David Cronenbergs 10 bästa filmer

I går så fyllde den kanadensiska filmregissören David Cronenberg 75 år. Något vi en dag för sent uppmärksammar med denna lista.

Stereo
Cronenbergs debutfilm är i svartvitt och utan dialog men med en berättarröst (också Cronenbergs andra film, Crimes of the future, använder detta budgetvänliga berättargrepp). Den handlar om Canadian Academy of Deltog I quirys experiment med telepati. Redan här kan man se flera av Cronenbergs teman. Den senare filmen Scanners anknyter direkt till denna.

Shivers
"Sexuellt depraverade kanadensiska zombier" kallar jag inlägget om filmen på länken.

The Brood
Cronenberg har kallat den här för sin version av Kramer vs Kramer. På mellanstadiet berättade en klasskamrat handlingen i filmen för oss andra på en rast. Hon fick den att låta väldigt bisarr. Den är väldigt bisarr.

Scanners
Det här är den där ett huvud exploderar i början av filmen. Som en arthouse-version av X-men.

Videodrome
Long live the new flesh. Videodrome är den davidcronerbergskaste filmen av alla.

The Fly
En remake av en sf-film från 50-talet. En vetenskapsman blandar av misstag sej själv med en fluga när han försöker uppfinna teleportation. En creature feature som är både äcklig och rörande.

Dead Ringers
Cronenbergs första försök utanför sf- och skräckgenren (om man inte räknar Fast company). Men i ett tidigt utkast så var filmens tvillingar de enda tvillingarna i världen. Även fastän detta fantastiska element övergavs så känner man igen Cronenberg här.

M. Butterfly
Lite en udda film i Cronenbergs filmografi. En vacker filmatisering av pjäsen med samma namn.

eXistenZ
Denna fascinerande film om ett framtida spel fick ett orättvist ljumt mottagande när den kom. Men när jag i går frågade på twitter om folks favorit-cronenbergare så fick eXistenZ flest röster.

History of violence
En gangsterfilm som bygger på ett seriealbum. En våldsam film om våld.

Tio bra skräckfilmer

Jag försökte inleda det här inlägget med ett skämt om att amerikaniseringen ökar och att detta är skrämmande. Men det blev inge bra.

 

Bennys video
Visst är det irriterande när det är filmer som inte riktigt är skräckfilmer med på såna här listor? 

Michael Hanekes film handlar om en pojke som gillar skräckfilm.

The Brood

På mellanstadiet berättade en av mina klasskamrater som hade sett filmen handlingen på en lunchrast. Hennes redogörelse skrämde mej mer än när jag sen såg själva filmen flera år senare.
David Cronenberg.

Ginger snaps
Kanadensisk varulvsfilm när den är som bäst.

Invasion of the bodysnatchers
Jack Finneys rätt oansenliga roman The Body Snatchers har gått och blivit filmstiserad hela fyra gånger. Men det är den här från 1978 som är den man måste se. För scenen med hunden om inget annat.

Ravenous
Film i vilda västern-miljö om män som blir starkare av att äta människokött.

Sanningen i fallet Valdemar
George A. Romeros version av Edgar Allan Poes noveller. Zombier är med.

The Stuff
Film av Larry Cohen om ond yoghurt.

Suspiria
Den obligatoriska Dario Argento-filmen. Reklamen för filmen sa att det enda som är mer skrämmande än de sista fem minuterna är resten av filmen. Vilket är riktigt då slutet är rätt så fånigt.

Thesis
Ibland kallad Snuff-Movie. Såg om denna spanska film nyligen. Den håller bra.

Törst
EllerThirst som den också heter ibland. Chan-Wook Park. Sydkoreansk vampyrfilm när den är som bäst.

Andra skräcklistor:
10 bra skräckromaner
10 bra skräcknoveller
De tio bästa skräckfilmerna
Här var det då de tio bästa och inte bara tio bra.
De tio bästa skräcksångerna

Ginger Snaps

I got this ache, and I thought it was for sex, but it's to tear everything to fucking pieces.

(De 10 bästa varulvsfilmerna. Plats 3.)

Ginger Snaps (2000) är lite som om David Cronenberg hade gjort en remake på Teen Wolf. Fast med några kryddmått Heavenly Creatures. Den kanadensiska skräckfilmen var regisserad av John Fawcett och skriven av Karen Walton. Flera recensenter har menat att Walton står för styrkan i filmen och Fawcett för dess svagheter. Hur man ska kunna veta det är svårt att säja.

I vilket fall handlar denna varulvsfilm om den kvinnliga puberteten. (Liksom Company of Wolves och den tjeckiska vampyrfilmen Valerie and her week of wonders.) Ibland lite väl övertydligt; på filmens affischer stod "There's a reason they call it a curse". Curse då både som i menstruation och varulvsödet.

Filmen handlar om två systrar, spelade av Emily Perkins och Katharine Isabelle. I början av filmen tar de foton på varandra i fejkade självmordssituationer. Bilderna är till ett skolprojekt och visas fram under förtexterna. Dessa bilder återkommer mot slutet. De två systrarna är outsiders på sin skola och umgås mest med varandra. Deras relation har dock något av en ojämn maktbalans.

Sen händer som så ofta sker att den äldre systern blir biten av en varulv. Varulvsfilmer är ofta som bäst den första akten när huvudpersonen så sakta inser förändringen. I Ginger Snaps är den förvandlingen utdragen till att utgöra huvuddelen av filmen.

Som många skräckfilmer har filmen ibland fått reaktionen att den skulle varit bättre utan det övernaturliga momentet. Men liksom systrarnas samspel ger en tyngd åt varulvshistorien så grundar varulvsmetaforen deras historia.

Filmen har dock en stor svaghet. Den sista akten fungerar inte riktigt.

(Först publicerad . Som tredje platsen på de tio bästa varulvsfilmerna. Här finns hela listan - Ginger Snaps 2 kom på plats sex, Company of Wolves på plats sju. Lite oväntat så gick förstaplatsen till en smal italiensk film av bröderna Taviani. Jag tror att jag idag hade bytt ut Romasanta mot Dog soldiers medan Red riding hood, den senaste varulvsfilmen jag sett, inte hade kommit med trots musik av hon från The Knife.)

10 bra kanadensiska filmer

Det är Kanadas nationaldag. Som de firar med anledning av att den firas tre dagar före U.S.A.s.

Cube

Geometrisk science fiction-skräck från 1997.

Dubbelgångare
Dead Ringers från 1988 var David Cronenbergs första långfilm utanför genrefilmen. Men hans teman känns igen från hans tidigare skräckfilmer. I ett tidigt stadium så skulle de två gynekologerna vara de enda tvillingarna i denna värld. Något som, trots att det inte finns med i den färdiga filmen, vilar under texten.

Exotica
Atom Egoyans långsamma, deprimerande men vackra film om strip-tease och saknad.

Ginger Snaps
Kanadensisk varulvsfilm när den är som bäst.

Jesus från Montreal
Fransk-kanadensisk film från 1989 om en teatergrupp som ger liv till ett gammalt passionsspel. En mer rättvis lista hade säkert haft fler fransk-kanadensiska filmer.

Mitt liv utan mig
Den här är gjord av den spanska regissören Isobel Coixet. Men utspelar sej i Kanada med kanadensiskt folk som gör kanadensiska saker. om en kvinna som får reda på att hon snart ska dö och gör upp en lista över saker hon ska hinna med innan dess. Sorglig och upplyftande. Med Sarah Polley huvudrollen. Han som dör i första scenen i Cube spelar hennes läkare.

Scott Pilgrim vs the world

Screwballs
"Bra" är kanske inte riktigt rätt ord för att beskriva den här. Men det är den mest underhållande av 80-talets många sexkomedier. Screwballs har ett mer genomtänkt utseende än såna här filmer brukar ha. Med en lätt överdriven, serietidningsliknande stil. Som en filmatiserad Acke-tidning. Om Acke-serierna handlat om att Acke och Sopprot och de andra försökt att se Veronikas bröst. Så precis som en filmatiserad Acke-tidning.

Shivers
Cronenberg är med två gånger på listan då han är Cronenberg.

Sjöjungfruns sång
Underbar film från 1987 av Patricia Rozmer om en kvinna som är lite eljest. Heter I heard the mermaids singin i original.

De tio bästa filmerna byggda på tecknade serier

Den kommande Scott Pilgrim vs the world, Edgar Wrights filmatisering av Bryan Lee O'Malleys tecknade serie (som Chris Sims har sett en förhandsvisning av) är bara ett av flera exempel på att filmmakare allt oftare söker sej till serierna för att hitta idéer. Filmen och den tecknade serien är bägge visuella konstarter. Vilket gör att en filmatisering av ett seriealbum har delvis andra förutsättningar än en romanfilmatisering.
De flesta filmer byggda på tecknade serier är inte förvånande rätt dåliga. Men en del bra har gjorts. Som dessa:

10. Barbarella
Roger Vadims filmatisering från 1968 av det franska seriealbumet är ibland lite väl episodiskt (vilket serien också är - men det fungerar bättre där) men är allt som allt en underhållande film.

9. Ichi the killer
När man pratar om serietidningsfilmer så brukar genast de senaste Läderlappen-filmerna (som jag inte sett emedan jag är vuxen) föras på tal. En intressantare variant av Läderlappen- och Joker-arketyperna ges i den här filmen av Takashi Miike. Mangan den bygger på är en aning våldsammare än filmen.

8. The Crow
När senare filmer brukar säjas ha en serietidningskänsla så märks ofta påverkan från den här.

7. Watchmen

6. Mördarkondomen
Filmatisering av de två Ralf König-seriealbumen om en kondom med huggtänder som utspelar sej i New Yorks gayvärld (fast alla pratar tyska.

5. Old Boy
I Japan är det vanligt att filmer bygger på tecknade serier. Jag visste inte att denna Chan-wook Park film baserade sej på en manga första gången jag såg den. Men när jag fick reda på det så förklarade det en del av filmens egenheter.

4. A history of violence
David Cronenbergs övergång från en genre (skräck/sf) till en annan (thriller) tog sin början i denna filmatisering av ett Vertigo-album.

3. Persepolis
Tecknade versioner av seriealbum kan ibland riskera bli för lika sin förlaga. Och detta är väl mer som en rörlig, något komprimerad version av albumen. Men det är bra serier och musiken lägger till en del i vissa scener.

2. V för vendetta
Färre nyanser än David Lloyds och Alan Moores original. Främst i diskussionerna om frihet och motstånd. Men filmen lyckas vara ett självständigt verk med egna poänger.

1. American SplendorShari Springer Bermans och Robert Pulcinis film om Harvey Pekar utgår inte direkt från hans självbiografiska serier om sej själv. Men utnyttjar dess serietidningskällor på ett sätt som borde ha påverkat fler filmskapare.

Åtta länkar en lördag

Say it ain't so Plas! från Plastic Man 16
Bloggen Cole's Comics diskuterar serier av Jack Cole och lägger ibland ut en del av dem som den här Plastmannen-serien.

LOLCatBibel
"At start, no has lyte. An Ceiling Cat sayz, i can haz lite? An lite wuz. An Ceiling Cat sawed teh lite, to seez stuffs, An splitted teh lite from dark but taht wuz ok cuz kittehs can see in teh dark An not tripz over nethin. An Ceiling Cat sayed light Day An dark no Day. It were FURST!!!1"
Bibeln översatt till lolCat-språk. Ett pågående projekt.

David Cronenberg om Shivers
Denna åtta minuter långa introduktion till filmen finns på den brittiska DVD-utgåvan av filmen.

On Screen om Shivers
Utdrag ur programmet. Om den debatt som följde i Shivers spår i Kanada.

Stereo av David Cronenberg
Cronenbergs första film går att se på youtube (länken går till första delen av sju).

Jonas Thente om Moebius och Jodorowskys seriealbum Inkalen
Recension i DN.

Min mor om ämnet kvinnohistoria
Intervju i Kristianstadsbladet.

Hemma hos Jan Myrdal i Encyklopiaden
Ur ett humorprogram med Måns Herngren.

Sexuellt depraverade kanadensiska zombier

Roger, I had a very disturbing dream last night. In this dream I found myself making love to a strange man. Only I'm having trouble you see, because he's old... and dying... and he smells bad, and I find him repulsive. But then he tells me that everything is erotic, that everything is sexual. You know what I mean? He tells me that even old flesh is erotic flesh. That disease is the love of two alien kinds of creatures for each other. That even dying is an act of eroticism. That talking is sexual. That breathing is sexual. That even to physically exist is sexual. And I believe him, and we make love beautifully.

De tio bästa zombiefilmerna, första platsen
David Cronenbergs Shivers (också kallad The Parasite Murders och They came from within) var hans tredje film, men hans första kommersiella fullängdare. Den tog drag från George A. Romeros Night of the living dead. Men där Romeros ghouls drivs av en törst efter mänskligt kött så styrs de parasitinfekterade i Shivers av sin sexualdrift (han skulle i sin nästa film Rabid ta upp andra aspekter av zombiegenren).

Filmen börjar med bilder på ett kanadensiskt höghus med en voiceover som beskriver byggnadens alla bekvämligheter. Ett bostadsprojekt av det slag som gör att dess boende aldrig behöver lämna förorten.

Vi får följa ett par som visas runt byggnaden. Detta varvat med klipp av ett våldsamt mord.

En läkare i huset har framställt en parasit som ska frigöra människan från sitt överjag. Parasiten i filmen är gjord för att få en att associera både till fekalier och fallos. De infekterade sexuellt frigjorda blir alltfler i byggnaden tills våra hjältar är de enda som inte är smittade.

Att allt utspelar sej i samma höghuskomplex gör att filmer har flera scener som utnyttjar samma slags klaustrofobiska känsla som Romero gör i sina zombiefilmer.

Men den sexuella aspekten ger ett nytt element. De som blivit smittade av parasiten uppför sej stundom våldsamt på liknande sätt som man brukar inom genren. Men fasan i filmen kommer framförallt från föreställningen om en helt luststyrd människa. Lika delar Romero som Pasolini. Samt väldigt Cronenbergsk. Det är en fascinerande film. Med ett av de bästa skräckfilmssluten. "[The ending] is genuinely shocking, subversive, surrealistic and probably something we all deserve.” - Martin Scorsese.

Åtta länkar en lördag

A Muppet Wicker Man
Paul O'Connel har gjort en serietidningsversion av The Wicker Man med Kermit i huvudrollen och andra muppar i de andra rollerna. "It's time to face the music."

Alice i Underlandet (1903)
Den första filmversionen av Lewis Carrolls roman, nio minuter lång - nu återtintad.

Den bästa Alice-filmatiseringen är Jan Svankmajers version som jag skrev om under Alice-temaveckan här. Jag utgår från att man efter Svankmajers film kom överens att inte göra några fler adaptioner av boken då de inte skulle kunna bli lika bra.

Zombie VS Haj
Scen ur Lucio Fulcis Zombi ". En annan filmhistorisk höjdpunkt.

From the drain (del 1), (del 2)
Tidig kortfilm av David Cronenberg. Cronenberg kommer att tas upp i zombietemat.

Early one morning... del 41
Fast den heter då inte det längre.

De 10 bästa skräckfilmerna

Bride of Frankenstein

The Haunting (R. Wise)

It's Alive (L. Cohen)
Fortfarande den bästa monsterbäbifilmen.

Funny Games (Haneke), 90-talsversionen
Remote control.

Nosferatu (W. Herzog)

Repulsion (Polanski)

Shivers (D. Cronenberg)
"I had a disturbing dream last night. In the dream I found myself making love to a strange man, only I'm having trouble because he's old and dying and smells bad and I find him repulsive. But then he tells me that even old flesh is erotic, that disease is the love of two creatures for one another, that even dying is an act of eroticism, that everything is sexual and that even to exist is sexual. And I believe him and we make love beautifully."

Teenage Caveman (L. Clarke)

The Thing (J. Carpenter)

Wicker Man (1973)

7 filmer som borde remejkas

Senaste nytt på remake-fronter är att det säjs att David Cronenberg kanske ska regissera den nya Flugan. Han gör alltså i så fall som de tre H-na (Haneke, Herzog, Hitchcock) och remejkar sej själv.

Vilket får mej att fundera på andra filmer som skulle kunna bli bra i nya versioner:

God Told me to Larry Cohens bisarra ufo/jesus-film.

Gudfadern

Logan's Run De lär hålla på att göra en nyversion av den här. Och det är en typisk film som skulle kunna funka bra som remake. Delar av originalet är bra medan delar är fåniga. Sen kommer den säkert att bli dålig, men det är en annan sak.

Plan 9 från yttre rymden Zombiesar och rymdvarelser är två smaker som går bra tillsammans. Med förbättrade effekter kan filmen få den gravitas den förtjänar.

Sjunde inseglet

Stjärnornas krig Jag skulle göra en film av de tre.

Werewolf of London Wolfman-remaken är ju på väg. Men om vi ska få i gång en rejäl varulvsvåg så borde man göra om den riktiga varulvsklassikern.

Remakes - ett försvar

Redan de gamla grekerna berättade samma historier om och om igen. Kung Markatta finns i många versioner. Malorys Le Morte d'Arthur är en nyversion, liksom Goethes Faust. Till och med Första Mosebok anses av många vara en remake. En popularisering av ett obskyrt sumeriskt verk.

Många ser de många remaken i filmens värld som något negativt. Och nog kommer de flesta av de projekt som nämns här, såsom en ny Highlander och en ny Buffy-film att bli usla. (Även om TV-serien Buffy - Vampyrdräperskan i sin tur var en slags remake.

Men det verkar finnas en föreställning att det istället för nya versioner av gamla koncept skulle komma nya spännande filmer. Men en dålig slasher-remake tar knappast upp platsen för något annat än en dålig ny skräckfilm.

Om Generisk Thriller är ett original eller en remake av filmen Generisk Thriller från 1978 spelar inte så stor roll.

Och det finns flera bra remakes som John Carpenters The Thing, David Cronenbergs Flugan eller Werner Herzogs Nosferatu.

De flesta remakes är dåliga, många är halvbra, ett mindre antal är riktigt bra. Som alla andra filmer. För en bra regissör så ger detta att göra en ny version av en gammal film en annan slags utmaning än att bara filma en bok eller en pjäs.

De tio bästa dystopiska filmerna

Newsarama har en lista med de tio bästa dystopiska filmerna. Som de i en av de sämsta ordvitsarna någonsin kallar för Apocalypse Wow. Detta för att fira den nya Terminator-fyran. Inte för att jag för min del egentligen finner någon anledning att fira just detta. Men ändå - Mina egna 10 favvodystopier, från bäst och neråt som omväxling:
1. Brazil

När man pratar om denna Terry Gilliam-film brukar det vara obligatoriskt att varna för varianten med det hollywoodiserade slutet. Men har någon någonsin sett detta? Säkert en myt, ett påhitt av överheten som den där Trotskij-figuren i 1984.

2.Den sista striden

Om en framtid där människorna förlorat talförmågan. Så man slipper Bessons försök till dialog-

3. Alphaville

Hade jag fått bestämma hade Godard hyrts att göra den nya Terminator. Hårdkokt framtidsdrama med Eluard-citat. Vill man se mer Godard gör SF bör man kolla in "Il nuovo mondo" i RoGoPaG.

4. Videodrome

Om man nu inte anser att det är en utopi.

5. Dark City

Liksom den populärare av de gnostiska 90talsfilmerna: Matrix så finns det väl inget som direkt säjer att den utspelar sej i framtiden. (Många anser att Matrix äger rum på 1530-talet). Men det finns många drag av dystopi i denna genreblandning. Som sökandet efter en plats som kanske inte finns.

6. Fahrenheit 451

Vad vore en lista inspirerad av en Terminator-uppföljare utan Truffaut. Regissörens dagbok från inspelning: Dagbok med Fahrenheit 451 rekommenderas. (Senast jag läste förlagan av Ray Bradbury så konde jag inte låta bli att tänka att jag gärna skulle vilja ha den trippel-storskärmsTV som de har i sin lägenhet.)

7. Terminator

Den första filmen är en bra underhållande enkel tidsreseparadoxhistoria med mycket explosioner. Den dystra framtiden används här effektivt som bakgrund. Den nya filmen verkar inte riktigt, om man får tro recensionerna, ha fått ut lika mycket av den hur mycket de än har använt.

8. Sex Misja

Polsk sf-satir från 80-talet om en värld befolkad enbart av kvinnor dit två manliga astronauter från nutiden kommer. Jag tyckte den var jättebra när jag var elva.

9. A boy and his dog

"Det tog lång tid innan jag slutade höra henne ropa i mitt huvud. Fråga mig om och om igen: vet du vad kärlek är?
Det är klart att jag vet.
En kille älskar sin hund."
Inte lika bra som den novell av Harlan Ellison som den bygger på. Men de clownsminkade bönderna i den dystopiska framtidsmiljön (i en av de rätt få avvikelserna från novellen) är roliga.

10. Gas or It became necessary to destroy the world in order to save it

Roger Corman.

Marilyn Chambers och Rabid

Nyheten om att Marilyn Chambers har dött fick mej att i går se om delar av David Cronenbergs Rabid(1977) i vilken Marilyn Chambers har huvudrollen. Marilyn Chambers hade tvingats på Cronenberg av filmstudion. Hon hade tidigare haft huvudrollen i någon slags pretentiös porrfilm: Behind the Green Door som tillhörde en handfull pornografiska filmer som slagit igenom i mainstreamen.

Cronenberg hade velat ha Sissy Spacek i huvudrollen och det hade blivit en annorlunda film. I Rabid byggs filmen helt kring huvudrollen. Men Marilyn Chambers är bra i den som en kvinna som får en blodsugande tumörliknande utväxt efter en skönhetsoperation. (Förklaringen till detta har klippts bort ur filmen, då Cronenberg tyckte att rytmen blev fel - vilket gör det hela lite förvirrande.)

Rose, som Chambers karaktär heter, sprider en slags zombiesjukdom till sina offer. Året innan hade Cronenberg gjort filmen Shivers som också utgick från zombiegenren men där smittan gjorde offren inte bara våldsamma utan också upplöste deras sexuella spärrar.

Det sexuella temat i många av Cronenbergs filmer gjorde att de ibland kallades för veneral horror, venerisk skräck. Temat är ändå nedtonat gentemot förra filmen.

Många kritiker har menat att Chambers roll som porrstjärna används av Cronenberg för att kommentera kring maktstrukturerna i samhället. Michael Tapper skriver i essän "En attack av kreativ cancer - David Cronenbergs filmer" bland annat "Vid två tillfällen blir hennes attacker en slags symbolisk hämnd på den manliga porrfilmspubliken". Men de scener som Tapper åsyftar, en man antastar henne i ena- hon söker offer i en porrbio i den andra, kan ha funnits med i manus redan när Spacek var ämnad för rollen. I vilket fall är de närmast en kliché inom genren. Vare sej man då menar vampyrgenren, som Rose representerar, eller zombiegenren, som hennes offer blir en del av.

Chambers klassiskt vackra utseende, som fick henne att stå ut som porrskådis (hon kallades The Girl Next Door i reklamen) används dock väl i filmen och medveten om hennes begränsade skådespelarerfarenhet låter Cronenberg henne få väldigt lite dialog utan hon har många långa tysta scener som ger filmen en kusligt suggestiv verkan.

Rabid har oftast setts som den svagare av de två romeroinspirerade Cronenberg-filmerna. Vilket väl också är sant. Men den har sina fördelar, som den obehagliga slutscenen.

Efter Rabid slutade det att vara kommersiellt gångbart att förknippas med porrindustrin och Chambers hade aqldrig mer huvudrollen i någon större film men gjorde ett par B-filmer. Hon blev 57 år gammal.

35 år i filmer, del 3-1991-2000

1991
Bäst: Barton Fink
Också bra: The People under the stairs
Sämst: Highlander II, -trots hård konkurrens
Skulle vilja se:Beauty and Beast- om så bara för att jämföra med 1946 års bästa film; cocteauversionen

1992
Bäst: Bennys video
Sämst: En kvinnas doft - Al Pacino är ett tungt vägande argument emot skådespelarkonsten
Skulle vilja se: Porco Rosso

1993
Bäst: M.Butterfly (cronenberg)
Också bra: Dazed and confused
Sämst: Cliffhanger
Skulle vilja se: Dark half(romero)

1994
Bäst: Quiz Show
Sämst: Muriels bröllop
Skulle vilja se: Vive L´Amour(Tsai Ming-liang)

1995
Bäst: Kids
Sämst: Seven (eller som den också stavas Se7en- något som i sej är argument nog emot filmen, om filmen nu inte hade varit så generös med såna)
Skulle vilja se: Dead man (jarmusch) - vilket eftersom jag har den hemma borde kunna ordnas

1996
Bäst: Moln på drift
Också bra: Grosse point blank
Sämst Romeo + Juliet (med Leonardo di Caprio)
Skulle vilja se:Licántropo

1997
Bäst: Smak av körsbär
Sämst: I know what youdid last summer (trots att jag gillar en scen- den som ackompanjeras av Leadbellys Where did you sleep last night , men resten av filmen har dålighet så att det blir över
Skulle vilja se: Hana-bi

1998
Bäst: Sitcom (Ozon)
Också bra: Svart katt, vit katt , Dark City
Sämst: You got mail
Skulle vilja se: Whispering corridors (jag har av någon anledning sett trean, vilket känns pinsamt- som att ha sett Gregory's 2 Girls- men inte Gregory's girl)

1999
Bäst: eXistenZ
Också bra: Election
Sämst: Idle Hands
Skulle vilja se: But I'm a Cheerleader

2000
Bäst: Sade
Också bra: Ginger Snaps
Sämst: 100 girls
Skulle vilja se: Psycho Beach Party