Visar inlägg med etikett soyinka. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett soyinka. Visa alla inlägg

lördag 1 oktober 2011

5 bra nigerianska romaner


Idag är det Nigerias nationaldag. Flera av romanerna på vår nationaldagslista nedan knyter an till varandra. Chimamanda Ngozi Adichie citerar en dikt av Chinua Achebe som motto i sin roman. Som enligt en del kan ses som en slags fortsättning på Allt går sönder. Och en berättelse ur Allt går sönder återkommer i Amos Tutuolas Palmvindrinkaren

Allt går sönder av Chinua Achebe

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie
Den här har jag just börjat läsa. Men än så länge är den rätt så fängslande och alla säjer ju att den är bra så om den inte är det är det allas fel och inte mitt. Adichie är en av de mest framgångsrika nigerianska författarna av idag och flera av hennes böcker finns på svenska.

Aké - barndomsåren av Wole Soyinka
Pojken Wole växer upp i den lilla staden Aké. En barndomsskildring med självbiografiska drag.

Laglöshetens tid av Wole Soyinka
Handlar om byn Aiyéró som är något av en utopi, ett rättvist samhälle i en orättfärdig tid. Byn börjar dra till sej uppmärksamhet från omvärlden, dess militär och dess politiska grupperingar. En slags politisk thriller och en stor roman.

Palmvindrinkaren av Amos Tutuola
Kom ut ungefär samtidigt som Achebes Allt går sönder och handlar om samma stamfolk. Den består av deras sägner som vävs ihop till en berättelse av det fantastiska slaget.

onsdag 22 september 2010

Bokgeografi Nigeria


Senaste landet i Os bokgeografi är Nigeria:

Berätta om en bok du läst som utspelar sig i landet eller är skriven av en författare med anknytning dit.:
Allt går sönder av Chinua Achebe

Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. :
Wole Soyinka (på bilden) brukar anses vara en av Nigerias ledande författare och dramatiker. Jag har bara läst två av hans böcker. Men bägge dessa är väldigt bra. Och tillhör mina favoritböcker.
Aké - barndomsåren är en självbiografisk roman. Om pojken Woles uppväxt i den lilla staden Aké.
Medan han i romanen Laglöshetens tid skildrar den fiktiva byn Aiyéró som är något av en utopi, ett rättvist samhälle i en orättfärdig tid. Byn börjar dra till sej uppmärksamhet från omvärlden, dess militär och dess politiska grupperingar.

Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.:
Den författare O själv väljer att berätta om på frågan innan är Chimamanda Ngozi Adichie. Enligt henne är En halv gul sol bäst. Och det är ju en bok som det talats om mycket sen den kom. Så man borde kanske ta och läsa den.

fredag 18 december 2009

10 bra afrikanska böcker


På olika länders nationaldagar har jag här haft en lista med tio bra böcker från landet i fråga. Det finns ett problem med detta tema. Många länder har jag inte läst tillräckligt med böcker från. Inte minst gäller detta de afrikanska länderna.

När jag kollade vilka länder som hade nationaldagar i december så såg jag att Nigeria hade det den 18:e och tänkte att tio nigerianska böcker skulle jag väl kunna få ihop. Problemet var dels att det snarare skulle bli en lista med alla nigerianska böcker som jag läst, och dels att det inte var Nigerias nationaldag utan Nigers. Nigerias var den förste oktober (då listan här ägnades åt

Kina som också hade nationaldag då).

Så Nigers nationaldag idag firar vi istället med att rekommendera tio afrikanska böcker:

Chinua Achebe - Allt går sönder
En av de där nigerianska.

Mia Couto - Sömngångarland
Av de afrikanska författare vars böcker når oss så är ett oproportionerligt stort antal, liksom Couto, vita. Det tog mej två böcker av denna mozambicanska författare innan jag fick reda på att han var av europeisk börd. Sömngångare anknyter som flera av hans böcker till den afrikanska berättartraditionen.

Frantz Fanon - Jordens fördömda
Den här boken är självklar läsning redan genom sitt politiska refraktära innehåll. Men Fanons språk och sättet han skildrar sina exempel, som mannen som inte kan komma ihåg om han har talat under tortyren eller inte, gör det också till en stor litterär upplevelse.

Aminata Sow Fall - Tiggarnas strejk
En stad bestämmer sej för att få bort tiggarna från gatorna. Dessa inleder en strejk. Hur ska stadens invänare nu uppfylla sin muslimska plikt att ge allmosor? En rolig senegalsk satir.

Nadine Gordimer - Julys folk
Afrikanska framtidsskildringar hör kanske inte till det vanligaste. Gordimers roman från 1981 skildrar Sydafrika i en (då) nära framtid när inbördeskrig råder. En vit familj gömmer sej i sin svarte tjänares hemby.

Chenjerai Hove - Skuggor
Jag måste erkänna att jag knappt har läst någon afrikansk poesi. Det här är en roman men Hove lär franförallt vara poet, vilket jag tycker man märker i det lyriska språket.

Sindiwe Mogana - Mödrar emellan
Mordet på en amerikansk turist berättas genom mördarens moder. En skildring av Sydafrika från 60-talet till slutet av 90-talet.

Wole Soyinka - Laglöshetens tid
Det är vanligt att nigerianska författare skildrar bysamhällen men Soyinka sätter en lite annorlunda skruv på det hela genom att låta byn stå i centrum för uppmärksamhet utifrån på ett sätt som lite påminner om den politiska thrillern men med mer tyngd.

Amos Tutuola - Palmvindrinkaren
Ytterligare en nigeriansk roman. Kom runt samma tid som Achebes Allt går sönder och handlar om samma folk och samma folks sägner. Dessa sägner hopvävs till att bli Tutuolas bok.

O. R. Dathorne & Wilfred Feuser - Africa in Prose
Antologier med afrikansk litteratur finns det gott om. Ofta finns det en viss tenfens till att det är samma författare och texter som återkommer. Ännu mer så var det innan 1969 när den här antologin i Penguin African Library kom och gjorde sitt bästa för att variera urvalet något.
Den är fortfarande en bra ingångsport till den tidiga afrikanska litteraturen.

onsdag 9 september 2009

en bok som... x 10


o har gjort en enkät med tio frågor som alla börjar med Berätta om en bok som...
1. fick dig att skratta.
Press-stopp av Evelyn Waugh. Reaktionär och rolig.

2. fick dig att gråta.
Den mänskliga komedin av William Saroyan var den senaste boken som fick mej att gråta. Sista kapitlet. Jag var tretton och tyckte det var något pinsamt.

3. gjorde dig riktigt arg.
Regn av Lenke Rothman. Egentligen blir jag sällan arg av böcker då jag är en fridsam personlighet. Men en del av skildringarna från Auschwitz hos Rothman kan inte undgå att göra en upprörd.

4. fick dig att vilja besöka platsen där den utspelades.
Laglöshetens tid av Wole Soyinka. Byn Aiyéró. Den har kanske inte direkt existerat. Detaljer.

5. handlar om en historisk tid som du tycker om.
appleseed av John Clute. Den ena historiska epoken är värre än den andra. Det är populärt att kalla 1900-talet för det värsta seklet men det är ett grovt underskattande av alla de andra. appleseed utspelar sej i den avlägsna framtiden. Den kan man åtminstone ha hopp inför.

6. du ångrar att du läste ut.
"The new reality" av Charles Harness. Egentligen ångrar jag inte att jag läst ut någon bok. Men om jag av misstag hoppat över två rader mot slutet av den här novellen så hade den vart mycket bättre.

7. finns i dina tankar trots att det var länge sedan du läste den.
Speglingar av Erik Mesterton.

8. har väntat i bokhyllan riktigt länge.
William Morris av E. P. Thompson.

9. du inte förstår att så många tycker om.
Rövarna i skuleskogen av Kerstin Ekman. Jag har aldrig förstått vitsen med Ekman överhuvudtaget.

10. du tycker att alla ska läsa
Dialoger. Två teaterstycken av Ruzante.

tisdag 31 mars 2009

Tre böcker som är bra trots att deras författare fått nobelpriset

Från Lyrans noblesser utgår ett meme, enTema Trio om ens tre favoritböcker av nobelförfattare.

Herman Hesse - Glaspärlespelet
Glaspärlespelet bygger upp en fascinerande värld. En intellektuell Harry Potter.
För min del är boken sammanknuten med Sven Lindqvists Myten om Wu Tao-tzu. Jag läste de samman med varandra. Det var första gången jag läste en bok om en bok.

Samuel Beckett - Malone dör
Andra boken i Molloy-trilogin. Halvvägs till upplösning är Beckett som bäst.

Wole Soyinka - Laglöshetens tid
Om ett litet rättfärdigt samhälle i ett orättfärdigt land, i en orättfärdig värld.

Hur detta att de fått nobelpriset påverkar synen på dessa författare kan man diskutera. Att Hesse och Beckett fått nobelpriset är nog viktigare för synen på nobelpriset än för synen på dessa författare.
För Soyinka kan det kanske ha spelat roll. Det finns en liten möjlighet att jag inte skulle ha läst boken om han inte fått nobelpriset.

Nuförtin skulle inte vem som får nobelpriset intressera mej med mindre än att det slutligen gick till Astrid Lindgren och Svenska Akademins nekronom (de har jurister och översättare och säkert nekronomer) lät återuppliva hennes lik och på prisutdelningen börjar zombie-astrid att käka upp prinsessan Madeleines hjärna sjungande "Jag drömde i natt att jag hade en katt". Även om Zombie-Astrid Lindgren bara åt hjärnan på en av de mindre kungliga skulle det ändå vara lite underhållande.