Albumet The Death-Ray av Daniel Clowes (Ghost World, David Boring) innehåller samma serie som fanns i nummer 23 av hans enmansserietidning Eightball (från 2004). Det är berättelsen "The Death Ray" om den föräldralöse 17-åringen Andy som utvecklar superkrafter efter att ha rökt sin första cigarett.
Till skillnad från flera andra av amerikanska alternativserietecknare så hade Clowes tidigare inte gett sej på den på den amerikanska seriemarknaden allestädes närvarande superhjältegenren. En och annan Jack Kirby-liknande figur kan dyka upp bland andra populärkulturreferenser i tidigare serier. Men de har ingen större roll i dessa.
Omslaget åsido så tar det ett par sidor innan serien klär om till superhjälteserie. Och egentligen blir den aldrig någon sådan fullt ut. The Death-Ray är framför allt en Daniel Clowes-serie.
Andy utvecklar ökad styrka efter nikotinintag därför att hans far har gett honom hormoner som liten. Fadern har också efterlämnat ett vapen, titelns dödsstrålpistol.
Andy är den typiske, kanske lite väl typiske, highschool-outsidern. Han har en vän som han berättar om sina nya förmågor för. Till skillnad från Andy har denne vän de sedvanliga superhjältefantasierna och ser till så att Andy får sin kostym. Och att han dödar sitt första offer.
För Andy blir snarare en seriemördare än en superhjälte även om han fortsätter att se sina göranden såsom moraliskt riktiga. Den vuxne Andy narraterar historien (mer typisk såsom opålitlig berättare än som brottsbekämpare) och säjer sej numera undvika tobak och kallar sina mord för återfall. Men dessa verkar inte beröra honom nämnvärt. Andy är, även för att vara en Cloweskaraktär, ytterst osympatisk.
Den Death Ray-pistol som endast Andy kan använda får helt enkelt en människa att försvinna utan spår. Vilket är något att sätta oddsen emot Andy. Det är inte direkt en kraft som passar en hjälte. En svaghet om man läser serien enbart som en kritik av superhjältegenren. Och den aspekten av berättelsen finns. Till skillnad från vad som skulle hända i en Marvelserie så gör Andys krafter honom bara mer alienerad.
Men vidare än som enbart en kritik av en egentligen ganska smal genre, hur märkligt stor plats den än tar på seriemarknaden, så handlar "The Death Ray" om maktfantasier i stort.
Det är ett intressant val att Clowes låter Andy vara den av de två vännerna som är (eller säjer sej vara) minst intresserad av hämnd och popularitet.
Där hans vän förändras genom historiens gång så är den Andy som blir upprörd när han först prövar strålpistolen på en ekorre och svär att aldrig skada någon mer levande varelse och den Andy som sen zappar bort människor hit och dit (man får lite läsa mellan raderna för att förstå att antalet offer ökar då Andy som berättaren blir allt mer ointresserad av dessa händelser) märkligt oförändrad.
Serien är tecknad i typiskt Clowesmanér och han fortsätter sitt visuella experimenterande från Ice Haven (som först var Eightball 22). Texten i talbubblorna är ofta skymd. Genom berättelsen intervjuas människor om Andy. Hans skolkamrater och hans offer. Också de få superhjältesekvenserna är skickligt gjorda.
Den är inte fullt lika bra som Ice Haven som är Clowes bästa verk hittills. Och den kanske också ses som ett mer cyniskt verk. Utan sympatiska personer.
The Death-Ray kan läsas som en uppgörelse med den gängse Dan Clowes-hjälten. David Boring som en Son of Sam.
(Ursprungligen publicerad i maj 2009. Då den inbundna utgåvan ännu inte fanns. Enligt de recensioner jag läst, som den här av Anders på Shazam så ska den inte skilja sej avsevärt från Eightball 23, förutom att den är mycket dyrare. Men du får detta inlägg för samma pris som det förra.)
Inlägg
