Ursprunglig Feber

"'You remember Dylan?'
'What you talking about Artie? I knew Dylan before i even knew you.'
The claims of provenance poured from us, like vows to a great cause. If Marilla hadn't said it, I might have. It was barely different from writing, as I once had, No one who's ever heard Little Willie John's 'Fever' ever need bother with subsequent recordings of the song. Maybe I'd first found it on Dean Street, my rage for authenticity."



Stycket över videoklippet är från romanen Fortress of solitude av Jonathan Lethem som jag nu slutligen läst ut (jag började läsa den för ett par år sen men kom av mej i läsningen en tredjedel in i boken, sen började jag läsa den igen från början för några månader sen men slutade igen efter att jag läst ungefär hälften - ändå tycker jag rätt bra om den även om den tappar lite när den går från att beskriva världen i serietidnings- och fantasytermer till att handla om populärmusik). Huvudpersonen Dylen Ebdus är tillbaka i sina gamla hemtrakter och träffar en gammal barndomsvän.
Lethems roman handlar mycket om att försöka höra hemma någonstans - är du Marvel eller DC, Peggy Lee eller Little Willie John?

Om man nu behöver andra inspelningar av "Fever" än Little Willie Johns original eller inte så är den i vilket fall rätt bra.

Citerat från veckans läsning

"Dante reportern."
Peter Weiss
i Notisböcker 1971-75, övers. U. Wallenström

"(421) Endast en kvinna kan ha så mjukt rundade armar, sådana smäckra linjer. * Det estetiska beviset vilar på ett felaktigt enthymem (skönhet är kvinnorna förbehållen), eftersom även kastrater kan vara vackra
(HER. Gåta 6: attrapp, som Sarrasine lurar sig själv med.)"
Roland Barthes
i S/Z, övers. M. Höjer (meningen i fetstil är ur Honoré de Balzacs novell "Sarrasine", så vitt jag förstår står Höjer även här för översättningen)

"I put on the ring and became invisible. No one noticed."
Jonathan Lethem
i The Fortress of Solitude

Citerat från veckans läsning

"It wasn't their fault they were Chinese, and if you asked them about it they'd shrug-they knew it wasn't their fault. Everyone knew. In third grade you were still only settling into your skin and couldn't be expected to answer for it. After that was anyone's guess."
ur The fortress of solitude av Jonathan Lethem

"Fifth grade was fourth grade with something wrong."
ur The fortress of solitude av Jonathan Lethem

Seventh grade was sixth grade desublimated, uncorked. It was the Lord of the Rings trilogy to sixth grade's The Hobbit, the real story at last, all the ominous foreshadowed stuff flushed from the margins and into view. It wasn't for children, seventh grade."
också ur The fortress of solitude av Jonathan Lethem

"This is a paradigm shift. Everything you know has changed. Please remain calm."
ur newuniversal 1 av Warren Ellis

Franz Kafkas Livet är underbart

I Peter Capaldis kortfilm "Franz Kafka's It' a Wonderful Life"(som du kan se HÄR, del 2 ,del 3 sitter författaren Franz Kafka och kan inte riktigt få till en viss förstamening. Han försöker med: När Gregor Samsa en morgon vaknade ur sina oroliga drömmar fann han sig förvandlad till en stor...banan.
Men han är inte nöjd. Han försöker igen: - När Gregor Samsa bla bla bla förvandlad till en stor...
Han blir avbruten, hela tiden genom filmen störs han i sitt skapande. Fast det slutar lyckligt i en variant på avslutningsscenen i Frank Capra's Livet är underbart som måste ses.

Capaldi säjer sej ha fått idéen till filmen när hans hustru råkade säja fel och istället för Capra sa Kafka. Det är inte enda gången de två skaparna kopplats samman. I novellen "Receding Horizons" av Jonathan Lethem och Carter Scholz blir Kafka, nu i Hollywood, hyrd till att skriva manus till just
It's a Wonderful Life. Berättelsen finns i samlingen Kafka Americana som innehåller åtta noveller runt Kafka skrivna av de två författarna. I Lethems egenskrivna "The Notebooks of Bob K." är det Kafka som skapade Läderlappen.
Medan i novellen "The Jackdaw's last case" av Paul Di Fillipio så är den maskerade brottsbekämparen Kafka själv. På dagen en plågad författaren på kvällen skurkarnas terror: Kajan! (Jackdaw betyder Kaja. Kafka är tjeckiska för kaja.)

Satan, you're a born humorist - Supermen! The First Wave of Comic Book Heroes

Utgivningarna av gamla serier har ökat rejält på senare år. Förlaget Fantagraphics har återutgett flera av de lite underligare, obskyra serierna. Såsom Hank Fletcher-volymen I shall destroy all civilized planets. Två serier av Hank Fletcher finns med i den nya volymen Supermen! The FIRST WAVE of COMIC BOOK HEROES 1936-1941, redigerad av Greg Sadowski.

Volymen samlar tjugo serier ur magasin runt tiden av Stålmannens genombrott. Den säjer sej utgöras av tidiga superhjälteserier. Och det, förvånansvärt dåliga, förordet av Jonathan Lethem handlar om superhjältar och om hur dessa serier ger en ny syn på genrens ursprung. Vad han i all sin hyperbol säjer är egentligen bara att serier förr var annorlunda men ändå kan påminna om nyare. Problemet med förordet är antagandet att detta är serier modellerande sej efter Stålmannen.

En av serierna är en kopia av Mandrake, en serie som föregår Stålmannen med ett par år. Och flera av de andra hjältarna är rymdhjältar. Att Fantagraphics säljer boken som en med tidiga variationer av superhjälten är kanske förståeligt med tanke på genrens roll i USA.

Det finns superhjältar i boken. Som den ena av de två Hank Fletcher-serierna. Fletchers absurda serier ses ofta som en slags kalkonserier. Men det finns flera enskilda paneler som är fascinerande.

Att läsa hans serier är dock mest ett nödvändigt ont för att få mer ut av genombläddrandet senare.

Det gäller de flesta av serierna i volymen att de är bättre att bläddra i än att faktiskt läsa igenom. Uppbyggnaden av historierna är ofta stel. Men också i de sämsta finns som regel här åtminstone en bild, en panel att glädjas åt. Som denna segerdansande robot:

Urvalet domineras av serietecknare som senare blivit kända. De skrev och ritade ofta under pseudonymer. Först efter att ha läst de två Will Eisner-serierna ser jag i de fylliga noterna där bak att de är gjorda av Will Eisner. Jag tyckte ena var bra och den andra inte så bra. När jag går tillbaka och läser om den sämre Eisnern så får den dock mer mening i det att jag ser saker som finns hos den senare Eisner.
Andra serietecknare som är representerad är Jack Kirby, som man genast känner igen trots att han inte utvecklat vare sej kirbyprickar eller kirbycollage än, och Jack Cole, Plastmannens skapare.
Jack Coles tre serier i volymen är höjdpunkten. Och de enda av serierna som man skulle vilja se mer av.
I The Comet, som citeras i rubriken, så visar Cole upp hur levande en flygande tecknad figur faktiskt kan se ut.

Se hur vår hjälte flyger runt medan han dödar poliser. Alla pojkars dröm. (Han är hypnotiserad).
Medan Silver Streak påminner mycket om Plastmannen i dialog och humor. Och The Claw (se överst på inlägget)är en bizarr monstruös jätteversion av Fu Manchu. (Rasismen lever och mår väl i dessa serier. I en av serierna så tänkte jag först att den groteska rymdvarelsen måste ha påverkats av en rasistisk nidbild av en asiat. Men det vart menat att va en asiat.)
Också Basil Wolverton finns med med en serie. En rymdhjältehistoria som ser såpass wolvertonsk ut att den ser lite apart ut i volymen:

I stort är serierna mer fascinerande än bra. Men även om jag kanske inte kommer att läsa om särskilt många av dem lär jag säkert ta fram boken för att bläddra i.

...en morgon vaknade ur sina oroliga drömmar

I veckan har jag läst två noveller som bägge alluderar på Franz Kafkas Förvandlingen.

Michael Bishops Rogue Tomato som börjar:

"The Metamorphosis of Philip K.

WHEN Philip K. awoke, he found that overnight he had grown from a reasonably well shaped, bilaterrally symmetrical human being into...a rotund and limbless planetary body circling a gigantic gauzy-red star. In fact"..."Philip K. concluded that he was a tomato.",

samt "Franz Kafka" by Jorge Luis Borges av Alvin Greenberg.

Alvin Greenberg utgår snarare från Borges Tlön, Uqbar och vad den nu heter, men en av ledtrådarna för berättaren att världen håller på att förändras är att hans studenter är övertygade om att Gregor Samsa är en gräshoppa.

Det här är kanske inte något särskilt stort sammanträffande. Många författare har spelat på Förvandlingen. Särskilt den kända första meningen har travesterats många gånger. Mrozek gjorde en där en insekt vaknar upp och finner sej förvandlad till en människa. Och jag har för mej att just den varianten är populär. Hos Brian Aldiss förvandlas insekten till Franz Kafka om jag minns rätt. Med drömmer fjärilen mej eller jag fjärilen motiv.

Det finns nog många fler.

Även andra Kafkaberättelser har fått sin tribut. Jonathan Lethem ska ha anspelat på ett par. Han har en novell där det är Kafka som skapat Läderlappen. Vilket ju är en skoj idé men lite påminner om Philip José Farmers novell där han skriver Tarzan som om Tarzan gjordes av William S. Burroughs snarare än Edgar Rice Burroughs. En premiss som inte trots utan pågrund av att den är så bra gör själva läsandet av texten halvt överfödigt.

Och Farmer är bättre.