Visar inlägg med etikett slapp happy. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett slapp happy. Visa alla inlägg

måndag 3 oktober 2011

10 bra tyska skivor


Med anledning av Tysklands nationaldag:

Blixa Bargeld - Auftragsmusik Film- und Theatermusiken
Skiva av Neubauten-sångare med musik till en uppsättning av en Bernard_marie Koltes-pjäs och en film. Bägge från 1994 (albumets engelska titel är Commissioned Music)
Bästa spår: "Somewhere over the rainbow" (eller snarare så vet jag inte vilka av de andra instrumentala spåren som är vilkq)

Einstürzende Neubauten - Fünf auf der oben offenen Richterskala
Neubautens fjärde album från 1987 är industriblues när den är som bäst.
Bästa spår: "Morning Dew"

Einstürzende Neubauten - Silence is sexy
Neubauten har fortsatt att hålla en hög kvalité genom åren. Den här kom år 2000. Albumets sista låt "Total Eclipse of the Sun" och Bonnie Tylers "Total eclipse of my heart" är en mash-up waiting to happen.
Med två Einstürzende på listan och en Blixa kanske det blir lite för mycket Neubauten men å andra sidan så lider de flesta listor av en viss Einstürzende Neubauten-brist.
Bästa spår: Musentango

Faust - The Faust Tapes
Bästa spår: Hela albumet är ett enda långt spår, viel avant-garde.

Die Haut - Headless body in a topless bar
Jag brukar bara spela halva den här. Den halvan jag inte brukar spela är instrumental. Men bra. Andra halvan har gästvokalisterna Nick Cave, Mick Harvey, Kid Congo Powers och Anita Lane.
Bästa spår: "Sad dark eyes" (med Harvey på sång)

Der Himmel über Berlin. Original Musik aus dem Wim Wenders Film
"DIE HELDEN MEINE GESCHICHTE SIND ENGEL. RICHTIG ENGEL! WARUM AUF NICHT?" (Hjältarna i min berättelse är änglar. Just det, änglar! Och varför inte?) - Wim Wenders i innerkonvolutet.
Soundtracket till Himmel över Berlin. Med instrumental musik av Jürgen Knieper. Samt tidigare utgivna poplåtar av Laurie Anderson, Nick Cave & The Bad Seeds och Crime & The City Solution. De två sistnämnda banden var berlinbaserade när filmen gjordes. I en scen i Himmel över Berlin så sjunger Solveig Dommartin, som spelar den kvinnliga huvudrollen, med i låten "The Carny" med Nick Cave & Dom men hennes nynnande är tyvärr inte med på skivan.
Bästa spår: "Lied vom Kindsein"

Kastrierte Philosophen - Between Shootings
Bästa spår: "One of these days"

Dagmar Krause - Supply & Demand
Bästa spår: "Supply & Demand (The trader's song)" ("Jag vet ej, vad en människa är,/bara priset jag vet." (övers. E. Leisner))

Gisela May - Gisela May singt Brecht
Den här får representera Östtyskland. Liksom Krauses skiva är det tolkningar av Brechtlåtar.
Bästa spår: "Zu Potsdam unter den Eichen"

Slapp Happy - Acnalbasac Noom
Spelades in 1973, från början med titeln Casablanca Moon. Skivbolaget sa nej till den versionen och den kom ut i en omproducerad variant med stråkar och sånt. Och som lät som mycket annan progressiv musik från den tiden. Några år senare släpptes den här ursprungsversionen - som har en mer omedelbar ljudbild och i en bättre värld hade varit en av de klassiska banbrytande rockskivorna.
Bästa spår: "A little something"

Tidigare års tysklandsfirande:
10 bra tyska romaner
10 bra tyska filmer

torsdag 25 november 2010

35 år i album

Samma meme som filmerna fast med Lpar Underligt nog verkar det inte cirkulera samma variant fast med böcker.

1974 Clannad- Clannad 2
Clannad gav bara ut en bra skiva men den är desto bättre.

1975 Alan Stivell- e dulenn
En uppföljare till 1970 års Olympiaplatta. Idag kan man få för sej att man är alternativ när man lyssnar på Stivell men skivorna sålde i miljontals exemplar.

1976 Carin Kjellman Ulf Gruvberg- Folk och Rackare
Slår i ett par låtar låtar över i hemslöjdmode men när resten innehåller sånt som Ack hör du lille Erik så kan man stå ut med det.

1977 Perelaar- de Perelaar
Nyligen kom en samling kallad Rare Dutch Folk ut där ett spår med Perelaar ingår. Och Rare är väl minst sagt ordet. Troligtvis obskyraste albumet på denna lista men också ett av de bästa. Ut och köp.

1978 The Residents- Duck Stab
Residents behöver knappast någon presentation.

1979 The Specials
Är det bra är det väl ska.

1980 Slapp Happy- Acnalbasac noom (inspelad 73, släppt 1980)
Skivbolaget krävde en ominspelning av skivan efter att ha hört denna version. Den Casablanca Moon som släpptes är inte direkt dålig men låter som mycket annat.

1981 The Birthday Party- Prayers on fire
Den jämnaste av Birthday Partys plattor

1982 Dexy's Midnight Runners- "Too-Rye-Ay"
Kritiker tenderar ser ner på den här som kommersiell. Och snickarbyxig. Kritiker tenderar ha fel.

1983 Billy Bragg- Life's a riot with spy vs spy
Orange.

1984 Leonard Cohen- Various Positions
Cohens sista riktigt bra.

1985 Tom Waits- Rain Dogs

1986 The Triffids- Born Sandy Devotional
Väldigt många bra plattor kom 86 men är man uppe mot Born Sandy har man redan förlorat.

1987 Einstürzende Neubauten- Fünf auf nach oben offenen richterskala
Neubautens bästa. Morning Dew bästa covern någonsin.

1988 Nick Cave & The Bad Seeds- Tender Prey

1989 Agnes Buen Garnås & Jan Garbarek- Rosensfole
Medeltida jazzindustri - eller nåt.

1990 Nick Cave & The Bad Seeds- The Good Son
Visserligen första Cave som inte är bättre än föregångaren men då är ju föregångaren Tender

1991 Thåström- Xplodera mig 2000
Tommy Steele.

1992 Tom Waits- Bone Machine
Kanske lite överproduceradmen inte så farligt som senare skivor.

1993 Diamanda Galas- vena cava
Nästintill omöjlig att lyssna på. Ett mästerverk.

1994 Nick Cave & The Bad Seeds- Let Love in
Nick Caves comeback.

1995 Max Book- Istomen
Sveriges främste.

1996 Einstürzende Neubauten- Ende Neu
Neubauten har hållit en förvånansvärt stadig kvalité under åren.
If you want me you can find me in the garden

1997 Bob Dylan- Time Out of Mind
Vilket väl är mer än man kan säja om herr Bob.

1998 Cat Power- Moon Pix
Kanske inte den bästa catpowern men Say och Moonshiner kan mäta sej med de bästa.

1999 Magnetic Fields- 69 Love Songs
Some fall in love. I shatter.

2000 Einstürzende Neubauten- Silence is Sexy
Allt jag vill se är en total solförmörkelse.

2001 The White Stripes- White Blood Cells
På en "humor"sajt kallad Things white people like så står White Stripes med. Alla vita har nån gång tyckt att White Stripes är coola. Nåja.

2002 Adam Green
Adam Green har misslyckats med att leva upp till den här skivan såsom Sverige har misslyckats i Beijing.

2003 u. n. p. o. c. - fifth column

2004 Danger Mouse- Grey Album
Det är något visst med olaglig musik.

2005 Cocorosie- Noah's Ark
Det är Armagiddeon dags.

2006 The Knife- Silent Shout
I allt väsentligt en bluesplatta.

2007 Bonde do role- With lazers
Fler album skulle innehålla kazooer.

2008 Magnetic Fields- Distortion
Shitfaced they are all undressing.

(Först publicerad den 24:e augusti 2008.
Det meme (eller tankesmitta som det heter på svenska) som nämns i början av inlägget var ett där man skulle ta en film eller, som här, ett album från det år man vart född till detta år. Detta år då i detta fall 2008. Jag hade väl kunnat lägga till album för 2009 och 2010 och kanske lite bilder på omslag och sånt. Men inlägget får stå kvar som det var, med daterade sportreferenser och allt, som en bild av Butter tar ordet från en enklare tid.
Men jag har lagt till länkar till tre av albumen som jag senare skrivit lite mer utförligt om.)

onsdag 23 december 2009

Slapp Happy - The Secret



Från den första, av skivbolaget ratade, versionen av Casablanca Moon från 1973. Denna version gavs ut senare under namnet Acnalbasac noom.

tisdag 11 augusti 2009

Dagmar Krause och Brecht


Första sången och titelspåret på Dagmar Krauses Brecht-skiva Supply & Demand ("Handlarens sång" som den heter i Erwin Leisers tolkning) har omkvädet "Do I know do you know,/What's this thing called rice?/God only knows what rice is/I only know it's price." Riset byts ut mot bomull efter andra versen och i sista refrängen lyder sångens sista rader: "God only knows what man is/I only know his price" ("Jag vet ej, vad en människa är,/bara priset jag vet." (övers. E. Leisner*) Jag har svårt att tänka mej två rader som bättre representerar kärnan i Bertolt Brechts verk.

Dagmar Krause sjöng i band som Art Bears, Henry Cow och Slapp Happy. Den mer underhållande delen av det tyska popavantgardet. Krause hade blandat ungefär samma beståndsdelar som Brechts musikaliska samarbetspartnar Kurt Weil och Hans Eisler. Kabaret och populärmusik och konstmusik. Hennes första Brecht Surabaya Johnny var för Weil-tributen Lost in the stars från 1985. En trevlig skiva med Tom Waits och Marianne Faithfull och Lou Reed med flera. "Surabaya Johnny" är också med på Supply & Demand som kom året därpå.

Undertiteln till skivan är "Songs by Brecht/Weill & Eisler". Och den har en större andel Eisler än de flesta Brechturval. Melodin till "Supply & Demand" är till exempel skriven av Hanns Eisler. Det är inget fel på Weill. Och Krauses "Mackie Messer" och "Alabama Song" och de andra weil på skivan är väldigt bra. Men ibland är det synd att inte den lite kantigare Eisler får mer uppmärksamhet.

Till en viss del är det av politiska skäl som Weill oftare spelas idag. Eisler gjorde musiken till några av de mer kommunistiska Brechtsångerna, som de ipjäsen Modern. Från Modern gör Krause "Pavel's Prison Song", en vacker visa som Dario Fo skulle komma att utgå ifrån när han gjorde sin "Ändå sen en tid tillbaka är herrarna rädda".

Men när man kommer till icke-brechtdelen av de bägges karriär så är Weills musik av ett mer konventionellt slag medan Eisler fortsätter att vara en experimentell (men med ambitionen att göra musik som tilltalar många) kompositör i hela sitt verk. Det är nog lika mycket anledningen till att Eislersånger inte är lika vanliga.

1988 gav Krause ut Tank Battles - en Eislerplatta (det finns också en tyskspråkig version av skivan). Här finns även här flera Brecht men också samarbeten med andra poeter som Kurt Tucholsky och Walter Mehring (You have to pay). Skivan är om möjligt bättre än Supply & Demand. Också de Brecht som finns här, ofta från exiltiden, står sej väl mot förra skivans Brechttolkningar.

*Erwin Leisners Brechttolkningar är oftast bra. Men kan, som här, ha lite klumpiga slutrim. Översättningen finns i Sånger mellan krigen. Ett Brechturval sammanställt av Leisner.

fredag 10 juli 2009

Tolv bästa låtarna ever - den buttra versionen


Gnidkungen har ett inlägg med en lista på tolv låtar. Fast det är hans hustru Linn som står för dem.
Men senare idag lär han själv ha en lista uppe. Så här kommer då mitt bidrag till detta tolv bästamem:

Karen Dalton - Katie Cruel

Daniel Johnston - Funeral Girl

Leadbelly - Where did you sleep last night

Magnetic Fields - I'm sorry I love you

Pere Ubu - Wasted

Slapp Happy - The Drum
Jag pallar inte att kolla om det finns länkar till alla i listan. Men att denna låt från Acnalbasac noom finns på youtube är ju trevligt.

Steeleye Span - Blacksmith (pleasetosee-varianten)

Alan Stivell - Ne bado ket a tao

These Immortal Souls - Marry Me (lie, lie)

Triffids - Tarrilup Bridge

U.N.P.O.C - Amsterdam

M.Ward - Sad Sad Song

tisdag 24 mars 2009

Ur Vilda Västern Musikal med Slapp Happy på Japanska

Jun Togawa är en japansk punkstjärna av den där sorten som inte riktigt fungerar utanför Japan. Började som en parodi på den typiska j-popidolstjärnan. En av hennes coverskivor där hon bland annat gör Patti Smiths "Because the night" på ett sätt som inte brukar uppskattas av låtens fans men går hem bättre bland de av oss som föredrar "Piss Factory".

En annan låt hon gör på 20th Jun Togawa (på engelska ibland Goodbye to the 20th Century) är den gamla Slapp Happy-hiten "Casablanca Moon" från Acnalbasac Noom så väl som Casablanca Moon från början sjungen av Dagmar Kruse.

I de fyra länkarna nedan finns klipp ur en teaterföreställning. Det verkar som om det har funnits tal och sånt emellan men kvar finns bara Jun Togawas sångnummer, ibland med kör i en Saloonmiljö. En av låtarna är "Casablanca Moon":



Open the night

Casablanca Moon
Slapp Happy-låten i fråga. He was sent to the orient; a dubbleagent dubblecrossed.

Något på japanska.
Vet inte vad. Men vackert är det.

Rawhide.
Vi har bägge sorternas musik J och Pop.

söndag 24 augusti 2008

35 år i album

Samma meme som filmerna fast med Lpar Underligt nog verkar det inte cirkulera samma variant fast med böcker.

1974 Clannad- Clannad 2
Clannad gav bara ut en bra skiva men den är desto bättre.

1975 Alan Stivell- e dulenn
En uppföljare till 1970 års Olympiaplatta. Idag kan man få för sej att man är alternativ när man lyssnar på Stivell men skivorna sålde i miljontals exemplar.

1976 Carin Kjellman Ulf Gruvberg- Folk och Rackare
Slår i ett par låtar låtar över i hemslöjdmode men när resten innehåller sånt som Ack hör du lille Erik så kan man stå ut med det.

1977 Perelaar- de Perelaar
Nyligen kom en samling kallad Rare Dutch Folk ut där ett spår med Perelaar ingår. Och Rare är väl minst sagt ordet. Troligtvis obskyraste albumet på denna lista men också ett av de bästa. Ut och köp.

1978 The Residents- Duck Stab
Residents behöver knappast någon presentation.

1979 The Specials
Är det bra är det väl ska.

1980 Slapp Happy- Acnalbasac noom (inspelad 73, släppt 1980)
Skivbolaget krävde en ominspelning av skivan efter att ha hört denna version. Den Casablanca Moon som släpptes är inte direkt dålig men låter som mycket annat.

1981 The Birthday Party- Prayers on fire
Den jämnaste av Birthday Partys plattor

1982 Dexy's Midnight Runners- "Too-Rye-Ay"
Kritiker tenderar ser ner på den här som kommersiell. Och snickarbyxig. Kritiker tenderar ha fel.

1983 Billy Bragg- Life's a riot with spy vs spy
Orange.

1984 Leonard Cohen- Various Positions
Cohens sista riktigt bra.

1985 Tom Waits- Rain Dogs

1986 The Triffids- Born Sandy Devotional
Väldigt många bra plattor kom 86 men är man uppe mot Born Sandy har man redan förlorat.

1987 Einstürzende Neubauten- Fünf auf nach oben offenen richterskala
Neubautens bästa. Morning Dew bästa covern någonsin.

1988 Nick Cave & The Bad Seeds- Tender Prey

1989 Agnes Buen Garnås & Jan Garbarek- Rosensfole
Medeltida jazzindustri - eller nåt.

1990 Nick Cave & The Bad Seeds- The Good Son
Visserligen första Cave som inte är bättre än föregångaren men då är ju föregångaren Tender

1991 Thåström- Xplodera mig 2000
Tommy Steele.

1992 Tom Waits- Bone Machine
Kanske lite överproduceradmen inte så farligt som senare skivor.

1993 Diamanda Galas- vena cava
Nästintill omöjlig att lyssna på. Ett mästerverk.

1994 Nick Cave & The Bad Seeds- Let Love in
Nick Caves comeback.

1995 Max Book- Istomen
Sveriges främste.

1996 Einstürzende Neubauten- Ende Neu
Neubauten har hållit en förvånansvärt stadig kvalité under åren.
If you want me you can find me in the garden

1997 Bob Dylan- Time Out of Mind
Vilket väl är mer än man kan säja om herr Bob.

1998 Cat Power- Moon Pix
Kanske inte den bästa catpowern men Say och Moonshiner kan mäta sej med de bästa.

1999 Magnetic Fields- 69 Love Songs
Some fall in love. I shatter.

2000 Einstürzende Neubauten- Silence is Sexy
Allt jag vill se är en total solförmörkelse.

2001 The White Stripes- White Blood Cells
På en "humor"sajt kallad Things white people like så står White Stripes med. Alla vita har nån gång tyckt att White Stripes är coola. Nåja.

2002 Adam Green
Adam Green har misslyckats med att leva upp till den här skivan såsom Sverige har misslyckats i Beijing.

2003 u. n. p. o. c. - fifth column

2004 Danger Mouse- Grey Album
Det är något visst med olaglig musik.

2005 Cocorosie- Noah's Ark
Det är Armagiddeon dags.

2006 The Knife- Silent Shout
I allt väsentligt en bluesplatta.

2007 Bonde do role- With lazers
Fler album skulle innehålla kazooer.

2008 Magnetic Fields- Distortion
Shitfaced they are all undressing.