Citerat från veckans läsning

"I mina kretsar finns det få saker som anses finare än att ha integritet och civilkurage och säga sånt som andra inte säger: alltså är det per definition opportunt att vara inopportun.
  Och om jag då säger något inopportunt för att få beröm, är jag alltså en opportunist."
ur "Om opportunism" i Lättbok av Gun-Britt Sundström

"— Det visar att ditt hjärta är ont. Du får be till Gud att han förvandlar dig och ger dig ett nytt och rent hjärta, att han tar bort detta stenhjärta och ger dig ett hjärta av kött.
  Jag tänkte ställa en fråga angående hur denna hjärtbytesoperation skulle gå till, då mrs Reed ingrep"
ur Jane Eyre av Charlotte Brontë, övers. Gun-Britt Sundström

Villette av Charlotte Brontë

"Jag lade undan detta stycke vardaglig kunskap, som samvetsgranna hemmafruar lägger undan de till synes värdelösa trasor och stumpar, som deras förutseende sinnen tror kan komma till användning någon dag."
övers. Anna-Karin Malmström Ehrling & Per Ove Ehrling

En av luckorna i min beläsenhet är 1800-talets engelska är romanerna som Jane Austen, Brontë-systrarna och George Eliot skrev.
På senare år har jag lite sakta börjat ändra på detta. Men när jag läste Villette förra året så var det min första roman av Charlotte Brontë. Jag har ännu inte läst hennes mest kända berättelse Jane Eyre.

Villette kom ut 1853. Det kom en svensk översättning strax efter detta. Men Modernistas utgåva är en nyöversättning (nästa månad så ger Modernista ut ännu en Charlotte Brontë-roman: Professorn.) Jag tyckte det var en rätt underlig bok på flera sätt. Något annat än jag hade väntat mej.

Det är inte enbart att jag är ovan vid att läsa den här sortens böcker som gör att den känns märklig. I Sandra M. Gilberts och Susan Gubars The Madwoman in the Attic säjs romanen vara "the most obviously eccentric of Brontës novels" (Gilbert och Gubar skriver fascinerande om Villette och du borde läsa dem istället för det här: kapitlet heter "The Buried Life of Lucy Snowe").

Berättaren och huvudpersonen är den föräldralösa Lucy Snowe. Men hon hoppar raskt över en stor del av sitt liv. Och ibland tycks hon se sej som en biperson i berättelsen och berättar istället om en av sina elevers kärlekshistorier.
Boken blandar kärleksromanen och den gotoska romanen på ett rätt udda sätt. Som om Lucy Snowe inte är hemma i någon av genrerna.

Det underliga är en kvalite. Det är en fängslande och ofta rolig roman. Jag borde fylla i mer av den där luckan. Kanske med Jane Eyre.

Citerat från veckans läsning

"Jag lade undan detta stycke vardaglig kunskap, som samvetsgranna hemmafruar lägger undan de till synes värdelösa trasor och stumpar, som derad förutseende sinnen tror kan komma till användning någon dag."
ur Villette av Charlotte Brontë, övers. Anna-Karin Malmström Ehrling & Per Ove Ehrling

"'Jag gillar att slåss med något bastant i magen', förklarade han, medan den andra foo-foo-bullen for genom luften med en imponerande last av grönsaker, fisk och gröna blad av gentiana.
  Olumba svalde lite saliv, medan han såg på mannen. Själv föredrog han att gå till strids lätt."
ur De stora dammarna av Elechi Amadi, övers. Torsten Hansson

Litteraturen och det onda

"Litteraturen är inte oskyldig, och då den är brottslig måste den till sist tillstå att den är sådan" skriver Georges Bataille i förordet till Litteraturen och det onda, en samling med litteraturessäer om Charles Baudelaire, markis de Sade, Jean Genet, William Blake, Emily Brontë och andra författare.
(Genet-essän handlar emellertid snarare om Jean-Paul Sartres bok Saint Genet. Också Baudelaire-texten är skriven i kritik med Sartre. Även om Bataille lite motvilligt gillar Saint Genet så handlar essän om det han är oense med Sartre om i läsningen av Genet.)

Kanske kan Sade och Baudelaire tyckas som mer självklara kandidater i en bok om litteratur och ondska än Brontë. Men essän om BrontësSvindlande höjder som inleder boken är den starkaste texten här.

Boken är utgiven i Brutus Östlings bokförlags serie Moderna franska tänkare. En bokserie med många bra böcker som tyvärr ser lite tråkiga ut. Av Bataille finns i serien även Den fördömda delen som en twittervän nämnde i går apropå Batailles Ögats historia.

Om Emily Brontës fantasyberättelser om landet Gondal

Now hear me: in these regions wild
I saw to-day my enemy,
Unarmed, as helpless as a child
She slumbered on a sunny lea.

Systrarna Brontë hittade i sin ungdom på historier om fiktiva exotiska länder. Emily och Anne Brontë skrev om landet Gondal och dess drottning Augusta.

I antologin Amazons! (1979), red. Jessica Amanda Salmonson, finns en kort text av Emily Brontë kallad "The Death of Augusta", redigerad och annoterad av Joanna Russ.

Antologin är "an original collection of new stories of warrior-women". Del i ett kvinnligt erövrande av de traditionellt manliga delarna av populärgenrerna, så innehåller den noveller av Tanith Lee, Margaret St. Clair och tio andra författare, mestadels kvinnor. Samt då denna Joanna Russ/Emily Brontë-historia.

Sword & Sorcery-genren (eller "heroic fantasy" som den kallas här - det finns säkert en skillnad) kan vara lite svår att ta på allvar. Men antologin försöker göra sitt bästa. Med ett förord om kvinnliga krigare genom litteraturhistorien och då ett anammande av en av Brontëarna som en pionjär inom Conana Barbarinnan-genren.

Bara delar av berättelsen om Gondal har bevarats. En rekonstruktin av historien gavs ut av Fannie E. Ratchford som Gondal's Queen, A Novel in Verse by Emily Jane Brontë. Denna nämns i slutet av "The Death of Augusta". Den har senare kritiserats som mer ett verk av Ratchford än av Brontë. Anne Brontës bidrag till berättelserna är också bortsopade. Den sortens vershistorier om riddare som systrarna skrev var på 1800-talet rätt vanliga. Först med William Morris kom den att börja förvandlas till vad vi idag skulle känna igen som fantasy.

Den fem sidor långa "The Death of Augusta" utgörs av några kortare utdrag av verserna och Russ som berättar historien därimellan. Russ' prosasammanfattningar mellan verserna är mer läsvärda än Brontës diktfragment här. Enstaka formuleringar i verserna lyser till som de rader Russ väljer att avsluta med: "What flower in Ula's garden sweet/Is worth one flake of snow?". Men det är inte enbart det att det bara finns fragment av Gondal-historierna som gör att det inte är dessa som gett henne en plats i litteraturhistorien.

Russ, som namecheckas i flera inledningar till de olika novellerna i antologin, hade ett decennium tidigare med sina noveller om Alyx gjort den hittills intressantaste vidareutveclingen av barbar-fantasyn. Hennes bidrag till antologin kan läsas som en lätt kritik av densamma. Alyx lämnar efter bara tre noveller Sword & Sorcery-genren. För att dyka upp som huvudperson i sf-kortromanen Picnic on Paradise. Russ är själv på väg att vid tiden för Amazons! lämna också sf-genren och skriver på en "riktig" roman.

Även om Emily Brontë fortsätter att skriva enstaka verser om Gondal hela sitt liv, kommer hon som bekant att lämna denna protofantasygenre bakom sej för att skriva Wuthering Heights. "She was to become a classic, in time. But that's another story." (ur Alyx-novellen "I gave her sack and sherry" av Joanna Russ.)

(Först publicerad här 15:e mars 2010. "I gave her sack and sherry" är den titel "I thought she was afeard till she stroked my beard" hade när den först publicerades i antologiserien Orbit. Redaktören Damon Knight ändrade titeln.)

Åtta länkar en lördag

Final Frontiers av Tom Scioli
Fortsättningen på Tom Sciolis American Barbarian går att läsa på nätet. Sciolis Jack Kirby-inspirerade serier är märkliga. Med figurer som Robot-Dracula och det brottsbekämpande popbandet Final Frontiers.

 Three year old nephew obsessed with Avengers av Abhay Khosla 
"Three year old nephew obsessed with Avengers. Stares at me blankly when I try to explain that favorite characters all stolen from Jack Kirby because he doesn’t speak the English good yet."

Jenny Maria Nilsson om Bok utan namn av Göran Sonnevi 
"I fantasyförfattaren Ursula K. Leguins bokserie om Övärlden kan man behärska någon om man känner dess namn. Andra halvan av Sonnevis bok består av den långa texten 'Disparate sin nombre'. Sida upp och sida ner är det som om Sonnevi vill veta men inte kontrollera tingens namn. Författaren är en superhjältearkivarie som nedtecknar skeenden för att ge dem frihet."
Göran Sonnevis nya diktsamling är 800 sidor lång.

 De 15 bästa kinesiska svordomarna i Firefly
I sci-fi-vilda-västern-tv-serien Firefly så svor av och till de engelsk-talande rollfigurerna på mandarin. "Holy Mother of God and all her wacky nephews." ska en av dessa utgjutelser ha blivit översatt till engelska om man får tro denna lista. Från en 8-topplista över topplistor på Topless Robot 

Svenska händelser 3: Gruvstrejken i Svappavaara
Om strejken 69/70 som inspirerade en våg med strejker som ledde till förbättrade arbetsförhållanden i Sverige. Som en av de strejkande säjer i programmet: "Kanske vi gjorde ett gott arbete".

Jane Eyre X 10 
Bernur går igenom hur en scen gjorts i tio filmatiseringar av romanen. Han är inte nöjd.

Krapp's Last Tape med Harold Pinter som Krapp
Från 2006. På Ubuweb.

Amazons! - Joanna Russ gör Emily Brontë

Now hear me: in these regions wild
I saw to-day my enemy,
Unarmed, as helpless as a child
She slumbered on a sunny lea.

Systrarna Brontë hittade i sin ungdom på historier om fiktiva exotiska länder. Emily och Anne Brontë skrev om landet Gondal och dess drottning Augusta.

I antologin Amazons! (1979), red. Jessica Amanda Salmonson, finns en kort text av Emily Brontë kallad "The Death of Augusta", redigerad och annoterad av Joanna Russ.

Antologin är "an original collection of new stories of warrior-women". Del i ett kvinnligt erövrande av de traditionellt manliga delarna av populärgenrerna, så innehåller den noveller av Tanith Lee, Margaret St. Clair och tio andra författare, mestadels kvinnor. Samt då denna Joanna Russ/Emily Brontë-historia.

Sword & Sorcery-genren (eller "heroic fantasy" som den kallas här - det finns säkert en skillnad) kan vara lite svår att ta på allvar. Men antologin försöker göra sitt bästa. Med ett förord om kvinnliga krigare genom litteraturhistorien och då ett anammande av en av Brontëarna som en pionjär inom Conana Barbarinnan-genren.

Bara delar av berättelsen om Gondal har bevarats. En rekonstruktin av historien gavs ut av Fannie E. Ratchford som Gondal's Queen, A Novel in Verse by Emily Jane Brontë. Denna nämns i slutet av "The Death of Augusta". Den har senare kritiserats som mer ett verk av Ratchford än av Brontë. Anne Brontës bidrag till berättelserna är också bortsopade. Den sortens vershistorier om riddare som systrarna skrev var på 1800-talet rätt vanliga. Först med William Morris kom den att börja förvandlas till vad vi idag skulle känna igen som fantasy.

Den fem sidor långa "The Death of Augusta" utgörs av några kortare utdrag av verserna och Russ som berättar historien därimellan. Russ' prosasammanfattningar mellan verserna är mer läsvärda än Brontës diktfragment här. Enstaka formuleringar i verserna lyser till som de rader Russ väljer att avsluta med: "What flower in Ula's garden sweet/Is worth one flake of snow?". Men det är inte enbart det att det bara finns fragment av Gondal-historierna som gör att det inte är dessa som gett henne en plats i litteraturhistorien.

Russ, som namecheckas i flera inledningar till de olika novellerna i antologin, hade ett decennium tidigare med sina noveller om Alyx gjort den hittills intressantaste vidareutveclingen av barbar-fantasyn. Hennes bidrag till antologin kan läsas som en lätt kritik av densamma. Alyx lämnar efter bara tre noveller Sword & Sorcery-genren. För att dyka upp som huvudperson i sf-kortromanen Picnic on Paradise. Russ är själv på väg att vid tiden för Amazons! lämna också sf-genren och skriver på en "riktig" roman.

Även om Emily Brontë fortsätter att skriva enstaka verser om Gondal hela sitt liv, kommer hon som bekant att lämna denna protofantasygenre bakom sej för att skriva Wuthering Heights. "She was to become a classic, in time. But that's another story." (ur Alyx-novellen "I gave her sack and sherry" av Joanna Russ.)

(Först publicerad här 15:e mars 2010. "I gave her sack and sherry" är den titel "I thought she was afeard till she stroked my beard" hade när den först publicerades i antologiserien Orbit. Redaktören Damon Knight ändrade titeln.)

Pär Rådström och science fiction

Det händer att avsnitten om Baravia i Tiden väntar inte av Pär Rådström beskrivs som fantasy. Men även om detta fiktiva land tar över en stor del av berättelsen så förblir romanen realistisk. Greg Bengtsson kan ibland låta som om Baravia fanns på riktigt. Men det är mer att se som ett berättargrepp. Rådström hade också själv, likt systrarna Brontë, i sin ungdom hittat på ett land. Så inslaget är delvis självbiografiskt.

Det finns dock inslag av det fantastiska i Rådströms författarskap. Dubbelgångarmotivet spelar en roll i Sommargästerna. Och Rådström satt i redaktionen för den svenska sf-tidskriften Galaxy. Där han också publicerade två noveller.

Galaxy var en svensk utgåva av det amerikanska magasinet med samma namn. Som hade en dragning åt det satiriska och samhällskritiska. Tigermannen av Alfred Bester gick som följetong i den. Liksom i den svenska versionen av magasinet.

Svenska Galaxy kom ut 1958-1960. Det blev mindre än tjugo nummer. I tidningen publicerades ett tiotal svenska noveller varav två av Rådström. Så vitt jag vet har dessa inte återtryckts. Även om jag kan ha fel. Det har kommit en fem-sex postuma samlingar med Rådström-texter (den bästa, som du bör läsa, är Pär Rådström i press & radio).

En sf-novell av Rådström finns i Minotauren nr 17. Den är från 1953 och heter "Rymdskeppet Tellus återkomst". Numret har också en artikel av Dan Brundin kallad "Pär Rådström som science fiction-författare". Novellen är egentligen rätt klumpig. Särskilt i de mer sf-iga bitarna. Den får lite liv i slutet. Som påminner mej om "Barnens domstol".

De två Galaxy-novellerna beskrivs kort i Brundins artikel. Intressantast verkar "Utan att bländas": "en utomjording dubblerar huvudgestalten, kopierar honom" ( i Galaxy 3/58 - vars omslag pryder inlägget).

I en recension av sf-antologin Morgondagens äventyr (1953) red. E. N. Tigerstedt, den första antologin med science fiction på svenska, visar Rådström att han är relativt inläst i genren. Och det säjs att han läste mycket sf.

Man ska inte överdriva science fictionens roll i Rådströms författarskap. Brundin listar på slutet av sin artikel 10 sf-noveller av Rådström. De flesta av dessa kan endast mycket löst säjas vara science fiction. Tidsresenovellen "Inflation" (i Att komma hem) och den burleska "Jean le Richelieu" (i Ro utan åror) är de bästa av dessa. Men Rådström skrev ett hundratal noveller.

De fantastiska inslagen i hans författarskap är knappast heller fler än hos de flesta författare. Enligt Galaxys redaktör så ska Rådström egentligen inte ha varit särskilt involverad i tidningen. Rådström var intresserad av många saker. Förutom sf skrev han också parodier på amerikanska deckare.

Åtta länkar en lördag

Great Comics That Never Happened
Chris Sims har på Comics Alliance tillsammans med tecknaren Rusty Shackles ett inslag med fiktiva tecknade serier. Senaste "Great Comics That Never Happened" är ett slags best of dessa serietidningar som kunde ha varit. Serietidningar där Lagens Väktare möter Wu Tang Clan. Med söta barnversioner av Jesse Custer och de andra från Preacher kallad Li'l Preacher. Eller som i versionen av Leauge of the Extraordinary Gentlemen på bilden ovan. Som till skillnad från Alan Moores grupp inte hämtar sina medlemmar från den senare delen av 1800-talets populärlitteratur, utan från en annan lika rik källa:
"When war-hero-turned-handyman Kesuke Miyagi is found drained of blood, it becomes clear that the occult gang known as the Lost Boys are targeting the only individuals that can stop them from complete domination of America. [...]Now, disgraced scientist Emmet Brown has to put together a new team to combat the growing threat of the Lost Boys and their leader, a newly resurrected vampire kingpin Tony Montana: Transportation specialist Jack Burton, ex-commando B.A. Baracus, tech wizard Angus MacGyver and the mysteriously powerful femme fatale known only as 'Lisa.'"

Recension av Criterions utgåva av Furste Namors Fantastiska Fyran

Jog likes comics om Jean-Luc Godards Vår tids musik
"Even at the age of seventy-four, Godard still has the power to provoke strong reactions from viewers, reactions like 'He’s still alive?' or 'Was he the one in Close Encounters?' or 'Who?'”.

Kafka på jobbet om Agnes Grey och Simons 120 dagar
"och det är här, om inte förr, som det blir ganska uppenbart att Anne Brontë och Simon Gärdenfors tänker lite olika"

Timothy Callahan om Planetary 7
Om Vertigo-numret av Planetary av Warren Ellis.

"Everybody needs money that's why they call them money" - Geoff Klock om David Mamets Heist
Om pengarnas roll i Mamets värld så som den visar sej i repliken ovan.

Jorden är inte rund - Om Camper Van Beethovens låt "She Divines Water"
David Lowery har startat en blogg, 300 songs, där han skriver om sina låtar från tiden i Camper Van Beethoven och andra band. Som här om en sång från albumet Our beloved revolutionary sweetheart

Samtal om Scott Pilgrims Soundtrack
Beck, Edgar Wright och Bryan Lee O'Malley och några till diskuterar soundtracket till Scott Pilgrim-filmen.

Sword & Sorcery av Emily Brontë

Now hear me: in these regions wild
I saw to-day my enemy,
Unarmed, as helpless as a child
She slumbered on a sunny lea.

Systrarna Brontë hittade i sin ungdom på historier om fiktiva exotiska länder. Emily och Anne Brontë skrev om landet Gondal och dess drottning Augusta.

I antologin Amazons! (1979), red. Jessica Amanda Salmonson, finns en kort text av Emily Brontë kallad "The Death of Augusta", redigerad och annoterad av Joanna Russ.

Antologin är "an original collection of new stories of warrior-women". Del i ett kvinnligt erövrande av de traditionellt manliga delarna av populärgenrerna så innehåller den noveller av Tanith Lee, Margaret St. Clair och tio andra författare, mestadels kvinnor. Samt då denna Joanna Russ/Emily Brontë-historia.

Sword & Sorcery-genren (eller "heroic fantasy" som den kallas här - det finns säkert en skillnad) kan vara lite svår att ta på allvar. Men antologin försöker göra sitt bästa. Med ett förord om kvinnliga krigare genom litteraturhistorien och då ett anammande av en av Brontëarna som en pionjär inom Conana Barbarinnan-genren.

Bara delar av berättelsen om Gondal har bevarats. En rekonstruktin av historien gavs ut av Fannie E. Ratchford som Gondal's Queen, A Novel in Verse by Emily Jane Brontë. Denna nämns i slutet av "The Death of Augusta". Den har senare kritiserats som mer ett verk av Ratchford än av Brontë. Anne Brontës bidrag till berättelserna är också bortsopade. Den sortens vershistorier om riddare som systrarna skrev var på 1800-talet rätt vanliga. Först med William Morris kom den att börja förvandlas till vad vi känner igen som fantasy.

Den fem sidor långa "The Death of Augusta" utgörs av några kortare utdrag av verserna och Russ som berättar historien därimellan. Russ' prosasammanfattningar mellan verserna är mer läsvärda än Brontës diktfragment här. Enstaka formuleringar i verserna lyser till som de rader Russ väljer att avsluta med: "What flower in Ula's garden sweet/Is worth one flake of snow?". Men det är inte bara för att det bara finns fragment av Gondal-historierna som det inte är dessa som gett henne en plats i litteraturhistorien.

Russ, som namecheckas i flera inledningar till de olika novellerna i antologin, hade ett decennium tidigare med sina noveller om Alyx gjort den hittills intressantaste vidareutveclingen av barbar-fantasyn. Hennes bidrag till antologin kan läsas som en lätt kritik av densamma. Alyx lämnar efter bara tre noveller Sword & Sorcery-genren. För att dyka upp som huvudperson i sf-kortromanen Picnic on Paradise. Russ är själ på väg att vid tiden för Amazons! lämna också sf-genren och skriver på en mainstream-roman.
Även om Emily Brontë fortsätter att skriva enstaka verser om Gondal hela sitt liv kommer hon som bekant att lämna denna protofantasygenre bakom sej för att skriva Wuthering Heights. "She was to become a classic, in time. But that's another story." (ur Alyx-novellen "I gave her sack and sherry" av Joanna Russ.)

Klassiker

Expressen, eller möjligen Aftonbladet (jag kan inte skilja på de längre), hade för ett tag sen en kampanj där de sålda fula utgåvor av böcker som inte hade copyright till ett förvånansvärt högt pris.

Bok- och skivklubbar är som alla vet som regel lurendrejeri. Ibland är det små förlags sista desperata försök att inte gå under. Det är väl att betrakta som när en fattig stjäl bröd, typ. Men annars ett förkastligt beteende. Adlibris har flera olika såna här klubbar. Senast en klassikerklubb. Första boken är en bok av Zeppo Brontê, inte så mycket en klassiker som gjord av en nära släkting till folk som skrev klassiker.

Som när du inte har råd med Sylvester Stallone kan du alltid anställa hans bror.