975) och framåt som plakatpoesi. Som ett svar på detta så finns i samlingen Poetry for the advanced (som gett namn åt det norska urvalet) dikten "Afro-amerikansk sang" en rektangel i vilken det står orden "Dette er et kommunistisk/dikt!". (övers. J. S. Jónsson)

I en annan dikt i samma samling, "Ja, dette er hva jeg mente!", finns raderna "Poesien må se det som sin sentrale oppgave/å bygge/et marxist-leninistisk/kommunistparti/i U.S.A."
Att avfärda exempelvis Ann Jäderlunds dikter för att de inte medverkat till bildandet av ett marxist-leninistiskt parti skulle nog de flesta se som orimligt. Men liksom i "T. T. Jackson sings" ("I fucked your mother/on top of a house/when I got through/she thought she was/Mickey Mouse"*) så var Baraka delvis ute efter att provocera. Och uppenbarligen är politik mer provokativt än obsceniteter. (Låt-oss-bygga-ett-kommunistiskt-parti-dikterna är heller inte så väldigt många)

Personligen tycker jag att Barakas poesi är bra under alla hans stadier. Och att han var en av Förenta staternas största poeter.
I Sverige har Barakas poesi och dramatik efter namnbytet tyvärr nästan helt ignorerats. Något man kan märka på de okunniga notiserna om honom i den svenska pressen nu efter hans död.

I de tas upp kontroversen med dikten "Somebody blew up America" där Baraka i en dikt om elfte september nämnde ryktet om att alla israeler som arbetade i World Trade Center skulle ha ringt in sjuka dagen för attacken. Detta rykte var inte sant. Och Baraka som under sin nationalistiska svarta period var antisemit (något han tog avstånd ifrån när han blev maoist) borde tänkt sej för och inte haft med raden. Men jag är inte säker på att det var enbart det som gjorde folk så upprörda över dikten.  Som innehåller raderna: "Who got the tar, who got the feathers / Who had the match, who set the fires / Who killed and hired / Who say they God & still be the Devil"..."who say you ugly and they the goodlookingest".

Förutom att skriva pjäser och poesi så var Baraka viktig för Black Arts Movement och hade en egen teater. Hans musikessäer ekar fortfarande i diskussionen i dag i Förenta staterna. Han ska ha påverkat hip-hop-scenen.
Och även om vi ännu inte lever i en fri värld så kan vi läsa hans dikter och pjäser och essäer.

* "T. T. Jackson sings" finns tolkad i Dikt for viderekomne. Men just den översättningen fungerar inte riktigt. Det är annars en bra volym. Synd att det inte finns en liknande på svenska.
En bra introduktion till Barakas författarskap kan du få genom den tjocka urvalsvolymen The LeRoi Jones/Amiri Baraka Reader som fortfarande bör finnas i tryck. Den innehåller dikter, musikkritik, pjäser, essäer och ett romanutdrag.
Jag har tolkat en dikt av Baraka. En av hans Why's/Wise-dikter från 90-talet. Jag är tyvärr inte helt nöjd med avslutningen ("to get/out!" är sista orden i originalet)
Fotot överst är taget av Chester Higgins jr. och föreställer Baraka och Mayas Angelou 1991. Det fanns med i New York Times artikel om Baraka efter hans död.

Kwanzaa

I dag är det Kujichagulia, andra dagen på Kwanzaa.

Kwanzaa är en nordamerikansk högtid byggd på 60-talet kring olika afrikanska seder. Den var menad som ett radikalt svart pan-afrikanskt alternativ till europeiska sedvanor i stort snarare än direkt riktad mot julen, även om den nu tidsmässigt ligger nära denna.
Kwanzaa firas under sju dagar. Den 26 december - 1 januari. Olika dagar av kwanzaa har olika namn och teman. På den här dagen under kwanzaan ska man tala för sej själv, istället för att låta andra tala för en. Definiera sej själv istället för att bli definierad av andra.

Kwanzaa har på senare år både blivit mer accepterat med Kwanzaa-kort i de amerikanska varuhusen samt möjlighet till ledighet under högtiden. Och under Bill Clinton så erkändes högtiden som en officiell högtid av Vita Huset. Men den verkar samtidigt ha förlorat lite av sin roll som radikalt alternativ. Det finns, underhållande nog, fortfarande folk som varje år är upprörda över denna socialistiska okristliga högtid, men också deras röster börjar bli mindre högljudda.

I Aaron McGruders dagsstrippserie Boondocks kan man se lite olika förhållningssätt till Kwanzaa. Högtiden kommer först på tal tidigt i serien då den radikale svarte pojken Huey Freeman, seriens huvudperson, glömt Kwanzaa och blir påmind av sin vita klasskamrat som fått höra av sin far att "it's a holiday for uppity blacks who think they're too good for Christmas", hon uttrycker sen en önskan att själv vara uppity. Detta och följande år gör Huey det bästa för att få folk att fira kwanzaa. (En av stripparna i den här sviten finns är den ovan.) Men till slut tröttnar även han.

I strippen den 27:e dec 2004 hade McGruder, till bilder av Freeman-hushållet sovande, denna text: "'Twas two nights into Kwanzaa, with a chill in the air - and no one was stirring 'cause nobody cared./The family all thought of Kwanzaa as wack.../ Even young Huey, who's very pro-Black..." Och nästa dag: "Granddad was nestled, all snug in his bed-/ Without thinking of Kente cloths - black, green or red... 'Cause Kwanzaa, he said, ain't no real holiday.../ Just a bunch of African words he can't say...Kujijhagoo - What?"
Och i episoden A Huey Freeman Christmas av TV-serien som bygger på strippen drivs med vita liberalers intresse för högtiden genom Hueys lärare.

Vilket inte hindrar att det finns många som firar kwanzaa. En av högtidens förespråkare är poeten Amiri Baraka (som tidigare hette LeRoi Jones) som ofta är med på officiella kwanzaa-firanden. Men så vitt jag vet har han tyvärr aldrig skrivit någon kwanzaa-dikt.

Om att definiera sej själv och sin ras på sina egna villkor har han emellertid skrivit en hel del. Som dessa rader ur dikten "Ka' Ba":
"though we sprawl in grey chains in a place/full of winters, when what we want is sun.//We have been captured,/brothers. And we labor/to make our getaway, into/the ancient image, into a new/correspondance with ourselves/and our black family. We need magic/now we need the spells, to raise up/return, destroy, and create. What will be//the sacred words?"
(dikten finns översatt till norska i Baraka-urvalet Dikt for viderekomne: "vi ligger sprikende i grå kjetting i et sted/Full av vinter når det vi vil eie er sol." gjendiktet av J. S. Jónsson)

(Repris från Kujichagulia 2009. Jag har rättat ett och annat fel och lagt till strofen ur den norska tolkningen av "Ka' Ba". Samt en mening om TV-serien Boondocks och strippen överst har jag också lagt till.)

Citerat från veckans läsning

"Min mor skrev sig bort från adressen, in i ett djupare slags brus, adress efter adress. Psaltaren säger: 'Vi sliter sönder deras band och kastar av oss deras bojor!'"
ur En hemstad av Kristian Lundberg

"Stealing music...stealing energy (lives): with their own concerns and lives finally, making it White Music (like influenzaing a shrill rites group). From anyplace, anytime to 'We all live in a yellow submarine,' with all their friends, etc., the exclusive white...exclusive meaning isolated from the rest of humanity...in the yellow submarine, which shoots nuclear weapons."
ur Black Music av LeRoi Jones

10 bra amerikanska diktsamlingar

Det är U.S.A:s nationaldag och dags för den femte årliga 4 juli-listan.

John Ashbery - Skuggtåg
"Men det är för sommarnätternas saft/lägger sig på botten av flaskan." (övers. Tommy Olofsson och Vasilis Papageorgiou)

Robert Bly - Prosadikter
En samling prosadikter översatta av Blys svenske sidekick Tomas Tranströmer och två andra poeter. "Ju äldre vi blir dess mer misslyckas vi, men ju mer vi misslyckas dess mer känner vi oss som ett med världsalltets döda strån, vrårna i lador med tjugo år gammal dynga, stolarna som ramlat baklänges i övergivna hus," (övers. Tranströmer)

e e cummings - 50 dikter
"då världen är vattenpusshärlig" (övers. Görgen Antonsson och Lars Hagström)

Emily Dickinson - The Poems Of Emily Dickinson
Emily Dickinson tycks hela tiden öka i popularitet och ett par nya svenska tolkningar har kommit på senare år. Men hon är bra.
"För den som aldrig segrat/tycks alltid segern störst,/till att värdera nektarn/behövs förtvivlans törst." (övers. Erik Blomberg)

H. D. - Collected Poems
Jag har inte den här Hilda Doolittle-volymen och inte heller något urval. Men jag har en antologi med essäer om henne. Det känns lite bakvänt och borde åtgärdas. "(Skona oss från skönheten!)" övers. G. Harding

Allen Ginsberg - Howl and other poems
Allen Ginsbergs genombrott. Titeldikten och dess "I saw the best minds of my generation" är en amerikansk klassiker. Men också de andra dikterna i samlingen är bra.
"America when will you be angelic?/When will you take off your clothes?/When will you look at yourself through the grave?/When will you be worthy of your million Trotskyites?America why are your libraries full of tears?"

LeRoi Jones - Black Magic
När Amiri Baraka var en ung arg man hette han LeRoi Jones. Jones var från början påverkad av Ginsberg och beat-poeterna (Ginsberg nämns i dikten "Western Front") men började som svart nationalist att fjärma sej från dem. "I fucked your mother/and she hollered OOOO/she thought I was/fu man chu//I fucked your mother/and she started to grin/then she found out/it wasn't even in." (ur "T. T. Jackson sings")

Edgar Lee Masters - Spoon River
Spoon River är dikter där de döda i staden Spoon River, Illinois, USA har ordet. Högkonceptpoesi när den är som bäst. "I livet redde jag mig illa mot skvallret/nu som död måste jag finna mig i en gravskrift/ditsatt av en narr!" (övers. Thomas Warburton)

Ezra Pound - Cantos
Cantos tillhörde förr de där stora modärnistiska verken men verkar börja falla i glömska (fast fortfarande stor i Förenta Staterna eller åtminstone på deras universitet). Vilket är synd. Gargantuansk, märklig och rätt så underbar. Synd det där med fascismen.
"'Book!' sa andre baronen, 'öh.../en förbålt lusti book[...]va göv man med bö... bo... /äh....läsev den, kanske?'" övers. Mario Grut
 

Laura Riding - De dödas liv
"Men, hör ni, det här är sannerligen trista petitesser/som de döda själva knappast bryr sig om - /på samma sätt som andra länders tidningar/inte överflödar av artiklar om inhemska seder." (övers. Jonas Ellerström och Håkan Bravinger)

Tidigare års 4 juli-listor:
10 bra amerikanska romaner
10 bra amerikanska filmer
10 bra amerikanska skivor
10 bra amerikanska böcker

Jag ser en röd dörr framför mej och jag har just köpt en massa svart färg

"Paint it black" med War featuring Eric Burdon

"Paint it black" är en Rolling Stones-låt. Den har tolkats av flera andra (och på många språk - den låter lite väl käck på franska).
Denna är då av funkgruppen War. En liveinspelning från den 8:e september 1969.
På skivan Love is all around som samlade lite spridda outgivna spår.
Burdon hade när samloingen gavs ut lämnat bandet. Som dock fortsatte ha en rätt framgångsrik karriär. De kom senare att bli populära att sampla.

Med Eric Burdon som sångare gjorde de två album. "Paint it black" kommer från Black-Man's Burdon. En lite olycklig drift med uttrycket "Black man's burden" - ett radikalt svar på R. Kipling (Djungelboken och hans imperialismhyllande dikt "White man's burden".

Burdon hade tidigare sjungit i The Animals - ett av många band bestående av vita musiker som spelade svart musik. LeRoi Jones jämförde de här grupperna med minstrel shows - alltså en tidigare i U.S.A. populär form av underhållning där vita skådespelare sminkade sej svarta och sjöng och skämtade och var rasistiska. Jones menade att gruppnamn som Animals och Zombies speglade hur de vita såg de svarta - som djuriska och vilda.

Gruppen War bestod förutom Burdon av svarta musiker och en vit (dansk, trott eller ej) munspelare.

Liveversionen på Love is all around är bättre än den tidigare studioversionen. Dels är den några minuter kortare (det finns en singelversion av deras "Paint it black" i en mer normal längd, och Black-Man's Burdon har utspritt två andra kortare versioner - eller snarare fragment av sången) och så har den inga av de lustiga ljudeffekter som finns på den Black-Man-versionen.

Baksidan beskriver spåret som "One of the LIVE WAR/Burdon classics. WAR's patented Latin feeling features a flute solo by the incomparable Charles Miller, a 'fastest hands in the West' conga/percussion solo by Papa Dee Allen, and aq boiling drum solo by Harold Brown"
Jag upprepar: "a 'fastest hands in the West' conga/percussion solo".

The LeRoi Jones / Amiri Baraka Reader

REG. Hey, (To his CO-WORKERS) there's a man with a mask walking towards us!

CLARK. What the fuck is that...is he at? Maaaaan...way out.

DONNA. Yow, it's the lone frigging ranger or who else that hip???

REG. Hip? maybee, you betta check him. Ras say they don't let yr ass in the country wit no mask.

DONNA. Naw, you probably be in there already...

- början av What Was The Relationship of the Lone Ranger to the Means of Production?

LeRoi Jones bytte namn till Imamu Ameer Baraka 1967. Det i sin tur blev senare Amiri Baraka.
LeRoi Jones var en i Sverige omtalad och omskriven framförallt för sin dramatik. Pjäsen Tunnelbanan(Dutchman) översattes och spelades flitigt.

Amiri Baraka-delen av hans författarskap har här nästan helt ignorerats.

LeRoi Jones / Amiri Baraka började som Beat-författare och hans författarskap har behållit en stark rytmisk dimension. Också påverkat av hans böcker om musik. Som de klassiska Blues People och Black Musik.

Namnbytet kom sej av att han blev radikal svart nationalist. Han blev senare marxist verksam i det maoistiska Progressive Labor Party.

Amerikanska litteraturkritiker hade tidigare gett Baraka god kritik. Men hans marxistiska pjäser har fått sämre sådan. "Shrill propaganda" skrev en New York Times kritiker om den senare delen av hans författarskap. (Och även om jag inte håller med så finns det dikter av honom som "the Dictatorship of the Proletariat" ett försvarstal för begreppet proletariatets diktatur som lite gör att man kan förstå den synen.)

Det finns dock kritiker som menar att en pjäs som What Was The Relationshipof the Lone Ranger to the Means of Production? är ett av de viktigaste styckena som skrivits. Jag står närmare dessa.

Amiri Baraka har fortsatt skriva. En dikt han skrev efter elfte september
Somebody Blew Up America fick en viss uppmärksamhet. Han var New Jerseys Poet Lauerate. En guvernör försökte frånta honom titeln.

Dikten börjar med några strofer om att de säjer att det var araber men vilka de "(who say Who do the saying" sen kommer en långt rytmiskt uppräknande: "Who got the tar, who got the feathers / Who had the match, who set the fires / Who killed and hired / Who say they God & still be the Devil"..."who say you ugly and they the goodlookingest".

Det finns en LeRoi Jones / Amiri Baraka Reader med ett stort urval ur hans verk från debuten 1957 fram till år 2000. Såna här Readers kan vara problematiska. Men Baraka har själv varit med och haft inflytande på urvalet. Dikter, pjäser, essäer. Läs.

(Inlägget publicerades här första gången den sjunde februari 2009.)

USA USA USA

Lyrans tematrio den här veckan handlar om författare från USA. Då jag skrev om tio romaner på fjärde juli så tänkte jag istället göra som medden danska trion och skriva om tre dikter. Tre lite längre dikter:

Flickor på flykt av John Ashbery
Den här långdikten från 1999 är inspirerad av nån surrealistisk bildroman av en konstnär som heter Henry Darger. Men det är inte så viktigt. Den 60 sidor långa dikten snirklar sej genom vackra beskrivningar som när de nästan tycks betyda något viker av, försvinner iväg: "Jag vill inte lämna er utan att berätta en historia för er. Jag vore dum,/nej försumlig, om jag inte talar om vart de andra har tagit vägen./Finns det inte någon plats att stanna på,/ett ställe som vi alla känner igen när vi kommer dit?/Jo, det finns det, sa hon, men då måste vi allihop först gå tillbaka/in i mörkret och agna våra krokar med jordnötssmör./Och så gjorde de det/och gick hemifrån den dagen." (övers. Tommy Olofsson och Vasilis Papageorgiou)

The Dictatorship of the Proletariat av Amiri Baraka
Kritiker brukar avfärda Amiri Barakas (tidigare LeRoi Jones) politiska dikter som propaganda snarare än poesi. Och den här dikten från samlingen Hard facts (1975) är kanske inte vid första blicken ett lämpligt argument emot dem. Men även om den politiska analysen i denna hyllning till begreppet proletariatets diktatur inte är särskilt komplex så tycker jag ändå rytmen i dikten höjer den:
"daily star ledger news courier times bulletin tells/you dic/tatorship is bad. All but the dictatorship bein run now, the/dictatorship of the minority which is currently bein run, at this/moment crushing yr whole self down, the one mashin on you/right now, is, frankly well listen to buckley, sammy davis,/steinem, woody allen, hip, newspeak for the old freak, the/present 'legitimate' blood bath incarceration of labor, truth and/beauty...'the dictatorship of money is good, the/dictatorship/of the bourgeoisie, this is good, the dictatorship of poverty and/terro, this is good.' Thats the lies the rulers' mouthpieces spout."

Hugh Selwyn Mauberley av Ezra Pound
De fascistiska dikterna av Ezra Pound brukar kritiker inte ha samma problem med. Vilket kanske är typiskt (fast det brukade vara ganska mycket diskussion kring hans åsikter). Hugh Selwyn Mauberley och dess dikter kan man se fröet till den sidan hos Pound. Men då får man se efter. Mest känd från denna självbiografiska diktsamlingen är raden "Så dog en del, pro patria, non "dulce" non "et decor"..." (ur "E. P. Ode pour L'élection de son sépulchre", övers. Bengt Höglund). Samma lite sorgsna vackra ton löper genom samlingen. Skulle nog fungera bra som ens första ezrapound.

Marginaliserad enkät ?

På Piruett finns en enkät postad om författare från icke-engelska länder. Och icke-manliga det vill säja kvinnliga författare. I kommentarerna invänds att kvinnor inte är marginaliserad då de säljer bäst men enkäten är från en genreblogg. 5 av 5 Hugo-nomineringar (för science fiction och snarliknande) gick i år till manliga författare.

Även utanför traditionellt manliga genrer som sf läser många män mest manliga författare. Jag kan tycka såna här enkäter kan påminna en om att det finns flera sorters författare.


1. Name the last book by a female author that you’ve read.

Ordbok av Jenny Erpenbeck

2. Name the last book by an African or African-American author that you’ve read.

Så om man har läst en svart amerikansk författare så kan man hoppa över afrikanarna? Det märks att det är en amerikansk enkät.
Senaste afrikanskan: Sindiwe Magona Mödrar emellan. Senaste ur den afrikanska diasporan: Samuel R. Delany med den näst sista Neverÿon-boken. Och så har jag läst om en hel del LeRoi Jones.

3. Name one from a Latino/a author.

Kriget vid världens ände av Mario Vargas Llosa

4. How about one from an Asian country or Asian-American?

Samma här med USA-perspektivet. Kobo Abe. Kvinnan i sanden Japan, Bryan Lee O'Malley Kanadensare med asiatiska rötter: Scott Pilgrim vs the Universe.

5. What about a GLBT writer?

Samma författare som hos Piruett Samuel R. Delany. Senaste utlästa Flight from Neverÿon, hans klassiska Gayporrmodernistroman Dhalgren har jag just påbörjat

6. Why not name an Israeli/Arab/Turk/Persian writer, if you’re feeling lucky?

Israel = Inte israel men skrev på jiddish Itzik Manger

arabisk = Adonis

Turkiet = Yasar Kemal

Persien = Rumi och de andra i Erik Hermelins antologi

7. Any other “marginalized” authors you’ve read lately?

Det beror på vad man menar med marginaliserad. Ingen av författarna ovan är direkt marginaliserade som personer (utom kanske Rumi som ju varit död i flera hundra år, ett hårt öde om något) utan är alla respekterade utövare av sina yrken.
Jag läste nyligen en isländsk roman av Einar Mar Gudmundsson. Vi skulle knappast räkna denne succéförfattare som marginaliserad men i enkätens ursprungsland skulle en islänning säkert ses som udda, för att inte tala om en svensk.

LeRoi Jones / Amiri Baraka

REG. Hey, (To his CO-WORKERS) there's a man with a mask walking towards us!

CLARK. What the fuck is that...is he at? Maaaaan...way out.

DONNA. Yow, it's the lone frigging ranger or who else that hip???

REG. Hip? maybee, you betta check him. Ras say they don't let yr ass in the country wit no mask.

DONNA. Naw, you probably be in there already...

- början av What Was The Relationship of the Lone Ranger to the Means of Production?

LeRoi Jones bytte namn till Imamu Ameer Baraka 1967. Det i sin tur blev senare Amiri Baraka.
LeRoi Jones var en i Sverige omtalad och omskriven framförallt för sin dramatik. Pjäsen Tunnelbanan(Dutchman) översattes och spelades flitigt.

Amiri Baraka-delen av hans författarskap har här nästan helt ignorerats.

LeRoi Jones / Amiri Baraka började som Beat-författare och hans författarskap har behållit en stark rytmisk dimension. Också påverkat av hans böcker om musik. Som de klassiska Blues People och Black Musik.

Namnbytet kom sej av att han blev radikal svart nationalist. Han blev senare marxist verksam i det maoistiska Progressive Labor Party.

Amerikanska litteraturkritiker hade tidigare gett Baraka god kritik. Men hans marxistiska pjäser har fått sämre sådan. "Shrill propaganda" skrev en New York Times kritiker om den senare delen av hans författarskap. (Och även om jag inte håller med så finns det dikter av honom som "the Dictatorship of the Proletariat" ett försvarstal för begreppet proletariatets diktatur som lite gör att man kan förstå den synen.)

Det finns dock kritiker som menar att en pjäs som What Was The Relationshipof the Lone Ranger to the Means of Production? är ett av de viktigaste styckena som skrivits. Jag står närmare dessa.

Amiri Baraka har fortsatt skriva. En dikt han skrev efter elfte september
Somebody Blew Up America fick en viss uppmärksamhet. Han var New Jerseys Poet Lauerate. En guvernör försökte frånta honom titeln.

Dikten börjar med några strofer om att de säjer att det var araber men vilka de "(who say Who do the saying" sen kommer en långt rytmiskt uppräknande: "Who got the tar, who got the feathers / Who had the match, who set the fires / Who killed and hired / Who say they God & still be the Devil"..."who say you ugly and they the goodlookingest".

Det finns en LeRoi Jones / Amiri Baraka Reader med ett stort urval ur hans verk från debuten 1957 fram till år 2000. Såna här Readers kan vara problematiska. Men Baraka har själv varit med och haft inflytande på urvalet. Dikter, pjäser, essäer. Läs.

veckans dikt

T. T. Jackson sings



I fucked your mother
on top of a house
when I got through
she thought she was
Mickey Mouse.

I fucked your mother
under a tree
when it was over
she couldn´t even pee

I fucked your mother
and she hollered OOOO
she thought I was
fu man chu

I fucked your mother
and she started to grin
then she found out
it wasn´t even in.


1969
av LeRoi Jones